Igår kväll gick jag och la mig tidigare än Bengt då han ville vara uppe ett tag och hålla på med datorn och jag som skulle upp tidigt var tvungen att gå och lägga mig. Efter ett tag kom jag på en viktig sak som jag kände jag behövde påminna Bengt om angående morgondagen(han ska till Chibbis uppfödare då), så jag gick in i vardagsrummet. Där satt han och sov i förtöljen med Chibbi lika sovandes på magen. Å så sött det såg ut! Smög mig tillbaka in i sängen utan att väcka dom. Sen låg jag och tänkte på när chibbi kom till oss. Innan jag skaffa henne till honom var jag beredd att ta över ansvaret för henne ifall han tappade intresset. Kände att eftersom det ändå var jag som köpte henne hade jag yttersta ansvaret. Bengt har inte växt upp med djur och har själv bara haft katt och nymfparakit tidigare. Katten var en utekatt och dessutom hans ex och fågeln hade han hittat när han låg i lumpen. Minns första tiden vågade han knappt ta i chibbi, inte för han var rädd att bli biten utan snarare för han var rädd för att ta för hårt i henne eller tappa henne. När vi var ute och gick var det alltid jag som hade henne. Han har växt så oerhört som människa sen Chibbi kom in i hans liv, hon har tagit farm en sida hos honom som jag inte ens visste fanns där. Inte nog med att han sköter henne exemplariskt med matande, utegång och lådtömning utan han tar hand om henne som om hon vore en liten bäbis. Han leker med henne och bygger tunnlar och gör leksaker till henne, han gosar och till och med sitter och pratar med henne. Han hanterar henne till och med bättre än jag som har haft iller tidigare.Stoltheten riktigt lyser om honom när dom är ute på promenad, och nu är det en självklarhet att han själv håller henne. Är så glad att han äntligen har fått uppleva det mycket speciella förhållande man bara kan ha tillsammans med ett djur. Jo tänker ni kanske men det är väl inget det är ju en självklarhet allt det där, men det var det inte från början med Bengt. Det här med att djur är familjemedlemmar är något nytt för honom. Är så fantastiskt att se hur dom har växt tillsammans hur det har uppstått ett förtroende mellan dom. När man ser det utifrån som en tredje part så märker man det nog mer hur det utvecklas än när man själv bygger upp ett förhållande till ett nytt djur. Hon verkar veta att hon är hans på något sätt. När hon hör hans röst när han kommer hem från jobbet springer hon fram till grinden som vi har mellan hallen och köket(om hon inte sover) och nu när Bengt var sjuk en vecka och jag tog hand om henne slutade hon gå i lådan totalt:). Är så glad att hon finns, dom behöver verkligen varandra.