Nicko bor i Uppsala nu! =)
Idag var vi och hämtade Nicko i Falun. Mycket skoj och han är en jätte trevlig pojke… Mot oss… Mot Maya är ha inte det. Han attackerar henne så fort han ser henne. Hon är helt förstörd. Jag vet att dom ska göra upp om vilken plats dom har osv, men ska det vara såhär illa? Han attackerar henne verkligen och hon försöker fly undan medans han springer efter. Hjälp mig och en ledsen liten Maya.
Inget mörker är så långt att det inte följs av gryning.
Det kan vara riktigt tufft, och ganska länge också tyvärr.
Extra tufft blir det ju för Maya nu när det kommer en främmande iller in på hennes revir som dessutom vill ta över hennes rang.
När i hade illerträff så hade Bogey slagsmål med Mikou resp. Nemo. Först gav han Mikou däng så vi fick hälla vatten på Bogey's nos för att han skulle släppa Mikou och lite senare blev det världen råkurr med Nemo. Den gången gick Bogey ut som förloraren efter att han fått flera revor lite var stans.
Däremot gick det mycket bättre när vi satt ihop honom med Birdie, hans syster. Visst, han gav sig på henne ordentligt 2 ggr och båda gångerna så baja hon ner sig och skunka men efter det var Bogey nöjd och ville busa med henne, så han var så gullig med henne och gick och buffade på henne för att hon skulle leka. Det uppskattades dock inte utan Birdie skrek åt honom och nafsade efter honom varje gång. :-)
Vi får hoppas Maya och Nicko reder ut det ganska snabbt och de kan börja umgås lite mer avslappnat.
Okej, skönt att veta att det inte är omöjligt iaf. Nu har dem lugnat ner sig men det kan vara för att Maya har gått och gömt sig bakom en bokhylla och antagligen somnat eftersom hon har varit vaken exakt hela dagen och va helt slut. Det luktar just nu så mycket skunk här hemma så det svider i ögonen och jag har en extrem huvud verk. Det vädras så gott det går. Hehe. Ja just det, Nicko har nu "smeknamnet" Rufus, det var ju sambons dröm så vad ska jag göra? =P
Inget mörker är så långt att det inte följs av gryning.
När vi fick hem Allora så small det bara, Zira hängde i henne och höll på och det pågick i en hel vecka, i början skrek det bara om dom och man kunde inte göra mer än att hålla koll på och låta dom hållas inom ramarna för det måste tas tyvärr.
Ja min mamma har alltid haft t ex hund, där är det ju likadant, är dock väldigt plågsamt att höra min lilla Maya skrika så =P Hästar är ju också likadant, när min förra häst skulle släppas in i hagen där det stog ett sto, då var det sådär också, det visade sig att han var klapphingst(dom hade kastrerat honom för sent så han hade fortfarande"lusten" kvar) också mycket jobbigt att titta på.
Men jag får väl helt enkelt stå ut, nu är Maya mer mammig än någonsin, hon har varit såhär kramig en gång och det var kastreringsdagen. Mysigt för mig! =P
Men ah, jag måste alltså stå ut? Det kommer att bli bra?
Inget mörker är så långt att det inte följs av gryning.
#4: Ja du måste stå ut. Men garantera att det kommer gå bra kan ingen göra. Det finns fall där det inte går. Men de flesta går att lösa faktiskt. Om det inte går med bara dom så får vi helt enkelt hjälpa dig med fler främmande illrar. Och sådant. Så på något sätt så löser man det.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
#5 Okej. Nu tror jg att det börjar släppa lite, Maya är nufiken på honom nu, inte bara rädd, men han får inte komma för nära för så springer hon. Men han har ju helt klart skunkat ner hela henne.. Haha, men det är ingen idé att tvätta henne förens dom är vänner antar jag… =P
Tack för alla svar!
Inget mörker är så långt att det inte följs av gryning.
Starta ny diskussion