Jag skulle inte köpa en valp om jag var i din sits, hellre då en äldre omplacering som ändå kommer att vara död när du ska iväg.

Visst klarar illrarna (de flesta iaf) att flytta några gången men att flyttas fram och tillbaka är väl inte att föredra. Det kan resultera i en stressad iller som blir otrygg.

om du ska åka iväg och den fortfarande kan bo kvar hemma hos dig med din kille ex, ser jag det inte som lika allvarligt. Men köper du en iller så har man ett ansvar att ha den så länge den lever enligt mig, om du inte akut blir allergisk eller något akut.
Jag anser i alla fall att om man skaffar ett djur, ska man se till att ha djuret livet ut.

Jag har funderat på omplacering och kommer hålla koll efter en passande, men helst vill jag ha en valp, speciellt med tanke på att jag ju vill ha en iller i flera, flera år.

Ansvaret ser jag att jag skulle ha kvar ändå, även om den inte skulle bo hos mig under en sexmånaders-period. Jag skulle absolut inte omplacera min iller för att jag ska utomlands. Om jag inte skulle hitta en lämplig person att ta hand om illern skulle jag inte åka och lämna den.

Det är mer just grejen om hur illern skulle må av att vara ifrån mig. Katter klarar ju av det bra, så länge de inte slungas hit och dit mellan ägare, men med hundar vet jag att det är svårare då de tyr sig till sin ägare mycket starkare.

Ni som reser utomlands och låter någon ta hand om er iller, vad anser ni om det?

Hmm.. jag skulle ju inte skaffa djur om jag visste att det inkluderade resor i längre form inom det närmsta året. Men om du ska åka om 4 år så tycker jag man får lösa det lite allt eftersom. Många som säger att dom ska åka och aldrig kommer iväg och då har man väntat länge i onödan. Men jag skulle aldrig lämna mina djur i ett halvår om inte min kille va hemma liksom.

Möjligtvis som du säger syster som den då känner så det är inom familjen men aldrig något annat. Det handlar inte om moral i min mening utan just för att jag skulle själv inte klara av det, jag skulle ha dåligt samvete. Tror det är lättare om man då har fler än 1 iller så dom iaf har varandra isåfall.

Vet du säkert när du åker kan du ju bestämma mer redan nu,ska din kille med eller inte? Jag menar man kan ju skaffa djur med sin kille och sen tar det slut, vad gör man då? Då tvingas ju djuren anpassa sig till en ny livssituation oavsett. Djur har ju inte dom känslorna för oss utan vi förmänskligar dom ofta. Får dom daglig tillsyn och stimulans hos någon dom känt under 4 år tror jag det kan tvärtom bara någon gång under deras liv vara bra med tillfälligt miljöbyte, det är iaf vad jag uppfattat med mina djur då dom är psykiskt starka individer allihop. Lycka till!

Jag skulle aldrig åka ifrån mina illrar så länge! Aldrig!

Skulle inta ha skaffat dom om jag hade planer på att ge mig av utan att ha möjlighet att ta med under resan.. Säger som så- det tog mig ca 2 år för att lämna bort illrarna så länge som 3 nätter utan mig. Och det tog mig 4 år innan jag lämnade bort dom en hel vecka…

Det beror på vilken iller det är. Elliott skulle inte må ett dugg bra om jag försvann längre tid. Har lämnat honom hemma en gång när jag åkte för att hälsa på sarae och enligt husse letade han efter mig (något) när jag var borta. Belsebub skulle inte må så dåligt av det, han älskar sin husse och får mat och gos och lek från honom så varför inte.

Sen vet jag inte, det blir nog svårare än du tror att lämna en iller i ett halvår, man fäster sig så ofantligt vid dom. Hatar att lämna mina ens över natten.

#4: Okej. Min pojkvän har inte alls bestämt om han kommer vara hemma eller inte då, det beror på hans jobb. Vet dock att min syster eller någon av mina närmsta vänner skulle ställa upp om inte pojkvännen bor hemma då.

Det här med att jag skulle ha svårt att lämna den håller inte riktigt. Jag har tänkt lämna familj och pojkvän vilket är nog jobbigt, har för övrigt inte så svårt för sådant om jag vet att jag kommer tillbaka… Det är mer ansvaret och illern som jag oroar mig för.

Jag tycker det är bra att du tänker så långt fram i tiden, det är det inte många som gör =)

Det är så svårt att säga, vissa klarar det nog bra, vissa inte. Om jag ska ta egna exempel så brukade mina (när jag bodde hemma) få spendera ca ett dygn varannan vecka hos min pappa och hans sambo, det för att de trivs jättebra där, min pappa och sambon fullkomligt älskar dem, de ringer och saknar dem mer än mig ;) och jag får ett dygn ledigt, även om jag saknar dem hemskt dagen efter.

Nu är ju mina vana med pappa, men när de var hemma utan mig, så var det inte lika kul. De ville inte leka lika mycket med sambon, men de verkade inte ta någon skada av det. Däremot så verkar den ena av dem stressad om han tvingas byta miljö. Tog sin lilla tid innan han fann sig till ro här i Skara. När vi kom hem igen var det som inget hade hänt, där kände han igen sig, men nya stllen är tydligen inte poppis.

I ditt fall så vet jag inte riktigt vad jag ska råda till. Jag hade nog avvaktat om jag visste att jag skulle åka, man är inte lika låst då, och det kan ju hända att man bor så ingen kan ta hamd om ens iller under den tiden. Tyvärr tar det slut ibland och familjen bort långt borta och kanske inte alls är villiga att ta hand om en iller. Å andra sidan kanske man kan fixa semesterhem, men i slutändan så KAN det ju innebära en stress för illern. Du får helt enkelt väga fördelar och nackdelar ur illerns synpunkt så långt det går =)

Speciellt om det ar en omplacering som fatt flytta runt en massa sa blir det nog valdigt jobbigt for illern om den ska tvingas byta hem och matte/husse.

Mina bor hos Nisses uppfodare over jul, det blir 2 veckor for dem. Over sommaren sa tar jag med dem till Sverige, eller sa stannar jag har med dem.

#7 jag har lämnat familj och pojkvän i 5 månader (pojkvännen har jag träffat 3 gånger under denna tid)- skulle ALDRIG göra det med illrarna! Dom är helt beroende av mig, det är inte dom andra.

Om inte din pojkvän är hemma måste din syster eller kompis vara beredda på vad det är för djur. Jag har ärligt ingen vän som inte själv har iller som jag skulle lita på skulle kunna och ha viljan att vara illervakt ens över en helg. Dom ser inte om något skulle vara fel och när illern har blivit uppåt 3-4 år så är det då problemen i regel börjar komma..

Ska dom bo hos dig under den tiden dom är illervakt eller ska dom ha illern hos sig?

Ska dom bo hemma hos dig så är det mycket som förenklas. Ni vet redan att lägenheten är illersäkrad och att det inte blir någon större omställning för illern. Ska den som tar hand om illern ha den hemma hos sig så innebär det illersäkring, kanske toalettslarv och en del omöblering så att hemmet blir illeranpassat. Det kommer kräva lika mycket av den personen som det krävs av dig nu när du skaffar den.

Detta är bara praktiska saker att tänka på, men du gör ju självklart hur du vill till slu ändå :)

#3 fast vadå att bara hundar tyr sig till människan, det gör ju andra djur. Katter, som hundar och iller, spelar i´ngen roll. Jag skulle inte lämna mina djur så länge ensam, oavsett djur. Och absolut inte skaffa djur om jag som du nu visste att du ska iväg, då kanske ett djur passar för dig längre fram i livet istället.

#8: Okej, tack för en del bra funderingar! Det där med individen har du nog rätt i… Hur länge var du ifrån dina illrar?

#9: Alltså, anledningen till att jag funderar är ju att jag helst vill köpa en valp, omplacering köper jag annars just för att jag inte ska behöva lämna ifrån mig den.

#10: Det är ju precis det jag undrar, om en iller verkligen blir beroende av mig som person eller om det räcker för den att någon älskar och sköter den. Om jag och pojvkännen reser samtidigt kommer vi ju bli tvungna att flytta så illern får i så fall bo hemma hos min syster, flytta lär vi för övrigt bli tvungna ändå om jag slutar studera.

#11: Min uppfattning är att olika djurarter är olika beroende av personer. Katterna är självklart lika sociala som andra djur men de är ju samtidigt mycket mer självständiga och klarar ganska bra av att vara ifrån sin "riktiga" matte eller husse ett tag, bara någon ger dem mat och kelar med dem. Därför undrar jag vilken "typ" illern är.

Det känns lite som om ni missförstår mig, men jag kanske är känslig. Det här handlar absolut inte om att jag vill ha en iller under en kort period och sen kommer släppa ansvaret för att jag vill ut och resa, jag har en mycket mer respektfull bild av djur än så.

#12 vissa illrar klarar miljöbyten och nya ägare så mycket bättre än andra. Jag vet en iller som har extrem seperationsångest gällande sin matte.. Han slutar äta och "leva" när hon har åkt hemifrån i några dagar. Sedan har vi min ena kille Dexter som flyttade ganska mycket under sina första 6 månader i livet. Han klarade av det bra och det var inga problem med honom när jag väl tog honom.

Nu vet jag inte hur mina illrar skulle reagera. Varje gång jag flyttat så har illrarna varit lite besvärade i början, men med alla sina saker som fortfarande luktar hemma och med mig så går det väldigt fort att få dom trygga och lugna i sitt nya hem..

#12 Det där med att katter kan vara ifrån sin matte har jag ej märkt på min förra katt jag hade. Jag pluggade två kvällar i Sthlm (bor i Karlstad) så jag var borta tre dar i veckan och min syster fick titta till min katt och råttor och katten saknade mej direkt enligt min syster. Så det är inte heller alla katter som klarar av att vara ifrån sin matte eller husse. Det är lika personligt som med att hundar tyr sej till sin husse eller matte.

håller med om katten, schess blir som galen när jag en natt sov hos mina föräldrar! :)

Tack för svaren, ni har gett mig mycket att fundera över!

Det där med katter vet jag inte riktigt vad jag ska svara på, det är antagligen väldigt individuellt. Allt jag läst, och mina egna erfarenheter, tyder i alla fall på att katten är mycket mer självständig än vad t.ex. hund är.

Kom på ännu en fråga. Jag kommer ju skaffa iller när jag och pojkvännen blivit sambos… Sen om han skulle resa, eller om vi skulle flytta ifrån varandra av någon anledning. Finns inte risken att den fäst sig vid honom väldigt mycket då? Lika som den skulle fästa sig vid mig…

#16 självklart finns den risken. en av mina illrar har fått uppleva 3 pojkvänner och dom andrra 2 är inne på min andra pojkvän.. Det har alltid varit mina illrar och pojkvännerna har inte varit så engagerade i mina djur. Den ena var ja sambo med i 1,5 år. Ingen av illrarna verkar bry sig nämnvärt.

Men jag har en vän vars illrar saknar hennes fd sambo. När han är på besök syns det verkligen att dom har saknat honom och dom blir jätteglada.

Tycker för övrigt också att katter är mer självständiga än hundar. Vore dom inte det så skulle man inte kunna lämna dom ensamma under 8 timmar när man obbar- vilket man inte kan med en hund.. Inte för den delen sagt att inte katter kräver omsorg, omtanke och mycket social stimulans.

Hmm, okej, det är också värt att tänka på. Jag och pojkvännen lär nog välja iller tillsammans och ta hand om den lika mycket, även om huvudansvaret kommer att ligga på mig.

Tack, jag trodde nästan att jag var helt ute och cyklade där… Och ja, självklart förtjänar en katt lika mycket kärlek och omsorg som vilket annat djur… Det är inte alls det jag ifrågasätter.

#18 det tror jag inte heller :)

Har tagit 2 omplaceringar och visst får de lite störningar av att flytta för mycket. Det vore dumt att blunda för detta faktum. Vissa illrar tar det bättre och andra sämre men påverkade blir de garanterat.

Sen är det ju den grejen att OM man omplacerar så vet man ju aldrig hur bra hem den kommer till sen. Tyvärr har illrar en tendens att bli vandringpokaler och ha kanske så många som 5-6 hem under sin livstid. är det snällt? Nä…

Om man ´vet med sig att man antagligen inte kommer ha tid med sin iller under hela dess livstid, så tycker inte jag manska skaffa illern. och det gäller alla djur för den delen.

#20: Nu verkar du inte riktigt ha läst vad jag skrivit. Jag tänker absolut inte omplacera min iller. Då jag reser utomland kommer min pojkvän, min bror eller min syster få ta hand om illern under just den perioden. Ansvaret kommer ändå hela tiden ligga på mig. Personen den kommer bo hos kommer den ju då också ha träffat under hela sin livstid, så någon hemskt otrygghet tror jag inte det blir.

#21 jag tror din plan kan fungera utan att illern blir lidandes men jag varnar bara liiite för att folk har en förmåga att dra sig ur när det gäller att vara illervakt när dom inser hur mycket arbete en iller faktiskt kräver.. Min bror kunde gladeligen vara illervakt när jag var i planeringsstadiet och han hade säkerligen ställt upp när jag hade Dexter och Pegasus.. Men sen skaffade jag Triton- och min bror, som har lätt för att umgås med djur och läsa av deras signaler, är rädd för Triton efter hans små hugg… Så det beror ju lite på illern också ;)

Okej, jag får väl se till att låta dem träffa några illrar innan så att de säkert vet vad de ger sig in på innan jag köper iller :)

Om du letar efter en psykisk stark iller och kanske rentav en som är lite "ensamvarg" och sedan tar med den på mycket saker, dvs hälsa på syster/Vänner så alla lär sig förstå just din iller och den vänjer sig med att du är med på nya platser blir det säkert inte alls lika otramtiskt när/om du väl åker. Det tycker jag funkar bra för djur rent allmänt, är dom med och är dom "starka" verkar dom inte ta det så hårt som kanske många gånger omplaceringar gör.

Du har trots allt i så fall 3 år på dig att lägga den vanan,det borde räcka långt :)

Tack för ett jättebra tips!
Jag har ett gäng råttor som jag pendlar med och som följer med mig när jag hälsar på syster, pojkvän osv. De är otroligt stabila och det krävs mycket för att de ska bli stressade… Så jag antar att det borde bli ungefär samma med en iller :)