Det är ju svårt om det sitter psykiskt, men kanske kan det hjälpa att gå många "promenader" inomhus med sele och koppel. Kanske även i nya miljöer men där du vet att inget händer om han lyckas ta sig ut. Efter lite sådan träning kanske du känner dig säkrare i att han inte kommer att ta sig ur selen, och gör han det under "övningarna" så kanske du kan testa med en annan modell på selar? Vissa som är rymningsexperter i H-selar har inte lyckats ta sig ur en 8-sele, eller vice versa.

Min ena iller har backat sig ur kopplet en gång, men blev fångad två sekunder senare. Man kan ju faktiskt sätta selet lite hårdare än vad man själv tror… Att fortsätta gå promenader är nog det enda som kan bota din ångest/rädsla, tyvärr.

Vi är ju ute varje dag med Bogey, och visst en gång lyckades han ta sig ur den gamla selen då justeringen kunde glida en aning så att den tillslut blev för stor. Löstes sen med silvertejp :-) Numera har vi en Hagen-sele och den har han aldrig tagit sig ur.

Som #2 skiver så är nog bara promenader och mera promenader som kommer att lösa det för dig. Känner illern omgivningarna väl och är trygg med dig så sticker den inte bara iväg om den kommer lös. När Bogey kom lös så fortsatte han bara med det han höll på med, d.v.s. nosa runt under verandan, och han hade ingen förståelse för varför matte stod och lockade med godis som en besatt. När han nosat klart kom han fram och kollade vad matte höll på med.

Numera så har Bogey faktisk fått springa lös kortare stunder på tomten, under uppsikt så klart. Klart mycket lättare att busa med husse och att tunnla i snön utan att ha ett koppel dragandes efter sig. Och aldrig har undersidan av friggeboden blivit så noga undersökt som då.

Du ska se att bara ni får vara ute nåra ggr så du lär känna hur Cinka reagerar på olika saker ute och han blir van med omgivningarna så han vet att matte är trygghet och var hem är nånstans så kommer det att kännas mycket bättre.

När jag går ut med mina ( har oftast med minst 3-4 st) så spänner jag in selen så pass att jag bara får emellan mitt lillfinger precis, hade också en iller för några år sedan, Aslan (som var en mix) kom loss. Och då han då bara var ca 1-1½ år gammal så var han snabb som vinden, men med ett antal bett fick vi tag på honom precis som han var på väg ner i ett gammal kaninhål. Jag fick precis tag i hans svans, sen grävde han ner framklorna för att försöka komma loss. Men jag hade ett järngrepp om hans svans och tänkte inte för allt smör i Småland släppa taget om den. Fick några reäla bett av honom när han väl kom upp, men samtidtig så såg jag på honom att han skämdes för att han hade bitit mig. Det var efter detta tillfälle som jag drog till selarna bättre på alla illrar jag går ut med, och sedan dess har ingen kunnat ta sig ur sina selar, även om vissa gör sina tappra försök med allt från att försöka backa ur och hoppa och studdsa för att bli fria.

Bilden är på Nanooq, Cinkajous bror fast från en annan kull. På fotot är han nog lika gammal som Cinken är nu skulle jag tro, fotot togs på en illerträff nere mot Malmö hållet till för ca 2 år eller så sedan.

Vad har du för sele? Den man kan köpa på bromma zoo? Har för mig att du hade den förut i alla fall. Om du har den så rekomenderar jag dig att köpa en ny. Den selen rymde belsebub ur också men han har aldrig tagit sig ur en hagensele.

Jag har mina selen på mina illrar så att jag lugnt får 2 fingrar eller mer emellan. Enligt mig så ska en prommenad vara trevlig och behaglig och inte ha någon som helst "strypa-känsla".

Theo kan galoppera baklänges, men vad kan jag göra åt det? Se till att ha ett kort koppel och tänka på var jag går och hur jag håller kopplet. Dvs rakt ovanför illern.

Är man rädd för trassel och backande illrar, så se till att anpassa terrängen efter möjligheterna.

Jag är ute med 2 illrar i taget som oftast drar åt olika håll, jag har hagen sele på dom och det funkar fint. Kopplet är inte världens längsta men fullgott och räcker.

Såhär ser selen ut, bästa bild jag har på datorn :)

Jag ser till att jag kan få igenom 2 fingrar när jag har satt på selen. Jag ska nog hålla mig till tomten tills jag känner mig mer självsäker.

Ska faktiskt ta och göra ett försök nu, passar på när Cinka är vaken :). Har med kameran, kanske blir några söta bilder, dessutom så snöar det också, haha :)!

Lite olika bud, men här kör vi med 1 finger.

Att du har en tomt är kanon. Bogey gillar mest tomten och sen ut mot ett gränsande grönområde.

Jag tror nog ett finer räcker rätt bra.. mer skulel jag aldrig våga låta mina gå ut. Inte där det finns bilar eller hundar och massa lösa katter. Även om jag är uppmärksam så kan det hända att illern blir skrämd och tokbackar eller skuttar åt ett oväntat håll.

Jag kör på ett finger, Avi tar sig ur annars, och fast att selen sitter så "tight" så rör de sig friskt och så obehindrat de kan. Har testat med större, men då var rymningsrisken överhängande på henne med utan att hon rörde sig annorlunda i den.

Jag sätter på mina med ett finger ca emellan. Och jag har inte märkt att de skulle känna sig hindrade av det.
Har dock inget råd till hur du ska få modet att våga gå ut igen. Men det är nog inte så mycket annat än att tvinga dig själv. Börja på ställen där du känner dig säker med att gå även om en olycka skulle hända. Se till att ni är flera i början så du känenr att du får hjälp att fånga honom om det skulle ske något. Allt för att bygga upp dig igen så du törs gå själv.

Här hemma skulle mina posta sig själv någon annanstans om de inte fick sina promenader. Har visserligen vissa som gärna står över. Men sedan de som bara måste ut, oavsett väder och vind.

Jag gör som Faxlin när jag ställer in selarna, sitter perfekt på mina illrar om man får ett finger emellan. Det har dom aldrig tagit sig hur här iaf.