Med den djurerfarenhet som jag har, vilken främst finns på lantbrukssidan, anser jag att en kastration kan utföras så snart det är möjligt om djuret inte är tänkt att användas till avel.

Alltså bör en haniller kunna kastreras så fort pungkulorna har kommit ner och man behöver inte vänta på att han ska brunsta eller utveckla andra oönskade beteenden i form av revirmarkering, aggressivitet med mera. 

En tidig kastrering bör inte ha någon hämmande effekt på utvecklingen och så vitt jag kunnat se finns inte belägg för att anse att en sådan skulle leda till ökad sjukdomsrisk eller liknande.

Jag har inte själv läst någon vetenskaplig artikel om det, men det ryktas ju att en tidig kastrering kan knytas till binjureproblem (nu inte sagt att en utebliven kastrering löser alla sådana problem, det finns andra orsaker med). Av den enkla anledning så vill jag vänta så länge som möjligt med en kastrering. I mitt fall blev illern 14 månader innan kulorna rök, men i dagsläget ångrar jag att jag inte tog det lite tidigare.

Anledningen var att Phoenix blev helt förbytt under sin brunst. Han högg (inte bet) mig, och annat folk. Han kunde komma springandes med ett enda mål; bita mig i foten, och då låstes käkarna. Inga problem om det inte hade vart för att det hände flera gånger varje dag. Han sov mindre, och kunde inte få ro om han lade sig ner. Jag gick låånga promenader, men när han kom hem var han lika stissig ändå.

Från att bara ha släpat Aviendha lite då och då började han bli hårdhänt. Det var inte alltid att han bet sig fast i nackskinnet, utan han kastade sig på henne, högg fast och skakade. Så jag fick sära dem under perioder. Droppen kom när hugget i min hand förstörde senskidan, och inte alltför länge efter det så måste han ha lyckats bita Avi över ögat, så det fick opereras bort.

Efter kastrationen fick jag tillbaka den lugna, mysiga illern jag mindes från tidigare. Jag vet andra illrar som fungerar bra som okastrerade, och hade min hane gjort det hade han fått vara okastrerad än idag.

Det är väl upp till var och en egentligen. En okastrerad hane kan lukta gammal falukorv, men Phoenix luktade bara liite mer iller.Och lukt går för det mesta att stå ut med. Revirkissandet var överallt för min del, på tvdosor, mattor, matkoppen och på Avi en gång *suck* men det är även det väldigt olika. Jag vet en okastrerad som är 100% på lådan ändå.

Ska man kastrera bör väl illern få växa på sig lite innan, och jag skulle väl tycka att 6-7 månader är minimum.

#1 Det finns många frågetecken vid bla. insulinom, men av de abstract jag sett hittills så är det inte ovanligt att de som gör studier osv. finner det troligt att det finns en koppling till bla. tidig kastration.

Det finns andra på detta forum som har mer inblick i ämnet än vad jag har, så jag hoppas att de kan ge de svar du vill ha =)

De luktar inte mumma då de är brunstiga vilket gör att många väljer att kastrera även om de bara har en ;) Annars finns implantat om man inte vill operera. Själv har jag svårt att se att jag skulle kastrera en iller igen just pga binjureproblemen som kan följa.

Min illerhane Jumbo fick behålla sina kulor då min sambo absolut inte ville ha en kastrerad hane. Första året luktade han mycket och gjorde revirpiss lite överallt, men efteråt luktade han mindre och mindre, och även revirpisset  slutade nästan helt..
   Det finns en möjlighet till om man inte vill kastrera sin hane, som inte alla känner till. Man kan ge honom hormonet progesteron i rätta dosor för att stoppa brunstigheten, när det blir som värst. Vi fick hormonbeskrivningen från Malmös djursjukhuset och jag gav honom hormonerna bara när det var som värst. Jag gjorde det inte för att stoppa brunstigheten, men så att detta blev kortare och mindre våldsamt.

#5 Jasså? Det var nytt för mig =)

Det finns ett alternativ till; ett implantat som kan användas för kemisk kastrering. Det finns några illrar i Sverige som har detta nu, även om det är rätt nytt på marknaden.

Implantat låter jättebra men jag vill vänta X antal år så att jag vet hurvida det blir biverkningar av det eller inte.

Kastration sägs ge binjureproblem men det är inte helt uträtt om det verkligen är kastrationen eller om miljö och foder oxå spelar roll. Bevis finns mig veterligen inte.

Att låta hanen gå okastrerad kan fungera jättebra men oxå göra illern superstressad.

I dagsläget rekomenderar jag kastrering om illern får personlighetsförändringar så som stressbeteende, gör illa ägare och andra illrar osv eller om man inte klarar av lukt och revirpissning. Bor man i lägenhet så är det kanske inte uppskattat.

Jag skulle rekommendera att sätta in hormoninplantatet Suprelorin. På mina grabbar har all brunstbeteende försvunnit. Supreolin har använts i Europa ett tag på både hanar och honor.

Inplantatet håller ca 1-2 år därefter kan du välja om du vill sätta in ett nytt eller kastrera.

Jag är helt inne på samma spår som sara i #7.
Implantatet är inget jag kommer testa förns jag ser vad det får för följder i längden. Men jag är djupt tacksam för de som törs testa när jag inte gör det.

Annars anser jag med att kastreringen bör undvikas så länge illern själv inte tar skada av det. Om illern får ett väldigt annorlunda beteende som att söka upp folk och hugga efter och i dem. Ja då är det ett starkt tecken på att de inte klarar av det här med att vara okastrerad så bra. Och då får man kastrera för illerns skull.
Bättre då att vara kastrerad och leva tills man blir fem kanske och må bra än att vara okastrerad och må psykiskt dåligt och leva i 8 år.

Mig veterligen finns inga klara vetenskapliga bevis. Men det som allt tyder på är att de håller sig friskare om man inte kastrerar.

Läste på Katter.ifokus att hormonstavarna inte ens är nöjaktigt utprovade på katt… Enbart på hund! Det gör att jag aldrig i livet skulle ta en chans på min Salami. En hund väger så mycket mer än en iller, så hur ska man då kunna dosera det rätt?

Njae, jag väntar nog snällt på forskningsresultaten om si så där, 10 år ;)  Men så är jag ju en fegis, när det gäller kemisk påverkan, både på människor och djur.

Ledsen, men kulorna kommer att ryka all världens väg, när han gjort vad han ska :(  Salami är en ärekepissare i stora mått tyvärr! Alla tekniska prylar ska tvångsmässigt förstöras( fjärrkontroller,basenheter, trådlösa telefoner, kontakter osv.) och han hittar ständigt nya områden som måste markeras med stinkande klistrigt kiss!  Sorry, min älskade gubbe. Snart är det slut på äventyren.. Snipp, snipp :(   Måste bara hålla ut 42 dagar efter senaste bokade parningen, så jag vet att det har gett resultat!

Han kommer i alla fall ha uppnått en ålder av ett år innan han blir berövad sina kulor,…. alltid något!

#10: Jag personligen tror vi måste vänta mer än 10 år för att se vad det får för konsekvenser med denna kemiska kastrering. Skönt att grabben blir över ett innan han kastreras i alla fall, som du säger, alltid något. :-)

Amon ska få implnatat på måndag. Jag skullle nog kunna ha honoom okastrerad med de andra då han är hur snäll som helst och går på lådan där han ska. Men eftersom jag har syrran till honom okastrerad och inte vet vad jag ska göra med henne ännu så är dte inte värt risken ;)

#8 Är det bara brunstbeteendet som försvinner, alltså revir markeranden? eller minskar även brunstlukten? Vad kostade det för dig?*nyfiken*

#13 Allt försvann. Tror jag betalade 1500 för två inplantat.

#14 Okej tack, bra att veta=)

#15 Tänk på att priset skiljer sig från veterinär till veterinär.

#15 hehe ja det vet jag, det gäller alla ärenden=)

Men det är ju inte en hormonstav som näms ovan?

Nej det är inte en hormonstav. Men man håller i alla fall på och fixar kemiskt för att förändra bland hormonerna. Och det är nog det som gör att vissa av oss drar öronen åt oss. Det mesta som mixtrar med hormoner brukar det komma skit av i längden. Ingen som trodde att p-piller och p-sprutor var farliga heller från början. Det tog många herrans år innan de biverkningarna kom fram.