Vill du ha det får du nog leta utanför sverige, för jag tror inte du lär hitta det i sverige.

Danmark, Tyskland mm.

blackself är nog färgen du är ute efter. och som tur e finner du inte å många sånna här.

va e d för fel på dem då??

va e d för fel sen du skriver "som tur e"… Har läst att det sägs att de har lättare för att blir sjuka m.m.

men en uppfödare i DK anser att det inte är färgen utan generna som styr…

#5 uppfödaren har delvis rätt… men vart tror du färgen kommer irån? geerna kanske?…. är du intreserad kan du läsa inlägg #15 i den här tråden

http://www.iller.ifokus.se/Forum/Read.aspx?MessageId=06dc6d4b-0c28-4b9d-8f55-ece5f13c4214

sen borde det nästan räcka med att titta på dem för att få en föraning om att något inte är som det ska…

om exempel: http://www.silverstarferrets.estranky.cz/clanky/moje-holky---females/ashanti-queen visserligen en angora ockå… men även en blackself

att det finns många som är inavlade visste jag redan innan, men det måste jo finnas nån som är seriös uppfödare av dem ell.??

Såg en vildiller för lite över en månad sen som var helt svart förutom lite vit på dens nos, så det borde jo vara den naturliga färg men kan jo självklart variera från individ till individ…

har jo själv tränat en mård så den har blivit helt tam, så om man vill ha en svart iller borde man kunna få tag på en svart vildillervalp innan den har öppnat ögonen och träna och uppfostra den som jag gorde med mården… blev jo väldigt lyckad med honom, så ser inte vad d e som vissa har emot vildillrar då jag anser att det knappt blir nån skillnad att träna vilda djur till skillnad från domisticerade… vilda illrar är väl egentligen mindre inavlade en domisticerade ell.? Bara min uppfattning…

#7 Du är medveten att det är olagligt att ha vilda djur som husdjur hoppas jag?

Vilda djur är ju ändå vilda djur och olagliga att ha i fångenskap.

#7, förutom att det inte är lagligt att ha varken mård eller vildiller som husdjur?

Ulrika hann visst först. =)

Nej, att fånga en vildillervalp som liten för att fostra är ingen bra idé. Förutom att du bryter mot lagen så kommer det gå underbart -  de första veckorna. Sen har du en individ där hemma som har så mycket naturliga instinkter, som du antagligen inte kommer att kunna hantera och/eller så kommer den att vara extremt stressad över sin situation.

Det finns anledningar till att människan har domesticerat djur.

Alla domisticerade djur har varit vilda från början, och någon har jo börjat/ska jo börja att domisticera dem….de som tränar djur till film får även träna och fostra vilda djur och då det även är min framtid ser jag inte det som olagligt men kan jo söka tillstånd för det innan nu när jag vet. kanske de vilda illrar kan ge nya friska gener?? Vem vet?? som sagt har det lyckats mig att uppfostra en vild mård så varför inte lyckas med iller?? Har inte haft Mården i fångenskåp och han fick vara med i familjen där han beteede sig som vilken som helst tamt djur utan tecken på stress eller stereotypt beteende ell. va man nu kallar d….Nu är jag självklart van att hantera vilda djur så för mig ser jag inget problem i vilda illrar men d e min åsikt sen får ni jo ha er egen….

Min far har jobbat i över 30 år som yrkesjägare och hans jobb var att ta hand om vilda djur vilket jag oxå e växt upp med. Hans jobb funkade oxå som viltstation vilket är lagligt! Har ex. flaskat upp sjuka och lämnade rådjurskid, matat 3 kråkungar som ramlat ner från trädet och fastnat med huvudet mellan grenar, flaskat upp rävvalpar som blivit lämnad av dårliga jägare som bara har skjutit deras mamma och lämnat ungarna kvar till ödet, och alla dessa har släppts ut tillbaka i naturen och har självklart lärt hur de skulle klara sig ute i naturen på egen hand innan , och har blivit följd upp på, där det inte har uppståt problem.

En dag i mitten av mars kom min pappas hund med en mårdvalp med ett stort hul i ryggen den hade inte ens öppnat ögonen och vi tog den till veterinären som sa att den inte ville klara sig, men vi insisterade på att ge honom en chans! Han fick behandling och efter att kämpa dag och natt med att få honom att dricka mjälkersättning, äta och kissa somnade jag till slut med honom i famnen efter att vara vaken i flera dagar och inte kunnat somna då jag var orolig för honom.

Vaknade tidigt vid 5 tiden nästa dag om jag inte minns fel, vid att han äntligen började att röra på sig, och efter en veckas tid från att vi hade hittat honom började han öppna ögon, äta själv, och så småningom gick tiden så fort att han även kunde springa/hoppa runt, följde efter mig vart jag än gick, lag sig i min famn och sov, kunde leka ute på gräsmattan utan att springa iväg, kom på sit namn m.m.

Och eftersom han hade blivit så tam och aldrig har känd till det vilda livet ville det bara vara synd att börja ignorera honom för att lära honom att klara sig själv, när han inte tyckte om att vara utan mig/själv, och då alla hade blivit fäst vid honom(han var den i familjen som fick alla att skratta när man var på dårligt humör)och att han även var mycket beroende av oss men mest mig då han följde efter mig vart än jag gick, bestämde vi oss för att vi kunde låta honom få stanna hos oss så länge han var tam, och om han började bli vild och ville vara självständig, kunde vi lära honom att klara sig själv och släppa honom ut i naturen.

Tiden gick med många roliga stunder och vid hans 6 års ålder skulle jag flytta till Sverige från Dk, och eftersom han inte tyckte om att åka i bil, fick han flytta till min kompis Rune och hans flickvän på 18år och bo, som han även hade träffat flera ggr och lekt ihop med, och Rune hade tidigare plågat mig om att få honom. Saknaden var stor från min sida iallefall men jag visste att han ville få det bra hos honom och hans tjej som är en av de trevligaste personer som finns. Det gick bra och han kunde få springa in och ut av huset som han ville utan problem eller att smita iväg, han dog i sin egen lilla kryp in seng/hus troligtvis av ålderdom, och blev mycket äldrer än väntat leveålder för en mård.

Vad man än har gjort/tänker göra/planerar att göra så tar det ändå inte bort själva faktumet att det är olagligt att hålla vilda djur i fångenskap. Om någon får reda på det, så tar de djuret ifrån dig och avlivar det. Då känns det väl som ett smartare drag att inte göra så överhuvudtaget.

Även jag har fått hem ett vilt djur av misstag. En upphittad mink som någon trodde var en iller. Efter att ha pratat med tusen myndigheter så insåg man att det var lik förbannat olagligt att hålla ett vilt djur i fångenskap. Så hon fick flytta någonstans där hon fick vara istället. Jag skulle aldrig vilja ha det på mitt samvete att någon tog ett djur ifrån mig och avlivade det pga att jag behöll det för mitt eget nöjes skull. Det måste ju ändå finnas en anledning till att det är olagligt att ha dem hemma. Även om som du säger många domesticerade djur varit vilda från början finns det liksom ingen anledning att börja plocka in aporna, zebrorna och elefanterna i vardagsrummet.

Illemann, vad jag förstår är du bara 17 år (?) och har kanske inte riktigt hunnit sätta dig in i vad som gäller i Sverige om du är van vid vad du fick göra i Danmark. Här har vi betydligt strängare regler när det gäller sådant här, och i Sverige du kan i princip inte få tillstånd att hålla ett vilt rovdjur med enda syfte att ha det som privat sällskapsdjur.

Även i Danmark är detta olagligt men tillstånd kan fås under vissa omständigheter vad jag förstår, och kanske vad det så att din far hade tillstånd via sin verksamhet där.

Med tanke på din fars tidigare bakgrund är han säkert väl insatt i vad som gäller här i Sverige så han kan säkert ge dig klart besked.

Vadå bara 17 år? Vart har du fått den info?

Jag, min familj, och fars verksamhet har i DK haft tillstånd att ta hand om vilda djur och vårda dem m.m. och var då jag även hade Mården som egentligen, som jag skrev, inte var meningen att behålla till sällskap! Han var INTE i fångenskap då han fick vara lös BÅDE UTE OCH INNE och jag/vi har INTE brutit mot någon lag!

Det jag menar är att när det är så stor inavel inom tamillrar i så många länder vore d kanske bra att "börja om från början" med att domesticera vilda illrar så vi kanske kan få in bra gener i våra tamillrar… Självklart ska d jo tas hänsyn till temperament m.m. och de borde med en bra och tidig uppfostran lätt kunna bli tama som min mård.. min mård e bevis på att vilda djur även kan bli tama och kan hållas till sällskap utan tecken på stereotypt beteende! Självklart skulle d görs med tillstånd ifall d skulle bli av!

Även om jag skriver detta betyder det INTE att jag tänkte ell. tänker fånga in vilda illrar och domesticera dem, men att d var en tanke och kanske jättebra lösning för att få bort inaveln och in nya friska gener, längre leveålder och färre sjukdomar m.m. Inavel vill jo fortsätta om man inte får in nya gener vilket inte går om alla är släkt!

Det är en väldigt stor skillnad på lagar för vilda djur i Danmark och Sverige. Du kan inte få tillstånd i Sverige till det. Så då spelar det ju ingen roll hur mycket man än spekulerar i om det vore bra eller dåligt för illerstammen att blanda in vilt.

#16, Du ger ju ditt fulla namn på din profil. Var inte menat som någon pik utan bara en tanke att du kanske både på grund av din unga ålder såväl som dina tidigare erfarenheter i Danmark inte känner till de strängare reglerna här i Sverige :).

vart har du fått de 17 år ifrån?? står jo ingenstans min ålder??

Ung ålder är inte det samma som okunskap! Anledningen till att jag inte har skrivit i min ålder är att många dömmar unga för okunniga vilket varierar från individ till individ och därför bör ALLA unga inte stämplas som dumma och okunninga bara för att andra är det!

Vilda illrar finns redan inne i flera linjer med varierat resultat. Ta kontakt med dessa uppfödare så får du se vad det innebär eller prata med någon som har en vildmix.

#19 Det är sant att man inte behöver vara okunnig bara för att man är ung- men det är bra att vara väl medveten om vad man ger sig in i. Vad gör du om illern visar sig bli ohanterbar? klarar du av det i hela illerns liv? och en liten tanke… En illervalp som inte öppnat sina ögon är på tok för liten för att lämna sin mamma om man tycker om djur ska man behandla dem med respekt och inte utsätta dem för onödigt lidande.

Om illern visar sig bli ohandterbar använder man den självklart inte i avel, då lär man sig den att klara sig själv och leta egen föda m.m. som de gör i viltstationer och sen släppa ut den i det fria. Om den då inte kan klara sig själv under träningen får man inte släppa ut den och då får man jo självklart ta ansvar för hela/ resten av dens liv när man nu har anskaffat den! Även om det kostar en formue för att den ska må bra! Man skall älska sina djur oavsett utseende, personlighet och temperament! Majoriteten av våra djurs beteende bestämmer vi med våran uppfostran och träning av dem även om de är av vild släkt!

Onödigt lidande ville vara om man tog hand om en vildillervalp när den har öppnat ögonen för då har den inte fått människa kontakt under böjan av sin uppväxt och då blir det stor risk för att den inte lyckas bli tam, och då har den även lärt det vilda beteende från sin mamma och att människor är farliga och vill då bli stressat i kontakt med människor och blir svårt/onödigt lidande att vänja den ifrån. Man tar dem först från sina föräldrar när de är på gränsen till att öppna ögonen och iallefall inte tidigare. Djurungar tror att de första de ser är deras mamma, och tror på att de gör/säger rätt, så deras inlärning blir lättare om man tar hand om dem innan de öppnar ögonen, och själv blir den första de ser.

D e otroligt så negativa ni är! Självklart ska man jo inte ge sig in på nåt som man inte vet nåt om, men d finns faktisk dem som har erfarenhet och har lärt om träning, uppfostran m.m. av vilda djur även om ni kanske inte tror på d! Ni får tro vad ni vill men många vilda djur går lätt att bli tama om man är kunnig och har tid! Om ni har läst d jag skrev om min mård då ser ni själv att jag har lyckats med det och han är bevis på min kunskap! Har även bilder som kan visas mot intresse! Har haft tillstånd till honom och de andra vilda djur jag har tagit hand om, och d är inte alla som kan få d, endast kunniga så ser inget att diskutera om!

Djur med vilt beteende avlar man inte på till sällskap oavsett härstamning(oavsett om det är: Hund, katt, tamiller eller vildiller m.fl.) däremot kan en vildiller med bra temperament/psyke vara lika bra till sällskap som en tamiller!

Men snälla, snälla, snälla, snälla!!!!

Du får inte tillstånd för att hålla vilda djur i Sverige! Och det finns nog en fruktansvärd bra anledning till det. Varför framhärdar du? Du går ut på öppet forum och vill att folk ska begå lagbrott. Jag tror inte ens det kan var lagligt.

Så låser jag denna tråd. Nu får det vara nog.

De som vill bryta mot lagen eller lära sig hur man gör det får göra det utan hjälp av detta forum.
Vilda djur ska leva vilt. Och tamillrar ska leva hemma i fleece och puffar. Precis som det ska vara.

Därför anser jag att tråden har fyllt mer än sitt syfte.

Mvh Åsa Faxlin Sajtvärd iller.ifokus

och återigen… det är FORTFARANDE olagligt att hålla ett vilt djur i fångenskap..och sannorlikheten att man får tillstånd för det är så gott som obefintlig. Dessutom krävs det mer än att du har djuret hemma för att få tillstånd. man måste då bygga riktigt stora, och naturinspirerade anläggningar. något de flesta inte har möjlighet till,

dessutom är inte inaveln det stora problemet. Inaveln här var i samband med blackself illrarna du sökte efter. Det nämndes intei relation till hela tamillerpopulationen. Där krävs det mest att uppfödare blir bättre på att selktera avelsdjur, utifrån kriterier som på sikt kan ge bättre hälsa och livslängd hos avkomman

att prata med andra som har vildiller eller vildmix ändrar inte min åsikt som byggar på min erfarenhet då jag inte känner till deras uppfostran av dem! Deras variende resultat kan bero på dårlig eller ingen alls uppfostran även om de kanske inte vill berätta d. Jag vet att jag har lyckats och varför, och d är anledningen till min åsikt!