har själv inte iller än men tänker skaffa.. men det där med att hanen attackerade lät defenetivt fel, säkerligen i allas öron. Skulle aldrig acceptera ett sånt beteende, vare sig det var iller, råtta, hund elelr katt.

Vissa har sina illrar på toan, då det är lätt att städa där och så..

jo man bör ha tid att umgås med sitt djur, ananrs brö man väl inte ha något! Det gäller alla djur, itne bara iller..

det var vad jag kunde hjälpa med.. men experterna vet säkert mer

Om inte badrummet är gigantiskt så tycker jag iaf din kille har dem fel. De flesta här inne lever med sina illrar som man gör med en hund, dvs fritt springande i hus/lägenhet. Normalt är nog även att man socialiserar med sina illrar precis som man gör med en hund. Dock behöver man ju inte gå ut med illrarna på promenad lika ofta som med en hund. Men många illrar går gärna ut på en promenad om dagen (kanske en halvtimme).

Gällande det där med att en iller oprovocerat bitit ditt barn… det är en svårare fråga. Många illrar testar människorna i sin omgivning genom att bitas. Men att bita ett sovande barn i ansiktet tycker iaf inte jag är vidare normalt. Hade det varit provoceratm, dvs att barnet varit vaket och bråkat med illern, då kanske jag haft ett annat svar. Det hela är ju väldigt svårt att bedömma då vi inte vet hur pass tama illrarna är i vanliga fall mot människor. och hur de är mot barn är ju tyvärr inte samma sak som med en vuxen. Om illrarna är tama, dvs inte biter vuxna, så tycker inte jag att bita ett barn är fullt normalt. Men en otämjd iller,s om inte är vuxen människa-tam, kan man tyvärr förvänta sig såna här obegripliga saker från. Skulle iaf jag säga.

Vad ni ska göra? Det låter som om din sambo borde tänka över lite hans illrars situation. Vad säger han när du frågar honom dessa frågor själv?

Det finns diverse illerföreningar som kan hjälpa till att omplacera illrarna om detta skulle bli aktuellt, du kan komma i kontakt med dem här. :-) Annars är väl ett bra tips att ni båda utbildar er i hur man håller och lever med illrar, så kan ni säkert få detta att fungera på ett bättre sätt för er båda och för illrarna. Här på forumet kan ni fråga alla såna frågor och det finns massor med gamla trådar om hur det är att leva med iller som man kan läsa. :-)

#1> Tror du blandar ihop "ha på toan" och "låta dem ha tillgång till toan". Mig veteligen har väldigt få sina illrar instängda på toan, men vissa (tex jag) låter dem ha tillgång till toan. Jag är en av dem som tycker det är praktiskt att ha deras matskål och huvudbajslåda därinne eftersom det är enkelt att städa! :-) Mångas illrar går inte att ha på toan då den inte är tillräckligt illersäker (avlopp och toalock man kan krypa under). Men med mina illrar och mina illersäkringar funkar det…

Min uppfattning är att dom flesta väl uppfostrade illrar inte attackerar utan orsak, man förstår bara inte orsaken som ligger bakom.

att ha dem på toan menade jag att de sover där.. har för mig att jag läst det iaf :S Elelr att de är instängda korta stunder. Inte att de rent bor där!

Sen sa ar det ju skillnad pa att attackera och att inbjuda till lek. Mina kan komma och nypa mig i oronen och liknande om jag ligger pa sangen och de vill leka med mig. Inte hart sa att det borjar bloda, men de anvander ju sina tander sa som vi anvander vara hander.

Nog kan det vara så, sen är det ju en fråga om orsaken är acceptabel?!

Var faktiskt med om en liknande situation bara förra veckan. Hade en omplaceringshane på 2 år hemma hos mig som bodde hos oss i 2 veckor på prov. Eftersom jag själv väntar barn i februari var mitt krav att denna iller skulle vara tillräckligt tam för att vara pålitlig (vilket mina andra 2 illrar är). Pålitlig kallar jag är när illern inte bits oprovocerat och endast vid lek, dessutom att den inte hugger utan att släppa. Hur som helst bodde denna iller åtskild från mina under denna period för att vi skulle hinna lära känna den. Men den var ändå väldigt stressad och nipprig (trots att den var kelig och lugn i sitt förra hem).

En kväll efter en vecka låg jag i min säng och läste. Illern kommer upp i sängen, går runt lite. är inte på bus- eller bråk-humör vad jag ser utan den går lugnt runt och snokar. Sen kommer den fram till mitt huvud och hugger blixtsnabbt, precis bredvid ögat i min tinning. Den vägrar dessutom släppa och det tar ca 15 sekunder innan jag lyckas bända upp käkarna och få bort den. Blodet sprutar såklart och illern försöker fortfarande gå till elak attack (inte bus/bråk, utan den testade mig). Detta anser jag vara ett solklart fall av en risk-iller som man inte bör ha med barn.

Visst, även denna iller hade säkert sina orsaker, tex stress och den skulle säkert gå att få bukt på (bli trygg, lugn och tam) man jag skulle aldrig våga ha den i närheten av mina kommande barn. Alltså pratade jag med förra ägaren, som lämpligt nog saknat sin lilla iller och som gärna gav den en chans till hos sig. Så i vårt fall löste det sig smidigt, men denna situation har iaf fått mig att överväga om hur pålitliga vissa illrar är med mig/barn. Vad är egentligen tillåtet eller acceptabelt illerbeteende?

Troll?

#8> Varför då? Låter som ett seriöst problem tycker iaf jag!

Låter  somm en tjej som behöver hjälp,

inte nått troll måste man jämt anklaga folk för att dom är troll direkt nån har problem eller behövber hjälp. med en sak som är väldig sälsynd att nånhar så..

en iller ska inte vara instängd på toan? hur stor är toan?

Tusen tack för era inlägg.

Jag är bara förvirrad när det gäller illrar, helt seriöst kan jag inget om dom. Jag tycker dom är lite läskiga efter det som hände våran dotter. Om illern hade bitit lite längre upp hade nog ögat varit borta idag, eller blind. Jag tycker det inte är acceptabelt att ett djur ska attackera. Visst om man leker och provecerar djuret, men att man ligger och sover, och att den hugger?

Ni kommenterar toan? Japp, dom bor på toan. Toaletten är rätt stor, skulle chansapå 10kvm. Utrymme har dom. Men dom får ju som sagt inte ett socialt liv.

Det där med att bita oprovocerat.. Jag tycker att mina illrar är hyfsat bra uppfostrade. De biter inte mig, annat än lätt nafs vid lek, men helst ska de inte använda tänder alls.

MEn jag kan ligga och sova, och bli biten, då är det iofs ofta att de kryper under täcket, och de flesta verkar ju triggas av det ^^ Sen kan de kuta fram och hugga i foten, utan att vilja något. Jag anser att det beror på att den konternuerliga uppfostran slappnat av. Men ändå så kan jag inte hindra dem från att bita andra som inte säger till själv om jag inte är där.

Är jag i ett annat rum, och de är med en människa som inte säger ifrån själv, så kan de mycket väl få för sig att bita denne, för att testa. Och illrar testar folk. Har jag ouppfostrade illrar?

Det behöver inte vara oprovocerat heller. Om ett barn ligger kan den ha rört sig och trissat till lek utan att det är menat så. Allt sådant här är så svårt att veta.

Har de dessutom, som du sager, inte mycket till socialt liv, sa ar ju risken ratt stor att deras uppfostran glomts av ocksa.
Personligen sa tycker jag ratt synd om illrarna. Jag forstar om ni ar radda osv, men om ni tillsammans (dottern ocksa) ser till att lara er mer om illrar, uppfostran och hantering sa tror jag nog att ni kan fa fina och snalla djur som kan ga losa i hela lagenheten :)
Om du skriver vart ni bor sa finns det sakert nagon i narheten som kan komma over och socialisera mer illrarna och hjalpa er att lasa dem, samt visa hur ni tar upp socialisering och uppfostran igen.

Ett liv i ett badrum utan mycket till mansklig kontakt ar val inte det roligaste man kan tanka sig kanske. Jag skulle nog sjalv bli ratt uttrakad, gora dumma saker och troligtvis aven bli aggressiv om jag fick sitta i ett badrum hela tiden.

JA sant, det är jätte svårt att veta.

Det som hände var att jag har aldrig levt innan med en iller, och jag har mkt att lära mig om dom, (just därför jag frågar här)

Jag vet att illrar är speciella, tror inte det finns ouppfostrade illrar.

Alla har väl sina egna gränser. Och för mig är de ju skillnad om man leker och en iller nafsar och att den hugger och inte släpper. Det är ju verkligen stor skillnad. Jag har lekt med en iller, vi har ju tre stycken hemma. Och dom är ju helt underbara. Undrar bara vart går gränsen? Hur ska en iller leva för att må bra? Jag har ingen anning. En iller behöver väl kärlek och uppmärksamhet av sin husse/matte oavsett.

#15 Ja en iller behöver uppmärksamhet och kärlek, det bästa vore om ni kunde låta illrarna få vara ute och springa så mycket som möjligt. Vet inte hur gammal eran dotter är, men när hon har sina sovstunder skulle hon då inte kunna vara i sovrummet och ni har stängt där eller sätter upp en skiva på 80-90cm i dörren. Då kan ni komma in och titta till henne men illrarna kan inte komma in, ni får även en stund tillsammans med illrarna och kan aktivera dem med lek, bus och kel.

När ni är ute och går med henne, passa då på att ta med illrarna. Kan kanske var knepigt att gå med tre illrar och barnvagn själv men är ni två så kan ni försöka. Är det jobbigt att ha med alla tre turas då om att ta med dem ut, dvs ena promenaden tar ni med iller 1, nästa promenad iller två osv.

En sista fråga har ni låtet illrarna hälsa på henne ordentligt innan de bet, dvs när ni kom hem med henne och dagarna efter? De kan vara så att de är lite svartsjuka på den nya lilla varelsen. De kan de vara även om de har fått hälsa, speciellt om det är som du säger att de inte får så mycket uppmärksamhet.

#16

Jag har tänkt på det du skrev, men våran dotter är 4 år. fast hon är inte våran gemensamma. Men han ser henne som sin egen.  Så hon träffade illrarna när hon var nästan 3 år för första gången. Och med att stänga sovrummet, då bodde vi i en etta. Så då kunde vi inte stänga någon dörr. Och hon sov middag då på en liten madrass framför tvn..

Ja jag har tänkt att ta med illrarna ut, gjorde det en gång i sommras. DOm uppskatta det verkligen. Men min kille är inte så intresserad av det. Men ändå har han skaffat dom. Han säger att de är hans bebisar. Men blir förvirrad då han inte bryr sig så mycket. Jag som inte speciellt tycker om djur myser med dom, pratar och busar lite.

Jaa, våran dotter tycker oxå om dom, dom leker oxå. Men hon är lite rädd för dom, för det som hände. För hon kommer ju ihåg det. så hon undviker dom rätt mkt, hon får lite panik när dom klättrar upp på benen lite. Och det är ju jätte synd.

Men ska ta till mig dit råd, ska släppa ut dom lite ikväll och låta dom få leka och busa lite. Jag har svårt att kela med dom, för dom vägrar ju ligga stilla. Dom är så nyfikna och busiga.  =)

Jätte snällt för allas inlägg. Får en att förstå mer. För min kille har alltid sagt att illrar är speciella.

#14

Jo precise, jag ska göra allt för att dom ska kunna gå löst.

Jag tycker väl bara att de är lite jobbigt att dom inte är helt rumsrena. Och sånt skulle väl min sambo tänkt på tidigare, att visa vart man ska göra sina behov.

#17> Dom är keligast när de sover. Passa på att kela med den när de är som tröttast, då kan de uppskatta det. Och kel-terapi är rätt bra metod för att tämja dem. :-) Men det handlar oftast om max 5 minuters kel innan de vaknar till och "flyr"… hehehe…

Som sagt, tipset att träffa någon illerägare i närheten är inte helt dumt. Fundera på det! Brukar alltid vara någon som anmäler sig frivilligt om någon frågar! :-)

Vilken tur for illrarna att de fatt en matte som bryr sig om dem sa mycket! :D

Du kanske skulle kunna prova att prata med Satmaran har pa forumet? Vet att hon har en ung son, hon kanske har tips pa hur man vanjer illrarna att leka "fint" och att lara barnet att inte vara radd for dem? Faxlin har ju aven hon barn, vet dock inte i vilken alder, men hon har sakert massa tips med! :)

Tar du ett snack med din sambo och ser till att han blir lika inforstadd i vikten av deras aktivering och uppfostran sa tror jag nog att eran situation kommer losa sig valdigt snart.
Las KT Ladtraning (under fliken kunskapstradar) sa far du bra tips pa hur man lar illrarna att ga pa lada. Det gar att lara en gammal hund sitta :)

Och toppen att du varit ut med dem! Gar du ut med dem med jamna mellanrum sa starker du banden emellan er. Hander nagot laskigt sa ser de dig som sin beskyddare, och det kommer att sitta kvar aven inomhus senare. Lat aven dottern halla i kopplet. Illrarna maste se henne som en ledare ocksa, inte som nagon de kan hacka pa. Forsoker de att klattra upp for hennes ben, nafsa, eller gora nagot annat som hon inte tycker om ar det viktigt att det ar hon som fyar dem. Fyar ni sa ser de henne som forsvarslos och langst ner i rangordningen tyvarr.

Och kidnappa dem nar de ar trotta sa kan du fa lite gos ocksa ;)

#19

Aaa ska nog göra det, ska ta en av dom ikväll och mysa! För jag vill oxå lära känna dom, känenr dom knappt. Man vill ju skapa ett band. För dom är ju såå himla sööta!! =)

Aa får väl mysa 5 minuter, bättre än ingenting! hihi..

Aa jag ska fundera på att träffa någon som har iller. Måste komma med min sambo, de är ju hans djur. Han vte hur man ska ta hand om en iller, men antar att han har en lathet. Och det tycjer jag är så synd. För man missar ju mkt med dom små söta djuren. Dom är värda mkt mer!

En sak som jag funderar lite på när jag läste inlägg #21. Vad får de för mat?

Kolla in tråden "KT Lådträning" om du behöver lära dig mer om knep gällande att få illrarna rumsrena. Massor av samlade tips där.

http://www.iller.ifokus.se/Forum/Read.aspx?ThreadId=a6121618-c8b8-45a3-9d18-6f867d411342&GroupId=dd345f11-2c30-4b67-91f5-ee3f1684df8d&GroupType=Se.iFokus.Community.Board.ForumGroup

Är illrarna bitiga finns även en jätte bra tråd om olika uppfostringstips. den heter "KT Bitträning" och finns åxå under menyn Kunskapstrådar här till vänster.

Tror säkerligen du kommer bli kompis med dessa illrar, det verkar ju som om du är vänligt inställd till dem. Lägger du ner lite tid och bara låter dem "vara med" så kommer du ha helt nya illrar på säkert bara en månad. inom ett halvår kommer de vara helt integrerade i familjen, tror jag! :-) Lycka till!

22#

Dom får sån där iller foder. Det är oranga påsar, har ingen anning om vad det heter. Men min sambo beställer från internet.. Och sen iblad får dom små döda möss…

ta de lungt, dom får mat.. ;)

#24 vitalin..

har ni inte tid för era illrar eller inte kan nått om dom, tycker jag det är fel av din kille att skaffa dom, man har inte iller för att dom är söta bara eller för att man själv vill ha en iller,illern måste ju också vara lycklig..  som sagt har ni inte tid så tycker jag ni ordnar ett nytt hem till dom..  för dom behöver tid och social kontakt.. hur länge har dom bott instängda på en toalett? //Liinda

Man ska inte lämna barn o illrar ihop utan någon tillsyn.. Det är svårt av barn att veta vad dom gör eller låter som kan trigga en iller.

Försök att umgås mer med illrarna och om dom får mycket stimulans så blir dom också lugnare och mer harmoniska och det är lättare att skapa ett band mellan er :)
Jag tar med alla mina 3 illrar på promenad varje kväll.

Jag tycker inte man ska lämna bar ensam med några djur alls. (lösgående djur)

25#

Min kille vet hur man tar hand om dom. Men senast igår sa han att vi inte har något illersäkert hem. För jag kom förslag på att vi skulle ha dom mer ute i lägenheten. Men jag fick bara negativt svar. Jag vill ju ha illrarna men att dom ska få vara mer lite mera.

26#

Nej precise, jag har nog förstått att man inte ska lämna barn ensamma med en iller. För våran dotter tar de ju mer som en katt. Hon vill ju leka och så. Men det är ju inte samma sak..

Aa jag ska nog gå ut och promenera med dom. För vi har ju koppel åt alla tre. =)

27#

Jag håller med dig, för barn leker ibland för ivrigt. Och det spelar ingen roll vad det är för djur.

23#

Aaa ska läsa det där du skickade, lådträning. Låter kul och spännande =)

Asså vad jag märkt så är dom inte ås bitiga. det var bara den gången det hände. Dom är busiga och mysiga tycker jag.

JA jag är helt inne på att försöka göra något av det här. För jag tycker personligen det är fel av min kille att ha dom bara inne på toaletten. Försökte igår, Gav förslaget att vi skulle ha dom ute i lägenheten.. IAf en liten stund, för just nu bor vvi i en 50kvm etta. Så finns inga dörrar att stänga, me tanke på att vår dotter går och lägger sig, så kan dom hoppa upp i hennes säng.

Men jag fick bara negativt svar: vi hari nte illersäkert hem. Och att man måste ta hand om dom som om dom vore bebisar. Att dom inte bara kan springa runt.  Så då sa jag, men då får vi ta och ordna det då. Men han sa inget då. Vad kan jag göra? För han säger bara, du kan inget om illrar? Men jag försöker iaf lära mig.

Och illrarna tycker ju om mig. Jag går in till dom varje dag och sitter å leker på golvet å så.

men jag vill mera….

#31>Illersäkra är nog inget problem. Det klarar ni av att lösa. och är de bara ute då ni är hemma ochhar dem under uppsyn så ser ni ju vad för hyss de kan tänkas hitta på.

Det som kan vara klurigt är om ni har gummiätande illrar och jag kan tänka mig att ditt barn säkerligen har massa leksaker som illrarna kan uppskatta att bita i och i värsta fall äta upp. Vissa illrar är såna, andra inte. I övrigt är det ju bara att slänga ut några tidningar i hörnen när de är ute, om de skulle få för sig att bajsa även ute i rummet. Sen kan man ju snabbt samla in dem igen om man så vill, när de är inne på toan igen.

Stå på dig mot din sambo. Tycker helt klart att du handlar rätt. Må så vara att det inte är helt illersäkrat än, men man måste ju testa för att se vad som inte är säkert.

En sak man absolut måste tänka på dock är fönster och dörrar som måste vara stängda, där är ju illrar proffs på att lista ut hur man smiter ut genom. Och kanske täta springor (under kyl, mellan skåp, i garderober osv osv). Men det klarar du!!! :-)

#32

Är jätte glad över dina inlägg du gett mig. Allt låter så himla roligare och lättare =)

Aaa, men vad jag har märkt så tuggar dom inte på saker. Dom springer mest runt och busar.. Jagar varandra. Så jag tror inte heller de är ett problem. De enda är väl leksaker, men det har vi massa förvarningslådor som ligger i. Så det är ju bara ha dom stängda.

Precise, man måste ju testa oxå, och om jag nu släpper ut dom så är man ju med dom. det är ju därför jag vill släppa ut dom.

Aaa fönster har vi knappt öppet nu heller, de är ju så kallt. Men på ett fönster så har vi lagt "staket" på hela fönstret. Så där kommer dom inte ut.

Är det något mer jag ska tänka på, som knappt inte kan så mkt om illrar? Förutom småsaker på golv, och fönster och balkongdörrar. Såna saker är ju för mig helt övertygande. För min sambo säger alltid, du kan inget om illrar, å så. Och det gör mig både irriterande och ledsen. För så himla svårt kan det ju inte vara. Och om jag har viljan, så vad är problemet?? Förstår inte vad han menar med att jag inte kan!

#33> Låter ju som om det kommer vara rätt lätt om de inte är gummifetisher. Men för säkerhets skull, se till att ta bort ev frammeliggande öronproppar (om ni använder såna). Tror det är 4-5 illrar bara i år som akutopererats för förstoppning i magen pga öronproppar. De är av någon anledning smarriga, men ack så livsfarliga. Det brukar vara mjuka gummipluttar (tex gummipluttar under stola och möbler), som är sådär "goda" i konsistensen som illrar gillar.

Blomkrukor grävs ur om man kommer åt.

Frammeliggande godis kan vara farligt, choklad tex är giftigt. Men det kanske ni inte har framm ändå pga barnet. ;-)

I övrigt är det så pass individuellt vad för hyss illrarna hittar på så man får säkra eftersom.

Du kanske borde slapa din kille hit till forumet ocksa? Det blir nog lattare att overtala honom om han ser att du har last pa ordentligt, och haller pa att lara dig mer.

Och ja, illersakring ar inte sa svart :)
Se till sa att alla blomkrukor och prydnassaker ar utom rackhall for dem. Illrar ar ganska skickliga pa att klattra och hoppa, sa rakna inte med att fonsterbrador ar sakra om ni har soffan i narheten eller liknande.
Tata hal och ha barnsparrar pa de skap och lador ni inte vill ha dem i.

Annat an det sa ar det ju bara att halla ett oga pa dem. Ser det ut som att de haller pa att ta sig ut genom ett fonster eller in i en sopkorg, sa ar det ju bara att flytta pa dem och illersakra da nar man vet vilken teknik de anvander sig av.

Varfor ar din kille sa negativt installd till att forbattra situationen for bade illrarna och er sjalva? Allt dar hemma maste val bli battre om ni och illrarna kan leva i harmoni? Din dotter lar sig att inte vara radd, och nar hon lar sig det sa kan ni ju ha illrarna ute hela dagarna om ni ar dar med henne. Ni slipper dessutom sitta inne pa toan for att umgas med dem. Illrarna far springa av sig mer, utforska mer och kommer med stor sannorlikhet bli finfina goseillrar om de far krypa upp till matte och husse efter de har lekt sig trotta.

Visst ar illrar som bebisar i den meningen att man maste se till att hemmet ar sakert for dem, men i ovrigt ar de precis som en katt eller hund. De springer runt som de behagar i lagenheten, de kakar sin mat, de leker, de kissar och bajsar i sina horn (lagg ut tidningspapper i alla horn och potentiella bajsstallen. Nar de valt sitt favorithorn kan du stalla dit kattlador at dem) och de kommer och vill gosa och leka. De behover tillsyn - absolut, men inte mer an en katt. Sa att ni maste sitta och ta hand om dem precis som bebisar, det tycker jag inte! Daremot sa ar det valdigt roligt att gora det ;)

Ar ni oroliga for att de ska hoppa upp i din dotters sang nar hon sover sa kan ni forsoka illersakra den med :P

34#

Aaa, precise. Nej som tur är, så använder vi inte öronproppar. Då vet jag att gummisaker ska man absolut inte ha någonstans. Om de är en sådan stor fara!!

Läskigt!!

Aaa, men vi har inte så många blommor, så det är ju int heller ett problam. OCh när odm varit ute i lägehnheten så har inte blommerna varit intresanta.  Ja min kille sa att chocklad är farligt. OCh att socker är farligt oxå.

Jag hoppas att allt komemr gå bra. Jag ska göra allt för att illersäkra vårat hem. Men så svårt när han knappt vill. HAn säger bara att han tänkt på de. Men tänka gör inte så mkt! Man måste ta tag i de.

#36 Å för att ta tag i det behövs en kvinna..

35#

Jag har tänkt på att få han läsa allt det här. Men vet inte om han skulle bli arg. För han tycker att de är hans problem. Men som sagt, jag tycker synd om dom. Jag vill göra något åt saken. Jag försökte igår med at fråga om vi kunde släppa ut dom lite, till en början. Sen ordna mer efter tiden. Men svaret var så negativt så kändes så meningslöst. Vill ju inte starta ett bråk pga detta.

Ja precise, en tidigare skrev ixakt det där oxå, med blomkrukor osv… Det verkar ju inte vara så svårt. Dom är ju busiga och hoppiga. =)

Men en fråga: När man går och jobbar? Hur gör ni då?

Låter ni dom då springa runt ensamma.? Fast om man då har ett riktigt iller säkert hem, så går det väl??

Jag funderar själv på varför han är så negativ och säger hela tiden att jag inte kan något. Men herre gud, så himla svårt är det inte att lära sig.. Om man vill, klarar man det.

Exakt, vi har en illersäker säng. Och har funderat på våran dotters säng oxå, att man ska köpa en liten högre, som dom inte kan hoppa in i. =)

Det finns ju alltid lösningar på allt. Och jag tycker dom här lösningarna ni gett mig är inte svåra eller jobbiga alls!! =)

37#

haha, exakt. Så nu ska hem efter jobbet och styra upp allt =)

Jag tycker att du har tagit ett jättebra steg angående era illrar, du vill också ta ansvar för dom vilket jag tycker är riktigt bra. Tycker du ska stå på dig mot din pojkvän.

Jag tror om du/ni börjar ge illrarna mer uppmärksamhet; låta dom vara med er istället för att vara instängda på toaletten, få gå ut på promenader och busa med er så kommer dom nog också bli en trevlig del av er familj. Jag har faktiskt sett att illrar reagerar likadant som katter och barn, får dom bara lite uppmärksamhet och kärlek så kan man förändra ett dåligt beteende.

Din pojkvän har lite rätt att dom är som barn, man måste hålla lite koll på dom så att dom inte gör något dom inte bör, men här finns jättemycket information att hämta och man behöver inte kunna allt, det viktiga är att man tar bort farliga element som du har fått tips på här.

Mitt tips är att börja med att ta ut dom i korta stunder där du kan hålla koll på dom och sen kan du öka detta successivt när du känner att du börjar få koll på allt bus dom kan hitta på.

# 37 Vad snackar han om? Försöker han att trycka ner dig när han säger att du inte kan nått?!

Självklart är illrarna lika mkt ditt ansvar som hans, tycker iaf jag. Tycker det är super att du tar dig tid och ork att försöka göra det bättre för illrarna.

Vill inte din sambo ställa upp på det så tycker jag att ni ska omplacera illrarna till någon som har mer plats för dem.

Detta är absolut inget mot dig men jag förstår inte hur din sambo tänker.

40#

Oh vet inte vad jag skulle göra utan alla era inlägg.

Ja hålelr med dig, så tänkte jag göra. Börja me att ta ut dom några stunder, för jag känner dom knappt. Så se vad  dom busar med och hur dom fungerar lite mera. När jag rä på toan för att vara med dom, så är dom mysiga, jag tar ner handen och dom vill komma upp..

Dom är ju fina djur, och dom har ju oxå egna personligheter, de är ju de man vill lära känna och se hur dom fungerar. Jag tycker de är jätte spännande!! =)

41#

Jo exakt förstår exakt du menar, Jag blev jätte ledsen igår när han sa så. Han kolla på mig som om jag vore en dum blondin. För att han kommer hem sent, så jag sa att jag tänkte börja ta ut illrarna en stund om dagarna för att jag vill! Och då säger han att de itne går för att han måste vara hemma… Men hur himla svåtr kan det vara. Jag är mamma till ett barn som de är samma sak med säkert hem, små saker, el-uttag, och blommor och jord som barn gärna smakar på!

# 43 Så länge du vågar ta i illrarna så är det klart du kan släppa ut de.

Se bara till att ha stängt fönster och ytterdörr (har du väl ändå ) och håll koll på vad de gör, iaf i början så du inte glömt några hål under garderobskanter eller liknande.Du lär ju märka om något rasar ner.

Tycker ärligt talat du inte ska bry dig så mkt vad din sambo säger om ditt kunnande, ta ut illrarna iaf de lär ju bli överlyckliga.

44# Jaa guud ja, klart jag vågar ta i dom. =)  Enda gången jag tycker de är lite läskigt är när dom kryper upp mot axeln, men de är bara för att jag är rädd att dom ska ramla..

Aa precise, de är ju stängt..

Aaa tänkte ta ut dom ikväll ämnå, innan han kommer hem. Busa lite =)

# 45 Tycker jag du ska göra!

#43 Som du säger, du är mamma till ett litet barn, såklart du klarar av att ha ute illrarna utan att din sambo är hemma. Bara för att det "har varit" din sambos illrar så betyder ju inte det att du inte kan ta hand om dom. Min sambo hade en katt när vi blev tillsammans och jag behandlar honom precis som min egen katt, jag uppfostrar honom precis lika mycket som sambon gör.

Och precis som alla andra säger, man måste kanske ha lite koll på dom men du märker ju tids nog vilka bus dom hittar på och vart dom försöker krypa in.

Jag har ingen egen iller än men jag ska skaffa till sommaren och det är främst jag som vill ha, min sambo var lite tveksam i början (han visste ju knappt vad djuret Iller var) men nu tycker han att det ska bli spännande med en ny familjemedlem och en ny "djurart" att utforska :P

Ofta behövs inte så mycket kunnande för att hantera en iller. Sunt förnuft och vilja =) Blir det jättejobbigt och du måste få undan dem, använd handskar om du är rädd, och det är värsta scenariot jag kan tänka mig. Tror inte att du skulle misslyckas!

Som du säger, du har ju barn. Då vet man vad det innebär att hålla koll överallt samtidigt ;)

Lär illrarna känna dig, och du dem kommer de lyssna på dig mer framöver med, och då går det att styra dem en aning med tonlägen på rösten när de gör något fel, och på köpet får ni mer harmoniska djur =)

Helt tagen av att en icke iller-frälst, och som du själv sade inte största djurälskaren tar sånt ansvar! Eloge till dig. Lycka till!

#43 Ska du omplacera någon så borde det vara din pojkvän, och behåll illrarna ;)

Tror du klarar detta jättebra, stå på dig! Min tjej har aldrig haft djur och är inte så van vid dom heller, var även rädd för illrarna i början, men nu ett par veckor senare så tycker hon att det är hysteriskt roligt. Hon vill ha med dom överallt och har börjat misstänka att hon hellre träffar illrarna och katterna, än mig ;)

Om ni bor i sthlm´strakten så är ni välkomna hit och träffa våra underbara monster!! Den 11/10 blir det dessutom träff här och då kommer det finnas erfarna illerägare på plats med maaassor av kunskap. "Ingen kan allt men alla kan nåt".. ; )

#47

JA men precise, det är så jag tycker oxå. Jag känenr ju att det är mina djur oxå. Och jag är mkt emot att dom är inlåsta i badrummet. Jag vill att dom ska känna frihet och blir en del av oss. JAg vill lära känna dom små =) Och jag menar på han låter det som att illrar är jätte svåra att ta hand om och att dom. Men jag tror han verkligen överdriver.

Som din sambo, jag hade heller ingen anning om vad en iller var innan jag träffa min kille. Först var jag lite rädd,  för jag har alltid varit lite smårädd för djur. Men jag gav dom en chans. Och jag tycker om dom nu. Jag tycker det är spänannde, som du skrev, att utforska dom lite. =) Ocha att dom kan lära känna mig.

#48

JA men precise. JAg menar när man får sitt första barn så kan man ju itne allt heller, Man lär känna varandra och så ser man ju vad ens behov är, och vad dom vill och inte vill. Alla barn, människor djur är ju olika. Och det är de  som är så himla kul. =)  Och jag är inte så speciellt rädd för dom. Jag tycker dom är gulliga och jag har väl en sorts nyfikenhet på dom oxå, som dom säkert har för mig =)

Ja precise, asså de låter så spännande allting =)  Vill bara gå hem från jobbet och busa med dom nu!!!

Söt du är, en eloge till mig =)

JAg kanske inte är den största djurälskaren, men jag hatar inte djur. och nu när man lever med djur, så måste man ju göra det bästa. Eftersom det är ju vi som tar kommandot över djuren. OCh dom är värd ett lika roligt och fridfullt liv som alla andra. =)

49#

haha, eller hur. Omplacera killen och ta illrarna för mig själv!

Omplacera dom vill jag verkligen inte göra, VIll hellre göra något bra av situationen.. För de kan man, så himla svåt är det inte.

hahaha. då är din tjej lik mig! För jag var ju oxå rädd i början, men sen så ser man ju att dom har ett speciellt liv i sig, och att dom är riktigt underbara, och däremot mkt busiga. =)

Och såå mysiga när dom sover så nära och tätt in på varandra.

#50

Låter jätte trevligt, vi bor i stockholm =)

Vad gör man på dom träffarna?? Gud, ångra inte ett enda dugg att jag började skriva här. Trodde alla skulle strunta i mitt inlägg. Men ni är helt underbara allihopa!!

Tycker du ska dissa din kille och släppa ut illrarna när inte han är hemma… ;-) Sen kan han ju få veta om det sen när du vet hur bra det går… hahaha.- Nä, men när man väl är sambos så är det ju så att man måste hantera djuren som om de vore bådas, och då är det klart att du ska få lära dig att handskas med dem. Precis som han lär sig handskas med ditt barn.

Illerträff är kul, ta med illrarna och joina!

Men kolla att inte illrarna har öronskabb först, eller för den delen att de inte får öronskabb på träffen. Öronskabb märks genom att de kliar sig mycket runt huvudet och i nacken. att de kanske har mycket örongegga. Ibland märks det inget alls, men man bör ändå göra stickprov minst en gång/år hos veterinären som kollar örongeggan i microskåp efter skabb och svamp. Obehandlat kan det ge öroninflammation och i värsta fall värre inflammationer i huvudet. men värst är såklart att det klias något inni norden… Bör även tilläggas att öronskabb är extremt vanligt. och extremt smittsamt mellan djur.

55#

haha, jaa har faktiskt tänkt på den saken hela dagen.Ja precise, man måste ju faktikst vilja.och jag villl, så vet itne vad han problem riktigt är? Precise, han ser ju sina djur som sina barn, men så behandlar man inte barn eller djur! SÅ tycker han säger emot sig själv. Och om de kommer gemensamma barn i framtiden så vill man ju att illrarna ska vara de

Ahaa, okej. Öroninflammation. Som jag har märkt så kliar dom sig inte så mkt på huvudet. Men det är ju inte så ofta jag är med dom. Med tanke på situationen. Men det ska jag kolla upp.

Om dom skulle ha skabb? finns det någon risk att de smittas till människa??

Bor du  också i Stockholm?

Skabb kollar du genom att ta en tops och gräva ur lite öronega och sen kolla under mikroskåp eller förstoringsglas. Eller helt enkelt en vända till veterinären där du dessutom kan få recept på stronghold att behandla med om det visar sig att dom har skabb

#56> öronskabb smittar inte till människa.

Bor i Uppsala… :-(

57# Jasså okej, ska nog be killen kolla det. Vet inte om han har gjort det. Vet iaf att han var hos veterinären för ett tag sen =)

58#

Okej

Maste bara saga att illern pa bilden ar jattepluttsig och sot!

61#

hihi jaaa hon är jätte sööt =)

Hon är liten å söt… Hon blev min favorit först. =)

Om man får ha en favorit??

Haha klart man far! :P
Fast mina ar favoriter pa olika satt. Vill jag ha en valuppfostrad iller som inte forsoker ha sonder saker, inte ater saker hon inte ar tillaten att ata och halsar fint pa framlingar sa ar Pudding helt klart favoriten! Sa sjukt valuppfostrad :)
Loki ar gosfavoriten, Nisse ar gosfavoriten nr2, men sotfavorit nr1, Lotta ar skramma folk-favoriten haha :P

Tycker det är kanon att du engagerar dig i illrarna. Jag funderade bara på en sak. Det var din pojkvän som skaffade dem och han vill ha dem enbart i badrummet. Varför vill han då ha iller överhuvudtaget? Egentligen? För om han vill ha iller för att de är mysiga, underbara djur så måste han ju förstå vad som får dem att må bra också. Det är ju inget kul att ha djur som man inte träffar, vad är då meningen liksom?

hur gammal är eran dotter? Tycker hon om illrar? :)

Har inte så mycket att tillägga i denna tråd eftersom det mesta är sagt men du ska ha en eloge som verkligen försöker! Fortsätt motarbeta din pojkvän och kör så det ryker =)

63#

hehehe underbart, Hur många illrar har du?? 4 stycken?? =)

Om jag förstått rätt så om man ska ha iller, så ska man inte bara ha en? Som gillar att vara många tillsammans??

64#

Jag funderar samma sak också. Jag har frågat  honom på lite fint sätt, men han blir bara arg då. Ja precise, för jag är sugen på att skaffa katt, har hört att katt och iller går bra ihop? Om det nu stämmer? Och det är ju för att jag är själv van att ha katt, men han säger nej iv har ju tre illrar. Men dom är ju knappt ute med oss.

Nu i helgen har illrarna varit i lägenheten, och dom blev jätte glada, sprang runt o lekte.. Kom till mina fötter och ville verkligen ha uppmärksamhet =)  Heelt underbara!!

65#

Hon är 4 år.

Jaaa så fort vi släpper ut dom så tycker hon det är kul.. Hon försöker leka, men ibland blir de lite vä mkt att hon jagar dom. Men man är ju med hela tiden.. Men när dom börjar klättra på benen, då blir hon lite skraj.

66#

Tack =)

Jag försöker så gott jag kan. Djur har lika mycket hjärta och själ som en människa. Och det ska man ha respekt för.

Kul, låter som om du kommit en bit åp vägen. Försök göra det till en daglig vana att släppa ut dem, och snart kan ni ha dem ute dygnet runt (kanske inte på natten då om de tar sig upp i din dotters säng???).

#68 Vad glad man blir av att läsa detta Jag tror illrarna och ni kommer att må bättre av att dom får komma ut och vara med hela familjen.

Jag har två katter och två illrar, det funkar bra. Introducerade illrarna för katterna för en månad sedan och det blir bara bättre och bättre. Dock så var illrarna totalt orädda till en början men jag börjar misstänka att katterna har satt lite respekt i dom då illrarna inte längre är lika framfusiga och vågar inte hoppa på missarna. Dock går det bra och ligga bredvid varandra och sniffa en massa.

Men skaffar man en liten kattunge så tror jag nog det går bra, illrarna är nog inte det största problemet då katter är mer revirvaktande än vad jag upplever illrar till att vara. Men så är ju också min illervana rätt begränsad.

#67 Japps, har 4 stycken! :)

Blir precis som de andra sa glad av att lasa att det gar framat! :D

Ang det här med att se det här att bita i ansiktet och i närheten av ögonen när man sover som aggressivt, oprovocerat bitande.

Det är faktiskt inte det, utan det är nånting som faller sig instinktivt för våra illrar, dom är ju rovdjur ändå.

När vi ligger ner och sover, dvs har ögonen slutna, så rör sig ändå våra ögonglober bakom ögonlocken, ögonfransarna och området kring ögonen rör sig också. Detta stimulerar dom naturliga instinkter som vissa av illrarna har kvar, rörelserna liknar ju mycket ett bytesdjurs rörelser, och resultatet blir då att illern försöker bita/jaga det som rör sig. Det är lite som när man leker med en kattvippa - det är inte fjädrarna i sig, som stimulerar till jaktbeteende, utan rörelsen.

För min del visar detta beteende enbart att illern inte är så långt framavlad att den förlorat alla sina naturliga instinkter.

Jag har hamnat i en sådan situation. I början med min kille, så var han hemma hos mig på helgerna. I början, de första veckorna, så låg han o gosade med Max i min säng o allt gick bra. Tills en dag då Max sprang runt som han brukade killen stod i rummet o vi pratade. Sen pang, så satt Max i hans tå… O han bet ganska ordentligt, svår att få bort ibland. Jag tycker att det var konstigt eftersom de känt varandra o han inte visat ngt intresse av att bitas. Jag sa till honom, eftersom killen var för rädd o arg.

Nu bor vi tillsammans, o det är samma sak. Max han är lös i den halvan där killen är minst. Men det slutar med att killen springer igenom de rummen. Varför håller Max på så? Han biter aldrig mig, o hur ska man göra? Retorisk fråga då killen är rädd o inte vågar säga till Max själv, då han är säker på att Max kommer hugga igen. Utan det är alltid jag som säger till…

Max kom från ett kanske inte så bra hem, för han var väldigt aggressiv o hungrig när han kom hem till mig. Han sprang överallt, o stannade inte en gång. Han åt allt han hittade, mest alla tyger o bet hål i säkert 15 tröjor o öppnade dörrar o klättrade på allt.
Han blev bättre då jag införde illermat o tillgång till mat hela tiden (men kunde inte göra det på direkten, då han åt tills han spydde).

Han bet mig hela tiden, varje gång blödde det o han ville sällan släppa. Efter några månader, var han helt tam, mot mig…
Men det fanns ingen annan som vågade komma i närheten, då de såg vad han gjorde mot mig. Så han är inte van vid andra mer än mig, o han har även väldigt svårt för djur.

Så jag känner mig väldigt ensam med Max, för nu när jag har sambon (o eftersom d ekom överrens i början) hade jag trott att vi skulle bli en "familj" som kunde mysa ihop alla tre… Men det är det klart att så kommer det inte bli. Det är knepigt…

#71

Aa precise, Man måste ju börja någonstans =)

Aaa, mitt mål är att kunna ha dom ute fritt dygnet runt, men först har vi ju då dotterns säng att göra iller säker.

72#

Ja precise, jag tror hela familjen mår bra utav det. För just nu tänker jag på det hela tiden

Jasså, de låter underbart. Fö jag är verkligen kattsugen.

Men kommer npg köpa mig en vuxen katt som behöver omplaceras. Finns så mkt gott av dom. Aaa okej, så du menar att de är nog lättare att skafaf en vuxen katt istälelt för en kattunge??

73#

Det är turen att jag har haft alla här, som har hjälpt mig. För vill man, så kan man

74#

Jo precise, jag har full förstående för att dom är rovdjur, men man blir ändå rädd av situationen. Men det är ju bara bra att det inte blev så allvarligt. Man lär ju sig utav det.

#77 Jag tror nog att det är enklare att introducera en kattunge till familjen som får vänja sig vid illrarna än en vuxen katt, kattungar har oftast lättare att ta tills sig nya saker och är nyfiken medans en vuxen katt har sina tankar och ideer.

Men samtidigt så är det nog lättare om katten kommer till er familj och träffar illrar än att han bor där och illrarna flyttar in då han inte har något revir. Min hona är så gammal så hon vill ju bara ta det lugnt och inte ändra på sina vanor så hon har svårare att acceptera illrarna än hanen som är mer nyfiken av sig. Honan har o andra sidan inte accepterat hanen ännu och det har gått fem år :) Men o andra sidan så konkurerar inte illrar och katter riktigt på samma sätt om yta och mat.

75#

 Oj, det lät ju inte alls så kul det här du skrev.

Jag kan förstå din pojkvän, då jag har varit i nästan samma situation. Jag var rädd och vågade knappt gå på golvet då han hade hanen ute löst i lägenheten.. MEn ingen iller har bitit mig, men hanen har bitit andra vad min kille berättat. Men jag tror din kille måste våga mer, säg åt och visa att han bestämmer, jag är verkligen inte värsta illerexperten, men kan berätta bara av erfarenhet occh vad jag lärt mig av experterna här =)

OCh jag tror att alla djur testar väl, man måste visa vem som bestämmer. Men hur man gör mot en iller vet jag itne exkat, men det kan någon på denna sajt säkert lära dig så du kan berätta för din kille. Jag hoppas att det löser sig och att din lilla Max lär sig och släpper in din kille i familjen

tappa inte hoppet bara =)

80#

Ja sant, det har du nog rätt i, att en kattunge blir van från början. Bara det itne blir bråk och så, För då blir jag rädd.

 Okej, det låter faktikst inte så farligt. Fast min kille vill ändå att jag ska vänta med min katt!  Typiskt. men ska nog ta och fixa med illrarna först så att de funkar bra, sen ska jag nog tänka på katt!

#82> Just ui det här fallet håller jag nog med din kille, ja menar det är ju bättre att ni får illrarna att funka i familjen innan ni skaffar er ett till "problem". Det är faktistk inte säkert att det funkar med katt och illrarna, och då måste ni ha dem åtskilda. Då är ni åter tillbaka på ruta noll (illrarna i badrummet). Se till att en sak funkar innan ni skaffar nästa projekt, är mitt råd! :-)

Måste hålla med #83 att det är bättre att vänta.. men jag vet ju hur det är när man vill ha. Men samtidigt så får du ordning på din pojkvän och illrar så kommer du få fantastiskt kul o trevligt… kanske så glömmer du att skaffa en misse :)

Små barn kan fungera jättebra med illrar.
Här har vi en bild på min dotter Sanna med sin första iller Bella. Kortet är taget ca 2 månader innan hon fyllde 3 år.

Sicken snygg dorr(?) du har Asa!

#86: Det är våran ena illergrind. Vill ha så jag kan ha ytterdörren öppen på sommaren men att illrarna ändå kan vara lösa utan att de kan rymma.

83#

Jo exakt håller me dig. Katten får nog vänta ett tag. MEn det kostar inget att drömma sig bort ibland =)

84#

Ja exakt håller med.. Så kissemissen får vänta ett tag. =)