Dom är inte svåra, dom är envisa och ställer till spektakel men annars goa.

Den måste ha 5 kvadrat meter utrymme (hjälp mig någon som har mer koll) vi har en byggt (eller sambon har) bur som står öppen dygnet runt så vi har inte gjort några direkta mått på den eftersom den inte stängs

fråga tre hänvisar jag till andra för jag och siffror är som igelkottar i vattensängar :S

Våra illrar käkar rå kyckling med ben och hela faderullan ibland får de annat kött och sedan vitalin torrfoder, man räknar väll på 40g mat per iller per dag men det är inviduellt och på vinterhalvåret käkas det som fan så då är det mer än dom grammen ^^

De luktar de gör dom, saker man inte tvättar ofta luktar, lådan kan lukta om du inte byter ofta men själva illern har ingen stark doft förutom när den skunkar, den luktar sött mestandels och väldigt lite, oftast är det illerfiltar som inte blivigt tvättade på en stund och lådor som gör att andra klagar om de inte har äran att få känna på en riktig skunkning (de sprutar ut illaluktande sekret ur analkörtlarna när dom myser eller blir skrämda/är arga) ^^

Ja det är ju inte som att ha en katt för dom är överallt och river och bråkas med allt, när dom är vakna är dom verkligen vakna och det är inte en lungn stund men dom är inte krävande som en hund att gå långa promenader. 

Ja en iller är bättre än ett marsvin och kanin för enligt mina erfarenheter så är gnagare/herbivorer skit tråkiga djur. Jag tycker sånna djur bara sitter i sin bur och gör inget, man får ingen riktig kontakt med dom som med illrar, sen så är ju marsvin och kaniner illrars middag så det är ett + på illersidan. Nej usch ska inte vara elak på gnagarna men jag hatar gnagare, drygaste djuren jag vet :(

Alla djur kan vara agressiva, skillnaden på det där är bara att en iller kan bitas för att komunicera medans hundar och katter jamar eller skäller.. så där av mer bitningar men dom är inte agressiva för det eftersom alla djur kan vara det.

_____________________________________________________

Nybörjare med iller: 

Hitta en iller som ska omplaceras som blivigt bedömd att vara okej som nybörjar iller.

Du måste säkra lägenheten så dom inte kan krypa in någonstans och fastna med mera.

Köp hem alla saker du behöver som foder osv.

Illern kommer så fort den är van med sitt nya hem testa dig och se vad du går för, då blir det mycket bitande och gå utanför lådan i ren protest, det kan hålla i sig ett tag men här ska du som ägare till iller vinna, illrar är envisa som fan så du måste vara envisare än illern ^^

Jag kan väll kalla mig nybörjare av iller fortfarande, jag och sambon tog imot två omplaceringar i början av augusti 08 som jag hittade på iFokus och sedan har det rullat på.. det var ganska enkelt för oss att komma in i det troligen för vi är envisa och djurvana sedan innan men inte illervana ^^ Men som sagt en del går det för andra inte.

Hurpass "svår" en iller är beror på lite vad man har för erfarenheter av djur innan. Har man bara haft "snälla" djur som marsvin och kaniner kan de nog kännas svåra. Min fågelbitna vän (papegojtönt ;)) tyckte t.ex. inte att illerns bett var något särskilt, medans andra vänner som "bara" haft diverse gnagare & dylikt var mer på sin vakt efter att ha fått sig ett nyp.

Man bör vara beredd på att ta fram sin envisa sida - den första tiden får man stå ut med lite bett och bajs, och vänligt men bestämt lära illern vad som är ok och inte.

Buren är alldeles för liten - 10 gånger så stor ska den vara. 5x1 meter förslagsvis. Det går inte att kompensera genom att göra en högre bur. Måttet är nog en av anledningarna till att de flesta svenska illerägare väljer att låta illern gå fritt - antingen i hela huset/lägenheten eller i särskilda rum. Sedan är de dessutom nyfikna varelser som gärna vill kunna vara med när det händer något.

Se illern mer som en katt än ett marsvin.

#2 Haha pappegojtönt, snällt ^^ 

#0 men det Saga85 säger en iller är som en bladning mellan katt och hund fast ändå inte, dom ska hälst inte sitta i bur överhuvudtaget och är inte lika marsvin och kaniner alls, dom är rovdjur inte snälla små gräsätare. Eftersom jag fått nyp från alla olika sorters djur så vet jag att illrar inte är så farliga men dom kan bitas hårt, rakt genom fingret. Men om man jämnför med kaniner som bits så gör illerbett ondare och är mer provocerade och lömska.. jag tycker kaniner biter oprovocerat och sedan inte gör något mer.. illrar kan förfölja en överallt tills dom får bitas när dom är på bushumör ^^

Hur svår är den att ha?

Bland det svåraste du kan tänka dig och en ängel, allt på samma gång. Så mycket runtomkring man måste tänka på (illersäkring) och uppfostran osv. Men det är inget djur jag rekomenderar till någon som inte har en uppfattning om vad det innebär med djur öht. (om ens något djur)

Hur stor bur måste den ha?

Som sagt, 5*1*1meter (längd, bredd, höjd) är minsta lagliga mått på bur till iller.

Räcker det med en bur som är 100x50x 3 våningar?

Nope. Absolut inte, kanske möjligtvis att illern kan sova däri, men den får inte stängas in där.

Vad och hur mycket äter en iller?

Illermat ;) Finns torrfoder anpassat för iller, och Vitalin bla. är de som rekomenderas, för alla illerfoder är inte bra illerfoder. Bästa alternativet är ju att ge BARF (biologiskt anpassad rå föda) som ex kycklingvingar, men det kräver en del "kunskap" om hur man ger, vad osv för att det inte ska bli fel.

Luktar dem mycket?

De luktar speciellt, men jag tycker nu att hundar luktar urk ;) Dock har de analkörtlar som de kan tömma vid rädsla, upphetsning, eller bara ändå. Dessa "skunkningar" luktar riktigt illa, ruskigt illa för den delen, men de händer inte så ofta här iaf.

Är dem lätt att ha?

Både ja och nej. Svårare än marsvin iaf. Så mycket som ska säkras så de inte kan klättra, hoppa, krypa in under skaker och fastna eller göra sig illa. Så många saker de kan få tag i och tugga i sig, vilket kan gå riktigt illa om man har otur. De kostar en del att ha, oftast i veterinäravgifter. De ska uppfostras korrekt, och lådtränas, och det är inte alla gånger de alltid går 100% på lådan.

Varför bättre än marsvin eller kanin?

För mig: marsvin är underbara djur, som blir väldigt sociala, men en iller kan jag ut och gå med, de har stora personligheter, intressanta beteenden och är lite av en daglig utmaning. Det är en livsstil skulle jag vilja påstå, man blir annorlunda som illerägare.

Man kollar på möbler man ska köpa på ett annat sätt, man inreder annorlunda osv. osv.

Aggresiv?

Jag tycker det är fel att kalla något djur för aggressivt, aggressionerna har ett ursprung någonstans, inget djur vill skada någon eller hotas "bara för att". Det ligger saker bakom. Ska inte snöa in på den biten, jag är nördig, jag vet.

Men, illrar har ett litet rykte om sig att vara aggressiva. Och ja, de kan bitas, rejält med, men de bits av en anledning. Endera osäkerhet, stress, de vill testa ens gränser, de är rädda osv. Deras bett kan kännas som hårda, de har vassa tänder men själva så komunicerar de med tänder i en större utsträckning, och de har seg hud vilket gör att ett leknafs på en illerkompis knappt känns, medan samma nafs på oss kan göra riktigt ont.

Jag som är illernybörjare kan väl ta och skriva lite om våra upplevelser med vår första päls.

Kan börja med att nämna att till skillnad mot en hund där en person kan vara flokledaren och sköta all uppfostran måste alla familjemedlemmar vara införstådda med vad man ger sig in i och hjälpa till med fostran. Detta för att illern testar alla i familjen och det är den personen som den testar som måste säga ifrån annars kan illern se den personen som försvarslös och "lovligt byte" för trakasserier.

Bogey kom till oss som 11 veckors valp. Första veckan var ett litet h-vete trots att vi läst på ordenligt, fått tips från uppfödaren och enligt alla rekommendationer startade med ett begränsat utrymme. Bit och nafs i tårna, bajs och kiss lite var stans, såriga händer efter  för hårdhänt illerbus. Kunde tyvärr inte vara helt ledig den första veckan men arbetade kortare dagar för att ägna tid åt den nya familjemedlemmen.

Andra veckan tog jag helt ledigt och ägnade mig helt åt Bogey och låg på honom som en iller :-). Började se lite resultat med låd och bitträning och kunde "utbilda" familjemedlemmarna när de kom hem från skola och jobb om Bogey's egenheter och mina erfarenheter så vi alla kunde vara konsekventa och göra lika.

Vecka tre var inte heller så lätt men nu började arbetet och erfarenheterna från veckan innan ge resultat och vi började bli lite varma i kläderna.

Från vecka fyra och framåt började det flyta på. Bogey blev allt bättre på lådan, kunde passera fötter som rörde sig utan att provsmaka. Illerbuset började funka bättre även om man fortfarande hade små revor på händerna efter hans vassa tänder. Inte det att han högg för att göra illa oss, utan det som Aviendha beskriver. Normalt illerbus för honom var lite för hårdhänt för vårt tunna skinn.

Bogey är nu drygt 7 månader och har bott hos oss i snart 5 månader. Förutom lite trots och kärleksnyp av en brunstig hanne nu i januari-februari så är han idag värdens lilla gosboll. Han är nu kemiskt kastrerad sen 2 veckor och brunsttendenserna börjar avta så snart är vår lilla bitfria, ansiktssäkra krabat  från före jul tillbaka. Ingen av oss har numera några revor på händera efter bus utan han har lärt sig att vi är veklingar och markerar bara bett.

En erfarenhet från detta är att hade vi vetat till 100% vad vi gav oss in i hade vi väntat ytterligare nån vecka med att hämta Bogey så att någon av oss hade kunnat vara helt lediga från dag 1.

Tar man en vuxen redan fostrad iller går det kanske lättare men att ta ledigt de första dagarna för att ägna åt den nya familjemedlemmen är nog att rekommendera då det kan vara stressande för illern att flytta till nytt ställe, och den kommer säkert att testa de nya ägarna.