Oj, vilken otrolig tur ni hadde!

Oj. Vad bra att det hela slutade så bra!

Men oj vilken tur! Men hur hade han lyckats komma ut då?!

Han måste ha antingen smittit ut när jag kom hem, men jag har för mig att jag sätt han springa runt här under kvällen, eller lyckas komma ut när jag suttit och rökt, men det tycker jag skulle vara konstigt om han lyckas med, för dörren har en glipa på 2 cm när den är öppen och han väger 2,4 kilo så jag tror inte han lyckas kämma sig igenom den. Så jag har faktiskt inte en aning:S

åh, i början blev jag helt ledsen, men va bra att det löste sig! :D

Jisses vilken tur!! Hoppas att han haller sig hemma nu! :)

Jädrar vilken tur ni hade, och vilken tur att killen kläckte ur sig händelsen.

Vilket flyt! Dom är sjukt duktiga på att smita dom små busarna, skönt att han hittade dig igen :)

Åhh, vad underbart att han kom hem så snabbt. Där har vi en riktigt solskens historia.

Illrar…..dom kan konsten att skrämma slag på en när och hur som helst. Tur att du hittade honom så fort igen. Jag hade Lilleman för några år sedan, till saken hör att han var döv så han kunde man kalla sig blå på om han såg mig kalla. Detta hände som sagt för några år sedan, han och Lina hade kommit ut då dom hade hittat en öppen altandörr som min son lämnat öppen men tillstängd. Jag såg inte detta när jag gick och la mig på kvällen (hade då mina illrar fria även nattetid), min sambo såg Lina komma bakom honom när han kom hem från sitt jobb. Hon hade en svart fläck på ryggen som visade sig var motorolja, så troligen hade hon varit uppe i ett motorutrymme på en bil. När min sambo kom in med henne i famnen så frågade han hur hon hade kommit ut där ute……. det kunde jag inte svar på. Så det blev att jag gick runt och kollade alla fönster, men dom var stängda. När jag så kom till altandörren så var den öppen, men till dragen så troligen hade dom gått ut detta hållet. Tur i oturen var att inte alla 5 hade gått ut, speciellt då Aslan som med all säkerhet hade försvunnit för gott. Aslan var hälften vildiller. Lilleman då undrar ni då……jo det var så att han fick jag leta efter i ca 5-6 timmar innan jag till sist hittade honom i en trädgård där han var på väg under deras altan. Har aldrig hoppat så graciöst över ett 1½ m högt staket, fick precis tag på hans svans när han försvann under altanen. Gissa några som sedan dess har fått vara i sovburar på nätterna, ja det är inte bara därför det är lika mycket en säkerhet ifall det skulle börja brinna, då vill jag ha ut dom samtidigt med att jag själv kommer ut. Allt annat kan man ersätta (ja det mesta iallafall), men vem kan ersätta en iller?

Fotot är på Lilleman då ca 1 år gammal, och en av Ronjas valpar från min allra första valpkull jag tog 02

Tur du hittade honom :)

Nu har jag varit med om min första skräck upplevelse med Birdie. Vi gick ut i skogen som vi inte har långt ifrån oss och jag såg igår att hin hittat ett ställe att gräva på vilket jag tycker är kul för hon är inte mycket för att gräva annars, men just där var det kul. Det var precis bredvid en stor tall så hon hade en liten grop under en av rötterna, men den gropen blev snabbt större och in under trädet. Jag gick ut typ 15.30, men kom inte in förrän för en liten stund sen då hon vägrade komma ut. Jag höll på att gripas av panik och med det kom jag på att jag skulle försöka lokalisera exakt vart hon kunde ligga så jag kunde börja gräva själv en annan väg in till hennes huvud. Till slut fick jag mej ett ytligt bett, det är verkligen första gången jag är jätte glad över ett bett. För då visste jag ju att jag var på rätt ställe och grävde med höger handen. Så till slut kom hon ut den vägen (hon hade säkert kommit ut annars också, men med den paik jag började få och var helt ensam så var det oehört skönt att få fram henne). Jag grät verklgien av både glädje och chock över vad som hade hänt och när jag tänker på det så kommer tårarna igen.

#0 Skönt det gick bra. Vi själva hade lite tur i vintras, men det gick inte så långt som för dig. Vår groventredörr hade inte riktigt gått i lås och glidigt upp. Frugan tyckte det drog efter golvet och gick och tittade. Hittade Bogey sittande på tröskeln och tittade ut på snön.

#12 Aldrig roligt, men så länge jag känner en iller änden på linan är jag inte orolig även om det tar en bra stund innan Bogey kommer ut. Värre är om han lyckats smita in för långt i ett okänt hål innan man hunnit stoppa honom och det blir stumt i linan. Då kan man bli riktigt orolig speciellt om det är ner under nån stor sten så det inte går att gräva.

#13 Nu i efterhand kan ju tänka att jag skulle försökt gräva fram henne tidigare, men just då när jag inte visste vad jag skulle ta mej till och helt ensam som jag alltid är så var det inte lätt att tänka rätt. Visst kände jag henne hela tiden och räkade jag bara släppa efter lite grand så tog hon det och gick ner längre (kanske skulle hon gräva sej till en utgång som fanns en liten bit ifrån där jag hade grävt, jag vet inte. Visst jag kommer nog att få en infektion i ena såret jag fick eftersom jag inte får det helt rent från jord och så, men men. Det kan jag ta.

Snacka om tur! Gud vad skönt det är med lyckliga slut =)