När hon som sagt går i brunst så anser jag att då är hon färdig annars skulle hon inte gå i brunst. som sagt litar på moder natur.

Själv anser jag att djur (och människor) inte alltid är redo bara för att de är könsmogna och villiga. Visst finns det undantag som med allt annat, men själv skulle jag vänta tills illern uppnåt en viss ålder för att den på bästa sätt ska kunna ta hand om sin avkomma. Som jag nämnde i andra tråden så försöker man ofta undvika att para tex för unga hundtikar, trots att de är könsmogna, då de kan vara för unga psykiskt så att deras moderskänslor inte utvecklas vid födseln och det resulterar ibland i att tiken dödar och äter av sina valpar för att dom inte vet vad dom ska göra.
Det är mina åsikter.

Det finns ju iller-honor som går i brunst så tidigt som 5-6 månader. Det kan ju inte finnas någon chans i världen att de är redo att få valpar då. Annars tycker jag personligen att man ska vänta tills andra året honar löper. Då har man koll på att hon har utvecklat sig bra, att hennes syskon förhoppningsvis lever och är sjukdomsfria. Dessutom är hon då såpass vuxen att man känner henne ordentligt att man ser direkt ifall någonting går fel. Sen har hon fått vara "valp" och inte blivit kastad in i vuxenlivet alldeles för tidigt. Tycker inte det finns någon anledning att stressa, och det anser jag om alla djurslag. Finns hamsteruppfödare som parar sin hamster på dagen det är lagligt. Sen att forskningen där säger att hamstern mår bättre av att vänta en månad till det spelar ingen roll. Och även om man inte ska jämföra djur och människor så kan ju faktiskt i många fall en 12-13 årig människa föda barn, men det säger ju verkligen inte att hon är redo för det.

#3 håller med dig fullständigt.
Och detta gäller ju inte bara när det ska födas. Jag låter inte naturen ha sin gång när mina illrar blir sjuka. Blir de sjuka försöker jag hjälpa dom att bli friska genom den vård de behöver. Samma sak när de blir gamla och inte orkar mer. Då låter jag dom inte ligga kvar hemma och tyna bort utan då hjälper jag till och tar dom till en veterinär så de får somna in.

Jag väntar gärna tills de är två år. Min kull från i år är nu nio månader och vad jag vet har ingen kommit i brunst ännu. Kanske att det skulle vara ok då de var 10 månader, jag vet inte riktigt, men det är lite tveksamt. tycker inte heller att de är redo nu, för tidigt, herregud, skulle jag fått barn då jag var 12? Nej du då var jag ett barn.

Merytamun har inte nått en mognad jag skulle önska hos henne innan en eventuell kull. Hon är valp och inget annat. Vill inte ta det ifrån henne nu.

Jag ställer mig lite frågande här???

Ni förespråkar att de som har en hona ska låta henne brunsta ihjäl sig, för hon ska absolut inte paras vid första brunsten???

Alternativet är ju annars bara att kastrera, eller hur????

Så vad ska de göra menar ni då? Ska alla kastrera sina honor innan första brunsten? Då blir det ju inga avkommor alls eller hur?

Ni kommer aldrig med några andra alternativ…

P-sprutor är bara äckelpäckel och skapar mer problem än lösningar. Det hade varit sååå i i H****tes trevligt om ni som förspråkar att honorna ska vänta i 2 år hade bra lösningar att komma med för att lösa den första och då, andra och kanske även tredje och fjärde brunsten innan hon nått en ålder av 2 år!!!

Min erfarenhet av att bara ta ur brunst, är att honan blir skendräktig.

Det betyder att hon tror sig vara gravid, hennes kropp beter sig så, och hon går genast i brunst på nytt efter 42 dagar!

Är det någon här inne som tycker att det är just att utsätta en hona för bluff på bluff…. i 1½ år??????

Bara undrar????? Ni som har så vansinnigt många åsikter om detta, har ni över huvud taget någon erfarenhet alls när det gäller ?

Jag har följt ert tyckande och tänkande nu i närmare 3 år och ännu har ingen kommit med en bra lösning, förutom att alla måste kastrera, bums!!! Ja förutom ni då som har någon speciallösning, som gör att era honor låter sig nöjas med en fejkparning och sen håller sig lugna…???? Funkar inte här i alla fall!

Vet inte vad ni har för mysko exemplar, men mina honor låter sig inte luras så lätt.

Jag kan läsa här inne om honor som kan tas ur brunst av andra honor???? Eller av kastrerade hanar???? Eller av vasektomerade hanar?????

I helsike!!! Mina blir bara skendräktiga!!, Det tar lika hårt på deras kroppar och psyke att gå igenom skendräktighet efter skendräktighet… Tror ni på allvar att detta skulle vara bättre????

Skulle vara kul att få ta del av era lösningar någon gång, men det är väl lättare att fördöma, sätta sig över andra och vara besserwissrar än att dela med sig av sina erfarenheter?

Jag är faktiskt riktigt nyfiken på hur ni bär er åt för att hålla en hona okastrerad i 2 år. Då ska hon ju helst inte vara skendräktig  flera gånger heller!!!

Jag är mest nyfiken i största allmänhet i och med att jag aldrig har tagit en kull själv. Jag har två okastrerade honor och båda är 1 1/2 år gamla nu. Båda två blev tagna ur brunst i somras av min ena kastrerade hane. Ingen av dem blev skendräktiga utan allt var som vanligt. Har även bekanta som tagit ur sina honor på samma sätt utan att de blivit skendräktiga. Har svårt att tro att mina och deras honor skulle vara något undantag. Det är den enda erfarenheten av det jag har. Men jag läser mycket på utländska forum och i Danmark väntas det nästan uteslutande alltid tills de är 2 år och tas ur brunst av vasektomerade hanar. Och vad jag läst där har inga haft några problem heller. Men ännu en gång, där handlar det ju inte om mina personliga erfarenheter utan vad jag läst mig till. Men om man tänker som så att man ska para sin hona vid varje brunst, två gånger per säsong, då skulle man få ta två kullar per år på henne varje år och jag har väldigt svårt att tro att det inte skulle slita på henne så mycket mer än vad det skulle göra om hon blev skendräktig någon av gångerna. Jag tycker heller inte att det är något fel att fråga och undra. Hur ska man annars kunna lära sig någonting nytt?

Nej det är inget fel att fråga och undra Ulrika. Det gör ju jag också!

Mina töser låter sig inte luras, de blir skendräktiga och jag vet att det tar hårt på dem, dessutom blir nästa brunst destomer desperat och intensiv. Vad jag menar är att man inte så enkelt kan sätta sig till doms över andra och ifrågasätta vad andra gör.

Var och en känner sina illrar bäst, eller hur?

Vi kan väl vara ganska ense om att alla här inne vill sina illrar väl? Jag älskar mina familjemedlemmar precis lika mycket som du och alla andra här inne och jag gör det som är bäst för de mina.

Hur det blir med Salsa vet jag inte, men Maya har haft den goda smaken att hålla på sig ända sedan sin första kull i april. Så ta inte för givet att alla honor går i brunst 2 ggr/år.

Det är ju inte så enkelt heller att säga… att det sliter väl inte att gå skendräktig, någon av gångerna….

Om din hona ska gå skendräktig varje period 42 dagar…. Så kan du själv räkna ut hur utmattad hon skulle bli efter 2 år.

Varför kan ni inte bara förutsätta att var och en gör det som är bäst för sina egna?

Är det så in i H**** svårt att begripa att vi är olika individer och så även våra älsklingar. Alla tänker inte på samma sätt.Alla funkar inte på samma sätt, men vi kan väl respektera varandra ändå???? Varför måste allting ifrågasättas alltid?

Varför ska allt granskas av självutnämnda förståsigpåare???

Ingen ska någonsin få vara glad utan klander. Ingen får ens sörja ifred. Ni måste hitta något att klanka ner på hela tiden, annars är ni inte nöjda!!

Tänk om detta kunde vara ett forum där vi kunde glädjas åt varandras lycka, hjälpa om det behövs, stötta i nöd och vara goda illervänner, i stället för att smutskasta, ifrågasätta fördöma, anmäla, och måla fan på väggen vid varje fis på tvären….

Behövs det en ny Beserwizzertråd?

Jag tycker verkligen inte att denna tråden startades i syftet att klanka ner på någon. Eller för att sätta sig till doms över andra. Jag ställde en fråga i den andra tråden som det nu startades en ny tråd om istället för att försvinna ut i den tråden. Det var väl så man skulle göra? Du säger att det inte är fel att fråga, men var ska man fråga då om man inte kan göra det i ett forum? Det folk har gjort i den här tråden är ju att berätta hur just DE har gjort inte någonting annat. Jag är genuint intresserad av det här men det mesta jag vet har jag läst mig till. Jag tycker det är otroligt intressant att få reda på hur andra gör/tycker/tänker. Och undrar lite över varför det är så stor skillnad på hur vi gör saker bara inom de nordiska länderna. Och ett forum är ju till för att diskutera och inte bara säga oh och ah över söta illerbilder. Det finns plats till att göra det också. Men det blir lite jobbigt att få till det om det å ena sidan är ok att fråga saker men å andra sidan inte är ok att starta trådar där man frågar om det….

När ett djur går i brunst så ÄR djuret redo att bli dräktigt så är det! Och förr i tiden var ju en flicka "vuxen" när hon fått sin första period och därmed redo att bli med barn, sen om en indvid är redo eller inte rent mentalt det varierar ju så klart! Det är vi människot som gullar med våra husdjur, hade det varit i naturen så hade säkert varit 100% redo när brunsten kommer, för som sagt, det finns ju en anledning till att det går i just brunst: att föröka sig!

Jag anser som så här. Ja, en hona är fysiskt mogen att bli parad när hon går i brunst. Brunsten är kroppens sätt att tala om att kroppen är redo. Men sedan kan man ju spekulera i hur naturlig brunst cykel våra tamillrar har som oftast bor inomhus, i högre temperatrer och mer belysning. Hade samma iller som brunstade vid 5 månader bott ute hela tiden hade brunsten trtoligtvis infallit senare. Men faktum kvarstår, hona är brunstig, alltså könsmogen, och således bör inte en parning vara några problem för henne.

Däremot kommer den andra aspkten till. Den mentala mognaden. Nej, en iller behöver inte ha ansvar för sina valpar i 18 år ;) Men de måste ändå veta vad de ska göra när valparna kommer. Och det är inte alla honor som är mentalt redo när valparna väl kommer. MEN det är då moder natur kommer in i bilden. Är inte honan mentalt redo att ha valpar så kommer hon a) ignorera valparna b) vanvårda i hjäl dem c) kasta fostren d) inte producera mjölk e) äta upp valparna osv osv osv. Moder natur har en fantastisk förmåga att "lösa saker" på sitt sätt. jag tror inte att en ung hona har sämre förutsättningar att klara en dräktighet, eller en förlossning än en äldre, däremot kan som sagt resultatet kanske inte bli vad man väntat sig.

Det finns inte så många smarta sätt att ta en hona ur löp, som inte har en rad bieffekter. P-spruta och p-piller kan båda vara hälsofarliga. Vasektomerade hanar dräller det inte direkt av, och som satmaran på pekar så kan en skendräktighet faktiskt vara enormt påfrestande för en hona (även o det finns dem som snällt går ur brunst utan märkligheter). Det finns honor som går ur brunst bara genom att en annan iller fräser åt dem, och sen så finns det dem som är mer svårflirtade. Så nej, det finns faktiskt inga bra lösningar alls.  Personligen så skulle jag göra en avbruten parning med den utvalde hanen (alltså hanen honan är planerad att paras med), kasnke dra honan lite längre än 2 veckor i löp och sedan hoppas på det bästa helt enkelt.

Men sedan är det också så att alla illrar är olika. Vissa indvider är "vuxna" och mogna vid 5 månaders ålder, medans andra kasnke inte blir det förrän vid 2 års ålder. Och faktum kvarstår att det bara är illerns ägare som kan avgöra det ( och moder natur så klart)

Att vänta tills illern är 2 år med att para henne är självklart optimalt, eftersom man då kan börja förlänga generations tiden i linjen, och dessutom skapa sig en bättre uppfattning om individens utveckling och hälsa.  Men, än så länge finns det inga optimala lösningar som låter oss göra detta. 

Som jag ser det så finns det för och nackdelar med båda sakerna. Och jag anser faktiskt att det är upp till illerns ägare att själv avgöra vad som är bäst för illern. Väga för och nackdelar mot varandra, samt titta på riskerna som finns för varje sida.

Det finns ju även en moralisk aspekt i det hela: Är vi villiga att låta moder natur har sin gång? Låta henne avgöra om valparna ska få klara sig eller ej? Eller är det vårt ansvar att förhindra moder naturs handlingar? Det blir ju lätt så när det handlar om tamdjur, det är lätt att förmänskliga dem, och snabbt dra paralleler till människan i sådana här situationer. Jag vet att jag själv gör det i många lägen, även om jag innerst inne vet att moder natur nog har rätt bra koll på vad hon pyssar med ;)

#11

Bra svar tycker jag, du fick med väldigt mycket viktig information!

Men Satmaran varför alla svärord och otrevligheter??

Detta är, för femtielfte gången, ett diskussionsforum. Undrar man över något eller är intresserad av att veta hur andra personer tänker i vissa situationer är det då så fel att fråga??

Nu ville inte du ha en diskussion i din tråd så jag startade denna. Tydligen är det helt okej att av vara otrevlig i andras trådar och vilja ha en "clean" tråd själv..
Och vart har någon här inne påstått att alla ska göra som dom skrivit?? Att det bara finns EN väg att gå. Det räcker tydligen inte längre att klart och tydligt skriva att "detta är MIN åsikt".

Jag tycker det finns massor av bra åsikter och svar i denna tråden.

För guds skull. Skapa en till Besserwisser tråd om det är det du vill för att skapa ett trevligt lalla-forum. Du hjälper till att sätta nivån, precis som alla andra.

#11 helt rätt. mycket bra skrivet sarae. jag tycker personligen att är man uppfödare men inte klarar av texempel att en hona kastar/äter upp sina bebisar med mera så kanske man ska fundera på att sluta. för det är naturens gång.

Tycker detta var en jätte bra tråd, och tycker det då är tråkigt att du satmaran ska ta så illa upp?! tror inte du är varken den första eller sista som tar en kull på en hona på första brunsten, så varför tar du åt dig? För att d startade den tråd om dina pälsar och då kom denna fråga bara upp på tal :) Det spelar väl ingen roll om det vart du eller jag som startade en bild tråd om parning?

I naturen borde honorna bli parade vid första brunsten och tar uppenbarligen minimalt skada av det eftersom arten lever vidare. Sen hur det går för valparna i första kullen är en annan sak.

Frågan, som jag ser det, är om det i fångenskap är bättre för honan att vänta ett år.

Fördelar med att vänta är enligt mig att honan blir fullvuxen och därmed kanske inte kullen tar så hårt på henne. Hurvida kullen har bättre förutsättningar att klara sig är ännu en fråga. En annan fördel är att man ser mer hur illern artar sig i beteende och utseende.

Nackdelen med att vänta är hur man ska avbryta brunsten på bästa sätt. På en del honor fungerar det att använda kastrerade hanar eller vasektomerade (i de fall där vasektomeringen fungerat) medan det på en del honor kan ge skendräktighet och ny brunst. P-sprutor är väl de flesta överrens om gör mer skada än nytta.

Så för mig är det hugget som stucket hur man gör. Det finns nackdelar med båda tidpunkterna och vem har rätt att säga att något sätt är bättre än det andra?

Visst kan och ska man ha åsikter men inget är mer rätt.

#16 det rätta är att själv avgöra när ens egen hona kan vara redo. för som du säger är det varken rätt eller fel att vänta i 2år eller att para under första brunsten.

För min del aå anser jag att den enda som kan bedöma när honan är redo för parning, är uppfödaren/ägaren. Och då hänger det inte på ålder, det är ingenting som säger att en hona är mer mogen när hon är 2 år än när hon är 1 år, det beror helt på individen. Och att en hona äter upp sina valpar behöver definitivt inte enbart bero på att hon inte skulle vara mogen att bli mor. Det kan finnas många orsaker och om en hona äter upp valparna så bör man i första hand, tycker jag, gå igenom en hel lista på saker och ting som kan ha orsakat det för att utesluta en hel del annat innan man bestämmer att det skulle bero på åldern.

#7 Hur gick dom ur löp då om dom inte blev skendräktiga? Det jag lärt mig om illerns reproduktion så grundar sig det här med att avbryta löp, just på att lura honans kropp att trop att den är dräktig. Man stimulerar alltså fram en ägglossning men äggena blir alltså inte befruktade = skendräktighet. Ägglossningen stimuleras då fram med t ex användandet av en steriliserad hane eller på hormonell väg (p-spruta).  Jag tror knappast att danska illrar går ur löp på något annat sätt än alla andra illrar i världen.

En annan sak, alla honor går faktiskt inte i löp flera gånger om året, det är inte det vanliga. Det finns ett flertal orsaker till att en hona går i löp fler gånger på ett år, ljus/temperatur, hur stor den första kullen är, om honan ev förlorat en den första kullen, väder, tillgång till mat osv osv. Det normala är ju faktiskt inte att honan går i löp två gånger per år.  

-----------------------------------

Jag håller med Satmaran om att upprepad skendräktighet inte är ett bra val och att det sätter onödig stress på honans kropp. Men inte nog med det, det kan också ha värre följder. Citerar ur Ferret Husbandry, Medecin and Surgery av John H Lewington:

" Pseudopregnancy may lead to hormonal problems in the jill's future if she is continually missing conception."

Och om jag har att välja mellan att låta min hona få valpar när hon börjar löpa eller gång på gång utsätta henne för skendräktighet så väljer jag självklart att para henne för att inte utsätta henne för risken att få värre problem i framtiden.

Utöver det så vill jag också låta naturen ha sin gång och jag tror också att det är av största vikt att göra det om man ska få fram bra valpar. Det vi människor ofta gör är ju satt fingra på sånt som naturen faktiskt vet bäst. Vi "räddar" valpar som mamman bestämt inte är livsdugliga, i värsta fall så kanske någon t o m avlar vidare på dessa djur som alltså genom naturligt urval borde ha försvunnit och därmed hindrats att sprida sina gener. Hur bra är det?

I mångt och mycket håller jag med sarae och Satmaran ang att Moder Natur vet bäst. Och jag försöker i möjligaste mån att inte projicera mina egna känslor på illrarna, men självklart trillar jag också dit tidvis. För att där döva samvetskvalen så försöker jag trösta mig med tanken på att även om jag trillar dit då och då så är jag i alla fall medveten om det *skrattar ironiskt åt mig själv*

Och faktiskt, med tanke på tidigare trådar som skapats så har jag full förståelse för att Satmaran reagerar kraftigt. Jag behöver väl knappast påminna om tråden där man gjorde allt för att peka ut vem det talades om utan att säga namnet rakt ut?

För det första har jag väldigt svårt att jämföra att "de vilda illrarna får valpar vid första brunsten och dom har ju överlevt bra" för den vilda illern varker ÄR eller lever som en tamiller. En vildiller blir inte manipulerad att börja brunsta redan i höst/vinter mha ljus och värme för de lever inte alls efter samma förutsättningar som våra tama djur.

Men ni som litar helt och fullt på Moder Natur gör ni det enbart när det gäller parning eller gör ni det i andra avseenden också?
Om en iller blir sjuk, låter ni naturen ha sin gång eller hjälper ni till med operationer och medecin?
Om en iller blir gammal och svag låter ni den då ligga hemma och sakta tyna bort eller tar ni den till en veterinär för att låta den somna in?
Och om en iller plötsligt dör (av okänd anledning) i relativt ung ålder, ser ni den då som en svag individ som blev bortplockad av naturen och förkastar dess avkommor eller väljer ni där att fortsätta avla på avkommorna?
Vart och när drar ni gränsen?

och för guds skull- försök inte att vända det jag skrivit till att handla om specifika individer här inne för detta är generellt!

# 19 Är det mig du citerar? I så fall citerar du fel. Jag skrev att de tar minimal skada av det eftersom arten uppenbarligen lever vidare.

Nej, det var inte dig rakt av. Många har liknande argument.

#19 Reproduktionsmekanismerna eller systemet ändras ju inte vare sig det handlar om vildiller eller tamiller. Det som ändras är ju att domesticerade djur får större kullar än deras vilda släktingar. Men själva reproduktionen och instinkterna är domsamma, och det gäller ju dom flesta arter.

Båda är ljusstyrda och jag skulle tro att illrarna i södra Sverige (oavsett om det är vilda eller tama) går i löp/brunst tidigare än illrarna längre norrut.

Jag har svårt att tro att uppfödare skulle manipulera sina illrar till att börja brunsta tidigare, däremot tror jag att dom flesta kan tänka sig att manipulera åt andra hållet, dvs försöka få in honan i en "naturligare" löp-/brunstcykel som ju borde vara bättre för illern rent hormonellt sett, jag vet att jag gör det i alla fall. Och enl citatet i mitt inlägg ovan så kan ju alltså t o m det faktum att man orsakar flera skendräktigheter ge hormonella problem. Hur bra är det?

Att inte "rädda" valpar som mamman väljer ut känns för mig naturligt. En illerhona vet när det är fel på en valp, dvs den inte är livsduglig och bör därför inte få chans att sprida sina gener vidare och hon "väljer då bort den. Om det inte handlar om rent synliga fel så har inte människan den förmågan utan borde, tycker jag, lita till honan.

Att lita till Moder Natur - är det inte det alla gör som försöker se till att illrarna t ex får tillräckligt med mörker per dygn och/eller ger rå föda till sina illrar, eller ser till att illern har sysselsättninhg som är anpassad till arten? På vilket sätt skulle det vara fel? Och att lita till Moder Natur när det gäller reproduktionen borde väl ändå vara det absolut bästa, dom största problemen har ju skapats just genom att människan gått in t ex och avlat vidare på djur som i naturliga förhållanden skulle gallrats ut genom naturligt urval.

Jag tycker att man inte bör glömma att det är djur vi talar om (inte sämre eller bättre än människor utan djur). Och jag tror inte att dom blir  lyckligare av att bli behandlade som små människor med päls.

Sen var man drar gränsen för det här med naturligt/inte naturligt är ju upp till var och en och jag skulle gissa på att alla har sin egen gräns som dom drar. Jag låter operera i vissa fall, samma när det gäller medicinering men försöker se till att jag inte gör åtgärder som är mer för min skull än för djurets.

#7 Jag blev nyfiken på att dina honor inte blev skendräktiga. hur togs de ut löp? hur gamla var de? samma betende före-under-efter löp?

#23 Som jag skrev i mitt inlägg, de blev tagna ur löp av en av mina kastrerade hanar. De var väl runt 8-9 månader då. Den ena gick i brunst precis när den andra gick ur.  Exakt samma beteende före, under och efter löp. Ingen som helst skillnad på någon av dem. Den första tjejen träffade Nalle två jättesnabba gånger på samma gång och det räckte. Den andra tjejen var det två snabba omgångar två dagar på raken och så var det klart där också.

Anledningen till att jag är säker på beteendet också är att när tjejerna gick i brunst (en i taget) då började två av hanarna att mucka gräl med dem. Ordentligt så det blev slagsmål. Så jag fick sära på tjejen från gänget tills det var dags att träffa Nalle. Exakt samma med tjeje nr.2. Sen bara några dagar efter de träffat Nalle kunde jag sätta in dem i flocken igen och det var lugnt. När de brunstade betedde sig dessa två hanarna som om de aldrig hade träffat dem förut och de skulle bara slåss.

#24 jag undrade mer om det var nacksläpningar eller om hanen genomförde en fullbordad parning. hur länge, hur länge vara de jättesnabba gångerna? 2min? 10min? 1h?

var tjejerna i fullt löp? hur länge hade de löpt?

Men då var inte beteendet samma före löp som under löp eftersom flockmedlemmar inte accepterade dem utan ville bråka? Det är ju inte alltid honan som "börjar" fast det är hennes beteende förändring som kan trigga igång de andra.

Inte hört talas om någon hona som kommit i löp, tagits ur löp och hoppat över skendräktigheten…därför mer nyfiken hur allt gått till…

#24 Märkte inte av något hamstrande av mat? viktuppgång/nedgång? pälsen? vilken månad gick de i löp?

Jag själv parar vid första löpet oavsett om tiken är 8-10 eller 12 månader. I naturen är djuret klart för att få sina ungar när det löper första gången, det är vi människor som har satt över våra värderingar på när ett djur ska få ha ungar efter oss själv. Som Johan- skrev så var det förr så att när en flicka fick sin första mens, så var hon redo att gifta sig och få barn. Här är det också vi moderna människor som har dragit andra slutsattser att det är bättre att vänta med barn tills man blir lite äldre än så. Om man sen var kapabel att få ett barn vid 12-14 års ålder är en annan 5:a, men djuren är redo att få ungar när dom löper första gången. Sen har jag också haft en tik som löpte vid ca 5-6 månaders ålder, men henne gav jag en P-spruta (vilket jag aldrig kommer att ge en illertik igen, för det var inget bra alls), hon löpte först ca 1½ år senare, samma år hon skulle bli 2 år. Då fick jag para henne 2 gånger för att den första kullen om 3 valpar var alla dödfödd och väldigt långa, detta tillskriver jag deffenitivt P-sprutan. Hon löpte sen igen ca 6-7 veckor senare, då pardes hon med samma hane och fick 7 välskapta valpar, varav jag har en här hemma, SheereKahn som snart blir 5 år gammal.

Det här är intressanta åsikter i denna tråd. Men vi får inte glömma att det är just åsikter.
Alla måste känna själv vad som känns bäst för den individ de väljer. Jag har själv valt att hoppa över förra året med min ena tös då hon inte kändes som om hon var gammal nog psykiskt att få valpar, medans hennes halvsyster fick en kull förra året.
Man måste kunna se till de individer man har. Och jag är övertygad om att den enda som kan se det är ägaren till illern. Det kan ingen utifrån komma och avgöra åt en.

Hur tar jag mina töser ur brunst då. Ibland tas de ur brunst av andra honor hör hemma. Enbart genom att bli dragen i nacken alltså. Och de har då inte gått upp i vikt, inte bäddat eller tagit sig en surrogat valp. Bara slutat brunsta.
Andra gånger har de helt enkelt varit i brunst tills brunsten avtagit själv. De har dock inte gått brunstiga en hel säsong för det. Utan de går självmant ur efter några veckor. Självklart håller jag stenhård koll på dem så de inte blir sjuka.
Men ärligt talat så har illerhonor fått anemi även då de varit kastrerade. Att de skulle få anemi enbart av att gå okastrerade köper jag inte. Att det däremot finns en förhöjd risk är jag medveten om. Då får man vara mer uppmärksam bara.
Nikita blev 7½ år, hon togs inte ur brunst och var okastrerad till slutet.

#22 vart har jag sagt att det är fel att lite på moder natur??

I vilket fall. Att brunsten är ljusstyrd vet vi. Att vi ofta bor betydligt ljusare med våra tamillrar vet vi också.

Att vildillrarna i Skåne går i löp tidigare än illrarna högre upp i landet betyder även att dessa illrar får sina ungar tidigare vilket i sin tur innebär att den löpande honan inte är ett halvår gammal utan äldre än sina artfränder högre upp i landet som är födda senare.

Visst sköter naturen sitt med de flesta fall med ett bra och lyckat resultat. Det som skiljer är att vi människor i många fall OMEDVETET manipulerar naturen att sätta igång saker i kroppen på honan som inte hade fungerat på samma sätt i det vilda. Med bla. mycket belysning som kanske inte är avsett för att få honan att löpa tidigt utan för vi människor ofta kräver mer ljus under vintern.

Hanen genomförde hel parning på båda tjejerna. 10 min varje gång, högst. Tjejerna hade varit i brunst såpass länge att de accepterade en hane. Det var runt mars-april förra året.

En liten fråga till alla er vars illrar alltså bara gick ur brunst och så var det ingenting mer. Vad var det som hände rent fysiskt och hormonellt? För nånting händer ju uppenbarligen eftersom dom går ur brunst.

#28 Lite nyfiken - var kom anemi in i bilden? Jag kan inte se att någon sagt nånting om anemi i den här tråden och jag är lite nyfiken på hur det passar in i bilden.

Håller annars helt med dig, det mesta här är åsikter (citatet kommer däremot direkt från en veterinärbok) och jag tycker också att det bör vara upp till var och en hur man gör eller inte gör.

#31: Anemin tog jag upp alldeles själv. Den har inte nämnts i den här tråden innan. Men jag vet att det är något som ofta tas upp i andra trådar där folk pratar om att ha sin hona okastrerad. Därför tyckte jag att anemi hörde in i denna diskussion Kanske är jag ensam om att tycka att den hör hit, men då får ni andra strunta i det och låta bli att diskutera anemi och okastrerade honom och anemi och kastrerade med :-)

Som svar på frågan vad som hände rent fysiskt och hormonellt kan jag säga att den är svår att svara på då man inte gör en odlig och tar reda på skillnaden i den hormonella nivån. Ärligt talat är jag tveksam om det finns möjlighet att göra det i Sverige ens. Har inte kollat upp det. Rent vanligt vad man kunde se på dem så hände ingenting här hemma med de som självmant gick ur brunst. De var som under vinter perioden då de självmant inte är i brunst. Obrunstiga helt enkelt :-)

Missade att svara på frågan om beteendet. Vad jag såg så var det inte honans beteende som ändrades som gjorde att det blev slagsmål. De två killarna jag har sniffade upp henne och började bråka. Då delade jag på dem. Sen gjorde de exakt samma sak med den andra honan också när hon gick i brunst. Ingen av de andra illrarna brydde sig någonting och hade jag de brunstiga tjejerna med dem så var allting som vanligt.

Angående skendräktighet och sådant så vill jag bara poängtera att i och med att jag inte avlar så kan jag ju inte med 100% säkerhet säga att jag vet hur en skendräktig hona beter sig, i och med att jag aldrig har upplevt det. Jag har däremot upplevt det med andra djurslag. Och jag kan bara säga hur jag har upplevt det med mina egna illrar som jag anser att jag känner utan och innan. Och enligt min mening så ändrades aldrig deras beteende någonting, men det utesluter ju inte att de kan ha varit skendräktiga ändå och jag missat något annat man ska titta efter istället. Ville bara poängtera detta. Och jag kommer att prova min kastrerade hane igen i år och se ifall han fortfarande är intresserad och ifall det fungerar den här gången också. Men ännu visar inte någon av mina tjejer några tecken på att gå in i brunst. Men det kan ju gå snabbt.

Ja, ingen har väl påstått att något som sagts här är fakta, däremot så har det sagts vid ett flertal gånger att det gäller egna åsikter och funderingar..

#18: Pirjo, du har missuppfattat citatet från Johns bok. Hela passagen lyder:

"Pseudopregnancy may lead to hormonal problems in the jill's future if she is continually missing conception.

I have had a sterile jill with an ovarian tumour discovered when she was spayed. If the jill naturally goes into false pregnancy, perhaps sterilizing the jill or retiring the hob is the practical option for private breeders."

Vad han pratar om är honor som hela tiden går tomma trots parning. Vad han menar är att detta kan innebära och vara en indikation på att det kommer att dyka upp hormonella problem längre fram, såsom äggstockstumören han upptäckte på en av sina sterila honor.

I övrigt säger han i en annan del av boken att hormonsprutor för att avsluta brunst inte påverkade reproduktionen påföljande år, men resulterade i mindre kullar om parad på nästa brunst samma år som sprutan. Parning på tredje brunst resulterade i skendräktighet efter parning.

putt

Ojojoj, en av totalitetsstyrets och sovjetkommunismens sista fotfäste måste vara på detta forum. Åsikter och tolkningar ska rättas efter vad "vissa" säger. Min uppfattning är att var och en får ha sin egen tolkning och har troligtvis också det och detta har jag också påpekat tidigare (men kanske inte i just denna tråd). Därför ger jag också vanligtvis en länk till själva texten så att var och en har möjlighet att själva läsa och göra sin egen tolkning (som nödvändigtvis inte behöver vara samma sonm min egen). I det här fallet fanns ite (vad jag vet) texten på nätet, och eftersom jag inte har möjlighet att skriva av långa stycken så valde jag att bara ta med en del, men angav då varifrån det styckert kom så att andra har möjlighet att läsa hela kapitlet om dom vill. Om dom sen inte tolkar eller uppfattar det hela som jag så är det inte sagt att dom har "fel", däremot så ser dom det hela ur en annan synvinkel än jag gör. Och som sagt, du har en uppfattning om det hela men jag anser att jag har rätt att ha min egen uppfattning. Att blint gå efter "färdigtuggat" har jag egen erfarenhet av och jag har fått bittert ångra den tiden då jag också gjorde det. Men det var en nyttig läxa för mig.

#37 hmmm, færdigtuggat? Ær det inte det alla dina åsikter och varningar om alla personer hær inne som du utfærdar till "veckans væn" ær?

#38 Veckans vän? Har du såna? Själv har jag lite långsiktigare vänskapsförhållanden. 

Som jag redan tidigare förklarat så lägger jag i möjligaste mån in länkar till dom texter som jag har som källa just för att folk ska kunna läsa själv och bilda sin egen uppfattning och inte behöva bara godta min tolkning/uppfattning av det. Om man sen väljer att inte läsa texterna så är det också upp till var och en. Men man har i alla fall haft chansen och tar man den inte så får man stå sitt kast. Alltså behöver ingen bara förlita sig på "färdigtruggat" material, eller hur?

Till #37 med avseende på #35: "färdigtuggat" direkt från John. Som var den som skrev boken.

Du kan ta det lugnt Pirjo, jag är inte ute efter att jäklas med dig vilket du uppenbarligen tycks tro.