Jag hade rekomenderat dig att kontakta Satmaran här på iFokus, hon är ifrån malmö och jag har en av hennes illrar. Och hon har precis fått en fin kull valpar =)

Har du inte redan gjort det så rekommenderar jag att du även läser på lite om illeruppfostran.

Finns jätte bra trådar under rubriken "Kunskapstrådar" här till vänster. läs framförallt de som börjar med KT framför rubriken.

Inför valpköpet

Bitträning

Lådträning

Kloklippning

Instämmer med Bogey. Iller är inte det lästtaste husdjuret att ha hand om. Jag själv äger ingen iller ännu men är så oerhört tacksam för all info man fick tag i. Hade nog annars aldrig rett ut att.

Jag kan också verkligen rekomendera Satmaran, ska själv köpa valp av henne. Satmaran är hur underbar som helst och svarar på alla frågor man har och är oerhört tillmötesgående.

Lycka till

Sen finns det ju omplaceringar ifall du vill ha en vuxen som fått den större delen av uppfostran (du får nog puscha lite resten av deras liv).

Jag skulle också rekommendera en (väluppfostrad) omplacering istället för valp, i alla fall om du inte har så mycket erfarenhet, för de är inte helt lätta att uppfostra. Och vuxna illrar är precis som valpar fast större =)

Men du gör som du vill, lycka till!

En omplacering BEHÖVER ju faktist inte vara lättare än en valp, inte sant?

Håller med dig Johan- det händer ibland att man kan få tag på en vuxen omplacering som kan var bitig, inte gå på lådan osv. Sen kan man få tag på en valp som är nära nog helt bitfri och går 110 på toalådan. Så det kan vara hugget som stuckit vad man får tag på när man ska välja iller, och enligt mig såtycker jag att om man  inte kan tåla ett bett eller 2, då är det nog inte iller man ska som husdjur. Man får liksom tänka på att illrar och andra djur för den sakens skull ( ja utom då apor som har händer som människan har) bara har sina tänder att upptäcka saker och ting med. Och vid lek händer det ofta att man får ett nyp eller 2, och det tycker jag man får stå ut med, men det är jag det.

Jag är själv nybörjare och har tänkt mig att skaffa en valp just av den anledningen att jag vill vara med från början. Lära mig allt från början.Tar man en valp från början så kör man på sina regler och lär valpen från början.

Jag kan väl känna lite att skulle jag skaffa mig en omplacering så kan det bli fel för både mig och illern, illern ska rätta sig efter nya regler i det nya hemmet, det kan bli protest, den kan känna sig vilsen med med mera (givetvis kan även detta ske med valp). Det kan säkert bli lika jobbigt för den nya omhändertagaren som det hade blivit med en valp. Men det är bara mina tankar och åsikter.

jag skulle rekommendera en valp då jag haft både valp och omplaceringar och valpen kan man lära saker som man själv vill ha det medans en omplacering kan ha inlärda saker man själv inte gillar men som inte går att träna bort.

jag har ju t vå omplaceringar, o det går super. men jag har blivit biten, rejält och dessutom i näsan när vi inte dragit jämnt och reglerna inte vart tillräckligt klara. Men å andra sidan så är jag den som tar det hela med en klackspark när hästen kliver på mig eller katten klöser mig när katten ska bada osv….

vi har alltid haft djur, och min passion här i livet är djur. så även om jag inte hade illerkunnande innan så lär man sig och det med en rasandes fart^^ annars tar illrarna överhelt :D men samtidigt, med en vuxen iller så lär man sig saker och ting i fel ordning… nästan litet baklänges…

Oavsett om det är en valp eller en omplacering så är det ju personkemi i det hela. Det fina med en omplacering är ju det faktum att man ger ett djur en andra (eller femte) chans.Det kan gå lika rätt/fel som med en valp ;)

Av mina 10 så är hmmmm 6 omplaceringar (räknar febrilt), och förutom valpen jag fött upp själv så har omplaceringarna varit lättare än de jag tog som valpar (visserligen var 2 av valparna 4 och 6 månader när de kom från uppfödaren)

Jag har erfarenhet från båda håll.. Jag har haft omplaceringar som varit så underbara och enkla att ha och göra med.. Jag har haft en valp som varit ett monster på heltid och aldrig slutade.. Jag har även haft en valp som varit det mest lurviga och snällaste man stött på så jag säger som ovan de handlar mest om personkemin och kanske lite tur..

Illrar är jättesöta och gosiga- men oavsett om du skaffar en valp eller en omplaceringsiller så måste du vara väl medveten om att de inte enbart är gosiga och söta automatiskt…Illrar behöver tydliga regler och du måste kunna säga ifrån på skarpen ibland. När jag skaffade min första iller så fick jag en testperiod som hette duga. Jag var faktiskt nära att ge upp- i en månads tid prövade Love precis allt. Framförallt att bitas i händer och fötter- det var jättejobbigt men jag ångrar inte en minut av den tiden nu- han är supermysig idag!- fast om han märker att det går att styra och ställa över människor som han möter så gör han det, med besked!

Jag tycker att oavsett vilket djur som man än skaffar så är det bra att tänka efter först både en och två gånger, för det är inte alltid så att det blir som man tänkt..

När det gäller illerinfo så finns det en uppsjö här på illerifokus. Kolla också om du kan komma och hälsa på hos någon. Kolla in under träffar så kanske det finns någon illerträff i närheten hos dig. En bra bok är ferrets for dummies- visserligen på engelska men rätt ok när det gäller fakta och tips.

jag sa iallafall inte att omplaceringar var lättare utan det oftast lite uppfostrade men som sagt så får man fortsätta hela livet på dom annars regerar dom precis hur dom vill. Jag har en här som är bra på lådan hur snäll som hälst och kelig men utan att du vet ordet av får du världens hugg medan vi har en här som är oaktiv som fan, är för lat för att gå på lådan (orkar inte gå i med baktassaena) aldrig bits, vill ligga i knät och ha klappar och sen finns det ju en här som biter mer än nödvändigt och är minus på lådan så det finns alltid många varianter. Men jag personligen var inte redo för valp när vi skaffade iller medan sambon ville ha valp så tillslut blev det omplaceringar och nu har jag haft iller ett litet tag och känner fortfarande inte att jag vill ha en valp. Tror jag inte känner behovet med att vara med från början i deras liv.. min bebis MissTake (och de andra) är ju hos oss nu och de förflutna är ganska irrelevant för mig.

#9 Vad kan man enligt dig inte träna bort?

Jag har träffat fler trevliga omplaceringar än vad jag har träffat illrar som vuxit upp som valp i sitt hem.

Det handlar trots allt om individer och deras bagage. Jag har en känsla av att omplaceringar ofta är tacksamma och tar det dom får, medans en valp kräver sin rätt.

Jag har haft 5 valpar och 3 omplaceringar och gissa vilken grupp som har krävts mest jobb?

#0 Fördelen med en omplacering är att den förhoppningsvis har blivit trygg i sig själv och kan lära dig en massa saker som kan vara svårt när man är ny illerägare. När du väljer en omplacering så har du möjligheten att se hur den individen har blivit då den har vuxit upp.  Medans köper du en valp så ligger ansvaret på dig.

Blir det en valp ni bestämmer er för så träffa många uppfödare, det är det värt. Fråga om hälsan och var individerna kommer ifrån. Det finns väldigt mkt farmar illrar i aveln och bestäm dig innan om du moraliskt sett vill stödja att deras släktingar sitter i trånga nätburar?

Hoppas ni finner en iller som passar er!

#0

Har du kontaktat satmaran? (Lillan)

Klart han har ;)

Han kommer hit på söndag och hälsar på :)

Gud vad kul =) Ni får hålla oss uppdaterade =)

Jag ska råna en bank, skaffa mig ett körkort på 2 dagar, köpa en bil och själv köra ner till Malmö för nu vill jag med hälsa på och gosa bebisar. GRMF

jag har själv haft ille ri ca 3 år, och har tre omplaceringar här hemma ( har haft yttligare två stycken förut), men jag känne rmej absolut inte redo för en valp än. och jag har sagt det att om jag hade skaffat en valp som första iller, då hade jag nog absolut inte haft iller i dagsläget. tycker att det är väldigt skönt att slippa det där med trots ålder, och den grundliga uppfostran som måste göras när dom är små. för att sen även slippa brunsten innan kastrering. hade en hona som jag var tvungen att kastrera, då hon var under året när jag tog över henne. och jag slipper gärna den lukten m.m. ett tag till….

så jag rekomenderar en omplacering på drygt ett år som första iller :)