Du har satt dig i knipa låter som hahaha. Det brukar bli så när barn kommer och frågar om man kan få gå med ut, hade själv en liten kille här förra hösten som ville följa med mig ut och gå med mina illrar. Och gärna också gå ut själv med dom, men det fick han inte, så där hade jag också lite problem med hur man snällast skulle säga till att dom inte skulle komma varje dag. För egen del så fixade sig mitt lilla problem själv då familjen flyttade nu i maj i år, så nu kommer han bara när han hälsar på sin farmor eller mormor här uppe. Och det har varit 2 gånger sedan dom flyttade i maj. Sen har jag massvis av barns som ibland kommer springandes när dom ser att jag är ute med någon eller några av illerna någon gång i veckan. Numera så brukar jag vara ute med 2-3 illrar åt gången 2-4 gånger/vecka här jag bor då det finns stora grönområden att vara på. Sen brukar vi vara i skogen eller vid havet minst ett par gånger/månad för att dom ska kunna vara ute utan att alltför många kommer och stör dom.

Usch, ja barn.. Granntosen hemma i Sverige ar lika dan. Men hon vill inte leka med ngt jag har. Hon ska promt leka med MIG! Vaaaaarje dag kommer hon over och ska leka. Jag sager att jag ar upptagen eller ska bort eller vad som helst, men hon kommer likforbannat varje dag anda! Man far hoppas att det vaxer ur dem hahaha!

Har precis samma problem jag med, två småtjejer kommer titt och tätt och hälsar på och ska klappa illrarna. Av just den anledningen låter jag bli att släppa in dem och pratar med dem i dörröppningen och låter dem klappa illrarna där. Släpper jag in dem komemr jag aldrig bli av med dem och jag är åxå rädd att de ska trampa på illrarna… De är supersöta och så men lite drygt är det när man tex har bråttom, eller är trött och inte har tid med dem…

Mina äter barn ;)

Jag tycker det är sött. Lite som när en annan var barn och man sprang ut och rastade folks hundar :-)
Barn är oftast inga dumskallar, de är oftast klokare än vad man tror om man bara pratar med dem.
Så testa att prata med dem, säg som det är. Illrar är rätt ömtåliga djur, inte som en hund som man kan råka trampa på utan att de dör av det. En iller kan dö av att man råkar trampa fel. Av den anledningen så känns det inte så ansvarsfullt att låta ett barn gå med dem. För att ni inte vill utsätta varken barnet för att riskera att skada er iller och inte heller riskera att barnet ska få leva med det resten av sitt liv. Förklara att man måste vara lugn ihop med illrarna och varför. Kanske blir ni överraskade vad barn kan vara förståndiga.

#5 Jag rastade också folks hundar när jag var liten i en vecka eller så :P

Men igår så höll hon i Denver och jag sa några ggr: "Akta så du inte trampar på honom", sen:

Akta så du inte trampar på kopplet
-Okej
Kopplet släpar i marken…
-Gör det?
Lyft upp kopplet så du inte trampar på det… nu står du på det…

Och hon sa till Denver: spring inte så sort (han stod stilla när hon sa det) :P
Sen lyfte hon upp honom, satte honom längre fram… och ja… han fick inte gå så mycket själv första biten, tills hon insåg att han faktiskt har egna ben.

#6: haha ja jag höll på bra mycket längre än en vecka kan jag säga. Men du kanske ska testa med att förkalra varför man måste vara så extra försiktig. Riktigt ingående och tydligt liksom.

Jag har fått en ny lekkamrat jag också…flyttade ju i början av sommaren och varenda gång jag är ute så kommer det en liten kille springandes- hans bästa kompis bodde i lägenheten förut. Å mamman var ju inte sen med att säga "Nämen, titta…du fick två håriga små kompisar istället". Han är 4 och man kan ju inte direkt be han att dra, pikar funkar inte riktigt ännu har jag konstaterat. Tack o lov är han liten rädd för illrarna att han inte klämmer å känner på dom iaf….SNARK.

Ett annat sätt kan vara att prata med barnens föräldrar. De brukar ha väldigt stor förståelse för att man inte vill ha deras ungar rännandes hos sig varje dag. ;) Så då kan ju de prata med ungen om det, samt berätta hur väldigt försiktig man måste vara med illrarna. Det är nog oftast lättare för en förälder att "hota" med att de aldrig får hälsa på illrarna igen om de inte är försiktiga, än att man själv ska säga nåt sånt till någon annans barn. :)

Tur vi har inga barn runt där jag bor bara en kille på 13 år kan man inte kalla för barn ^^ versig tonåring ^^

Förklara att illrarna behöver få vara ifred. Det är jobbigt för dom att träffa massa månniskor hela tiden. Men ibland går bra. Även om det inte är helt sant och det snarare är matte som måste få vara ifred=p

hehe jag ser att jag har tur som bor i ett hus med gamla människor :)

det ända jag får höra är att jag ska hålla odjuret borta från dom å deras hälar :S menmen deras förlust som inte lär känna så underbara djur!

Sambon fick en konstig blick av tanten mitt imot oss när han gick ned med ena tösen på axeln till tvättstugan, hon hade stannat och bara gapat ^^

Kom precis hem från en kantarellrunda i skogen, och hon frågade mig om illrarna innan jag ens hade stigit ur bilen

Nu har de flyttat =/ :P

När jag var ute strax efter jag fick hem Birdie så var det vuxna som kom fram och nu när Birdie inte vill vara ute pga hon tycker det är kallt så har jag fått frågan av de vuxna var min kompis håller hur och fått förklara att hon tycker det är kallt ute så hon vill vänta med att komma ut tills det blir varmare.

#16 Inte kan syrran tycka det är för kallt hon är ju uppväxt ute i ett hönshus precis som jag. Här är coooola killen som är ute när det är -22 och husse håller på o fryser näsan av sig :-)

#17 Jo jag vet men hon skakar till max och vill inget annat än in direkt eller upp under jackan. Jag kanske ha det varmt i lägenheten även om jag försöker hålla värmen nere så det blir billigare hyra. Eller har du något annat tips på varför hon skakar direkt hon kommer utom hus?

#18 Visst har det hänt att Bogey velat upp och sitta under jackan och huttrat lite men det har verkat mer som att han suttit och laddat för tillslut är han så nyfiken så han bara måste ner och undersöka mera.

Vi har visserligen varit 2ggr per dag ända sen tidigt i höstas så han hade lång tid på sig att bygga hull och få lite härligt fluff, så det kan möjligen vara det som skiljer honom och birdie. Nu när han (och vi) varit förkyld och varit tvungen att vara inne en hel vecka så var han lite småfrusen senast vi var ut fast det var runt 0 men upp i jackan ville han inte fast jag erbjöd honom. det var alldeles för roligt att få komma ut igen.

Dessutom har jag märkt att han är mer benägen att vilja komma upp i jackan när vi ska ta en promenad utanför tomten på mer okänd mark än när vi håller oss på den välbekanta tomten och undersöker allt för 111:e gången.

Hmm, det kanske inte blev så mycket tips förutom att gå ut ofta redan från början innan det blir riktigt kallt. Sen kan det vara så att hon också sitter och laddar under jackan. Att skaka är ju ett sätt att höja kroppstempen så hon kanske vill ner efter ett tag, men jag vet ju förstås inte.

Kan ju försöka någon mer gång och se hur hon reagerar, det är inte lika kallt här nu som det har varit och gör jag det en solig dag så är det ytterligare lite varmare ute. Hon har varit på balkongen, men det var inget av intresse där så hon gick snabbt in igen. Var bara katterna som äntligen tyckte att jag gjort något vettigt som öppnade den dörren igen och när jag tyckte att det blev kallt så var de inte direkt glad på mej för att jag ville stänga.