1. Hur mycket kostar det ungefär i månaden att ha iller?

Jättesvår fråga. Försäkringen kostar ca 500kr per år, och den bör man ha, det lönar sig verkligen. Småkostnader som leksaker och saker som förstörs (blomkruklor, koppar mm) kommer ju. Maten. Tja, för Vitalin torrfoder för en iller, under 100kr/månad. Vavvinering en gång om året varierar på vart man bor, men jag har på två olika kliniker gett ca 340 kr per gång och iller.

MEN, illrar är lite olycksfåglar. De tuggar gärna i sig saker som sätter stop i tarmen och måste opereras bort. De kastreras i många fall osv. Den frågan är svårare att ställa. Jag har på tre år, med tre illrar lagt ut 10 000kr på olyckor och sjukdomsgrejer.

2. Vad är ca priset för en valp?

Hos hemmauppfödare mellan 2000 och 3000. Och det rekomenderar jag. Vissa kanske tar mindre, men då ingår kanske inte chipning och vaccinering.

3. Kan man ha en iller tillsammans med hundar?

Finns de som har det, och det går uppenbarligen. Dock skulle jag personligen ogärna ha den kombon.

4. Vad äter de?

Illermat ;) Finns torrfoder för iller att köpa på webben. Annars kan man ge BARF (biologiskt anpassad rå föda) dvs kött. Men då bör man veta hur man gör, för en felaktig sådan kost kan ge mer skada än nytta. Dock är det naturligast för illern och har flera fördelar.

5. Biter de på saker? Tänkte på hur mycket man kan behöva illersäkra lägenheten..

Nja. Inte mina, men de kan ju få för sig att göra det. De är mer benägna till att tugga i sig saker (ex gummi), krypa in i hål och kanske fastna eller välta och förstöra saker. Klättra högt och inte kunna komma ner utan att falla. Därför är det superviktigt med illersäkring.

6. Hona eller hane, vad är bäst?

Är inga större skillnader könen emellan egentligen. Hanar är lite större generellt, och många hanar brukar sägas vara mer "soffgosare" än honor, men det är högst individuellt. Kastrationsteknik eller vad man ska kalla det skiljer självklart, och med en hona så måste man veta hir man ska lösa det när hon går i brunst, för dt är inte helt okomplicerat.

7. Finns det uppfödare i Norrbotten? Kan även tänka mig att åka till Västerbotten.

Jag vet inte av någon på rak arm. Timrå är det närmaste jag säkert vet att det finns en.

8. Vad gillar de för leksaker?

Ytterst olika. Ett lakan som man leker med kan vara superkul. Pingisbollar, gamla strumpor man lagt en annan strumpa i och knytit ihop, små mjukisdjur osv brukar funka. Men det finns massor man kan hitta på.

9. Hur är de som husdjur?

Krävande och underbara! De leker och håller på så man tror man ska få nippran, sen sover de som i koma. De är inte alltid så säkra på lådan, vilket man kan tycka är jobbigt. De måste ofta bittränas. Mina är säkra med mig, jag vet exakt om de tänker nafsa, men gäster får i princip alltid ett nyp eller bett i fötterna *suck* Så de är lite jobbiga på det viset.

Man kan inte möblera som man vill, det kan vara svårt att få tag på en djurvakt som är bra. De gömmer saker (i mitt fall pennor och skosulor) vilket är drygt om man ska ha tag i det.

10. Hur länge lever en iller?

Även det svårt att säga. De kan leva upp till 12 år om man har tur, men de flesta går vidare vid en ålder på 5-7 år som det verkar.

Ett tips: Åk och hälsa på illerägare. Då får du kanske en lite bättre blick av vad det är för djur =)

Tackar! :)

Lite efterfrågor.. Varför bör man inte ha hund och iller tillsammans?

Finns det illrar på djuraffärer? Jag skulle nog inte köpa en iller från djuraffär, bara en fråga. =) Minns att jag såg en iller för jätte jätte länge sen på en djuraffär.

Vilket djur kan man säga att de liknar mest till sättet? 

Jag bor nästan högst upp i Sverige så jag tror det blir ganska svårt för mig att finna en illerägare, men jag åker då och då till Umeå, kanske finns någon där? :)

Får komma på mer saker sen, är lite stressad just nu.. :P

Varför bör man inte ha hund och iller tillsammans?

Det finns dom som haft hund och iller ihop som funkat i flera år men sen har det slutat med att hunden bitit ihjäl illern.

Finns det illrar på djuraffärer? Jag skulle nog inte köpa en iller från djuraffär, bara en fråga. =) Minns att jag såg en iller för jätte jätte länge sen på en djuraffär.

Det fanns förr nu finns det endast att beställa hem på vissa djuraffärer men inget jag kan rekomendera överhuvudtaget. Man får inte veta vart illern kommer ifrån, inget som helst om dess stam eller liknande. Så man vet aldrig, man kan få en sjuk iller. Sen vet man inte va illern fått för mat och kan då bli kortlivad pga. fel foder.

Vilket djur kan man säga att de liknar mest till sättet? 

Det är en blanding av hund och katt men ändå inte.

Jag bor nästan högst upp i Sverige så jag tror det blir ganska svårt för mig att finna en illerägare, men jag åker då och då till Umeå, kanske finns någon där? :)

Vet av två illerägare i Umeå och har för mig att det ska finnas längre upp också.=)

Ett tips är ju att annars läsa runt på sajten, finns massor med artiklar och många trådar som besvarar dina frågor.

Många hundar reagerar starkt på illrar (har haft lösa hundar som förföljt mig under promenader) och kan om man ha otur bita ihjäl illern.

Jag har hört någon gång om djuraffärer som haft illrar. Vart dessa kommer från har jag ingen koll.

Jag tycker illrar påminner något om kattungar - full av fart och bus samtidigt som de sover mycket. Dock bits illrar mer och hårdare - åtminstonde under testperioden, det är en naturlig del av deras kommunikation, men går oftast att träna bort med ett vänligt men bestämt sätt.

Övriga illerleksaker är diverse rör, pipleksaker och grävlådor (lådor med sand, jord eller liknande).

Minns att det finns några roliga händelser med polishundar som börjat lukta frenetiskt på personen och då tror såklart polisen att personen har något på sig som kokain och liknande.

Så en illerdoft är något hundar reagerar speciellt på.

Även om det är svårt för dig att träffa iller innan så lär det inte bli enklare när du ska skaffa en ;) Det ger oerhört mycket att träffa dem innan. Alltför många gånger har folk bara köpt hem, och sagt att de läst på för att efter ett kort tag sälja djuret för att de inte stod ut med det. Dessutom så kan man inte få exakt all kunskap genom teorin, även om den är livsviktig. Kanske ska du på semester och kan tima in det då?

Jag har varit och hälsat på folk med illrar, fick åka en bit, men det va det värt. Det är lite läskigt med illrar i början då dom är ganska små och snabba, och som alltid när man träffar ett nytt djur så är det lite svårt att läsa av.

Rekomenderar starkt att åka till någon, det är värt att åka en liten bit.

Det kan ju också vara bra att få en liten genomgång hur man hanterar illrar. Jag är väldigt glad över att Sara lät mig vara med och visa knepen hur man klipper klor och tvättar öron när jag skulle hämta Maja. Visst hade jag läst hur man skulle göra, men en sak kan jag säga - hade jag tvättat öron lika försiktigt som jag försökte mig på först hade Maja haft VÄLDIGT smutsiga öron vid det här laget ;)

#8 ah det var du som var hemma hos Madde när jag ringde och tjatade om illerfoder ^^

Det beror ju även på hur hög jaktinstinkt hunden har. Troja (min hund) har dessutom ingen ras i sig som används till jakt och hon har aldrig visat intresse för det heller. Hon är schäfer/tervueren/vit herdehund. Det skulle vara värre om det vore så att jag hade en siberian huskey här hemma, de kan däremot få för sig att äta upp t.ex sin kattkompis fast de har varit tillsammans i flera år. Visst, alla hundar vare sig de är 0% intresserade av jakt eller är utpräglade jakthundar så kan de säkert tycka att en iller är intressant. Men ärligt talat så tror jag inte att hon skulle äta upp illern om de har bott ihop i flera år. Däremot tror jag att hon skulle vara ganska på i början och vill veta vad det är för något. :P

Skulle vara riktigt bra att träffa någon illerägare.. Åker ner till Umeå den 3dje eller 4de mars. Det är ju inte bråttomt direkt men det kan vara min enda chans på väldigt länge att träffa någon som har illrar.. Är de väldigt allergiframkallande föresten? :P

#2 Vi åker till Umeå varje sommar i slutet på juli så passar det kan du få träffa Bogey. Vi har redan lovat Tuss (hon med illersidan som skolprojekt) att hon ska få träffa Bogey när vi kommer upp så en mer eller mindre som vill träffa Bogey spelar ingen roll :-)

Det skulle säkert gå! Jag åker säkert till Umeå i sommar, det är bara att jag åker dit då du är där. :) Du får gärna visa hur man gör endel saker, t.ex klippa klor m.m.

Jag sitter just nu och kikar på youtube på illrar. Kanske får en liten uppfattning om hur de är. :) Hittade ett jättegulligt klipp, http://www.youtube.com/watch?v=dWxhlD9htpk. Kan man lära dem saker som hon gjorde? :)

Föresten ang. resor så kan jag nog ta med illern till de allra flesta ställena. Sen om jag behöver djurvakt så har jag det. =)

Kan man ha en iller i bur under tiden man är och handlar t.ex? Vet att de inte ska vara i bur men tänk så händer det något när man är borta? Tydligen är de ju riktiga olyckfåglar som någon sa.. Man vill ju ta det säkra före det osäkra. De kommer ju självklart inte vara där några längre stunder.

Alla hundar är rovdjur i grund och botten, hur avlade de än är. De fall där iller skadats har även vart av snälla, och oerhört vältränade/uppfostrade hundar. Bara en parantes. Vad gör hunden om illern biter den? Det kan oxå hända.

Det jag ville ha sagt med detta är inte att bannlysa de som har dessa två arter i samma hus, men man ska vara införstådd med att alla atrer inte fungerar klockrent heller så man inte står där med en skadad iller/hund och säger "jag visste inte/tänkte inte på det".

Vissa illrar kan ju uppenbarligen lära sig trix, men jag gissar av det jag vet om dem att det är ungefär samma svårighetsgrad om med katt ;) Det går om man har rätt individ. För det mesta så kommer de om man visslar om man tränat till det. Försöker nu få min ena att ge tass, för en på forumet lckades med det, men det har inte gett uttelning än.

Jag hade min Pyret som var en Giant Riesenschnauzer med min Lucifer utan problem.  Pyret vägde ca 45kg och Lus runt 1,7kg. Det var snarare Luspus som flyttade pyret. Men hade hon velat leka och slängt en tass på honom så hade ju han givetvis gjort illa sig.

Vår amris gick inte ihop med ngn av mina illrar.

Jo iförsig. Man kan ju inte räkna med att det alltid funkar. ;P Det jag är lite rädd för är att hon kan vara lite oförsiktig. Men jag vill inte ha en iller precis nu. Hon hinner nog lugna ner sig..

Såg det här klippet, hon verkar ha lyckats iaf. =) http://www.youtube.com/watch?v=nXUr-wM40ZE

#17 Riktigt så duktig som dit senaste klipp är inte Bogey men han klår illern i det första (#13) med hästlängder. :-)

Bogey klarar numera vacker tass, snurra runt, stå fint och nu senast rulla runt. Vi får väl fortsätta med slalom mellan bena och hoppa över armen.

Kan inte säga att det varit särskilt svårt att lära honom det. Tränat nån liten gång per dag så tar det nåra dar innan han fattar helt vad det är man vill att han ska göra.

Men det finns fler här på forumet som har illrar som kan lite trick så Bogey är inte unik.

Häftigt! :) Trodde de inte var så sugna på att lära sig trick.

Har några obesvarade frågor..

Kan man ha de i bur korta stunder?

Är de väldigt allergiframkallande?

Bur är ok under transport och annars om du har dem i en lagenlig bur (minsta mått 1*5*1 meter höjd, bredd, djup)

Man är ju inte allergisk mot något som man inte träffat ;) De är väl lika allergiframkallande som det mesta som jag tycker att det verkar. Finns ju en hel del som blirivt allergiska mot dem. Många tror att det är ok Att skaffa iller när man inte kan ha katt pga allergi, och det kan gå ibland, men kan kan även utveckla allergi mot dem med tiden.

Killen är katt och skaldjursalergiker och vi träffades efter jag skaffat första illern. Än verkar det gå bra, och jag håller mina tummar för att det ska fortsätta. Dock verkar han ha lite problem med fåglarna *suck*

Men träffar man dem flera gånger så vet man ju iaf att man inte är superkänslig mot dem, även om det inte är en garanti. Kanske kan någon alergiger svara bättre på den frågan.

Angående det där med olika hundraser - man kan aldrig veta. När min syster var liten blev hon biten i ansiktet av en sk bra familjehund (kommer inte ihåg vilke ras) som enligt ägarna aldrig hade visat någon som helst aggressivitet. Tills min syster blev biten så att hon fick sys dvs. För att vara på den säkra sidan skulle åtminstonde jag se till att ha möjlighet att stänga in illern i ett eget rum när man inte är hemma om man har hund.

#20 Det där med allergi och inte allergisk mot nått man aldrig träffat vet jag inte om jag helt kan hålla med om. Min fru är pälsgjursallergiker och det är flera djur som hon träffat för allra första gången och kännt av direkt, men iller har gått alldeles utmärkt. Har hört om fler liknande erfarenheter

Däremot har du säkert rätt i att man kan utveckla allergi mot iller också, men vi hoppas och håller tummarna att det kommer att gå bra. Men skulle det, ooh hemska tanke, gå åt pipan med allergierna så kommer Boey att få flytta tillbaka hem till sin uppfödarmatte och sin brorsa Eagle.

#22 Det har du nog rätt i. Klumpigt uttryckt kanske, jag tänkte mer på "oallergiska" personer som jag, för jag antar (utan att veta) att personer med flera allergier har lättare att utveckla nya, och kan vara känslig från start eller vad man ska säga.

Dessutom så är det inte så många som är allergiska mot iller på papperet, men det beror nog på att de inte träffat illrar för att kunna utveckla/inse att de är allergiska. Men allergin mot dem finns, vet på rak arm av några som blivit allergiska med tiden mot dem.

#10 Ja, det va det. Älskar illrar, rena rama lyckopillret =P Iaf när man träffar andras, blir nog inte så roligt när man skaffar egen när dom häver sönder saker, bajsar utanför, blir sjuka osv.

#24 man lär sig leva med det, man ska se det positivta.. säger jag som har illrar som gjort golvet mer brun bonat än något annat med en sambo som blir galen på deras utanför lådan egenheter men ja det positva väger upp.

#25 Jo, jag skulle lätt stå ut med det (tror jag iaf),. för jag tycker illrar är så otroligt roliga djur, de gör mig verkligen lycklig. Nu när jag va i helgen hos Madde så kunde jag inte sluta le när jag gick därifrån. Jag luktade hela tide på minna händer, för dom luktade iller, jag till och med vaknade med ett leende =P

Men kan man inte ha en bur till illern när man är borta eller stänga in den i ett rum? Inga längre stunder.. Typ när man handlar och när hunden kommer vara själv med den. Far man och hälsar på någon så får oftast hunden följa med. Min hund är hos dagmatte på dagarna och då kan ju illern vara ensam under den tiden.

Något annat att tänka på föresten? :)

#27 Jo så länge utrymmet är större än 5kvm så är det inget större problem att lämna illern ett lite längre tag.

När vi är på skola resp jobb så huserar Bogey i dotterns rum och har nästan 10kvm att husera på. Där står också hans sov och mysburen med hängmatta, bolåda och matplats. Sen finns även en extra sovplats utanför buren samt lite leksaker och rör i rummet att pyssla med. Han får komma ut så snart någon av kommer hem.

Jag tror det är väldigt bra att ha ett rum där illern får vara när man inte är hemma. Det kan både vara bekvämast och säkrast (beroende på hur man bor - en liten lägenhet är nog inte särskilt svårt/osäkert, men för mig med trevåningshus känns det bra med separat rum). Att bygga en bur är både kostsamt och krångligt, bättre att bara säkra ett rum.

#29 För att inte tala om hur stor plats en sådan bur skulle ta, då ä det likabra att säkra rummet om man fortfarande vill kunna röra sig i det ;)

Okej, men det går säkert att fixa så illern kan vara i köket medans jag inte är hemma och hunden är där. Vågar nog inte lämna dem ensamma.

Ärligt talat, hur många finns det som säljer illrar som inte kräver att man ägt iller tidigare? Har kikat runt lite grann och har stött på det många ggr. Förstår att man kan ha svårt att tro att en nybörjare fixar det men nångång måste ju vara första gången. Även de mest erfarna har varit nybörjare. =)

Precis som du säger, någongång ska vara den första ;) Men samtidigt förstår jag dem som gärna ser att man har illervana sedan innan eftersom det inte är ett enkelt djur att ha, och många omplaceras just av den anledningen.

Men, man kan alltid försöka bevisa att man kan bli en suverän ägare för de som gärna ser att man har tidigare illervana. Kan man det finns det en möjlighet att de gör ett undantag. Jag kan tänka mig att det är ett sätt att sålla bort de som inte känner att de har kunskapen, så skulle jag tänka iaf.

Är nog en bra idé att inte låta illern och hunden gå tillsammans.

Jag vet inte hur det är med Att skaffa iller första gången. Själv tyckte jag det kändes lättare med en lite äldre iller som min första, och tog hand om en äldre omplaceringsiller. Men jag kan tänka mig att en uppfödare kanske kräver lite mer av en förstagångsägare - att man visar intresse och kanske tingar en valp som man åker och besöker åtminstonde ett par gånger innan den tas hem. Så man får en insikt i livet som illerägare och låter uppfödaren få en uppfattning om hur man är.

Jo, skulle jag t.ex omplacera min hund (vilket jag nog aldrig skulle kunna göra) men då skulle jag nog valt någon med extremt mycket hundvana så jag förstår hur de tänker. Men varför jag också skulle omplacera henne till någon med mycket hundvana är för att hon är en hund med väldigt många problem. Det är absolut ingen lätt hund och det är många gånger jag funderat på att ge upp med henne. Så en iller fixar jag nog ganska lätt ändå. :P Haha

Nä, jag ska ju inte ha en iller precis nu. Jag skaffar en när jag känner att jag har tillräckligt med kunskap och jag måste ha gjort minst ett besök hos en som har iller. =)

#31 Vi var/är nybörjare och fick köpa iller.

Vi (jag och dottern) besökte en uppfödare året innan vi skaffade Bogey (2007) och blev nog grundligt studerade av uppfödaren. :-) Hur vi hanterade hennes illrar och hur vi reagerade när vi fick nyp och så.

Sen var vi tillbaka året efter med hela familjen dels för att kolla hur alla vi regerade med allergier men också att alla vi skulle få en chans att träffa och hantera illrar.

Efter det ställde vi oss på kö till en valp till i år (2009) men så fick uppfödaren ett återbud och tyckte tydligen vi var mogna nog så vi fick erbjudandet att få ta Bogey (2008).

Så besök en eller fler uppfödare för att skapa en kontakt och även ge uppfödaren/arna en möjlighet att lära känna dig så ska du nog se att det löser sig.

Problemet för mig är att jag har väldigt svårt för att kunna besöka en uppfödare. Den uppfödare som fanns närmast mig bor i Timrå (tror jag) och jag bor i Gällivare som ligger nästan högst upp i Sverige. Jag åkte till Sundsvall för ett år sen för att jag skulle följa med och hämta min systers hund, resan dit tog ca 11tim dit. :S

Kan man föresten ta med illern om man reser någonstans? Eller är det något som man borde undvika?

#36 Det går bra att resa med iller. Det finns bra tips här på forumet om hur en transportbur bör vara utrustad, men det är inget komplicerat.

Bogey kommer från Gotland och det innefattade både drygt 3 timmar båttur och drygt 30mil bil för våran del. Sen ska han med till Umeå i sommar och det är en 7-8timmars tripp. Luftkonditionering är förståss bra att ha i bilen då man reser på sommaren för illrar är lite känsliga för värme.

Sen kan du fråga alla här inne som åker land och rike runt för att vara med på illerutställningar. De är proffsresare med iller :-)