Okej, ingen lyrik…. känns som om jag tråkar folk, men det går så himla bra med Monty o Boston här hemma nu, så jag var tvungen att skriva av mig lite. Vi sov precis fyra i soffan; jag, monty, boston och längst ut katten Linus. Det mystes och gosades, hade nästan inte hjärta att gå upp och släcka ner i lägenheten.

Känns som om man kommer närmare dom varje dag och Monty som bet så fort han såg hud (ni kanske minns mitt knäveck och näsa) hugger nästan aldrig numera, bara när han är lite trängd eller provocerad. Ligger ofta på min arm o sover när jag har t-shirt. Dock litar jag inte helt på honom och låter inte Monty sniffa i ansiktet hur som helst. Har verkligen börjat värma upp till honom, innan var han som ett problem barn, men nu så är han så gosig. Stor och tjock päls och poppar o gnyr när han ligger o gosar. Och när han leker så dör man av skratt för han har så skön stil.

Boston är bara så busig och go, träffar hela tiden rätt i lådan och vill hela tiden vara med. Till skillnad från Monty så vill Boston leka med mig och kan hålla på hur länge som helst. Monty leker endast med Boston och gillar inte om man lägger sig i. Boston är alltid glad, nyfiken och visar gärna upp sin lilla krigsdans, utom när kameran är på för då springer han fram till kameran och sen ska den undersökas o sniffas på.

Dock har dom respekt för katterna och hoppar inte på dom, leker dom och kommer för nära en katt så fryser dom till.. och sen hoppar glatt vidare i annan riktning. Dock har Linus börjat närma sig dom och vill vara med och leka, han ligger ofta o rullar sig på golvet och försöker bjuda in till lek, men dom vågar inte. Tror Scussi har satt ribban, hon accepterar dom så länge dom inte kommer för nära. Linus hoppar upp utan problem och sniffar o lägger sig bredvid dom när dom ligger hos mig och tar jag upp dom i soffan så låter han dom komma och lägga sig hos honom.

Så skönt att det går bra här hemma!