Stress vs aktivering av sjuk iller
Om man har en sjuk iller hemma, och nu menar jag sjukdomar som cancer, insulinom eller liknande (ingen vanlig förkyning) vad anser ni då är det bästa för djuret ang stress och aktivering.
Jag har ju Dexter här hemma som lider av ojämna hjärtslag, insulinom och cancer på njurar (Och förmodligen på fler ställen i kroppen). Han är för övrigt pigg och äter sin prednisulon. Stress kan väl aldrig vara bra för ett sjukt djur men jag tänker att motion och aktivering hjälper till att förebygga problem- Men för att aktivera Dexter krävs det mer eller mindre att jag går ut på promenad med honom men detta kan ju även leda till stress. Möte med hundar, människor, fordon. Samma sak gäller Pegasus som förmodligen lider av lymfom. Han är lite mer stresskänslig men blir också lättare uttråkad så han vill gärna följa med ut.
Vad anser ni? Uppväger promenaderna stressen eller skulle ni själva hellre hålla dom inne för att de alltid ska ha lugn och ro omkring sig?
Personligen kommer jag aldrig sluta gå ut med dom. Så länge de vill ut ska de få komma ut.
Sajtvärd på Iller.ifokus
Jag tycker att man ska följa sina gamla rutiner, som man hade innan illern fick sin diagnos. Ibland kan diagnosen låta hemskare än deras hälsostatus egentligen är. :)

Jag håller med #1, jag skulle fortsätta med det jag gjorde med illern innan den vart sjuk.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Visst kan stress vara farligt, men all stress är inte negativ på det sättet heller. Sålänge djuret ser fram emot ex promenaden och tycker om det uppväger det för min del. Jag vill ju att de ska må bra och ha ett aktivt, givande liv. Innebär det promenad så gör jag det i den mån djuret orkar med.
Paulina