Allt är individuellt! Det skiljer sig mellan illrar precis som mellan olika hundaroch katter.

Ett tipsär att gå in under kategorin BILDER här till vänster. Där kan du hitta massor med olika bilder. Finns även artiklar om de olika färgerna och teckningar så där kan du hitta fler bilder.

charmiga är dom, söta och nyfikna men kan reta gallfeber på en med sina upptåg men precis innan man blir arg som ett bi så gör dom något så gulligt så man inte kan vara arg..

Illrar är tuffa djur med vassa tänder, men med en fast och bestämd men kärleksfull hand kan du få det goaste djur du kan tänka dig.

Våran Bogey t.ex. testade oss i början genom att bita oss i tårna och vid bus kunde han vara ganska hårdhänt så man hade massor med små rispor efter hans vassa tänder på händerna efter att ha busat med honom.
Som jämförelse så tycker jag ändå att det har varit lindrigare med iller än med kattungar då man kan ha varit sårig upp till armbågen efter bus med kattunge innan de lärt sig hålla igen. De har ju BÅDE vassa tänder och klor (kattungar alltså)

Numera är Bogey värdens goaste. Vid bus markerar han bara med tänderna som vilken väuppfostrad hund eller katt som helst, är helt ansiktssäker och nästintill 100% pricksäker på lådan/orna. Även snäll och trevlig med främlingar.

Det enda att anmärka på just nu den senaste veckan är begynnande "tonårstrots"  med nått enstaka tjuvnyp. Hans kulor hänger numera i grenen och att han förmodligen är på väg in i brunst när som helst.

Bara att fortsätta att vara bestämd och konsekvent så kommer nog det också att gå över.

Tre bra saker att tänka på vid ALL djuruppfostran, inte bara iller.

1. Aktivitet, se till att djuret är aktivt både fysiskt och mentalt

2. Disiplin, Var bestämd och konsekvent. Särskillt illrar är trots sin gullighet tuffa djur så pjollra inte.

3. Kärlek. Har du klarat av 1 och 2 så kommer den roliga biten. Mycket mys och gos och gärna belöning när den gjort rätt.

Jo och så en illerspecifik sak. När man skaffar iller så måste alla i hushållet vara införstådda för till skillnad från hund så räcker det inte att en person uppfostrar utan alla i hushållet (familjen) måste hjälpas åt och fostra annars kan det bli problem.

Hoppas jag inte skrämt dig, men har man läst på och gjort sin läxa och sen tagit sig igenom första "prövotiden" så har man en underbar liten pälsboll som skuttar omkring och vill vara med där du är, och inte har nått som helst emot att sova i din famn när man är pömsig.

Sovbild, min dotter och Bogey tar en tupplur tillsamans

______
Uffe

Rymning ja, glömde den biten ovan.

De är väl inte som en katt som kan springa ut och in när det behagar men min erfarenhet är att de inte bara piper iväg om de kommer lös.

Våran uppfödare har t.ex. haft illrar som lyckats ta sig ur hägn och ut på vift, men de har alla kommit tillbaka till kompisarna och dit där de är hemtama.

Våran Bogey har lyckats ta sig ur selen en gång (justeringen hade glidit upp så den blev för stor) och vid ett annat tillfälle hakade karbinhaken på kopplet ur selen. I båda fallen fortsatte han göra det han höll på med när han var i koppel, d.v.s nosa runt och undersöka omgivningarna.

I första fallet krävdes lite tålamod och mycket lockande för att få fram honom från under verandan där han slunkit in. Han kom fram när han undersökt färdigt.

I andra fallet var vi på väg hem efter en kort illerpromenad och han fortsatte att springa hemmåt. Problemet vara bara att han tog en genväg han normalt annars inte kan ta när han är i koppel.
Fick tag på honom igen när han kom fram under grannens bil :-)

Så känner sig en iller trygg och hemtam hemma så söker den sig i de allra flesta fall hemåt igen när den börjar bli trött och hungrig. Det är i.a.f. min erfarenhet.

_____
Uffe

#3 sötaste sovbilden :D Gillar när dom vill sova med en, bara ena som vill det hitills i perioder men inget slår den bilden :D

Hänt mig med att jag tappat illern eller snarare haken lossnade och hon märkte inget utan blev rädd när jag flög efter henne i illfart så hon vände sig om och fräste åt mig hehe..

Men vi har en iller på vift sen oktober och hon kommer inte hem igen annars hade hon gjort det men vi hade inte haft henne så länge heller så hon kunde inte förknippa hem med uteomgivningen men jag tror det är sällsynt överlag att illern går hem själv har hänt men behöver ej hända det är nog 50/50.

#5Roligt du gillar bilden. Har fler fina sovbilder med honom. Kolla här om du är intresserad.

Jo jag tänkte på Allora när jag skrev mitt inlägg #4. Tråkigt att hon inte har kommit tillrätta. Hela familjen här har följt erat öde och det är ett skräckscenario som finns i bakhuvet.

Det finns naturligtvis inga garantier att illern kommer tillbaka, men som du själv skriver så i hennes fall var hon ganska ny i området. Dessutom tror jag att det beror mycket på hur det ser ut där du bor.

Bor man i ett område där det rör sig mycket folk och bilar och det finns väldigt få naturliga skydd för illern att gömma sig så är risken förmodligen större att illern blir skrämd och i rädsla springer åt fel håll. Dessutom är ju risken större att illern skall råka illa ut.

Om man tar exemplet med våran uppfödare som bara i somras hade två rymlingar så bor hon ute på landsbygden, och båda hennes rymlingar kom hem igen när de var trötta på äventyr. Där fanns inga direkta faror i form av bilar eller illvilliga människor så illrarna fick antagligen göra sitt i sin egen takt utan störande inslag.

Vi själva har förmånen att bo i ett villaområde vid en vändplan så vi har nästan ingen trafik samt att tomten är någorlunda stor med lite "skogsdel" liksom några av de närmaste grannarna plus att ena sidan gränsar mot ett grönområde så vi bor ganska djurvänligt för bo så centralt som vi ändå gör.
Därmed inte sagt att jag skulle tordas släppa Bogey lös och lita på att han kommer tillbaka för det törs jag inte, men jag är tämligen säker på att han skulle hitta hem om olyckan skulle vara framme. För när vi är ute på promenad utanför tomten och grönområdet och han känner att vi är på väg hemmåt så sätter han världens fart raka vägen hem, även om han nog skulle ta en del genvägar om han slapp kopplet.

_____
Uffe

#6 Jo vi bor ju i en by just där alla skolungdommar rör sig till och från skolan med en pizzeria brevid och dagis bakom oss så det var ju ingen chans att hon skulle stanna i närheten. Tack för att ni följde iallafall, tråkigt på en sån charmig busfia hon var något extra men ja vi lever inte direkt kvar i drömmen om att få åter se henne.

Jag skulle aldrig våga släppa min iller i tron om att hon/han skulle komma tillbaka hur mycket på landet jag bor men det är nog mest för olyckan vart framme och visat hur jävligt det kan vara.