efter kastreringen
Det har nu gått 2 veckor sedan Chaos, Wilmer och Didrik kastrerades.
Innan så var det ju maktkamp dag som natt o man var så trött för man aldrig fick sova.
Nu 2 veckor senare är lugnet tillbaka.
Ingen jakt på stackars Dookie.
Inga brottningsmatcher (iaf inte så det går överstyr)
De luktar inget (vad jag kan känna)
Allt är underbart…men….
Då kommer sidor fram som varit gömda under testosteronstinnhet.
Medans Chaos och Wille blivit lugnet själv o älskar att sitta o gosa o pussas har Diddes osäkerhet tittat fram.
Den har legat gömd under brunst o allt go,go,go…
Han skyggar som han gjorde innan han gick in i brunsten och nyps.
Häromnatten när jag var ensam med dem och husse var iväg på jobb så hoppade han upp i sängen o bet mig ordentligt i armen så den är alldeles gul o blå o bitmärken :o(
O när husse kom hem var han så omtänksam att han stoppade ner en famnfull gosingar( trodde han) till mig i sängen när jag låg o sov.
Hugg sa det o Didrik satt mitt emellan mina ögon.
Han biter inte som Marwin som vill sätta sig över andra utan det är mer impulsivt o utan att han verkar veta vad han gör.
Det är inte ens i trängda situationer utan han kan helt enkelt få för sig att bita o innan han kastrerades så var det bara näsan man behövde akta.
Sticka in handen under fåtöljen när han är där blir ett hugg.
Inte alltid hårt.
Ibland kan han liksom "hålla tillbaka" för att han vet att det inte är oki att bitas.
Samtidigt är han inte osäker när man tar upp honom.
Han gillar att sitta i famnen o bli gosad med o jag ser att han vill pussas…men det vågar man ju inte numer :S
Undrar om han alltid kommer att vara nervig då han var det innan och nu verkar det som han även är det efter brunsten.
Det kanske är sån hans personlighet är…
Det var iaf mycket lyckat med kastreringen av herrarna i huset.
Lugnet är tillbaka 
Skönt med lugnet, det är du väl värd! =) Mindre kul med Didriks osäkerhet, låter snarlik Phoenix bortsett det faktum att han förutom allt go,go,go under brunst nästan var agressiv mot oss i omgivningen.
Han har dock blivit bättre, även om han kan få sina små anfall när man känner det på sig att han kommer nafsa en i fötterna. Andra dagar är han hellugn att ha runtom sig. Håll ut, kanske lugnar även det ner sig.
Paulina
Jag hoppas det.
Han har kanske inte riktigt "landat" o känner sig osäker när alla hormoner inte är ifarten som han är van.
Det blir ju en omställning i hormonerna o kroppen när de kastreras. Vet ju att min katt blev helknas ett tag efter att han kastrerades, men efter det vart han ju 99% på lådan. Innan var han en mardröm.
Mamma har också märkt samma sak på sina katter, när de kastrerats (både honor o hanar) så tar det ett tag innan de landar i "hormonbristen"
och två veckor är inte så lååång tid… ge det iaf 2 veckor till och gör en liten "utvärdering" görlitet anteckningar nu om hur de är i humör och vigör, och se om det förändrats om två veckor. :)
Yesterday starts tomorrow, tomorrow starts today.
Today is a gift, that's why we call it the present.
Det är olika hur de blir efter kastreringen.
Det är helt tydligt.
Marwin som kastrerades för 2 år sedan var ett brunstmonster som bet o högg och förföljde sin hona (mig) när inte husse var där o sa ifrån.
Han blevv som en ängel efter en vecka.
Dookie, som ju är tjej, märktes inget varken före eller efter utan hon pinnade på i samma humör o tempo.
Chaos o Wilmer o Didrik (jo faktiskt om man jämför med slagsmålen mellan sin bror o med Chaos) blev redan efter en vecka lugna o fina.
Det är bara det att Didrik alltid varit lite nervig men det blev bättre innan brunsten o nu känns det som om man är lite på ruta 1 igen…o den här gången med tänder.
Starta ny diskussion