Här kommer en bild när kullen är lite äldre.

Här kommer en solo tagen av uppfödarn. Runt 6-7 veckor gammal här tror jag.

Närbild. Liten krabat bara.

Den här är tagen i bilen påväg hem. Åkte ganska långt den dagen. Sthlm-Nässjö fram och tillbaka. Men vädret var bra och Bundy var så snäll.

Här är han fortfarande ganska liten. Måste vara första hösten, tror jag.

Här kommer ett bra exempel på hans störda sovställnigar. Den här brukade jag kalla "grottmannen".

Kan fortsätte i samma tema. Bundy sovandes i olika ställningar. Den här kallad "handuppräckningen". Very frequent.

En till tagen i hängmattan.

"Halva inne" brukade jag kalla den här.

En till handuppräckning.

Här kommer en närbild på trynet. Tagen när han låg sovandes på mitt bröst. Haha. De flesta bilder på honom togs när han sov. Försökte man ta när han var vaken blev det bara fartstreck. Mina samsung mobil hade en rätt värdelös kamera.

Här kommer en nyvaken skit. Värsta mullvadsblicken.

Den här bilden är extremt suddig. Men jag gillar den, då hans fina vinterpäls syns.

Bundy och bästa kompisen, Kira. Här var Kira bara en liten valp och söt som socker.

Närbild. (Kira är inte min, utan en kompis till mej har henne. Tyvärr fick de bara tillfälle att träffas en gång).

En bild på buren. Dock är det mer pyssel i den idag. Bundy syns sovandes i hängmattan.

Tittut! Kartonger tröttnade han aldrig på. Värsta partyt varje gång matte skickat efter nåt på posten och det kom en rolig kartong att dyka i. Den här klippte vi hål i och sparade.

Glassmonstret. Vet att glass är baaaad för illrar, men ibland tiggde han till sej en liten slick

Här är han på G.

Nyfiken på kameran.

Här kommer en bild på lillbrorsan och Bundy. Världens snällaste. Han var så tolerant med mina småsyskon. Och han uppskattade när de lekte med honom. Barn tröttnar ju inte lika fort som oss vuxna.

Här är han påväg ner i byrån. Fan asså. Han lärde sej att öppna en låda, klättra, öppna nästa låda…. osv tills han kommit hela vägen upp. Lyckligtvis stod det bara borstar och hårprylar på byrån. Men fan så störigt.

Här syns han med favoritleksaken. Ingen fick röra!

Här kommer ett gäng mer nyligen tagna.

Bättre kvalité med en riktig digitalkamera.

Den här möbeln brukade han ligga och lura under när han hörde att nån var påväg upp för trappan. En riktig fegis var han.

Nya mobilkameran här.

Den här grejen var nog favoritsovplatsen. Ska egentligen funka som nån slags "strumpa" man hänger upp i burgallret. Lite som en pung. Inte alls intressant. Men när jag la den ner "på rygg" eller vad man ska säga, så vart den jättepoppis.

Tagen kanske en vecka eller två innan han plötsligt dog.

Samma här.

Hmm.. Måste kolla datumet på digitalkameran. Den här bilden togs bara dagar innan han dog, den absolut sista bilden tagen på Bundy. Datumet är off.

Anyway… nu måste jag göra ett ärligt försök att sova. Blir svårt när solen börjat gå upp… Snart börjar väl fågelkvitter också. Gonatt allesammans!

En riktig så fin gutt han var.

Beklager tapet ditt og føler med deg.

Beklagar sorgen!

Fin han var :) beklagar sorgen, förstår att sorgen är svår.

Vilken söt pojke, beklagar sorgen

Vilken fin tråd! Unberbara bilder, och verkligen söt kille. Beklagar så din förlust!

Beklagar sorgen.

Vad fina bilder det var på honom. Beklagar så din sorg.

Fina bilder på en superfin iller. Beklagar sorgen!

Beklagar sorgen…han var jätte fin

Beklagar sorgen :o(

Så fint att se hur älskad Bundy var, och minnet lever kvar hos dig. Jag fick en så omedelbar bra känsla för dig och det var en självklarhet att  du skulle bli matte på nytt :) Mason kommer att bli högt älskad och bli ytterligt väl behandlad. Jag vet hur hemskt det är att förlora en älskad i förtid,..

Hoppas av hela mitt hjärta att Mason ska  stanna länge hos dig :)

Tack allihop! Det värmer faktiskt. När ett djur går bort är det lite som att vara riktigt jävla bakfull.

"Jag ska aldrig mer dricka!" Ja, eller, aldrig mer skaffa djur, i det här fallet. Man blir ju så himla fäst, och känslan när de plötsligt inte finns där längre är det värsta jag nånsin upplevt i mitt liv. Har varit så tätt nu också de sista åren.

Vi har väldigt mkt djur, och vi brukar begrava dem i en skogsglänta nedanför tomten där vi bor. Men som sagt, på sista tiden har det blivit väldigt mkt grävande där nere. Många har blivit gamla, andra plötsligt bara dött. Senast i julas gick våran Bosse (kanin) oväntat bort. Å sommaren som var tog våran Moa (hund) ifrån oss, tillsammans med en av hennes valpar. Samma sommar dog Morsan av ålder (ännu en kanin) och strax därpå våran söta råtta, Luna. Det är rena djurkyrkogården därnere. Lyckligtvis blir man inte lika krossad när alla dör. Man fäster sig olika mkt vid dem. Bundy har nog fan kännts jobbigast hittills. Mkt oxå därför för att han var så ung, och det känndes så oväntat. Usch.

Ändå dröjer det inte längre tills man sveper sin nästa öl. Lite in denial för nästa bakfylla. Sucker for pain. Det är tur att man inte vet på förhand hur det ska sluta.