Nä, nu ska jag ut och gå med illrarna själv… nu för tiden är det aslätt att gå med alla tre själv :P
Jag har Epona på armen när vi går iväg, och på hemvägen är det hon som springer mest :D

Hur står du ut Theres? Jag skulle haft god lust att strypa ungen ;)

Jag skulle säga till flickan att hon inte får följa med på promenad mer för att nån av illrarna inte gillar barn längre och är rädd… Den har jag kört med när jag inte vill ha barn på besök som har ringt på, men jag har skyllt på katten (som för övrigt är ganska barnrädd)…

Jag är så snäll så jag kan bara säga nej 4 ggr av 5 :D

Jag skulle oxå sagt nej till tjejen och sagt att rakt ut att det är för att hon trampade på Melwin, då lär hon sig en läxa att är hon inte försiktig med djur så får hon inte vara med dem.

Förstår Epona. Hade jag varit ute med en 7-åring så hade jag också bara velat hem, hem, hem. Eller så hade jag bitit ungen i knävecket. Här där jag bor är de flesta ungarna mer eller mindre katastrof med djur. Men sen finns det en kille. Han kanske är 10 år eller nåt. Illrarna bara avgudar honom. De kryper upp i knät på honom och somnar, de följer honom vart han går och de bara dyrkar honom. HAN får hålla i kopplet, visserligen med mig bredvid men ändå. Men absolut ingen annan.

jadu själv hade jag ju minst sagt skällt ut ungen och givit den en lektion om hur man ska bete sig först och främst i allmänhet och sedan grundligt när det gäller iller.. Men jag är alltid så när det kommer till yngre barn och mina djur, litar inte riktigt på dem :S

Huga, läskiga ungar…

Jag har ju inte varit där men jag tror ju inte det är rätt sätt att lära barn att hantera djur genom att säga att dom inte får träffa dom. Barn har ju inte kommit så långt i sin utveckling alltid att dom förstår orsak och verkan. Man kan tycka barn är elaka när man ser hur dom hanterar djur, men dom förstår inte alltid och djur är så snälla att dom tillåter en hård behandling.Min polares dotter älskar mina katter och då speciellt Linus som tillåter henne att komma nära, dock så försökte jag skydda båda, men min kompis som har en uppfostringsfilosofi som skiljer sig lite från den vi är vana vid sedan 80-90 talet, och sa att jag skulle berätta för tjejen att om man gör si o så så kan katten bli arg eftersom det gör ont och gör hon inte som jag säger så låt katten bita henne så lär hon sig att inte göra om det. Barn har bra läkekött menar han. Mycket väl så var hon lite väl hårdhänt och katten gav henne en smäll (utan klor och jag stod hispigt bredvid) så att hon blev rädd. Efter det så lärde hon sig faktiskt att vara snällare mot katten.

Nu ska man ju så klart inte låta henne hoppa på illern, men du kanske kan använda lite psykologi och uppfostra henne hur man hanterar djur. Kanske inte gå ut med alla tre på en gång, då har du ju bättre kontroll på djuren och barnet/en.

Sen är det inte alltid barn som inte har djurvana, min tjej är rätt duktig på att flaxa med armarna och göra hastiga rörelser, jag har försökt förklara för henne att hon stressar djuren när hon gör så och försökt visa när Linus börjar bli irriterad. Men precis som barn så lyssnade hon inte, så Linus högg henne, inte hårt, bara för att markera att -"NU är du rätt dryg" . Nu flaxar hon mindre med armarna och har inte så hastiga rörelser när han ligger i mitt knä

(Kände mig lite som en dålig pojkvän vid tillfället…. men bevisligen fungerar filosofin på vuxna också )

Spinnyp: Jag tror defenitivt att du har en poäng. Jag fick lära mig på det sättet. Mamma förklarade hur jag skulle bete mig för att djuret skulle vara nöjt, och sade att om jag gjorde något dumt som gjorde illa djuret eller skrämde det så kunde det göra illa mig. Dock lät hon det inte gå så långt att jag gjorde illa mig, men det var kor vi var med, så det är väl skillnad ;)

Barn har måhända svårare att själva lista ut orsak och verkan, m en om man förklarar att djuet kan bli rädd för en, eller att det gör ont när man klappar hårt och visar på att vi är mycket sttörre (genom att ex lägga sig på golvet och kika upp på en människa "visst ser vi stora ut?") så kan barnet ofta (i de fall jag vart med om) härleda det hela till att "nej, jag tycker inte heller om att bli skrämd/ ja det skulle nog göra ont om någon så stor klappade mig hårt"

Men sen finns de de med stor djurvana, ex min lillebror. Vi har haft hund, katt och marsvin när han växte upp, så vanan finns där, men han verkar inte ha det där "tänket" hur man ska bete sig mot djur. Inte att han är elak mot dem, men han rustar ibland lite för hårt med hunden, och med illern, så man får hålla ett öga på honom. Han vill verkligen inte skada dem, det är en väldigt sympatisk, empatisk och ödmjuk kille, men som sagt, "tänket" saknas.

Visst behöver barn umgås med djur för att lära sig men de får lära sig på andras djur än mina.

Jag sa faktiskt till tjejen igår att nu är Melwin arg på dig (när Melwin hoppade argt mot henne), hon frågade varför, och jag sa helt enkelt att det var för att hon nästan hade trampat ihjäl honom… efter det gick hon lite längre ifrån Melwin :P Fast det blir ju så att nu kanske hon är mer rädd för och rädd om Melwin, men de andra två har ju inte blivit ilskna mot henne än…

nja det där med att ge ett litet barn en riktigt utskälldning fungerar inte riktigt så bra.

Om vi säger nej till en vuxen människa så tar vi det på ett annat sätt än ett barn. Ett barn kan ta det på ett fel sätt och bli jätte rädd eller ledsen. Är det meningen att ett barn skall vara rädd eller ledsen?

Det är bara förklara lugnt att melwin är arg på henne för att hon råkade trampa på henne och inte att hon höll på att ta ihjäl honom! Förstå hennes känslor. Döda något som hon tycker om.

Man får ha ett litet öga hela tiden och försöka se faran innan den sker och ta det där ifrån. Det där med att hon la illern i vattenpölen så är det bara att blunda. Om han inte tycker om det så sprattlar han till och hon tappar antagligen honom, men gör ingen stor scen. Illrar tål en hel del. Det är bara förklara lugnt att man får ta det lugnt.

Men om du känner att du inte klarar av att hålla koll på både barnet och illrarna så försök att unvika det och skyll på något annat. Alla kan inte orka med sånt.