Suck..vet inte vad jag ska göra...
Har problem här hemma. Lillan accepterar inte Klumpen och detta har resulterat i att Lillan är alldeles sönderbiten…. Just nu har jag dem delade, men jag märker att Lillan inte mår bra. hon bara sover och sover…. Har kollat såren hos vetten och de är inte orsaken till att hon är så nere (inga infektioner)…. troligen har den dagen jag bävat för kommit fortare än jag räknat med, jag vet att hon inte har så lång tid kvar pga sin cancer, men jag hade iallafall trott att det skulle vara lite längre…..
Valet just nu är: Ska jag låta henne få lite tid och kanske repa sig (ett stort kanske efterom hon bara sover mer och mer) eller ska jag låta henne somna in……? Om det är någon som har nått annat tips så är ni välkommna att skiva.
VAD SKA JAG GÖRA???
Älskar henne så….men hon mår inte bra just nu…..
Amor vincit omnia
Ett beslut om liv eller död kan ingen annan ta än du själv. Jag tycker inte du ska lyssna på vad någon säger utan bara dig själv och Lillan framför allt…
Hoppas det du beslutar blir det bästa för alla.. Så sorgligt när en stund som denna kommer.. :(
.: Dance like there is no tomorrow :.
[Lyssna på någon av mina låtar -
”Jag är en liten bajskorv” på Spotify]
Du vet innerst inne att det är dags för henne att somna nu. Annars hade du inte skrivit det här. Det är jag övertygad om. Men om du ser att hon inte lider eller har tappat livsgnistans så har du henne kvar. Enbart du kan se det.
Vill du prata så finns jag här.
Kram
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Ja, det är inget lätt beslut… men vet att vad du än bestämmer så är det det rätta….Lillan kommer alltid att älska dig ändå….
kram
Jag förstår att det måste vara jättesvårt, men om hon inte lider så kanske du ska vänta lite. Ett sådant beslut går ju inte att ångra, så det måste vara rätt ifrån början.
Min högsta önska är att ingen ska behöva ta ett sådant beslut, utan att alla som vi håller kära ska få leva för evigt. Tyvärr så lever de inte kvar på jorden för alltid, utan i himmlen och i våra hjärtan. Vill du prata så kan du (även fast vi inte känner varandra) prata med mig om du vill/behöver. Dark_green_eyes@hotmail.com
Än så länge så är det enda jag märkt att hon sover mera och hennes ryggrad har blivit mer tydlig genom pälsen. men hon är fortfarande pussig och gosig. Men hon är ensam efterom den delan av lägenheten som hon är i nu inte är Mini-Lego-Klumpen säker när jag inte är hemma. Lillan orkar inte längre göra annat än att springa fram och tillbaka mellan matskålen, sovplatsen och bajslådan (en positiv sak….hon har blivit 99% lådsäker nu!).
Ska låta det gå någon dag iallafall…..orkar inte ta beslutet just nu…..får se hur hon repar sig, om hon repar sig.
Tack Åsa och Sabina, får se hur det blir, men det är skönt att ha någon att prata med……
Amor vincit omnia
Ja, du vet ju vart jag finns. Dygent runt. Och vill du så kommer jag hem till dig.
Kram
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Tack Åsa =) Känns så skönt att ha en vän som du!
Amor vincit omnia
Finns alltid här för dig, det vet du.
Ring om du behöver prata, eller hojta så kommer jag innan du hinner få på kaffe;-)
Eller förresten jag tar kaffet med mig. hihi
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
Usch det är inget lätt beslut du har framför dig. Men jag tror att hur du än väljer så är det till det bästa.
Tänker på dig. kram
Medarbetare på Iller.ifokus och Sajtvärd på vin.ifokus.
Jag råder ingen till någonting alls gällande när en iller ska få somna in. Jag kan bra berätta hur jag själv tänker (eller försöker tänka).
Hellre att illern får somna lite "för tidigt" (finns det egentligen) än lite för sent. Om illern får somna in ett par månader tidigare än vad som skulle ha krävts (innan illern blev riktigt dåligt och man akut åkte in) så vet ju inte illern själv det. Illern somnar. Punkt slut.
Illern slipper kanske bli akut dålig, ha riktigt ont och stressat åka in till veterinären för att få sista sprutan. Eller kanske tom dör hemma i våldsamma plågor.
Så nej, hellre lite "för tidigt" än att göra det för sent. Djuret själv vet ju inte om någonting, vet inte om dessa månader som denne kanske har missat. Och kanske besparar man djuret en del lidande.
Det tär ju även på en själv att ständigt gå omkring och vara orolig för att inte se när det är dags, vara rädd för att vänta för länge osv.
Veronica: Det är ett svårt och otroligt jobbigt beslut, som endast du kan ta. Något som flera har gett uttryck för på ett bättre sätt än jag klarar…tårarna rinner, tycker om tjejen. ;-(
Mina tankar när det gäller sista tiden våra husdjur har tillsammans med oss, ligger nog åt samma håll som Johannahs, hellre lite för tidigt än för sent.
Kramar Ammi
Starta ny diskussion