Men jisses. Tycker verkligen att du får tycka synd om dig så mycket du bara orkar!!! Säg åt Fredrik att ta hand om dig ordenligt, gör någon värmefilt av iller-gänget och bädda ner dig i soffan med fjärrkontrollen. Och gör som doktorn sa, ta det lugnt!! Hoppas du mår bättre snart!

Ah usch det här bävar jag för, har haft förändringar 2 gånger nu och ska tillbaka om 6 månader och se vad som händer.

Om det är förändring då måste jag göra en operation jag med. Så nej usch det här var inte skoj att läsa om.

Lider med dig och som du säger tur att de sövde dig.

Hoppas du mår bättre snabbt nu och smärtan går över fort.

Men Ulrika då, stackars dig. Har själv blivit opererad ett antal gånger, men aldrig så långt upp. Min värrst operation var nog när dom tog bort alla utom en av mina bisköldkörtlar, hade skit ont i halsen i en veckas tid, fick bara i mig flytande föda som soppor och glass. Inte ens när jag blev njurtransplanterad hade jag så ont, och det ärret gick över hela den nedre delen av buken i mitt gammla operationsärr där jag fick ta bort mina tvillingar 79. Men jag kan förstå att stygnen dom irriterar på ett sådant ställe, vet hur det känns. Fick sy 8 utvändiga och 10 invändiga stygn när jag hade fått mitt äldsta barn 71. Jag hoppas att du snart känner dig normal och frisk igen så att du kan börja din träning igen.

Klart att de nu fick med allt.. !

I och med, att du valde att bli sövd, så fick de också mer spelrum att kolla igenom allt. 

Du gjorde absolut rätt, som valde att bli sövd.

Uppenbarligen har de hittat något mer än de väntade, men de har

fixat allt de kan,och det är bra!!!!

Inget händer dig :) Det har du inte tid med :)

Du har ju minst 10 liter pälskorv att ta hand om! =)) 

Vi tänker på dig!

Kram

Lillan

Förändringarna ni pratar om, är det möjligtvis det där viruset som kan ge livmoderscancer?  

Japp det är det viruset vi pratar om. Så ja det känns ju muntert att veta att man har fått det. Sen till en liten del.

Okej. Pappilomvirus, ursäkta stavningen… Det behöver inte innebära att hela världen rasar.

En väninna har opererat bort förändringar för 10 år sedan och allt gick bra, inga konstigheter.

In och fixa det snabbt som attan Madde!!

Det fixar sig!!!!

#7:  jo men jag ska dit en 3:e gång först och se om jag fortfarande har förändring.

Men jag har nog lyckats få den sämsta läkaren någonsin. Så J***la opedagogisk.

Första gången när jag fick hem pappret så ringde jag och fick prata med min husläkare för jag mådde jättedåligt pga att jag fick papper hem och den som gjorde testet berättade inget för mig om just om cellförändringa och vad som händer om man har en förändring.

Jo hon skrämde upp mig rejält. Hon konstaterade att Ja, du kan få cancer och ja det kan gå riktigt illa om man inte tar tag i sånt här i tid. Kände mig jättelugn efter detta samtal, eller inte.

Sen gick jag dit för test och fick min husläkare och jag mådde riktigt dåligt och satt på fel ställe så jag stressade upp mig i onödan och grät när jag gick in till henne.

Jo vad gör hon, säger åt mig att klä av mig och lägga mig i stolen när hon går iväg. Inte något jag kände för när jag satt där och mådde piss.

Sen så blev det bara värre, ärligt talat önskar jag nog att jag hade gjort en anmälan mot henne pga hennes sett att behandla mig. Jag hade ont i 5 dagar efteråt och hon sa jag blödde lite lätt, men det var nog mer syndafloden. Så oj vad arg jag var.

Nu måste jag tillbaka dit till henne så jag ringde och bytte läkare i veckan, men kommer få en karl. Och jag vill verkligen inte gå till en karl när jag ska göra mitt nästa cellprov och jag får ABSOLUT inte byta läkare vid det provet.

Då blir jag ju ännu mer rädd för att gå tillbaka. Så ja, vi får väl se vart det hela slutar.

Men jag får vänta 6 månader igen innan jag får göra ett prov till och sen får jag nog göra operation om det är förändring fortfarande vilket jag redan befarar.

Så ja, här går man och kanske är orolig i onödan pga en läkare som har skrämt upp en rejält.

Ska det behöva vara så här??

Ursäkta ulrika om jag tog upp din tråd. Men tycker det är viktigt att folk får reda på vilka idioter till läkare det finns där ute som gör att man kanske aldrig mer vågar gå dit. =(

#5, viruset som ger dessa förändringar kan leda till livmoderhalscancer, inte samma som livmodercancer

livmoderhalscancer är inte ärftligt, och viruset ger heller inte upphov till cancern, utan kan ge upphov till förändringar som i sin tur kna leda till cancer

Det är dock inte alla som får dessa förändringar, eller som opererar bort dem, på många försvinner de med tiden, det är därför man gör minst två test innan det tas beslut om operation

Skulle beslut tas om ingrepp, så innebär inte heller det att det rör sig om cancer, utan om att de vill vara på den säkra sidan

I mitt fall var det dock lite annorlunda.

De bestämde sig för operation redan efter första testet, men det fick jag först veta när jag var inne på andra testet. Jag, eller läkarna, vet dock inte om det är cancer, men de tog mer än de brukligen gör. Oftast skivar de ca 2 mm eftersom förändringarna är såpass små och det krävs inte mer för att vara säkra på att de fått bort allt.

På mig tog de ca 1 cm, och är lite osäkra på att de fick allt, men det hoppas jag eftersom jag inte vill gå igenom samma sak igen.

Ingreppet är som sagt ganska litet och sker ofta under lokalbedövning, men man kan få narkos om man vill, de kan inte neka till det. De skär inte annat än på livmoderhalstappen, och då endast ytterst på spetsen, därav lokalbedövningen. Ingreppet sker på samma sätt som en vanlig gyn-undersökning.

Såret lämnas sedan öppet, därav den lite mensvärksliknande smärtan och blödningen. I mitt fall hade de svårt att stoppa blödningen och "råkade" rispa upp livmoderväggen när de skulle bränna för att stoppa blödnignen, därav två stygn och lite smärta i onödan, samt extra narkos…..Men detta händer ju inte alla, oc jag kan ärligt säga att jag inte var det minsta orolig innan ingreppet, vare sig för att det skulle vara cancer eller för själva ingreppet.

Dels är risken för att det skall vara cancer, försvinnande liten, och dels är det ett rutiningrepp där de går in den naturliga vägen.

Svamlar lite, men har dragit i mig lite smärtstillande så huvudet fungerar inte riktigt :)

Tack alla för uppmuntrande ord :) Just nu är jag hög på smärtstillande och det känns som om jag kan bemästra berg :D

#8 Omänskliga läkare råkar man alltid ut för, och det får man på något mysko sätt räkna med :(

Det konstiga är att man som sjuk alltid måste räkna med att vara den starkaste och alltid ifrågasätta allt?!!!

Om du inte trivs med din läkare så SKA du be om ett annat utlåtande. Be om en annan läkare!!! Det är så viktigt att du har förtroende för den människa som ska in och rota i dig, så du kan faktiskt kosta på dig att ifrågasätta!!!

Madde, om du känner dig osäker, så ska du också veta att du kan skriva en "egenremiss" till ett större sjukhus.

En egenremiss måste enligt reglerna behandlas lika som en remiss från en allmänläkare. Kan vara bra att veta för alla!!!

Så fatta pennan och skriv bara ner vad som oroar dig och skicka det till närmsta Universitetssjukhus, rätt avd. och de kommer att skicka dig en bokad tid inom det snaraste.

Usch lider verkligen med både dig Ulrika och dig Madde.

Jag inser nu vilken super barnmorska jag fick när jag gjorde mitt prov. Hon informerade massor och sedan fick jag även en folder med mig med massa information och fakta men även kontakt uppgifter vart jag kunde vända mig om jag hade frågor.

Håller tummarna för er båda och att allt ska ordna sig för er båda!

Ussanimeja!

Det är som sagt en liten rutinoperation egentligen, men nu hände det lite mer i mitt fall, vilket inte sker så ofta vid denhär typen av ingrepp, så det är inget att oroa sig för.

Vare sig för ingreppet eller cellförändringarna.

Är man orolig så är mitt tips att gå på kallelserna, och uppföljningarna, för att fånga upp ev förändringar.

Och kom ihåg, att en cellförändring inte per automatik innebär cancer :)

Det är vad det är, en förändring helt enkelt som kan leda till cancer, men som gör det i ytterst få fall eller som fångas upp och tas bort av ingreppet.

Nu hade jag lite otur med själva ingreppet, men det är egentligen inget stort ingrepp, då de går in den naturliga vägen, skivlar av någon mm och låter såret självläka.

I min  familj så är vi överkänsliga mot viruset, och därför har vi alla fyra syskon genomgått detta ingrepp, utan att det varit cancer. Inte heller har förändringarna återkommit (vad jag vet) på någon av de andra tre.

Min mor fick dock beskedet att hon hade cancer, ganska sent i livet, men genomgick ingreppet, under lokalbedövning, där de tog bort ca 2 cm, efter det var alla förändringar borta och hon har idag inte återfått dem.

Så att få beskedet att man har cellförändringar och kanske bör genomgå ett ingrepp, eller konisering som det heter, innebär INTE att det är cancer man pratar om :)

De vill helt enkelt vara på den säkra sidan :)

#8 Vet att det känss jävligt konstigt att få en karl som ska titta en där nere men jag har fått karlar två gånger under mina besök och de är de bästa läkarna jag har haft. De frågade hela tiden hur jag mådde. Var mycket mer försiktigare än de kvinnor jag har haft, tog sig även tid att sitta och prata med mig och svarade väldigt gärna på mina frågor. Så jag tar heller en manlig gynekolog i fortsättningen även om jag var väldigt skeptisk i början.

Huvva. Här satt jag och tyckte att min dag sög då det är mulet och jag har plugg, men du är då den som har rätt att tycka lite synd om dig själv. Hoppas du mår bättre snart.

(Phoenix envisas med att han vill tala i enrum med dina illrar. Antar att han vill tipsa dem om mattes tillstånd och vad det medför för deras del ;) )

Finns det någon som har rätt att tycka synd om sig själv är det du Ulrika. Tycker synd om dig. Hoppas att pälsarna dina tar det lungt med matte nu de närmaste veckorna.

Madde be att få byta läkare, så där ska det inte vara.

Kram på er båda

Shit, jag som alltid har skippat dessa prov :(

#17 Men har du blivit kallat till cellprov så många gånger. Jag blev kallad första gången när ja blev 23 sedan dröjer de några år igen innan man blir kallas nästa gång om dom inte hittar någon förändring.

#18 2 gånger vad jag kommer ihåg.

Det kan skilja lite mellan olika landsting/sjukhus har jag hört, om när man blir kallad första gången. Jag var 21 när jag blev kallad första gången, men valde att inte gå, är snart 30.

Första testet gjorde jag för ca 2 mån sedan, andra för 7 veckor sedan.

Och jag har ju klarat mig bra hittills, men mitt tips är att gå på dessa kontroller. Enda sättet att inte oroa sig på ;)

#15, nu blir jag väldigt nyfiken på vad Phoenix kan tänkas ha att samtala med mina ligister om ;) De gör redan min vila till ett rent helvete genom att bla stinka brunst, hoppa upp på bordet, välta ut sakerna från hyllan och bajsa överallt…..;)

Han muttrade något om telepati, och jag har hittat suspekta sökningar på andliga sidor om detta, och ja, det ser ju ut som om han lyckats ;) Ska försöka få honom att säna en "lugna ner er-tanke" till dem, för matte är det ärligt talat synd om. De får terra om tre veckor i stället ;)

Är det Tyr som brunst stinker? Här hemma har jag börjat så smått att märka på Miller att han också är på väg åt det hållet. Men änså länga kan man vara nära honom, båda stenarna är iallafall nere. Men änså länge är dom bara lite större än en ärta eller så.

#22, japp…han stinker….vidrigt….

Båda är nere, och är rejält stora nu, helt gul i pälsen är han också…och väldigt äcklig i pälsen är han…

Ett stort äcker är vad han :) men det gör inget, vi tycker om honom ändå :D

Skickar ett PM till dig ang Tyr.