Blev verkligen jätteledsen när jag läste detta, beklagar innerligt sorgen. :( :(  Kramar från mig och Caramell!

Ursch var tråkigt. Beklagar… det är alltid superjobbigt att behöva ta det där hemska beslutet.

Beklagar verkligen sorgen.

Stackars dig Linda, jag fattar hur ledsen du är just nu. Tur att du har Grumme och Nintendo som kan hjälpas åt att trösta dig.

Det är så tragiskt att behöva ta förväl av en älskad familjemedlem :(

Vi tänker på dig.

Tröstkramar från alla oss.

Lillan

Beklagar sorgen.

Kan inte säga att jag vet hur det känns för jag  har inte varit där själv men tänker på er iaf.

Beklagar sorgen, vet hur ni känner just nu, det är bara 5 månade sedan som jag själv miste min älskling Lina.

Jag beklagar sorgen och vet exakt vad du går igenom. Se det som att han finns omkring er hela tiden, han vet att ni älskade honom och att ni aldrig glömmer honom.

Många kramar

Tack så mycket för era ord och tankar, dem värmer verkligen. Det är så jobbigt just nu! Kan inte sluta att tänka på honom och tårarna rinner för fullt hela tiden. Min lilla dotter känner av att jag är ledsen och är så orolig och vill amma hela tiden.
Aptiten har varit kass sen förlossningen men nu är den helt bortblåst. Måste tvinga ner maten för Ronja måste ju få i sig näringsrik mjölk. :(

Om jag inte inbillar mig så har Grumme vandrat omkring i lägenheten mer än vanligt. Letar han efter Ludde? Det är snart ett dygn sen vi åkte hemifrån med honom och kom hem med en tom transportbur så han har nog upptäckt att han är borta.

#7 Jag är plågsamt icketroende. Jag hade gjort mycket nu för att tro/känna att vi kommer att ses igen eller att han i någon form finns kvar. Jag försöker istället trösta mig med att jag vet att han hade det bra hos oss den lilla tid vi fick med honom.

Beklagar sorgen! Det är otroligt hemskt när det händer, men du var stark nog att välja det som troligen skulle vart det bästa för honom. Många kramar

Beklagar sorgen.

Vad tungt… beklagar sorgen. Fruktansvärt svårt att säga farväl av någon man älskar.

Beklagar sorgen.

Söt fina Ludde. Trodde att hans öde inte skulle bli så här.

Usch, blir så ledsen här hemma.

Krama om Grumme och alla andra ifrån mig och gänget.

Beklagar så sorgen.

Beklagar sorgen =´( *tröstkramar*

Känner mig väldigt tagen, förlorade en hund för inte alls länge sen och jag känner så väl igen det där med damsugningen :(
Beklagar sorgen Lenore.

Godnatt Ludde!

Tack igen för era ord. Så fint hur många som bryr sig även om man inte känner varandra.

#13 Nej, visst var han en fin iller? Så snäll och go så det inte var sant! Jag var beredd på att vi inte skulle få ha honom så jättelänge men iaf mer än 1,5 år! Han förtjänade ett mycket längre liv, Luddemannen. Jag har förresten mailat förra ägaren och berättat. :(

#16  Mamma skrattade lite åt mig och sa "Typiskt dig att tänka så Linda, du är så sentimental". Skönt att höra att det inte bara är jag som tänker lite knasigt! :)

Nej, vad tråkigt att höra. Beklagar verkligen sorgen!!

Oj! Vi bara gråter här hemma nu. Vi var Grumme(Ludde) och Ludde(Zorros) tidigare ägare. Det var jobbigt att läsa att han har gått bort, men han var verkligen älskad av många. 

:'(

Beklagar sorgen deeply!

Fy det där har man gått igenom flera gånger och det är lika jävla jobbigt varje gång! men 6,5 år är länge det.. iaf mina tidigare har bara blivigt runt 3-3,5 år, Tiny som dog för förra sommaren blev 8 år och hon har vart äldst av alla jag haft!…

Efter bortgången så säger man alltid att nu var det sista gången vi skaffar en iller eftersom det är så jobbigt att bli av med dom, men lik förbannat så sitter man på blocket och spånar efter nya kullar eller omplaceringar 2 veckor senare 

Lovar att ni får tillökning innan sommaren igen,,,

#19 Åh, tårarna rinner när jag läser på din presentation om pojkarna! Så ni var dem första ägarna? Jag har fått veta att dem har haft två ägare före oss, och hon som hade dem sist mailade jag med lite i början när dem kom till oss.
Svårt att tänka sig att Ludde (Zorro) har varit bitig. Han var så snäll hos oss, han bets aldrig förutom om man råkade skrämma honom, tex plocka upp honom innan han hade sett en. Tror han hade lite dålig syn.

#20 Tack så mycket! Ja just nu känns det som att vi inte kommer att skaffa fler djur. Det räcker med Nintendo och Grumme, dem fungerar jättebra tillsammans och varför riskera bråk i "flocken"? Dessvärre tror jag dig när du säger att man ändå kommer att vilja ha fler sen, hur ska vi kunna hålla oss? Vi får väl se hur det blir.

Just nu kan vi bara tänka på vår älskade Luddeman, vår lilla gosboll. Jag är så glad att jag fick lära känna honom och ge honom en bra sista tid i livet.

#8 Om inte annat så finns han alltid med er i era hjärtan :)

#8 Om inte annat så finns han alltid med er i era hjärtan :)

#23 Ja det gör han! :)

Åh, det värker i mitt hjärta. Men du får helt enkelt minnas tillbaka på alla fina stunder med grabben. Och skämma bort Grumme och Nintendo lite extra de här dagarna. Det är alltid svårt när sånt här händer, men det gäller att vara glad å deras vägnar att de haft ett bra liv tillsammans med en.

Beklagar sorgen! Jag tänker fortfarande på honom som Zorro och det är otroligt tråkigt att höra att han nu är borta. Men skönt att veta att han i alla fall haft det så väldigt bra och varit så älskad under sitt liv.

Å, lilla iller-gubben, vad tråkigt.

Jag hamnade i samma situation med min älskade Douglas för några år sedan. Han var 8 år lite trött och ruggig. En morgon vid 4-tiden blev han akut sjuk. Jag har aldrig hört en iller skrika så. Det var fruktansvärt! Ringde min pappa och vi åkte i iltransport till djursjukhuset. Douglas hade lugnat sig, men var så svag och eländig.

Det var hemskt att ta bort Douglas, men ändå rätt beslut. Jag ville inte att han skulle plågas mer. Veterinären gissade på tumörer men för säker diagnos hade vi varit tvugna att vänta tills smådjursakuten öppnade.

Jag trodde aldrig att jag skulle skaffa någon ny iller, men efter ett par år flyttade mina tre underbara killar hem till mig. Helt nya personligheter och även om man aldrig glömmer de illrar man haft så känns det toppen med tassar och bus i lägenheten igen!

Hälsar illermatten

#28 Usch så hemskt, jag känner med dig! Det var helt klart rätt beslut du tog! Det är ett riktigt helvete men man måste se bortom sina egna känslor och se vad som är bäst.

Ingen kan någonsin ersätta Ludde men det kanske kommer en annan iller i framtiden och gör oss sällskap men det känns väldigt avlägset. Förra vintern pratade vi om att skaffa en valp men så blev jag gravid och då la vi det på is. Längtan finns fortfarande men jag vet inte om jag kommer att orka med fler förluster.

#21

Vi var hans andra ägare egentligen. Han bodde tillsammans med en väldigt agressiv bror och därför blev han också bitig. Den arga illern dog och då blev Ludde (zorro) ensam kvar och fick komma till oss. Han bet oss och var lixom "svår", men efter två veckor så blev han lugn, harmonisk och bara underbar!

Vi hade Ludde och Zorro (som dom kallades hos oss) i tre år och sen fick dom flytta till ett nytt hem men det gick inte alls bra så dom fick flytta till ett jourhem och sen till er. Jag är så glad att dom fick det så bra :)

Usch börjar tänka tillbaka på hur det var att ha pojkarna.

Varje morgon runt fem så började alltid Ludde krafsa som en tok på sovrums dörren för att komma in och kolla av läget. Och då öppnade man den och lät dom både springa runt inne i rummet. Då kom alltid någon av dom upp krypande och gav en ett litet nyp i tån och så sprang dom iväg, helt saliga.

#30 Aha okej. Stackars pojkar som har fått flytta en massa men dem verkar ändå ha haft det bra där dem har bott. Önskar bara att vi fick ha Ludde hos oss lite länge. :(

#31 Haha, ja så är dem fortfarande. Ligger man under täcket eller en filt så tar dem gärna ett tjuvnyp. :) Fast nu har vi skaffat en rätt så hög säng så inte ens Grumme den klätterapan kan komma upp så nu får vi sova i fred men samtidigt få somna till ljudet av små illertassar. :)

Fick precis ett brev om att vi nu kunde hämta askan efter Ludde. Allt känns fortfarande helt overkligt, inte kan väl Ludde vara borta på riktigt, att det bara är aska kvar?! Jag drunknar i mina tårar. Jag vill så gärna ha vår fina Luddeman tillbaka. Jag hade gjort vad som hellst för att bara få en minut med honom!

Jag tror att vi ska ordna en minnesplats på byrån i hallen för honom. Någon som har några tips på hur en sån kan se ut? Jag tänkte mig ett fotografi med fin ram, lite ljus och kanske en liten nalle som påminner om honom och hans snälla, gosiga personlighet.

#33 Måste verkligen kännas tufft för dig, mina tankar går till dig och din familj

#33> Huga, det är läskigt att hämta dem från veterinären i en burk/urna. Stiffler borde åxå vara färdigkremerad nu (antaglgien för nån vecka sen t o m) men jag har inte vågat mig iväg att hämta honom själv, måste ha med mig min man så jag inte kör av vägen för de tårar han kommer orsaka när jag hämtat upp honom.

På min minneshylla, där det numer står 2 iller-urnor (snart 3), finns illrarnas egna selar samt en liten hårtuss av varje iller fastknuten i ett fint band på vardera urna. Lite makabert kanske, men jag brukar alltid klippa en tuss av alla djur som jag fått avliva. 3 hundar och 3 illrar hittills. *snörvel* Sen står där något foto och kanske nån kär leksak.