Usch vad jobbigt för dig! Jag fick samma problem då Bubbisen dog. Hoppas verkligen att det löser sig för dig!

Det är fruktansvärt jobbigt när det är så här. Jag hade ju samma problem med Oliver när han kom in i flocken. Det gick bara inte. Men idag kan ingen tro att han någonsin inte har varit accepterad. De älskar varandra allihopa och skulle inte kunna vara utan varandra. Pussa fluffen från mig!

kan det itne vara så att dom vill placera honom i rangordningen? var ha en dominant valp i  kullen?

Så tråkigt! Just valpar brukar väl gå lättare än vuxna djur.

Och jag som ska hämta hem en till hane i sommar…..

Hoppas det blir lugnare här !

Det är sådana här trådar som är bra. När man delar med sig av erfarenheterna.
Hoppas att det ger sig snart och de blir sams.

Det kan ju vara bra att ha dem på ny mark. Om du vill kan slagskämaprna bo här en helg. Med mina monster runt knuten är de nog glada att ha varandra.

#1 Mmm, skönt att det löste sig tillslut. Man förstår inte hur mkt det påverkar dem förens det kommer en ny som ska in i flocken. Visst har det varit skillnad sedan Tigern gick bort, men det här trodde jag aldrig.

#2 Jag hoppas innerligt att dem kan älska varandra sen. Huvudsaken är att dem kan leva under samma tak, men jag skulle djupt önska att dem hade glädje av varandra också. Theo skulle ju vara Bernz lekis ju! Och på sätt och vis så är han det

#3 Jo, det är rangen som görs upp. Det syns tydligt när det kommer till Lus och Hugo. Bernard vill först och främst döda hnm. Jag kan faktiskt inte svara på vad han är. Han skriker,väser, skunkar, poppar, kraffsar med frambenet, håller sig kvar i fighten, gömmer sig inte, blir livrädd, lägger sig passiv, lägger sig i underläge, möter dem, går efter dem, kissar och bajsar ner sig. Så i det stora hela så tycker jag att han är dominant, men och andra sidan så är det han som får spö och får sår, det får ingen annan. Han pratar helt enkelt inte illerspråk. Och som tur är så saknar han dödablick!

#4 Jo, precis.

#5 Det går säkert jätte bra för er :)

#6 Det hoppas jag också!!

#7 Det finns faktiskt med på listan att träffa andra illrar på okänd mark. Men det får dröja tyvärr pga alla sår nu.

Jag har lyckats att dela upp uteburen så att jag kan ha alla ute tillsammans. Miniburen i stora uteburen blev bara några kvadrat men det funkar. Dem kan gå och lukta på varandra, och se på varandra. Dessutom kan Bernz inte få tag i hnm när han sover.  Nu blev det ju så att Bernz hamnade i den lilla buren eftersom jag inte tänker dela på Theo & Hugo nu. Tyvärr blir Bernard ganska mkt utanför nu ett tag, och det känns inte bra. Men jag får tänka på att det handlar om en kort period.

I den lilla buren så finns det krukor, jord att gräva i, badbalja, ett däck, ett stort och långt rör, bollar och leksaker. Så det finns att göra om man vill. Men Bernard ser tyvärr inte det, han ska hålla koll på Theo.

Theo och Hugo har muckat lite, men det var mest skrik. Men tyvärr så fick Hugo in en fullträff i det här tidigare jacket så nu kommer det att dröja länge innan han får träffa Bernard.

Lus får vara lite medlare och får vara mkt med Bernard, han blir trygg och lugnare av att få vara med hnm. Just för tillfället så försöker Bernz döda ett gosedjur. Lite desperat kanske?

Det kunde ha gått riktigt illa nyss. Hugo tog flykten och hoppade upp i klätterställningen och la sig högt upp i en hängmatta. Han halvsussade och Theo fick för sig att klättra upp, han studsar snabbt upp och svischar förbi Hugo. Men på väg ner ser han hur Hugo stirrar hnm rätt i ögonen. INTE kul att ramla ner från 120cm. Eller snarare inte kul att bli nerkastad.

Men dem har faktiskt gått förbi varandra utan att bråka och det känns som en stor vinst!!!

#8 Det löste sig ju så att jag lät smulan flytta… det var för många på henne. har inte testat med nya sen dess. Föder upp egna istället ;)

Har du provat att ta ut dom på neutral mark. Händer samma sak då? Jag skulle också vara lite fientligt inställd om en främmande person plötsligt kom en dag och skulle bo i mitt hem utan att jag hade ngt att säga till om ;) Mina sötisar är ju jäääättesnälla borta, men så fort en ny individ dyker upp här är det mina 2 mot världen!

#10 åh :(
#

#12 Har du också problem med ngn iller?

#Sarah, Oh, hade glömt bort lilla smulan :)

#Fruttisen, 2 olika ställen men då har inga andra illrar varit med.

Jag tror faktiskt inte att det är Theos fel det där utan det här är ett problem  som har att göra med den "gamla" gruppen. Utöver det så finns det många faktorer som medverkar

Hur ser rangordningen ut i gruppen? Oftast så är den ranghögsta den som tar det lugnast. H*n behöver inte bråka eller slåss så länge "inkräktaren" accepterar hans ställning, dvs han är inte hotad. Den som är lägst i rang i en grupp brukar vara den som bråkar mest och som är svårast att få att acceptera en nykomling, det är hans ställning i flocken som är mest hotad alltså försvarar han den till döds.

Hur gammal var Theo när han kom? Dom i flocken har olika gräns för vad som är valp och vad som är inkräktare beroende på deras ställning i flocken. "Ledaren" accepterar ofta äldre valpar som just valpar och visar bara att det är h*n som bestämmer och sen så räcker det. Ju lägre i rang, desto yngre iller anses inte som valp utan bara som ett hot mot ens egen rang.

Sen ser jag det som att det också handlar om ålder på illrarna i den befintliga flocken och om dom har träffat valpar tidigare.  Theo pratar barnspråk och uttrycker sig som ett barn, har inte illrarna varit i kontakt med det tidigare så förstår dom kanske bara "vuxenspråk" och allt annat är "konstigt och fel" och i djurens värld accepteras ju inte sånt.

Sen har vi den gamla vanliga avundsjukan och svartsjukan. Om matte räddar undan valpen så ska han ha ännu mer däng så att han förstår att han inte ska försöka ta "min matte" ifrån mig. Dvs ju mer uppmärksamhet han får desto mer hatiska blir dom andra mot honom.

Det kan vara jättejobbigt och kräva mycket is i magen för att få dom att gå ihop, men det går, definitivt, det tror jag

Hoppsan, glömde. Om du kan skilja den ranglägsta från gruppen och jobba hårt på att få honom gå ihop med Theo så tror jag det är det snabbaste sättet att få ihop hela flocken.

Det är inte ngn av killarna som är fel eller har gjort fel.  Det är rang det handlar om -solklart!

Ju lägre ner i ranglistan destå större problem.
Lucifer  5 år = Inga problem
Hugo    3 år = Små problem
Bernard 2 år = Stora problem

Alla har träffat valpar och det har inte varit några problem tidigare. L,H & B kom alla som valpar till mig.

Innan Tigern gick bort i januari 2008 så såg rangen ut: Lus, Tigern, Hugo & Bernard. Det var aldrig tjaffs eller bråk sinsemellan dem,

Theo var drygt 11 veckor gammal när han kom.

Jag vet att man måste ha is i magen när man introducerar nya illrar i flocken. Speciellt om det handlar om många illrar. Jag har sett en del slagsmål i mina dagar och det här var rena slakten.
Bernard gick på och slutade inte och Theo försökte inte ens försvara sig. Det är jobbigt för alla inblandade och värst är det nog för Bernard.

Avundsjukan och svartsjukan är nog den svåraste biten och han har inte blivit straffad för att han har gett sig på Theo. Jag spenderar mer tid med Bernard på dagarna nu för att få hnm att känna sig älskad. Enda anledningen till att han åker in i transportburen är när det blir för mkt för hnm, för Bernard. Han står och skakar för att han är så fruktansvärt arg. Han lugnar snabbt ner sig i buren och somnar, och då öppnar jag. Det används inte som en form av bestraffning.

Att jag introducerade Lus handlade om att ge Theo lite trygghet, att våga säga nejtack. Det har hjälpt otroligt mkt när jag satte ihop Hugo & Theo. Där var det uppgörelse i allra högsta grad och visst blev Theo tucktad men det var ändå fairplay.

Jag tar det som händer mellan lus, hugo och Theo med "ro" för att det kommer att lägga sig, det är chicken shit. Men det kommer att bli ett stort kapitel med Bernard. Nu måste Theos sår i nacken få läka lite för blir det en fullträff till så kommer det att blöda ordentligt.

Jag önskar att jag hade fått ihop Bernard och Theo först

duktiga dig cilla som kämpar på! Du vet vart jag finns!

I det här fallet rör det sig nog inte om en vanlig valp-vuxen introduktion. Beteendet verkar vara uniformt för hela kullen. De verkar ha blivit fullkomligt socialt inkompetenta, och har en förmåga att trigga vilken iller som helst. Är det då en ranglåg individ, som är lite osäker, ja då smäller det. Jag har nu sett hur Blight beteer sig mot sin nye "kompis", och det är en kopia av hur dweia beteer sig här hemma. Hur de har kunnat lära sig det av henne vet jag inte, eftersom jag var noga med att inte låta valparna se hur hon beteer sig mot andra illrar. Härhemma funkade alla valparna kanon med andra illrar, men det blir stor skillnad när de kommer till ett nytt ställe. Misstänker att Dweia satt å hade lektioner med valparna innan de åkte om hur de skulle betee sig mot andra illrar *suck*

Just nu kan jag för första gången ha dweia ihop med andra illrar utan att någon dör. vilket är rätt trevligt måste jag säga. anledningen til det är att vi befinner oss på neutral mark, i en mkt större lägenhet. Men fortfarande kan de smälla ordentligt melan dweia och vissa, men inte så allvarligt att jag behöver dela på dem.

fortsätt kämpa cilla, om du orkar, så ska du se att det löser sig!

Oj vilket stök… tror enda medicinen är tid. Bernard behöver tid att vänja sig vid tanken att det är en nykomling i flocken… Eftersom det gått med de övriga två så kommer det säkerligen även gå med Bernard. Bara han får tid på sig…

Vilket trassel, detta är nog de värsta jag hört inom introduktion.. Kämpa på Cilla! Håll oss uppdaterade..

#20 då har du inte träffat mamma dweia eller pappa ludde…. ;)samma visa där… har haft dweia i över 6 månader… vi e fortfarand einte sams. Hoppas att det går snabbare för valpisarna

Jadu, var glad att du bara har en bernz.. själv har jag 3 st som beter sig precis så som du beskriver.. Valp eller vuxen- alla ska ha däng, däng, däng!

när Triton kom hem till mig fick jag ju hålla dom isär väldigt länge tills det att han vuxit till sig lite. Ett tag räckte det med att någon av dom andra kom fram mot honom för att han skulle skrika, väsa och bajsa ner sig… Efter dom blev vänner så har dom andra drillat honom hårt att bli lika hatisk som dom. Deras beteende verkar också ha blivit värre mot främmande illrar och nu är jag verkligen säker på att jag inte ska utstätta mina killar för fler introduktioner. Det räcker gott med en flock på 3.
Jag visste också att Dexter var det minsta problemet då han var högre i rang, men båda var  väldigt duktiga på att cirkulera runt valphagen och skrämma lilla Triton.

Det som var den största hjälpen för mig var en vecka i sommarstugan. Revirlöst ställe och stora ytor… visst slutade det ibland med långa bajsspår på golvet efter att någon jagat triton. men det löste sig ändå relativt snabbt.
Nu märks det tydligt vem som är lägst i rang och  Triton muckar mer än dom andra när främlingar finns i närheten….

lycka till med Theo! Vet precis hur jobbigt det känns…

Idag har det varit lite små gnabb mellan T & H men inget jag skulle klassa som bråk. Dem flyttar på varandra men skriker mest. Dem är riktiga gaphalsar!

Hugo är märkbart stressad över att behöva vara ensam med Theo. Men det är den här vägen som vi måste gå. Jag tycker att det går väldigt bra med tanke på hur det var från början.

Bernard har fortfarande sin mordiska blick men har faktiskt ändrat sig lite i sitt beteende idag. Han har inte varit fullt lika intresserad men visst har han svansat runt hagen och slitigt i gallret. Det nya är att han pratar väldigt mkt, han poppar medans han springer frivarv i rummet. Han till och med tog en leksak och gömde den. Ett stort steg framåt! :)

#22 Theo har tack och lov slutat skrika så fort ngn tittar på hnm och det tycker mina öron om. Han säger inte mkt heller när Bernz cirkulerar runt hagen längre. Så det blir ju bättre.

Hur länge fick du hålla Triton isär från Peg & Dex?

Så fort Theos största sår har börjat lägga sig lite så kommer jag att låna syrrans lägenhet. Där har ingen av dem varit. Dessutom är det betydligt större än där jag bor idag.

Jag kommer att fortsätta bada Bernard och Theo men inte sätta ihop dem efteråt.

#24 Det verkar vara något som ger sig…skrikandet.
Här har vi numer lugn o ro.
Marwin älskar inte Chaos men de ger sig inte på varandra heller.
Dookie o Chaos…inga problem.
De har tom tillbringat tid tillsammans i uteburen under längre tid (2-3 timmar) o fullständigt struntat i varandra.

Det löser sig …sa han som sket i vasken ;o)

#24 hmmm, ja vad tog det.. Tror jag fick hålla dom isär i en och en halv månad ungefär.. Sen fick jag börja gå upp sära på dom på nätterna då Skiten bara ville bita pegasus i öronen när han sov… :)

Nu har det gått ytterligare några dagar och desperationen har ökat tydligt.

Jag fick låna en till valphage så att jag fick 16paneler istället 8 st, det gjorde det lättare för Lillskiten att få vara ifred och inte bli biten av Bernard på utsidan. Det hjälpte mkt.

Bernard har fortsatt vässa och jag delade av så att Hugo och Theo gick tillsammans, tyvärr så hade Theo så mkt sår som Hugo hela tiden rev upp så han såg ut som en nåldyna, och det gör han fortfarande.

Jag bestämde mig för att dela gruppen helt och hållet ifrån varandra så att Bernz inte får se varken Hugo eller Theo. För Bernard började hetsa Hugo genom gallret.

Men äntligen idag så åkte jagn er till stallet med Hugo & Theo, satte in dem i boxen och i någrta sekunder så såg det ut som att dem ville leka, tills Hugo tyckte att boxen var hans revir. Jag hade ingen vattenspruta för att mota bort Hugo men jag hittade en petfalska på 1,5L. Vattenspruta är väldigt effektivt på Hugo eftersom han hatar vatten. Men så fort Hugo upptäckte att flaska var tom så slängde han sig efter Theo, Jag särade på dem och glad blev jagär jag såg att Theo hade bitigt Hugo 1 gång ordentligt.

Åkte hem, hällde upp mkt badvatten i badkaret, så att dem var tvunga att simma. Släppte ner dem och där fick dem vara tills dem var jätte trötta. Theo sökte sig nära Hugo hela tiden och fick klänga lite poå hnm och Hugo sa inget.

Tog upp dem och det hände ingenting, fick höja rösten några gånger åt Hugo men annars gick det fint :)

Tog ut dem i stugan och dem gick förbi varandra 1 gång utan att mucka. Tog till och med upp Hugo och la hnm brevid mig ochTheo när dem sov :) gick bra!

Men det är ett framsteg som jag verkligen behövde. För på senaste tiden har det bara gått bakåt!

Fint att du är ihärdig, förstår att det är jobbigt, både mentalt och att behöva fixa allt detta… men tiden är nog den bästa medicinen, självklart ihop med dina andra försök! :-)

Jag känner mig lite besviken på Hugo & Theo, dem sköter sig när jag är med. Då kan dem passera varandra utan problem. Men går jag ut ur rummet så hör jag skrik och panik på en gång. Egentligen så är deras bråk väldigt fjolligt och inget att bry sig om men eftersom Theos sår måste få läka så måste jag finnas med hela tiden.

Dem var med mig ute och fixade i uteburen idag, jag gick iväg i 30sek och fick sen höra världens liv. Hittade dem bråkandes i jordlådan och tog in dem i badkaret och där fick dem simma. Båda skrek som fn så folk komspringandes och undrade vad som hände. Tillslut satte jag ner dem på golvet och igna problem alls, förflyttade oss till stugan sen och det var inga problem där heller.

#28 Jag tänker INTE ge upp :)

Jag hade Denver i en valphage och Melwin och Epona gick fritt runt om… Epona kunde även ta sig in och ut ur valphagen, dels genom gallret, dels genom att hoppa upp på fönsterbrädan, sedan ner i valphagen… Melwin ville döda Denver och försökte bita honom genom gallret. Denver fick bo där tills han kastrerades, och en liten tid efter. Jag testade några gånger att släppa ut honom, men han luktade fortfarande för mycket. Men efter kasterering + 2-3 badomgångar så kunde jag släppa ut honom till Melwin… de bråkade ju fortfarande lite i början… men de kunde bo ihop även om de inte älskade varanda. Nu är de bråk max 1 gång/vecka och det varar ca 2 sekunder. de sover t.o.m ihop nu.

Nu har det varit små miljöombyten hemma i huset och det är skillnad på att byta rum kan jag lova. Hugo tycker efter några sekunder att allt han tittar på är hans! Det är fortfarande fjanterier men jag är övertygad om att det går mkt bättre nu än för några dagar sedan. Theo har börjat ge igen och det är inte förens nu som jag har sett att Hugo också fått bitmärken. Theo letar upp Hugo och då känns det fel av mig att säga åt Hugo att ge f-n i hnm.

Uteburen blev klar häromdagen och det kändes underbart. Nästan allt är bytt och nytt så det var väldigt ickereviraktigt och det gjorde susen. Synd bara att det blev skrik och panik i stugan senare. Jag tror att Hugo smög upp bakom Theo när han plaskade i vattenskålen och skrämde hnm ordentligt för han hade kissat ner sig, och det har inte hänt tidigare.

Gjorde misstaget att ställa fram valphagarna för nära uteburen, och jag hade inte en tanke på att bernard kunde se theo. För det gjorde han och efter det var han som ett myggbett på gallret. Han skulle ut till varje pris. Men minknät ;) noway.
Tyvärr väckte väl synen av Theo hos Bernard så han har varit lite stressad igen.

Imorgon bär det av till Sarae, vi åker ner och slår ihop våra illrar ihopp om lite sammanhållning. *i wish*

Åååh. Vilken läsning.. Vilket äventyr! Får hoppas på det bästa i Skara ikväll!

Ja, hoppas det funkar bättre när ni kommer till ny mark. Sånt kan betyda så mycket. många ställen kan kännas som att de borde vara revirlösa men endel illrar verkar ta revir direkt… :/

Jag kan ju som sagt tänka mig vad du har att gå igenom, men det kommer nog gå bra ska du se. Det jobbiga är när illrarna blir så extremt förargade… Och jobbigast är när man har som blir lika arga… Du har ju iaf några som funkar relativt bra med lillkillen!

#33 det hoppas jag också!

har varit nere hos sara nu i knappt 24 tim och det har verkligen varit lärorikt. Av någon anledning vill Ludde vara på Bernz hela tiden och det tycker jag är bra. Visst har Bernard smackat på Theo 3 gg men dem har faktiskt kunnat gå förbi varandra. Men den elaka blicken finns fortfarande kvar i Bernard ögon.

Men Bernard tar alla chanser han får till att bråka med Theo. Lilla Daisy rör han inte, bara Theo. Han muckade lite med alla illrarna till en början, men sen när han har blivit så nertryckt av Ludde så har han sansat sig lite.

Ludde har en väldigt sjyst stil tycker jag. Han punktmarkerar och visar verkligen vart skåpet ska stå och han använder knappt tänderna. Bernard är som orörd i nacken men spö har han fått.

Det roliga är att Theo funkar med alla Saraes illrar. Inga som helst problem!

Hoho :)

Det var nog kul för Theo att komma bort och få leka lite då :P

Hur har det gått nu när du kommit hem, Cilla? Någon förändring? Till det bättre?

Hur går det för er..?? Här är hälften vunnet i alla fall ; ) fortfarande sura miner och pip men inget blod och inga sår.. känns så himla bra! Hoppas din envishet oxå lönar sig!!

Det har faktiskt lönat sig att åka till Sarae, det märkte jag direkt när jag kom hem.

Jag släppte ut dem och Bernard kastade sig efter Theo som snabbt tog skydd bakom/under soffan, men han tordes inte gå in under och jaga hnm. Så det har varit en stoooor förändring. Dem kan vistas i samma rum utan att döda varandra. Men tyvärr ligger Theo mkt under soffan, men det blir bättre och bättre.

Man ser att dem har bråkat och Theo ser ut som en nåldyna och Bernard har skorpor på hela bogen.

Det är ett stort framsteg helt enkelt men jag är duktigt less på allt skrikande på nätterna och skunkandet. Men man ska inte klaga när det går så här bra! :)

Jag tänkte putta upp den här tråden för andra som behöver lite stöd och råd när det kommer till att Introducera Illrar.

Nu har det gått 8 månader sedan jag skrev sist och mkt har hänt på gott och ont. Karusellen snurrade på rätt duktigt må jag lova och det är inte förens nu de senaste veckorna som ett nytt lugn har lagt sig här hemma.

Min lösning blev att ta hem Blight, Theos bror som skulle omplaceras. Hade det inte varit för att fina Blajjan kom så hade det aldrig funkat. Theodore hade aldrig kommit in i gruppen.

När Blight kom så trodde jag att han och brorsan theo skulle hitta varandra på en gång, ELLER HUR. Det var några ordentliga slagsmål i början men dom hittade varandra ganska snabbt.

När bernard insåg att blajjan kom in så blev det bara för mkt för honom. han orkade inte tjaffsa på samma sätt, för helt plöstligt hade han 2 st att hata och döda.

Med tiden blev det lättare och lättare. Jag spenderade all min tid på att aktivera alla illrarna så att alla blev trötta, och även så att alla fick sin tid och uppmärksamhet.

Nya problem dök upp när theo blev könsmogen. Rangen föll och bar hela tiden och alla böt plats stup i kvarten. Theo började lukta gott och började hävda sig lite, speciellt mot sin bror så dessa började slåss. Theo fick sitt inplantat och sakta men säkert avtog hans hormoner. Sen gick det en tid och rangen snurrade hela tiden, ständigt tjaffs och bråk. Och det är alltid Bernard som var inblandad på ett eller annat sätt. Han var hälften så stor men var kaxig som attans.

Sen gick Lucifer bort och en stor förändring skedde i flocken. Bernard förlorade sin bästa kompis, och Hugo var mer vilsen än vanligt. Han blev högst irang men ville inte det innerst inne.

Sen gick blajjan in i brunst och karusellen tog sig ett varv till. Det är inte förens nu dom senaste veckorna som lugnet har börjat komma.

Hugo går ihop med alla, han är högst irang och skriker och piper när han vill flytta på dom. Men han börjar tystna lite nu och finner sig i att dom är här. Han kan äta godis ifrån samma tallrik utan problem. Och Theo och Blight låter honom vara. Inga bett eller sår. Men hugo passar på att bråka lite och lägga sig i när brorsorna tjaffsar.

Theo och blight har äntligen börjat varva ner och sover tillsammans. Deras lekar går inte överstyr och dom försöker inte sätta på varandra längre. Nu fattas det väl bara att Theos chip av någon anledning ska sluta funka ;) alldeles för tidigt.

Bernard och brorsorna tycker inte om varandra, men dom klarar av att äta godis ifrån samma tallrik. Bernard är inte längre framme för att tjyvbitas och mucka gräl längre. Han kan bli sur och irriterad men det ska mkt till att han ska starta ett ordentligt bråk. Blir det bråk så ger han sig snabbt och flyr, och det gjorde han inte förr.

När brorsorna leker och det går överstyr så letar dom upp bernard idagsläget och jagar honom.

Men jag trodde aldrig att det skulle bli så här bra tillslut. Det har varit en lång tid av mkt förtvivlan och tårar, och sömnlösa nätter. Men allt slit har varit värt det hela. Ser jag tillbaka på den tiden det var som jobbigast så förstår jag inte hur jag orkade med det hela. Hade jag inte haft så många att prata med och få råd och stöd så vet jag inte vart jag hade varit idag. Jag såg det aldrig som ett alternativ att göra mig av med någon. Men jag skulle nog inte uppmuntra folk att försöka hur mkt som helst.

Det har varit många omständigheter som har gjort att det har varit extra svårt att få ihop mina, dvs jag hade en iller som var sjuk, blev sämre och gick bort. 2 valpar som blev könsmogna direkt efter varandra.

Under den här perioden så kan jag påpeka att det har varit ett rent helvete med rumsrenheten, eller den totala bristen på att gå på lådan. Jag hade lika gärna kunnat kasta ut allt på balkongen, dom hade inte brytt sig. Från att ha haft helt rumsrena illrar, till killar som sket och pissade överallt gjorde mig vansinning. Att torka bajs hela tiden är verkligen inte roligt.

Varje gång vi storstädade eller tvättade sovsaker så blev det alltid slagmål och nytt revimarkerande överallt. Bernard kunde sätta sig precis var som helst, på mattan, på golvet, i sängen. Det fanns ingen nåd.  Det allra jobbigaste var när dom alltid slogs i sängen och bajsade och kissade ner hela madrassen. Det är inte så uppskattat om man säger så!

När dom bråkade och bet varandra så hamnade jag alltid emellan vilket resulterade i många ordentliga hugg i armar, fingrar och ben.Jag har haft så otroligt ont i perioder då dom bitigt igenom naglar, fingrar och gud vet allt. Men dom har aldrig gjort det för att skada mig, utan enbart för att jag har hamnat emellan.

Den ilska jag har sett under här tiden slår allt, jag har lärt mig så mkt om hur envisa dessa djur faktiskt är. Men det jag har kommit fram till att jag ändå har varit mest envis. För jag står ju här idag, med alla mina illrar, jag slapp omplacera någon.

Under en lång tid kände jag ingen glädje, allt kändes helt värdelöst. Jag orkade kämpa eftersom jag hade Lucifer. Han var det enda ljuset i allt mörker. Jag gick upp på mornarna för hans skulle, alla prommenader, allt gjorde jag för honom. Alla killarna fick precis lika mkt av allt. Men Lus var glädjen.

När jag fick ta bort honom så kändes allt värdelöst, jag orkade inte bry mig längre. Och det hjälpte lite det också, har jag förstått i efterhand hur konstigt det än låter.

Illrar är väldigt självupptagna och jag tror att alla var fullt medvetna om att dom tog upp all min energi och att jag passade upp på dom så fort det blev bråk och skrik. Mkt uppmärksamhet skulle det vara och det fick dom ju utav mig, och det utnyttjades. Tex så skulle bernard alltid sätta sig mitt på golvet framför mig och göra sina behov, för att visa hur sur och grinig han var. Givetvis sprang jag ju dit och försökte korrigera honom, men snabb och skicklig som han var lyckades han alltid komma undan men ändå fullfölja sitt uppdrag.

Men när jag slutade passa upp på hnm så blev det tvärtom. Då skulle han gå på låda för att visa vad han kunde, och det kändes väldigt snällt för en gångs skull.

Läxorna är många, fler valpar? Nej, det tror jag inte.

Jag vill bara att den här tråden ska läsas så folk förstår att andra har varit med om det. Jag hoppas att någon kan lära sig ngt av det här.

Mvh /Cecilia

 Theo och Bernard på fotot, taget för 1 vecka sedan.

Åh, vad roligt att få läsa allt Cilla! Tack för att du tog dig tiden, och grattis till en nu fungerande situation. Jag ska villigt erkänna att jag inte är helt säker på att jag hade orkat allt detta faktiskt. Starkt jobbat!

Milde himmel! Och jag som tycker det är jobbigt när Irma och kissarna fräser lite på varandra för att senare rusa runt och välta saker i en stor pälsig hög med tänder. Och jag ska sluta klaga på att Irma ibland bajsar på ett ställe på golvet istället för i lådan.

Tack Cilla! Du har fått mig att inse att jag inte har något alls att klaga på!

Kram fån Annika, Irma och kissarna Pixie Maffo och Lucifer!

#41 Alltid bra att dela med sig :)
#42 Visst får man andra perspektiv på saker och ting? Hehe..

Tack för att du orkar sitta och skriva och berätta om allt. Som du vet har jag själv suttit med illrar som inte fungerat ihop. Kommer nog aldrig glömma dina ord på mässan. Då du inte trodde du någonsin skulle få se mina illrar i sådan harmoni med varandra. Ärligt talat, många gånger trodde inte jag det heller. Men skam den som ger sig. Det är bevisat. Om inte annat med din text här inne.

Tusen tack, för jag tror denna text och hela denna tråd kan hjälpa många fler än vad du tror.

Kram Åsa

Är det verkligen så snällt som ägare att tvinga ihop djur som försöker döda varann som du själv nämnde flera gånger? Tycker inte det låter vettigt alls.

#45 Nej det är det inte. Men det hade aldrig gått så långt att dom hade gjort det. För då hade det redan skett för länge sen. Alternativet hade varit att vänta med att sätta ihop dom tills Theo blev könsmogen och började ge igen.

Men djur som slåss på allvar för att döda ska aldrig bli tvingade att vara under samma tak. Det största slagsmålet här hemma var mellan Blight & Bernard när Blajjan kom hit, och då fick Bernard ett ordentligt bett i ena benet som inte kändes kul. I övrigt har det bara varit en massa småsår, som vid upprepade tillfällen blivit större och större. Men dom har aldrig slagits så att blodet har sprutat. För det hade jag aldrig utsatt någon för.

När jag menade döda, så menade jag mord i blicken, ont uppsåt. Men eftersom den som ville "döda" absolut inte hade dom möjligheterna att tillfoga sån skada så var det aldrig några problem. Bernz väger som mest 1,2kg och Blajjan kanske 2,3kg. Så bernard fick lite vad han förtjänade ibland.

Jag har haft en stor möjlighet eftersom jag har gått hemma under hela den här tiden, och har varit med under varje minut. Jag har aldrig lämnat dom ensamma och hoppas på bättre tider.

Jag hoppas du förstår mig bättre nu :)

*putt*