Hon har kräkts nu i snart två dygn. Kontraströtgen visade inget stopp, men allt hon får i sig kräks hon upp. Kan vi tvinga i henne vätska? det kommer upp lika fort igen. hon är så medtagen nu.

Jag skulle inte försöka att ge henne ngt om hon bara spyr, det tar på krafterna. Åk in snabbt som sjutton

Det kan vara hårbollar, sånt syns inte på röntgen och ibland inte på kontrast heller. Om hon verkar allmänt frisk förutom den här situationen nu så kan du gnidda in lite honung eller sirap i tandköttet. Men inget så hon behöver svälja.

Lycka till!!!

Om inte annat så behöver hon säkert vätskas upp nu och en uttorkad iller kan man inte vätska tillräckligt själv.

Säger som de andra. Åk in så fort som möjligt innan det är för sent.

Kom från veterinären just. Tagit blodprov som hade bra värden och hon har vätskats upp med 30 ml, så nu är hon förhållandevis pigg men arg som så in i bomben och uppskärrad pga av alla stick.

stackarna hoppas det löser sig och att hon blir helt frisk :D

har dom kontraströntgat halsen? kan sitta stopp där som gör att dom kräks.. oftast kllar dom ju bara tarmarna

Vi ska nu testa att inte ha någon mat framme under natten då detta bara verkar irritera magen. Vi fick lite antibiotika hos veterinären också, i spruta så hon slapp svälja.

Det blev inte att vi åkte till Luleå, jag pratade med personalen där och de trodde inte att hon skulle behöva öppnas, men att det var viktigt att hon blev uppvätskad. Och det blev hon, för vi åkte till Vännäs (2 mil bort, Luleå ligger ca 23 mil bort) och fixade allt.

Vi får hoppas att det blir en kräkfri natt inatt, och att hon dricker duktigt. Vi får schemalägga tider inatt då vi går upp och tittar till henne.

Hur har det gått?

usch, vad hemst! Hoppas det går bra för tösen eran! *håller tummarna* Vilken tur att de kunde lösa det i Vännes så ni slapp åka med henne så långt.

Tänker på er

Det har gått bra! Här kommer hela historien:

Det började i torsdags kväll, Frenja hade kräkts några gånger. Vi gjorde vätskeersättning som vi fick i henne. Hon var slö och lite uttorkad. Men vid 3-tiden på natten blev hon piggare. Hon bajsade, åt, drack och ville busa lite. Då slappnade jag av och gick och lade mig.

Tidigt fredag morgon väcker Björn mig: Frenja har spytt massor, under hela kökssoffan. Hon är verkligen slö och vill inte dricka eller äta. När vi försöker tvinga i henne vätska med en spruta, kräks hon bara ännu värre. Samma sak när hon själv försökte äta eller dricka. Då ringer vi till Vännäs veterinärstation, som är extremt underbemannade och fullbokade, och får tid kl 11. Jag ringer i vilda paniken till min underbara chef Monica som förstår precis och hon får då jobba själv under rusningskampanjen, utan rast.

Hur som helst far vi iväg till Vännas där de kontraströntgar och vätskar upp Frenja. kontrastvätskan gick igenom hur fint som helst och de kunde inte se någon främmande kropp. Vi får också antibiotika och en "pasta" som ska vara snäll mot magen och återuppbyggande. Vi satt där i 4,5 timmar! Ingen verkade fatta att det var akut, fast vi påpekade det flera gånger.

Vi åker hem i ilfart, äter i bilen. Jag rejsar till jobbet och kommer dit kl 16:30 (skulle ha börjat kl 11) och avlöser Monica så att hon får åka hem. Kvällen hemma sedan är lugn, Frenja äter lite mat och bajsar, men medicinen lyckas vi inte få i henne. Hon kräks ett par gånger till under natten.

På lördagen far jag till jobbet och Björn är hemma med Frenja. På eftermiddagen runt kl 14 ringer han och berättar att Frenja är sämre igen. Hon har blivit slö och har kräkts igen. Jag kommer hem vid 17 och vi försöker vätska upp henne igen. Hon dricker gärna vatten från Björns mun, men vill inte ha vätskeersättningen. Vi vågar inte tvinga i henne vätska, risken att hon kräks ännu värre av det känns inte värd att ta.

Under hela lördagen har Björn haft kontakt med veterinären i Vännäs via jourtelefonen. Det var hon som rådde oss att ev. åka till Luleå. Vi var verkligen beredda att göra det, bara vi kunde fixa någonstans att sova där under natten och om jag fick vara ledig från jobbet på söndagen. Ok, vi ringde till Luleå. Veterinären där sade att han tyckte att vi skulle åka till Vännäs och vätska upp henne igen, för det han kunde göra på jourtid var endast vätska upp eller lägga in henne med dropp, och det kunde de lika gärna göra i Vännäs förklarade han. Vi ringde genast Vännas och fick komma dit kl 19.

Väl där tog vi lite blodprov på Frenja. Hon sprattlade så mycket att vi bara fick till två prov, ett lever- och ett njurvärde. båda såg fina ut. Hon fick 30 ml vätska under huden (mindre populärt) och även kvällens dos antibiotika som spruta. Stackars lilla gumman var inte glad på oss! Inte nog med att det skulle rakas och stickas överallt, vi fick hålla i henne väldigt hårt, och så fick hon jätteirriterande tejp på båda frambenen! (plåster).

I samråd med veterinären beslutar vi att inte ha någon mat framme under natten, endast vatten. Maten verkar bara irritera magen så att hon kräks. Vi lägger upp ett schema för regelbundna kontroller under natten. Nu hade hon i alla fall fått tillräckligt med vätska för att överleva natten.

På morgonen idag vi halv åtta väcker Björn mig. Han hittade boven i dramat! På väggen i köket vid hennes bajslåda sitter det fats en hård gummiplupp. Ungefär lika stor som en halstablett. Hon har alltså haft denna otäcka tingest i magen i flera dygn och lyckats överleva och till och med bajsa ut den! Vi blev så fruktansvärt lättade och glada. Men detta är sista gången jag litar på en röntgen! Det hade nog varit skonsammare för alla parter om hon bara blivit öppnad med en gång. Jag kan inte fatta att vi haft sån tur!Hon hade lika gärna kunnat stryka med. Stackars vår lill-skrutta!

Frenja har kalasat på kycklinghjärta idag (hennes favvo) och ätit och druckit och verkar jättepigg. Vi ska dock fortsätta ge medicin eftersom hennes mage och tarm troligtvis är DUKTIGT irriterade.

Det var hela storyn, hoppas någon orkade läsa hela :)

Wow! Starkt jobbat av henne! Hoppas att hon haller sig ifran gummipluppar nu :)

Ja, det får vi hoppas. Det konstiga är att vi inte hittar vart pluppen hör hemma. Den ser uta att kunna vara någon liten "möbeltass" eller luck/låddaämpare av något slag. Vi får fortsätta leta och hoppas att vi hittar källan. Det läskiga är att hon kan ju ha käkat upp den ute, eller att man bara fått med sig den från någonstans och tappat den på golvet.

Tur i oturen att det gick så bra. Det där hade kunnat sluta med kattastrof.
Som sagt var, det är inte alltid man kan lita på de där med röntgen. Vissa saker syns inte på röntgen, så lätt att det hamnar där det inte syns.
Hoppas hon fortsätter att krya på sig nu och att ni hittar vart plutten kom ifrån.

Luleå är bra :D

Va skönt att hon fick ut den..och jag som trodde att kontraströntgen va det bästa man kunde göra om man misstänkte stopp..man lär sig nått nytt varje dag. Hoppas hon fortsätter att krya på sig och att magen blir helt återställd=)

Tur att din iller klarade sig, när dom blir sjuka går det ju så fort har jag märkt, våran Gizmo har också nyss varit sjuk och klarat sig. Det var en riktig pärs.

Otroligt att det gick så fint, nu kommer jag troligen ha mer hökögon på våra illrar också..

Oj vilken tur att pluppen passerade av sig självt. Att inte illrarna läser trådarna här på forumet och lär sig en gång för alla att de inte ska äta pluppar och öronproppar av olika slag… *suckar uppgivet* Tror jag ska ha högläsning för mina grabbar ikväll.

Nä, ni hade verklgien tur att det passerade så fort som det gjorde!

jadu, det kan man kalla änglavakt! Tur att det inte blev värre än så.

Kramar till er och lilltösen

Ja, vi är helt slut nu efter den här helg-pärsen. Frenja är också lite trött, men i övrigt verkar hon helt återställd.

Gud så skönt att allt gick bra. Tycker veterinärer borde öppna även om dom inte ser något jättetydligt när symptomen är så tydliga som i det här fallet.

Håller med! Det borde alltid vara så när det gäller djur tycker jag.. för man vet ju aldrig vad som döljer sig under ytan så att säga. Och när det kommer till iller är det ju speciellt lätt hänt att det går riktigt illa om man inte upptäcker felet på en gång/väntar med lösningen.

Samtidigt som det är dumt att skära i onödan… men när det är så mycket som så starkt pekar på främmande föremål tycker jag att veterinärer borde öppna ändå.

jo, menade ju inte att man alltid ska öppna även om det inte behövs, utan om det verkligen är så att alla symptom pekar mot att det är nödvändigt. I alla sådana fall borde man göra det.

Ja, jag tror det var lite av "bekvämlighet" från veterinärernas sida som gjorde att de inte ville öppna upp. Eller bekvämlighet är inte rätt ord, de hade bara två veterinärer inne just den dagen. Resten var sjuka eller utomlands och det var en massa patienter inbokade, plus andra akutfall med påkörda katter osv. Tror inte ens det hade möjligheten att operera henne i fredags.

Klassisk iller-grej: bli dödssjuk den mest olämpliga dagen under året. Jag skulle ju jobba från 11-19 under extrem rush (tag tre betala för två och fredag efter löning, alla våra extraanställda var dessutom upptagana) och Björn hade för första gången sen terminen började en massa obligatoriska föreläsningar. (men det var ju bara för oss att skolka och åka in) Plus att det var fredag och supersvårt att få hjälp underhelgen då alla är lediga. Jour - jo pyttsan!

Uffa, fy va otrevligt! Vad skönt att hon fick ut den på egen hand. Oliver åt upp en bit ballong från sitt 6 månaders kalas. Vi märkte ingenting. Några dagar senare blev  han slö och uttorkad så vi funderade på att åka in med honom, men beslöt oss för att avvakta. Några timmar senare, kanske dagen efter så¨upptäkte vi också vad som hade hänt. Han hade fullkomligt exploderat upp efter badrumsväggen. Mitt i smeten sitter en bit blå ballong snyggt upphängd på kaklet. Den illern har änglavakt *peppar peppar*, efter det så har han blivit trampad på över ryggen 2 gånger och hoppat ut genom fönstret 2 ggr.
Fantastiska varelser!

Hoppas lilltjejen kvicknar till och blir sitt gamla vanliga jag snart igen :)