Här hemma visade hon inte dom tendenserna som hon har hos dig, snare tvärtom, så var hon jätte snäll, go och mysig. Hon är van vid andra illrar då hon både hade sin bror och fosterbror + sin mormor och mamma och 5 andra illrar som hon lekte och busade med. Kanske är det så att hon saknar en illerkompis, men det kan också vara så enkelt att kemin mellan My och din pojkvän inte passar ihop. Det är med illrar som med människor att inte alla går ihop med alla, det kan också ske mellan illrar att dom inte passar ihop. Eller så är det bara så att hon är sotis för att du tillbringar tid med din pojkvän och inte henne. Går det inte att ni 3 gör något ihop, t.ex går ut och går i skog och mark, eller leker tillsammans där ni alla 3 busar tillsammans. Sen måste din pojkvän också säga till på skarpen dom gångerna som hon biter honom, det funkar inte att du säger till henne. Det har jag hört tidigare att det har varit köparen som säger till, inte den som valpen biter, och då blir det så att valpen biter mer och mer. Testade greppet jag visade dig här hemma för att domminera henne? Detta bör även din pojkvän lära sig att göra, och håll henne nere i minst 4-5 minuter innan ni släpper upp henne igen. Funkar inget av det så vet jag inte vad man kan göra, detta har alltid hjälpt här hos mig. Antingen med greppet eller att jag har bitit tillbaka i nacken på illern ifråga, biter då så hårt att dom skriker, men inte så att det går hål.

Min sambo säger också till henne, och vi försöker göra saker ihop alla 3 men ingenting fungerar. Så antagligen är det kemin… verkligen tråkigt. så jag hoppas det finns ett hem där ute som passar henne bättre.

Hur gör din sambo när My biter? Likadant som du? Hur gör du? Du skriver att ni provat många olia sorters uppfostringsmetoder men ni har ändå bara bott ihop i lite över en månad. Varje uppfostringsmetod måste ges ordentligt med tid, en iller blir oftast inte färdiguppfostrad på någon vecka, det kan ta riktigt lång tid.

Sen, skulle jag… inte dominera illern. Att bryta ner en iller för att sedan forma är inte något som fungerat för mig. Ömsesidig respekt och mindre hårda nypor har gett mig fem underbara illrar.

Min sambo gör lika dant som jag. Har provat att hålla fast henne som uppfödaren gett råd till att göra och även bita i nackskinnet som hon också gav råd att göra. sen har vi haft time out och gjort illertjut. Avbrutit henne med ett ljud precis när hon varit påväg att bita men det fungerar inte heller. nej vi har inte haft henne mer än 2 månader och jag vet att uppfostran tar tid men här är det inga resultat alls. innan min sambo flyttade in fick jag resultat men sen blev det värre än vad det varit från början och inte blivit något annorlunda på över en månad. så fort man tjuter till, eller gör någon annan uppfostringsmetod så biter hon ännu hårdare så man får bända upp munnen på henne för att hon ska släppa och hon attackerar ALLT.

provat ignorering och vattenkran? dvs ignorera felbeteendet rakt av, gör det inte till en grej, prova att försöka få henne att tappa intresset helt enkelt, en ganska plpågsam metod men den kan ge resultat, vattenkranen är för när ho inte släpper, det är mindre våldsamt än att sätta igång och bända upp käkarna.

ignorering har också provats här hemma utan något resultat. vattenkran är jag tveksam på då hon älskar vatten.

#7 hon älskar förmodligen inte en vattenstråle i huvudet, har ännu inte träffat på en iller som inte släpper.. och jag har illrar som älskar vatten

Vattenspruta! Fick tipset av Ceciliaolucifer och den anvander jag till allt numer :P Ett sprut med stralen och illrarna fattar att sa far man inte gora. Ar de otroligt odragliga har jag aven i lite vinager (for luktens skull). Har man langt till vattenkranen ar det jattebra att ha en san till hands.

#0 Våra tjejer är oxå hårda mot pojkarna här hemma, husse nafsar dom lite då och då och pojken får riktigt hårda nyp när han kommer efter att ha varit hos mamma i en vecka! Men jag tänkte lite som en hundvalp, så jag sa åt dom att börja leka lite mer med illarna och det har funkat! Då blir det irriterande nafsandet helt enkelt något jätteroligt! Tjejerna tycker att sonen är en jätte rolig kompis och han skrattar så hjärtligt när dom tokar sej i lycka av någon som busar med dom! Även storhusse förstår nu att ett nafs betyder KOM Å KASTA MEJ ÖVER GOLVET NU DÅ!

Sen tror jag nog att My känner av din förtvivlan, och din sambos tveksamhet. Hon vet att det är något på gång..

Jag är absolut inget proffs på illrar men min lilla erfarenhet av iller gör att jag jämställer dom med hund i intellekt nivå. Och Ting t ex visar känslor tydligt, när hon förlorade sin bästis va hon sorgsen och väldigt myspys hon kände att vi va lessna oxå! Jag fostrar mina illrar efter hur jag hade gjort med en valp, kärlek och massa beröm när dom beter sej bra! En trots dag kan jag ta på mej tofflor, använda laktosfri grädde mm för att få dom att bete sej bra! Få dom att slicka på mej, på besök, på husse istället för att bita! Äsch jag vet inte, men funkar det gör det iaf.. Jag tror det finns fostringssätt lika många som det finns illrar!

Men det kan säkert vara att kemin inte stämmer oxå, jag hoppas det löser sej för er! Det va en himla fin och stilig tjej iaf..

kan ju alltid prova men det är ingen lösning på själva bitandet, bara på att släppa när hon bitit sig fast.

kan ju alltid prova men det är ingen lösning på själva bitandet, bara på att släppa när hon bitit sig fast.

Jag har skickat pm till dig.

:( trode jag hittat ett bra hem till henne men det var ända uppe i uppsala och köparen ville att jag skulle åka tåg med henne till sthlm och även sänka priset till 100kr (från 1500). jag skulle inte vilja att ett djur transporteras på ett tåg så långt…

#14 hmm.. vill man inte träffa illern och känna om kemin stämmer? Det hade jag vela gjort iaf! 1400 i prut det va inte illa! Hade ju kunnat vara så att du fick 1400 extra om du åkte så långt med henne!

precis! fattar inte att man ens kan begära något sådant… sökandet fortsätter… som sagt, jag kan diskutera priset till rätt hem men det där var bara löjligt.

Eftersom My biter som hon gör så kanske du ska be den nya ägaren som blir intresserad utav henne att komma och hälsa på kanske minst två gånger för att se hur hon reagerar?

Det man även kan göra är att man ber en illervan person komma hem till sig och kanske visa och ge råd hur man ska göra på hemmaplan.

Även att den illervana personen ser om man kanske behöver tänka i ett annat perspektiv när illern biter eller så.

Testa det, det hade jag gjort.

Jag har varit hem till folk och visat hur de ska hantera bitiga illrar och det har faktiskt gett resultat. Även om jag har sett ut som F*n när jag gått därifrån och varit helt sönderbiten. Men de har kunnat fostra illern och kunna ha illern kvar.

ja det hade kanske varit något, känner dock ingen i närheten som är illervan :( vi ska köpa en transportbur idag att ha här inne hos oss så att hon kan få springa i hela lägenheten igen och köra time out i den i stället… värsta är att hon är så opålitlig, hon biter inte bara när hon leker utan hon kan va hur lugn som helst och sen bara hugga tag. Igår försökte jag jätte länge att pyssla med henne, tillsist blev hon trött så jag la henne i mitt knä och klappade henne så hon somnade eller nästan somnade, efter en stund satt där en iller fastkilad i min hand. samma gjorde min sambo igår, hon klappade henne vilket hon verkade tycka jätte mycket om men helt plötsligt högg hon till.

en sak till som vi undrar lite över… hon skakar svansen väldigt ofta så det smattrar rejält när hon e intill något. varför gör hon så?

#20 så gör mina när dom är helt galet, så där busiga så dom inte vet vad dom ska göra med kroppen! Och när dom springer i rör,,, drrr drr drr låter det då!=)

Det låter som en riktig liten tokfrans ni har hemma :) När mina är helt till sig och dom dima säger, inte vet vad de ska göra med kroppen, hej vad de smattrar. Det låter som någon knackar i golvet. När mina är på det humöret så kan det också gå riktigt tufft till, speciellt för Oliver. Han blir helt överexalterad och vipps så är jag en iller som man kan bita hur hårt som hellst. Oliver är ändå snart 3½ år som enbart brukar naffsa lite nere vid ankeln för uppmärksamhet och idiotsäker i ansiktet, men alla hämningar släpper när det är lektajm - han glömmer helt enkelt.

Med tanke på den stora illerflocken som Mys fått ingå i så har hon blivit van vid tuffa tag, och är man då inte illervan så testar hon er och kommer så göra en bra stund framöver. Även om din sambo gör samma sak så kanske han har ett kroppsspråk som visar på osäkerhet inför Mys?!

Bosse kom till mig som omplacering för 6 månader sedan. Hans tidigare ägare menade att jag inte skulle bli förvånad om han försökte bita mig någon gång. Första gången jag träffade honom hivade jag upp honom i famnen och kelade med honom i ansiktet, och i min famn låg han därefter. Och han har aldrig bitit mig!
Vad jag menar är att hon testar er och kommer så göra under så lång tid som hennes första levnadsår. Christel har flera års erfarenhet och vet hur man läser av och hanterar små illbattingar, har man inte den kompetensen, så är det också svårt att veta vad som fungerar och hur man ska tämja de små odjuren. Mys har potential att bli en kelgris, ge inte upp. Någon gång släpper hon fram det och 2 månader är ingenting ur illerfostringssammanhang. Oliver tog 1 år på sig innan han blev kelgrismaterial. Han högg i läppar, händer, fötter. Vi hade skor på oss inomhus. Det lugnade ner sig när vi skaffade iller nr. 2. Tänk på Mys som är van att få tugga på jämlikar. Jag tror hon kan vara understimulerad och behöver sällskap att tugga på! 

Ge inte upp!!

Omplacera sambon! ;-)

Haha om det vore så lätt ;P nej hon är inte det minsta osäker, uppväxt med massor av olika djur och hon älskar djur så det är inte det. tror det är för hon har sämre tålamod än mig så skiter det sig mellan henne o Mys.

Men håller med dig om att hon hade säkert haft tusen gånger roligare med en illerpolare och den hade kanske även haft bra inflytande på henne… men så tänker man ett steg längre, tänk om det blir tvärtom? och jag skulle verkligen inte vilja behöva omplacera ett djur som redan blivit omplacerad  min sambo vill ha katt också men tror inte det är nån bra idé förrän Mys är bitfri.

vi ska iaf skaffa en transportbur idag som time out ställe här inne hos oss så hon kan va med här om dagarna, kanske blir bättre… men jag är rädd för att det inte blir det med tanke på hur trött min tjej är på hennes bitande. (när hon är här inne är hon på hennes fötter och ben hela tiden så det lär bli mycket mycket mycket time out) men vi testar! det kan iaf inte bli sämre! men jag är öppen ändå om det kommer något bra hem-erbjudande.

Jag har mysans bror och hade lite problem i början med att han bet men det gäller att vara jätte envis tillbaka och ta upp illern var gång i nack skinnet och skälla på den. direkt efter kan sagt ifrån så sätter jag ner den igen vid fötterna och om den gör tendens att bita efter fötterna igen tar jag upp den igen och skäller och gör om detta flera gånger. ibörjan behövde jag göra det kanske 10 gånger på raken sen gav han upp och gick iväg men sen minskade antalet gånger och sen sluta han bitas.

Men har jag besök av personer han inte känner biter han dom i fötterna och det gäller att gästen då säger ifrån och jag berättar hur de ska göra så slutar han bita dom.

min mamma ryckte bort fötterna o höll upp dom i början och då tyckte han det va jätte kul coh hoppa och jaga fötterna ännu mer och trode det va en lek.

#25 Kan vara lite farligt att ge såna råd utan att träffa illern i fråga också. Har en tjej som blev lyft i nackskinnet av en person och hon är INTE van vid sådana metoder. Hon blev totalt livrädd och skakade länge efter den upplevelsen. Och skulle någon skälla på henne också tror jag aldrig hon skulle bli sig själv igen. Det är väldigt individuellt vad illrar svarar på för uppfostringsmetoder. Det som hjälper för en persons iller kan vara totalt fel och kanske till och med skadligt för någon annans.

jo hon lyssnade på både nackskinn och hålla fast tills hon lugnat sig innan min sambo flyttade in, nu lyssnar hon inte till något  hon biter i alla lägen också, det är inte bara vid lek. man kan klappa henne och hon verkar ligga och mysa av det men plötsligt hugger hon, rör man vid henne när hon inte känner för det hugger hon, håller man henne och hon inte känner för det längre försöker hon bitas (vi släpper ju såklart inte henne då utan gör någon av metoderna).

jag har träffat mysan då jag hälsade på buster och även då jag hämtade han. de gångerna naffsade mysan mig och jag tog henne i nackskinnet och sa ifrån.

(buster och mysan är syskon)

som jag sa, hon lyssnade till det innan men sen vände det. och oftast naffsar hon inte utan biter tag rejält