Vad roligt! Jag tror att många komunikatörer och synska är lite fuffel och båg, eftersom det är svårt att överbevisa, men det finns ju gånger då man blir helt ställd. Som den som hittade Aviendha, och även kunde beskriva huset och hur det såg ut i detalj där mammas katt fastnat. Då börjar man fundera lite..

# 1 Visst gör man, jag blev positivt överraskad idag.

Häftigt. Jag tror att det är som så att det finns bluffmakare inom dessa områden med som inom alla. Men att det säkerligen finns de som verkligen kan sin sak med.

jag har hört om en sådann tjej här där jag gör men hon håller för fullt på att bli bättre efter hon upptäckte sin förmåga. och jag kan säga att jag fick höra berättelsen när hon pratade med min kompis djur och så otroligt mycket stämde. ska höra av mig till henne något framöver och se om hon vill kommunicera med mina pälsar. och jag tror då verkligen inte att hon är någon bluff. för hon tar inte ett ynka öre för att göra det hon till och med betalar bensinen själv för att få komma. =)

Den här tjejen jag talade med i dag är certifierad, alltså kontrollerad av av andra djurkommunikatörer.

Vart var hon ifrån? *nyfiken*

#4 Jag är skeptiker av naturen och dessutom militant ateist, så jag är inte den som låter mig luras så lätt, men att det finns vissa människor som har en förmåga till en "känslomässig" eller "djupare seende" säger jag inte så mycket om, det finns även i vår familj ;) Även jag har fått vissa upplevelser… Hmmmm.

Men när det kommer till "ring en häxa" ´a 35 kr/minut… No No!!! Så fort det är för vinnings skull, drar jag öronen åt mig!

Själv, har jag bara haft några få "upplevelser" men min mormor hade vissa gåvor och även min mamma kan överraska med konstiga telefonsamtal ibland. Jag har dock lärt mig att lyssna på det som jag kallar min magkänsla och även min mammas kryptiska varningar. De har faktiskt räddat livet på mig, fler än en gång!!!

Vem är jag att tvivla på att det finns vissa, som skulle kunna kommunicera med djur? Nejdå, jag tror att de finns men inte för pengar.

Hoppas inte det här räknas som reklam, isåfall får någon säga till.

# 6 Du hittar henne här.

# 7 Sin intution ska man lyssna på mycket mer än vad man gör. Jag är ganska inutiativ och har lätt för att läsa människor.

Jag tycker inte det är fel att ta betalt för sina tjänster, dock så vill jag inte betala någon många hundralappar utan att vara säker på personen är äkta vara. Därför var det perfekt nu när det var prova på pris.

Jag provade på en miniseans också och min mormor kom igenom enligt vad mediumet beskrev. Jag skulle gärna vilja prova mer seanser men ärligt talat så skrämmer det mig vettlöst.

Kallade mig själv ateist förr men har ändrat det till agnostiker.

#7 jo jag tänker som dig men denna tjej vill ju absolute inte ha en krona alls. så det är ju värt att prova =)

wow, låter riktigt spännande =) ååh… coolt faktiskt

Väldigt skeptisk men skulle vilja få någon prata med en dam här och se vad hon egentligen tänker på.

Ja, att veta vad Phoenix tyckte felade hade inte vart fel. Att veta hur Avi vill ha det hade inte heller vart tokigt. Tror hon har många intressanta åsikter ;)

Jag skulle nöja mig med svaret på en enda fråga:

VARFÖR bajsar ni bredvid lådan för??? 

Jag lovar, jag gör vad ni vill, allt vad ni begär, bara ni slutar!! Suck….

#1 Fast när jag ringde till henne så lät det lite svammligt. Men eftersom att jag visste att hon hade hittat Avi så litade jag på henne. Men jag tyckte hon frågade alldeles för mycket konstiga frågor. Som om jag fick lista ut allt själv på ett sätt så det skulle låta som att det var hon som kom på det. Hon frågade om jag bodde på landet (nej det gör jag inte, jag bor i ett villakvarter, dock så finns det hästar 1 km här ifrån). Hon frågade om jag bodde i radhus (nej, jag bor i villa). Sen frågade hon om Melwin (som var borta) var kastrerad, och det var han, och då sa hon bra. Men det lät inte som "bra, då har jag hittat rätt iller", utan mer som "bra, då går han inte och parar sig". Sedan frågade hon om illrar klättrade i träd. Och så sa hon att jag skulle tänka att Melwin var påväg hem, att jag skulle ha den inställningen. (För att det skulle bli lättare för mig om jag inte gick och oroade mig?) Sen sa hon att hon skulle försöka få kontakt med honom och be honom gå hem. (Hade hon bara svammlat om allt innan så för att lugna mig?, tänkte jag då… eftersom hon sa att hon skulle försöka få kontakt med honom sedan). 10 minuter senare kom han hem i en kattbur.

#14 Ja, det kan nog vara olika. Mig frågade hon bara om det var i ett tätt samhälle eller inte, i vilken del av landet (typ norra, mellersta eller södra). Kanske är det olika lätt att få kontakt med olika djur? (om man nu (väljer att) tro på det).

#15 Jag trodde på det stenhårt när jag ringde. När jag pratade med henne blev jag väldigt skeptsik, och när han kom hem så började jag tro lite igen. Hon sa ju att han var påväg hem. Men han hade ju varit påväg hem i vilket fall som helst, bara det att nu (halvt om halvt) visste jag att han faktiskt var på väg (men inte när). Men ringer lätt till henne igen om någon mer springer bort.

Har en vän som pratat med min häst när han blev deprimerad när hans hagkompis flyttade. Harry gick med två små ponnyer men gillade inte dem alls, men efter att min vän pratat med harry några gånger så ser man numera dem leka i hagen och busa. Något som de aldrig gjorde förr och Harry är mycket gladare igen. :)

Han tar inte ett öre för sina "tjänster" utan han är bara glad att jag märker någon skillnad.

Men så fort folk ska ha betalt så backar jag med, tjänster och gentjänster säger jag. Om jag ber om hjälp och får hjälp och jag sedan vill visa min uppskattning kan jag köpa en flaska vin, en vacker blomma eller något istället för att ge pengar. Förr var det ju vanlgit med att man gav gåvor istället för ekonomisk ersättning, åtminstonne kunde kloka gubbar och gummor vänta sig en liten hutt och litet mat för sina tjänster.

#17 Exakt=)) En pava whisky, oj förlåt! en liten hutt whisky, låter som ett rimligt gage ;)  =))

Jag hade en granne som ofta lånade pengar, han kom i regel med en burk caschew-nötter som tack :) Ursäkta stavningen på nötterna, men jag, vet ärligt talat inte hur det stavas. Jag bara älskar nötterna :)  Jag var så löjligt tacksam för dessa nötter, för de var något som jag sällan unnande mig själv ;)

Måste vara det som var guldkanten på den lokala häxans tilllvaro =)) Hon tog ju faktiskt risken att brännas på bål!