Det är väl självklart att det är sällskapsdjur. Men, självklart föder man upp sällskapsdjur som man hoppas kan bidra till att man får en friskare stam. Annars meningslöst i mina ögon.

Instämmer med Sarah, jag kommer öda upp för sällskap men även till jakt om det är en vettig jägare i mina ögon då vill säga. =)

Jag kommer då faktiskt att föda upp för min egen skull i första hand. Och med det, så menar jag att jag gör det för att jag vill, för att jag tycker att det är kul, och för att jag har en klar målsättning som jag skulle vilja sträva efter att nå någon gång i framtiden. Att sälja valpar är för mig en konsekvens eller hur man ska uttrycka det. Inte det främsta målet för mig, utan något jag måste göra (tills den dagen jag har plats, tid och pengar til att behålla alla *ler*) med det menar jag inte att jag inte kommer att värna om mina valpar eller mina valpköpare, tvärtom. Jag vill föda upp illrar jag själv vill ha, som ser ut och är som illrar jag vill ha helt enkelt. Passar det andra så blir ingn gladare än jag. Men jag kommer inte sträva efter att få min avel att godkännad av andra, eller passa in i något fack. Inte heller svänger jag mig med klyschan om att jag  föder upp långlivade och friska illrar, jag hoppas att kunna göra det, men jag är högst medveten om vilket långsiktigt mål det är.

#1 Jag tror nog att dom flesta tycker likadant.

Det konstiga för mig blir bara att en del säger att dom vill förbättra illerstammen, men samtidigt snörper dom på mun åt ens tanken att föda upp sällskapsillrar. Och då börjar man ju undra vad det är dom egentligen föder upp när det nu är så fult att föda upp sällskapsillrar.

#3 Är det alltså sällskapsillrar du föder upp, eller?

#4 ja, jag kommer att föda upp sällskapsillrar… har inte kommit så långt ännu att jag kan säga att jag föder upp dem. Hoppas på min första planerade kull iår så vem vet hur det blir.

Vilka är det som tycker att det är fult att föda upp sällskapillrar? *nyfiken*

#5 Man får ju inte nämna namn på forumet, och jag vill inte heller sänka mig så lågt att jag direkt pekar finger. Men det är ju bara att läsa i trådarna  så hittar man dessa personer ganska så snart.

om man inte föderupp sälsskaps illrar vad är det annars man gör?

#8 Precis vad jag undrar också

Jag föder också upp sällskapsillrar, goa och snälla individer som jag själv vill ha dem, det är mitt mål. Klart att de även ska vara friska och sunda men det förutsätter jag att alla vill ;)

Det startades en uppfödartråd för ganska länge sedan, men där var det, som Pirjo beskriver ett oändligt rabblande om "seriös uppfödning" "seriösa kontrakt" och allt annat som tydligen måste märkas med etiketten "seriöst".

Den tråden blev sedan som ett facit om vad som måste "rapas upp" om man ska räknas överhuvudtaget.

Själv blev jag bara trött och tyckte att… Här platsar inte jag i alla fall, jag kör mitt eget race =))

Det funkar alldeles utmärkt, jag behöver inget godkännande av någon och det går att få fram fina och mysiga illrar utan att ha läst genetik i 4 år ;)

Inte tusan tänkte jag på genetik, när min son blev till ;) men han blev ju perfekt ändå =))

Jag tror inte det blir så bra i längden om alla jobbar mot samma mål, variationerna blir färre om alla tycker och tänker lika.

Det måste få finnas plats för oss alla, även dem som bara vill ta en kull på sin älskling för att hon eller han är så fin och go. Kan inte förstå varför de tvunget ska jagas med blåslampa.

Lägg nu märke till alla mina smilisar ;) Jag har inte skrivit detta för att bråka, det var bara lite tankar och åsikter i ämnet :)

#10 Bra skrivet tycker jag! :)

Helt ärligt så kan jag aldrig tänka mig att det ens finns någon som medvetet avlar på dåliga individer eller avlar fel på flit.

Sedan finns det givetvis några som avlar på okunskap och kanske inte planerat alla gånger.

De som väljer att ta en valpkull på sin iller gör det i de allra flesta fall av den anledningen att dom tycker att dom har en snäll och sällskaplig iller som det vore kul att få valpar på.  Kan knappast tro att man tänker som så att fy vilken osocial och elak iller jag har, kanske bra att ta en valpkull. Sjuka individer är nog inget man medvetet avlar på heller.

Inavel är det nog ingen som strävar efter och inte heller att avla på sjuka stammar.

Avarter finns givetvis överallt men jag är av den tron att de som väljer att ta en kull i de flesta fall avlar etiskt.

//Suss

#12 jo det är ju sant det du säger, men sedan finns det ju dom som inte vet ett smack om vart illern kommer ifrån med parar iaf. och då kan det ju tyvärr bli mycket sjukdommar och även inavel i den valpkullen =(

#13

Just sådan avel beror ju ofta på stor okunskap eller kanske att den som avlar inte är gammal nog att förstå bättre. Klart att det händer men jag är ändå i den tron att man i alla fall inte gör det i syfte att vara oseriös utan som sagt var så är det nog till 99% enbart stor okunskap.

Jag tycker också att det finns väldig lite information på nätet om just avel på iller. Man kan inte läsa om mycket mer än att om en hona brunstar och inte kastreras eller paras så kan hon dö osv. Och det är den enda informationen man får upp om man googlar också.

Just det faktum att om man "gör sig dum" och frågar på ett forum, så är det genast en grupp personer som utgår från att den som frågar inte kan något om avel och är då likställd med "oseriös person som inte bör avla" och genast ifrågasätts den som ställde frågan från början, så det är kanske inte så många som helt enkelt törs fråga i slutänden och detta i sin tur leder ju till att okunskapen består.

Vore toppen om ni som haft mellan 5-10 illerkullar på olika honor sammanställde en guid för den som funderar på avel. Den bör innehålla grundläggande tips som ex vis vikten av att veta stam och sundhet på avelsdjuren samt hur man ska väga för och nackdelar mot varanda med att avla eller inte avla. Vikt och ålder innan första kull. Olika tecken på brunst, brunsttider, hur man parar en iller. Illerns dräktighet och olika komplikationer, födsel, ombrunst efter valpning valptiden, uppfostran, husapotek vid uppfödning mm mm mm

Det kanske redan finns en sådan guid?! Fast då har jag iaf missat den helt, iaf om man söker på internet.

//Suss

#14 Problemet med en sådan guide är att uppfödare inte är överens om många punkter som ex hur valparna ska fostras, hur gammal honan skall vara innan parning, hur mycket släktforskning man bör göra och vad som bör gallras bort av det man finner i sjukdomsväg i släkten osv osv.

Inte för att klanka ner på din idé, absolut inte, men i dagsläget kan man inte enas om dessa saker, så det är svårt att få genomfört. Man kan finna info om alla dessa steg för hur enskillda personer resonerar, och kanske uteftter det bilda sig en uppfattning, men det kräver tid och engagemang från en.

#15 Helt rätt ;) här inne är ju inte många överens om något överhuvudtaget, så det skulle bli svårt.

Det bästa är nog att vända sig till en uppfödare som man tycker är vettig och be om råd och stöd. Hitintills har jag alltid ställt upp för de som har frågor eller behöver stöd, när alla andra trampar på dem med spikskor ;)

Min mening är att det är så ytterst viktigt att de som behöver hjälp, faktiskt får det, att alla ska våga ställa frågor oavsett!

Inga frågor är "dumma frågor" alla har vi varit nybörjare… eller hur?

Här inne är det ibland som på arbetsmarknaden… Man ska vara 20 år och ha 30 års erfarenhet ;)

Och hur seriöst är det att vuxna människor (antar att det rör sig om vuxna uppfödare) inte ens kan enas om att få ihop en informationsskrift så att kunskapen inom illeraveln kan höjas?!

Är medveten om att det inte bara är inom illervärlden detta tragiska fenomen finns och jag hävdar till 100% att detta i stort sett enbart handlar om egoism och egenintresse för är man så obstinat och uppfylld av sin egen profetsia att man inte kan samarbeta i en fråga som kan ge fördelar för aveln och djurhållningen i framtiden så ser man ju knappast till djurens bästa i slutänden utan ser enbart sin egen vinning i det hela.

Veterenärmedicinskt sett så är all djuravel uppbyggd enligt samma regler ang ärftliga defekter och genetisk arvbarhet osv. Sedan att det saknas en hel del veterenärmedicinsk statistik på mycket inom iller än är ju ett faktum men ändå måste man ju börja någonstans för att få statistiken, och det går ju inte om det inte finns någon samarbetsvilja eller vilja att dela med sig av sin kunskap.

Dräktighetstider och brunster kan man ju knappast ha olika uppfattningar om.

Uppfostran är en individuell del i det hela, det kan jag hålla med om. Men det grundläggande som rumsrenhet och socialisering att inte bitas och att vara vänligt inställda mot människor mm är ju generella råd, sedan hur man tränar dessa egenskaper är kanske mer individuellt.

Själv har jag haft uppfödning på olika smådjur sedan jag var i 18 års åldern och hållit på med hästavel i ca 15 år så avelskunskap generellt har jag stor erfarenhet av men i det stora hela så lär man sig nya saker varje dag när man avlar och föder upp djur. Djur är individer och alla individer har sina personliga egenheter, den dressering som fungerar på ett djur kanske inte alls fungerar på ett annat djur. Man lär sig genom att ungås med djuren och med likasinnade människor. Har man ingen vilja att dela med sig av sin egen kunskap, eller ta åt sig av andras kunskap och väga fördelar mot nackdelar så har man nog ingen vilja alls att se utveckling och kunskap som ett steg framåt, både för sina djur och för sig själv som människa, djurägare och/eller uppfödare.

//Suss

#17 Underbar utopi :)

Ja det hade varit helt fantastiskt om vi åtminstånde kunde enas om det som är basic, men jag tror att även där går åsikterna isär ;(

Kanske just för att illerägare är lite udda folk, he he ;) Inte för inte, att vi valt ett djur som många uppfattar som mysko ;) Tror att illerägare inte är ett typiskt flockdjur som har speciellt lätt för att rätta sig i ledet, ha ha!

Ex. Jag räknar alltid dräktigheten 42 dagar från första parningstillfället, mina har aldrig gått över tiden, men en gång har kullen kommit 2 dagar för tidigt. Andra räknar 42 dagar + 2, för att de anser att de första parningarna bara sätter igång ägglossningen. För mig är det viktigt att upplysa om att honorna ska avskiljas senast dag 39 efter första parning, för att vara på de säkra sidan.

Alla har sitt eget tänkande och så ska det väl få vara, det viktiga är att ingen sätter sig på höga hästar och anser sig ha absolut rätt, eller dissar andras åsikter.

#10 Jag håller så fullkomligt med dig! Och jag har sett den tråden också. Och den tråden är faktiskt en av grundorsakerna till att jag i några trådar t o m kallar mig själv för en oseriös uppfödare. Det här med seriöst/oseriöst är så subjektivt och min åsikt är att det inte är jag som uppfödare eller någon utomstående som bedömer om jag är seriös eller oseriös, den som bestämmer det är h*n som köper en valp från mig.

#16 Har själv ställt upp som mentor till ett antal nybörjare under årens lopp och det har ju inte setts med blida ögon precis.

Folk kommer att ta kullar vare sig man hjälper till eller inte och då ser jag det som ett bättre alternativ att man finns där och försöker hjälpa till så att allt går så bra som möjligt- både för illerns och ägarens skull. Vissa tar då bara den där kullen men för en del vet jag händer det som hände mig också - första kullen blir bara en början på ett brinnande intresse och en vilja att lära sig mer.

Att jaga bort  och/eller idiotförklara den som tänker ta en kull tycker inte jag är precis smart. T o m i katt- och hundvärlden är det många som börjar med att ta den där strökullen på en bondkatt/blandrashund men fortsätter sen vidare till att föda upp rasdjur. Och dom där "bondillerkullarna" kommer vi nog aldrig komma ifrån.

#17 Om det vore så väl att det gick att göra nånting sånt. Tyvärr fungerar allt inom illervärlden på personbasis och står det "fel" namn som författare så kommer boken att bli nedsablad till max. Det har funnits små häften om iller för nybörjare tidigare. I dagens läge är det lätt att säga att ingen av dom var bra, men då var dom häftena det enda som fanns. Och där fanns precis denna uppdelning, den ena var skriven av x, alltså var den dålig, den andra var skriven av y, alltså var den det bästa som hänt. Tittar man på dom idag (jag har nämligen båda) så visst - i y-boken står det mer information, men x-boken hade ändå det grundinfo som behövdes för att komma igång. 

Jag har också i min ägo ett häfte om illeruppfödning som en uppfödare tagit fram faktiskt i slutet på 90-talet. Tyvärr hade det häftet också fel namn som författare så den fick nog inte större spridning än att just den uppfödaren gav den till dom som han fungerade som mentor för.

#17 Jag kanske var lite otydlig så jag utvecklar min tanke ;)

Det fins en del saker man inte kan säga med 100% säkerhet som när det är bäst att para en hona, första löp eller andra. Om första, okej om hon går i löp vid 5 månaders ålder? Ex en sådan sak, som är (i mitt okunskapliga tycke) en viktig sak då man genom att välja att avla riskerar så mycket.

En annan sak, vissa egenskaper verkar det inte vara klarlagt hur de nedärvs, (ibland hävdas det även att sjukdom/åkomma X inte ens är genetisk utan bara miljöpåverkad eller vice versa). Hur ska man då kunna sätta klara riktlinjer? Vissa kanske tycker att det är ok att pappa, en farbror och två mostrar har X eftersom specifik iller har andra goda egenskaper, andra tycker det är okej eftersom X inte är genetiskt betingad, ytterligare andra skulle inte ta i en linje med X i med tång pga nedärftlighet.

Utfodring av hona med valpar är en annan sak. Oavsett vad som väljs vet vi inte till 110% att det är rätt kost. Även om det BARFas så är ju frågan om köttet har rätt näringsvärde, vilka ev. tillskott som behövs. Kan det finnas tungmetaller i maten? Hur får vi tag på den? Hur kan vi försäkra oss om att det är rätt för varje individ? Vilket exakta näringsvärde har varje iller?

Nu överdriver jag lite för att få fram poängen; när exakt kunskap saknas får man värdera och köra på det man själv tror på, men det skiljer sig vitt. Hur kan man då ens försöka sammanställa något?

Jovisst, det går, men det skulle bli lika tjockt som nationalencyklopedin ;) Inte den snabba guide nybörjaren önskat sig.

Då tror jag mer på Lillans förslag. Man diskuterar med alla uppfödare man får tag på om allt möjligt, bildar sig en uppfattning och får förhoppningsvis hjälp med saker. Man läser, läser och åter läser. Finns ändå en del vetenskaplig litteratur om inte annat. Sedan funderar man lite, och så pratar man mer med många tills man hittar en väg man käner att man tror på. Förhoppningsvis är man även klok och ödmjuk nog att kunna erkänna om man valt fel och kan ändra sig senare och lära mer där kunskapen saknades.

Ja vad säger man.. Tragiskt, i synnerhet för illern som art i slutänden.

Ingen information är ju heller beständig utan bör då och då uppdateras. Att man inte kan skilja på sak och person är också  tragiskt, rena sandlådan verkar det och att det finns "bondavel" är ju inte så konstigt då man tydligen måste ha både rätt mentor och rätt namn för att accepteras. Låter bittert men det verkar ju vara sanningen om illeravel i Sverige idag.

Kan säga att när jag tog mina första kullar i början av 1980 talet så var den enda kunskap man kunde få den man fick av farmarna i södra Sverige och på Gotland. Dom hade kunskapen! Verkligen, även om deras sätt att hålla sina illrar på inget sätt liknar de förhållanden jag vill att mina illrar ska leva i.

//Suss

Tack Paulina, du förstår precis vad jag menar :)

Du och jag i en megaburka skulle funka fint =))

Oopps.. Rättar mig själv i #20 Ska givetvis stå "Vilket är det exakta näringsbehovet hos en iller", inte vilket näringsvärde de har ;)

#22 Haha, vi skulle nog växa och trivas därinunder ;)

#20

Inget måste vara exakt och på pricken. Det finns ju inte inom någon avel. Det är ca tider på dräktighet och samma med när man ska para men enkla generella rekommendationer. Inget 100% vetenskapligt.

jag har ex vis haft ston som varje dräktighet går 12 månader istället för 11 månader som brukligt, det är sånt man lär sig om individen genom erfarenhet. Samma med foder. Man vet på ett ungefär vad som krävs för att de essentiella funktionerna ska fungera hos en iller, det behöver ju inte vara på pricken uträknat. Gör återigen liknelser på mina hästar där jag hade vissa ston som krävde extra kalk och kraftfoder och andra som klarade sig utmärkt på bara hö och vanliga mineraler. Samma med hur dom fungerade i flocken före, under och efter fölning. Ingen information behöver vara fastställda vetenskapliga regler utan bara en sammanställning av olika uppfödares erfarenheter.

Helt ärligt skulle jag lätt kunna ta på mig att skicka ut enkäter till uppfödare som haft ca 3-5 kullar eller fler, där deras generella erfarenheter efterfrågas och sedan sammanställs statisktiskt i en PDF folder som lätt kan laddas ner på nätet.

Sedan behöver inte ett enda namn publiceras officiellt men resultatet ska som sagt vara tillgängligt att ladda ner för alla som så önskar. Det ska inte ses som något reglemente utan snarare som en sammanställning av erfarenheter hos folk som haft valpar på sin iller.

Själv är jag varken uppfödare eller knuten till någon förening eller person inom illervärlden, det kanske har vissa fördelar.

//Suss

Det finns en hel del oklarheter precis som #20 säger och tyvärr är oklarheterna såna att t o m veterinärer och forskare är oense.

Mentorskap tycker jag är en utmärkt väg att gå. Själv har jag haft uppemot 8 mentorer under årens lopp plus att jag alltid också haft någon annan (antingen en kunnig privatperson eller en uppfödare) att bolla tankar och funderingar med - två hjärnor tänker ofta bättre än en och det är också lättare att leta rätt på information om man är två.

Det intressanta när det gäller mentorer är att dom av mina mentorer som varit dom mest nedsablade också varit dom som varit allra tydligast med att det dom lärt ut förväntar dom sig att jag lär ut vidare. Den allra mest illa omtyckta hade det faktiskt som ett krav för att han överhuvudtaget skulle ställa upp.

#21 Jodu, har också en farmare som mentor och han är nog den bästa och kunnigaste av alla. Det roligaste är ju att farmare ofta inte uttrycker saker o ting på samma sätt som vi eller använde samma ord osv, men kollar man sen upp dom råd och den info man fått så finns den i t ex böckerna - bara annorlunda uttryckt. Så mycket av detr vi läser om i böckerna och nätet har funnits i urminnes tider, bara i en annan och kanske, för många, mer begriplig form.

#25 Jag känner mig jättetrist nu, som om jag försöker motverka dig men jag hoppas att du inte tar det så =)

Du har en poäng i att generella kunskaper kan ges, och att det skulle vara möjligt att göra en pdf-folder som du föreslår. Men hur sammanställer du svaren när säg 20 olika uppfödare svarat helt olika på frågan hur man ska ta hänsyn till sjukdomshistorik? Eller hur mycket kunskap man bör ha innan man avlar själv? Vad ska man eftersträva i sin avel, fina färger, snälla illrar, stora illrar? Sådant hade jag velat veta om jag skulle avla, men på de punkterna får man antagligen återge 20 olika svar, eller skippa ;)

Fortfarande går det ju att fixa info om ex dräktighetens längd, hur parningen går till osv, men det är nog den enkla biten.

Tror att många av er som kämpat med detta i flera år har nått till den punkt då ni helt enkelt inte orkar bry er längre, vet av egen erfarenhet att det lätt blir så när det finns många viljor och att det inte allt för sällan leder till personangrepp, utfrysningar och liknande.

Jag vägrar att tro att man kommer att få svar som att dräktighetstiden är mellan 22-72 dygn likaså vägrar jag att tro att folk anser att färg har större betydelse än sundhet. sjukdomshistoriken går att basera på den forskning som finns idag och som man vet att illrar dör i förtid av, de djuren bör man ju självklart inte ha i aveln och upptäcker man att ens avelshona/avelshane lider av en sjukdom så tar man den med största sannolikhet ur avel. Vägrar nämligen att tro att det finns folk som medvetet avlar på sina sjuka djur.

Givetvis kommer 20 personers svar att skilja sig åt, men det går iaf att med basering på dessa personers erfarenhet att skapa en anonym kunskapsbas. Det är jag helt övertygad om och jag tror också att många personer skulle kunna ha stor nytta av den också.

//Suss

PS: Kan tillägga att jag tar inget personligt, så ingen fara att jag tar illa upp för att ni inte tycker som jag och inte har samma tankar. Vill bara få till en vettig diskussion i detta vad jag anser vara ett viktigt ämne för illerns skull.

Bolla på bara och säg emot! Det får kanske fler att tänka till och eventuellt tänka om i denna fråga :)

//Suss

#27 Man kan ju ta dom frågor där svaret inte är värderingsladdat, utan har mer att göra med generell kunskap om hur parning/dräktighet osv går till. Det värderingsladdade tror jag man sen ändå får ta reda på själv på annat sätt genom att prata med olika uppfödare.

#29 Härlig inställning =) Så länge man kan diskutera på ett sakligt sätt kan man faktiskt komma fram till saker eller öva tankarna om inte annat ;)

#30 Jo, där håller jag med dig. Jag är väl för inkörd på mitt "alt eller inget"-tänk. Dvs. skulle jag själv göra ett sådant häfte med sammanställd kunskap så skulle jag inte nöja mig med de generella svaren, för jag vil få med så mycket som det bara går att trycka in i text så inget missas.

Som nybörjare kanske man tänker på illeravel som när grannkatten smög sig på ens katthona, dvs enkelt och ofarligt. Man läser hur lång tid det tar, vad som händer i grova drag men sen när den (för mig) viktiga informationen, som är högst värderingsladdad som du så bra uttryckte det, så saknas den och man hänvisas till tyngre arbete i att själv leta upp den. Detta kan jag tänka mig sporrar ett fåtal, men många kanske skiter i det hela och avlar ändå. De vet ju hur lång tid det tar, eller hur?

Med detta inte sagt att det verkligen är så, bara en bild av mitt fyrkantiga tänk ;) Vi har alla våra sargar vi måste kunna klättra över ibland, jag är iaf medveten om mina om inte annat ;)

#28 Jag vet precis hur du tänker där. Det finns väl ingen som sätter igång och ska ta en kull bara för att ta fram den sämsta möjliga kullen dom kan, det tror inte jag heller.

Det som jag tror många nybörjare i första hand skulle behöva är ju nånting där dom kan läsa in hur det hela rent praktiskt går till. Att besluta om man har tiden, orken och pengarna för att ta en kull är ju svårt att göra om man inte ens vet vad det hela egentligen handlar om och/eller består av för moment, dvs vad det är man får räkna med att lägga tid på. Det rent teoretiska, dvs genetik, sjukdomar osv - det går ju inte att ha med i nåt sånt här förutom då dom ev sjukdomar som hona/hane/valpar kan drabbas av i samband med parning/dräktighet/födsel och uppfostran.

#30

Generell information och råd behöver ju som sagt inte vara 100% LAG.

Det ska vara exakt som det låter, dvs generella råd. Tror att det kan vara till hjälp för väldigt många som inte bestämt sig för om de ska avla eller inte samt för de som inte har någon eller väldigt lite kunskap själv men en stor vilja att lära mer. Samma med det att man inte ska tro att det är komplikationsfritt. Allt från parning till dräktighet, valpning och valparnas första veckor kan ställa till det mer än nog om man inte är förberedd på riskerna både för djuren och för sin egen del samt ekonomin inte minst. Dessutom är det inte allt för enkelt kanske att hitta idealiska hem och man kan även lång tid efter det man sålt sin kull stöta på problem med köpare som ångrar sig, vill ha köpet åter eller helt enkelt inte klarar av sin iller. Då är det bra att veta hur man upprättar ett kontrakt som är korrekt mm

Lagar osv är ju också lika för alla. Inte alla som vet hur många kvm som krävs för en hona med kull kanske.

//Suss

För hona med kull gäller 2,5kvm om hon hålls med fler illrar, Ensam är det de sedvanliga 5kvm. Bara en parantes ;)

#29 Jag ställer upp med den första adressen dit du kan skicka din enkät. Jag hoppas då att frågorna är ställda på ett sätt så det inte blir meterlånga utläggningar för då lär det bli ett oerhört jobb för dig att tolka dem till slut =))

Tycker att det är så kul att höra en ny röst här och att denna nya röst har nya tankar för att vi ska gå framåt.

Skicka enkät till: la-ida-loca@hotmail.com

Jag fyller så klart i så gott jag kan ;)

Ahh TOPPEN! Har inte ens påbörjat tanken om att sammanställa något än, men har liknande erfarenheter från annan avel tidigare och har också jobbat fram liknande information för häst tidigare. Får lägga ca en veckas tid på att skapa en mall för en enkät som enkelt kan läsas av statistiskt så att man får fram adekvat information.

Har som sagt var erfarenhet från avelsföreningar inom häst och har haft 2 illerkullar själv, även om det var över 20 år sedan nu.

Har dock ett stort intresse av avel men inte just på iller i dagsläget. Äger ju en steriliserad hona :)

//Suss

#31 Visst är den informationen också enormt viktig, men folk får ju inte nån uppfattning om sånt på forum heller. På forum är det mer "din iller kan dö!" "läs genetik" och den typen av "info". Att det här med att ta valpar inte är så enkelt som när grannkatten får kattungar tror jag inte heller blir påtagligt även om man får info om att det är mer riskfyllt när det gäller iller.  Jag tror både riskerna, hur mycket tid det tar och hur mycket det kostar blir mer påtagligt om man kan läsa igenom hela gången från a till ö och se hur det fungerar. Hehehe, egentligen borde alla som tänker ta kull vara mjed om hela valpgrejen en gång med någon som ändå ska ta kull.

Herregud, jag kommer självfortfarande ihåg  hur skakis jag var med min första kull och då hade jag ändå sett bilder, fått läsa och också fått diskutera riskerna med min mentor och var förberedd på vad som kunde hända om något gick fel.

#36 Här kommer nästa adress rinaillrar@gmail.com

Ja, tänk alla nojiga fölvaknätter man varit med om i sina dagar, och vad hemska saker det skett….  Fast för det mesta gick det ändå bra och det utvecklade sig till vackra fina vuxna individer, trots att man var/är långt ifrån fullärd.

//Suss

#39 skulle vi inte kunna starta en ny tråd om detta då fler kanske skulle kunna uppmärksamma detta och engagera sej?:)
Kanske flera kan ge tips där om vad som borde stå med(alltså inte berätta sina erfarenheter utan mer berätta vad de vill veta)?
Så skulle kanske du även kunna bolla lite där och få hjälp om det kör ihop sej, för det är ett rätt stort projekt!
Tycker det är kanonkul att du engagerar dej!:)

Dela bara på tråden och för över dom till en egen tråd. Mkt bra ide!

//Suss

#41 Ett litet tips! Det kan nog vara bra om du tar kontakt antingen med sajtvärden eller med någon av medarbetarna och ber dom att dela tråden och talar om fr o m vilket inlägg du vill att det ska föras över. Dom kanske inte annars inte hinner se din begäran här i tråden.

#41: Nackdelen här inne är att vi inte har möjlighet att dela trådar. Då måste vi sitta och kopiera över kommentar för kommentar. Och sedan välja klistra in i nya tråden som då har den av oss som gör det som skribent till vänster. Men inne i själva kommentaren kan man få med den ursprungliga. Men det är ett himla jobb att göra. Vi har många gånger bett om att få en sådan funktion där man kan dela det. men i är några få som ser fördelen av det och vi är rätt motarbetat av de andra. Så funktionen lär inte komma i brådrasket om någonsin.

Mvh Åsa Faxlin sajtvärd

Då startar vi helt enkelt en ny tråd. Är för trött för att få ihop något seriöst just nu.

//Suss

ATt føda upp illrar till sællskap behøver inte alls vara fræmsta målet i en uppfødning. Man kan avla fram illrar som i førsta hand ska passa bæst till jakt, man kan avla fram illrar før att sjælv skapa sig en linje som man har egna mål med, mad kan avla før att få fram illrar som man håller ute i stora gårdar eller hægn før att illrarna ska likna så mycket som møjligt som den vilda illern- att det sedan inte ær møjligt att behålla alla valpar utan att en stor del måste sæljas som sællskapsdjur så anser inte jag att de tas fram før att bli bra sællskapsillrar. Så visst kan man føda upp før annat syfte æn bara till sællskap. Sedan undrar jag vart du, Pirjo har læst att det ska vara fult. I vilken tråd står det "det ær fult att føda upp illrar till sællskap"? Før jag har inte hittat det…

Ang dessa "upp rapningar" så ær tydligen det ett nytt uttryck som nu ska anvændas och "rapas upp" och gærna i samband med att man tycker att det ær dåligt att andra gør det.. Intressant :)

# 45 Men om man nu skapar en linje som man har egna mål med, vad är dessa mål? Om de inte ska vara sällskaps/arbetande illrar, vad ska de då vara?

Jag förstår att man vill att sin linje/uppfödda illrar ska bli friskare och leva längre liv. Men det tror jag de flesta uppfödare i Sverige redan vill.

Sen att en del anser att just deras linje kommer att bli friskast är en annan sak.

#46 Man kanske vill ha dem som hägndjur som Jossan sade. Dvs att de går i stora hägn, där de inte arbetar och inte är till sällskap. Det kanske inte är vanligt men det är en möjlighet. Ex på detta är ju dammfisk, man ser dem ju inte, mer som dekoration/att de bara ska finnas. Vet inte hur jag fick fram min mening, men men ;)

# 47 Men varför då? Vad skulle detta ge både illern och en själv? Varför avla fram illrar till att bli vildare?

Att man vill avla in vilt blod i en sällskapsiller för att få in friskt blod är en sak men att systematiskt avla fram en vild iller, vad kan man ha för mål då?

#48 Det kan jag inte svara på. Jag avlar inte ;) Svarade bara på din undran om vad man skulle avla fram annars om inte arbetande- eller sällskapsillrar, och detta är ju ett annat alternativ, eller hur?

Ett motiv kanske kan vara något estetiskt, som de som har påfåglar eller så, de tillför inte mycklet annat än att vara fina. (?)

#45 det där med att illern ska ha det så naturligt som möjligt ska jag försöka sträva efter då jag till sommaren bygger en stor utegård där illrarna kommer att få vara i året runt. =) tycker att illern mår bäst utav det.

#45 Läs inlägg #5

Håller med #48 helt och fullt, hon fick fram en poäng bättre än jag.

Och det här med att systematiskt avla fram en vild iller har jag också funderat på och jag har faktiskt sett att det tagits upp av andra i en tidigare tråd. Och den frågan borde nog tas fram till diskussion (men kanske i en annan tråd).

#49 Bara en tanke där: Om det nu skulle vara bara för att ha nånting att titta på så faller ju hela resonemanget om att "förbättra illerstammen".

#51 Både och, beror ju vad man själv väljer och prioriterar. Det är varken något jag förespråkar eller fördömer, men det skulle väl inte vara udda? Det finns ju iller på djurpark, då är det ju uppvisningsdjur, ännu en annan aspekt. Ännu en, som många säkert ryggar för men som kan ske, är för pälsen.

Det enda jag försökte göra är att visa på att det finns, om än inte vanligt, andra inriktningar eftersom det efterfrågades.

#52 Men, dom flesta av dom illrar som finns i svenska djurparker är ju upphittade eller inlämnade illrar, dvs dom är uppfödda antingen för sällskap eller jakt från början, tror faktiskt inte att det finns någon kategori för "djurparksdjur" när det gäller iller heller och känner inte till att det skulle heller finnas någon som rakt av inriktar sig på att föda upp för djurparker t ex (efterfrågan är nog ganska begränsad och liten där + att dom nog vad jag vet inte precis bryr sig om ev skönhet så länge det ser ut som en iller. Skansen t ex hade ju tidigare illrar med  angora i linjen *ler*). Samma är det ju när det gäller skolor, det är oftast illrar som är uppfödda som sällskaps- eller jaktillrar.

Jag säger inte heller något om rätt eller fel, jag undrade bara vad det skulle kunna finnas för kategori som på något sätt skulle kunna vara "finare".

#53 Du har nog rätt ang djurparks- och skolillrar, men om efterfrågan fanns där skulle de kunna ta en egen kul just för att fylla platser och då är det ju inte sällskapsdjur i första hand, eller arbetande djur ;)

Finare kategori? Kan bara tänka mig att jag sett en kategori som benämts som sämre, och det är ju pälsuppfödningen av iller. Annars ligger det väl lika, eller är jag socialt handikappad och missar de subtila vinkarna? ;)

#53 Vilka då subtila vinkar? Subtilitet en förmåga som jag själv i alla fall sen flera år tillbaka inte behärskar av lättförklarliga skäl.

Oja, väldigt många djurparker tar ju också kullar på sina illrar, i alla fall gjorde Skansen det. Men ibland fick dom ju sen valpar som ändå inte kunde släppas ut till alllmän beskådan, t ex just för att illrarna dom fött fram inte såg ut som illrar i naturen (Skansen vet jag fick fram en del rätt så långhåriga varianter osv)*ler*. Så visst har du  rätt i att djurparker föder upp för allmän beskådan och att dom faktiskt t o m föder upp för utseendes skull - det ska alltså vara viltfärgade illrar så att dom ser så naturenliga ut som möjligt (det knallar knappast omkring t ex vilda silvertomtar i dom svenska skogarna). Men jag tänker närmast på hemuppfödare, dvs privatpersoner, för på en del naturbruksgymnasier föder man ju också upp kullar.

Det är precis det här jag funderat på - visst finns det fler kategorier av illrar man föder upp förutom sällskapsillrar, men dom flesta av dessa anses nog icke acceptabla och därmed vara ännu värre än att avla sällskapsillrar. Då menar jag alltså att föda upp till försök, till päls osv. Dom accepterade är väl att föda upp till sällskap eller jakt vad jag vet. Men jag har ofta fått känslan av att en del rynkar på näsan åt det här med att avla sällskapsillrar, se inlägg #0. Så det är faktiskt därför jag frågar.

Jag kan säga att jag förstår meningen med att du undrar. Samtidigt som jag kan säga att jag inte tror att tråden för något gott med sig här inne.
Jag avlar i alla fall på sällskapsillrar. Jag vill att mina valpar ska vara hanterade så mycket av både mig och barnen att de lämpar sig att ha som just sällskapsillrar. Det har inget att göra hur jag hålelr mina illrar hemma. Om jag har utehägn åt dem eller inte. De ska i alla fall vara sällskapsillrar. Jag har mina illrar som sällskap och vill att deras avkommer med ska vara det.

#55 Du själv menar att det finns kategorier (sällskapsillrar) som inte är lika "fint" som du uttrycker det. Jag har inte sett något sådant vilket kan bero på:

A - Det finns inget sådant.
B - Jag har inte läst de trådar där det antyds/hävdas, och ändå har jag läst de flesta trådar i två-tre års tid.
C - Min ev. oförmåga att förstå de subtila vinkarna, dvs att folk ska ha antytt detta utan att jag uppfattat detta.

Med det inte sagt att det ska finnas sådana vinkar, hade jag vetat av dem hade jag rimligtvis kunnat tyda dem.

Jag föderupp sällskapsillrar även om jag gillar dem lite vassare, vill inte ha de dumsnälla illrarna som går att hantera hus som helst, jag vill ha lite motstånd i mina illrar, likt "utställnings hund" Vs "arbetande hund" (så tror jag folk förstår lättare?!). De ska vara väl hanterbara då de är sällskapsillrar men ändå kräva sin ägare.

#58: Så vill jag också ha mina. Men det är fortfarande sällskapsillrar. :-)

En kategori till är ju att man föder upp för utseendet (alltså inte djurparker), att få fram olika färger, utställningssnygga djur.

Detta är dock nått jag inte skulle stödja.

En iller som inte føds upp før att vara specifikt avlade før sællskap. Jag skulle vilja påstå att Marie B har en uppfødning åt det hållet. Men det ær min egen uppfattning.

Man kan føda upp illrar som læmpar sig bættre som "utomhus levande"/"hægn levande" æn som bostads levande. De ær mellantinget mellan en iller till sællskap och en vild iller. Bara før att djurparker har tigrar som ær tama som de avlar på betyder det inte att de avlar fram tigrar før sællskap, kanske inte heller før att titta på utan kanske før forskning och studier… Kan man inte avla fram illrar som inte ær speciellt læmpade før sællskap før att hålla dom som vilda illrar (i hægn då) før att læra sig mer om de vild/tama och deras beteende?

Varfør skulle en sådan sak vara så omøjligt?

#60 Just det ja, det glömde jag helt och hållet *säger hon med skammens rodnad på kinderna*! Ändå reflekterade jag över det bara häromdagen när jag kikade på lite amerikanska uppfödares hemsidor. Där verkar det ju mer och mer gå åt katt-och hundhållet till, dvs att det är otroligt viktigt med championat och  vad illrarna har för placeringar på olika utställningar.

#62 där håller jag med… ett utav problemen jag fått höra från usa, är att ett par dommare efterfrågar ett "bulldogs" - liknande ansikte. Detta har lett till att det har börjat dyka upp illlrar som faktiskt inte har plats för alla tänderna i munnen, du uppfödare strävar efter att få valpar med denna efterfrågade huvudtyp. Den tydpen av avel anser jag vara förfärlig. Likaså all avel där man enbart väljer att rikta in sig på en egenskap, (må det vara färg, kroppsbyggnad, form på öron, ja you name it), en av konskevenserna blir ju ofta att man glömer bort de andra egenskaperna hos individen. Och det går inte att bara ändra på en aspekt utan att påverka en annan.

Inom ex häst och kaninutställning så är poängen uträknade efter vad som är idealet rasmässigt givetvis men även hur individen passar in i aveln. Den måste exempevis om den är en häst ha en exteriör som håller för att brukas och ett bra lynne/vara hanterbar så att den KAN brukas också. Dessutom så ser man på ston om dom har en bra förutsättning att bära ett föl, därav som ston oftast tillåts vara lite längre än hingst. Hos kaniner är ju rastyp pälsstruktur och köttansättning ett av det viktigaste när den bedöms eftersom poängen på en individ visar om den är ekonomisk att hålla för päls och/eller köttavel.

När en iller ställs ut borde det ju vara så att den bedöms efter typ, en hona måste ju ha en kropp som lämpar sig att bära en kull valpar i och vara av så pass god storlek att hon också fysiskt klarar att bära valpar. Samma med en hane, den måste ju själv ha form och storlek så att avkomman genetiskt får de egenskaper som är önskvärda hos en iller. Dessutom när dom ska hållas som sällskapsdjur så måste dom ju också vara hanterbara.

ELLER är det så att illerutställningar enbart ser till skönhet och ej till avel/brukbarhet? Själv har jag inte en aning, därför jag frågar här eftersom jag är helt novis på allt som gäller illerutställningar.

//Suss

#64 vad gäller illrar och utställning så är det främst skötseln och vad som anses vara fint/brukvart/önskvärt hos just den standarden, alternativt dommarens egna preferenser. Engelska dommare vill tex ha längre klor, mindre, smalare illrar, just för att deras illrar bor ute, och används främst som "arbetande" djur. Tyska dommare vill oftast ha helt mostattsen. Så att gå på utställningsresultat i europa är svårt, etftersom det varierar otroligt mycket. I usa har de en "striktare#" standard, och det är rätt förutsägbart, att om en iller tar hem utställningen en gång, så kommer det troligtvis gå bra för den på nästkommande.

#64 Det finns ju en standard som man går efter men den har nog inte mycket med brukbarhet inom aveln att göra. Och min åsikt är också att det bara är bra att utställningar och avel inte blandas ihop. Jag är rädd för at det då skulle bli just den där jakten på placeringar på utställningar och championat som inom katt- och hundvärlden, vilket ofta medför att man börjar "förfina" dom dragen som premieras på utställningar. En bra placering på en utställning skulle ju då i en del folks ögon betyda att just den illern är mer lämpad för avel än andra, och det kan ju bli lite fel kriterier då på val av avelsdjur. Det är ju det som skett inom hund- och kattvärlden till stor del