Kastrera inte, helbarfa och se till att inte ha det för varmt och ljust under vinterhalvåret är mina tips för att minska risken för cancer.

ta bort torrfoderet helt och ge en välbalanserad BARF- bytesdjurs föda. Håll dem okastrerade, samt utomhus. i så naturlig belysning och kilmat som möjligt. Det är väl ungefär vad man kan göra som mest för att gardera sig. sedan spelar även genetiken stor roll såklart. Så var noga med vilken iller du köper, och hur hälsostatisktiken och livslängden ser ut i linjen.

Luktar dom väldigt mycket och revirmarkerar dom mycket om man inte kastrerar honom?

Lite farligt att skriva att man inte ska kastrera illern om den nya ägaren inte har någon aning om vad detta innebär. Vad det krävs för att hålla en okastrerad hona tex.

Angående hälsokoll brukar jag köra en gån om året när dom vaccineras men sen när dom kommit uppåt i åldern, bortåt tre eller så så tycker jag det kan finnas anledning att kolla upp oftare, framförallt om illern har problem med sommarsvans eller börjar se skruttig ut.

#3 en hane luktar. Det går inte att komma ifrån, sedan varierar det hur mycket det luktar från individ till individ. Viisa hanar revirmarkerar överallt andra inte. Min Ludde var 100% rumsren under brunsten, men inte sen :P Han revirmarkerade enbart på lådan

#4 Antar att alfos är en hane=) Annars hade jag inte gett det rådet.

#4 mitt inlägg var nog lite mer för att illustrera hur olämpliga illrar egentligen är som inomhus husdjur om man ser objektivt på det hela. Vill man ha en iller är det ofta som ett husdjur, inomhus, och man ska även klara av att leva med det. Vill man då försäkra sig om att illern får de bästa förutsättningarna för att leva ett långt liv.. ja då var illern kanske inte så lätt att anpassa till ett liv som husdjur…

funderar lite mitt i natten… vi rekommenderar folk att kastrera sin iller, eftersom honor kan dö av aplastisk anemi, hanar luktar illa och revirmarkerar etc. samtidigt så gnäller vi över att illrar får cancer tillföljd av tidig kastrering… och man borde inte kastrera, men då får de aplastisk anemi, luktar illa, revirmarkerar, så man bör ändå kastrera dem..bla bla bla…. lite skrämmande faktiskt

Tack så jättemycket för alla svar :)

#6 Brukar dom oftast lukta mer när dom är okastrerade? Är det större risk för cancer ju tidigare man kastrerar eller kan man kastrera dom när dom är kanske 2-3 år?

#2 Utomhus vill jag nog helst inte ha honom, vill ha min lilla plutt inne hos övriga familjen :) Fast man skulle ju kunna ha en stor utebur som han kan vara i ibland.. Vad tror ni om det? :)

#7 Jag tänkte mer att i och med att Alfons inte ens är född än så kan det ju mycket väl bli en Alfonslina till slut, man vet ju aldrig.

#10 du e inte så oslug ibland alltså

#10 Hahah :) Ja, det kanske det blir till slut. Får se vilken individ som passar mig. Har "bokat" en hane men om jag passar bättre ihop med en hona kanske det blir det. Tänkte faktiskt inte välja iller, jag ska låta illern välja mig. Jag har velat ha en pastell men om en viltfärgad vill flytta hem till mig så blir det så. Så vem vet, det kanske blir en liten Alfonslina till slut :P

Har ni några bra tips på hälsosam BARF? Vart får man tag på sånt?

Rå äggula, är det bra? Har hört att dom inte ska ha för mycket? Varför inte vitan också?

Jättetacksam för alla svar jag redan har fått :) Vill veta så mycket som möjligt innan jag får hem min lilla plutt :)

BARF ör biologiskt anpassad rå föda, det är hälsosamt i sig=)

Kyckling, kalkon, gris, lamm, nöt, möss, insekter, lite fisk

I huvudsak med ben, rent muskelkött som fileer är inte fullvärdigt. Tips är att läsa på om vildillerns föda och sen anpassa det till vad du kan få tag på

Vet inte riktigt vad som räknas som BARF. Vet att det är rått och jag har läst lite i andra trådar om hjärtan och kycklingvingar och sånt men skriv gärna allt ni kommer på som räknas som BARF :)Kan man köpa sånt i en vanlig mataffär? Räknas rått ägg som BARF och kan man ge hela ägget eller är det just gulan som är bra? Vad är speciellt med vitan?

#14 Hann inte läsa innan jag skrev :) Ska kolla det med en gång.

Barf försöker efterlikna vad en vildiller äter. Så som sagt, tipset är att läsa på om vad vildillrar äter och sedan utefter det anpassa en meny som funkar.

Det allra bästa är att alltid kunna servera illern hela bytesdjur som te.x möss, råttor, kanin, grodor, insekter men det tilltalar inte alla=)

Antingen ger man sin iller kött… eller så ger man sin iller BARF..det är faktiskt milsvidd skillnad på de två. Kött är kött, det ges som komplement/godis vid sidan av torrfodret, här räknas även enstaka vingar några ggr i veckan för att motverka tandsten in. Att BARFA sin iller är faktiskt en form av vetenskap, och inget man bara gör. Det kräver mycket tid och kunskap för att göra det rätt. Fel anpassad barf kan ge förödande konsekvenser för illerns hälsa. Om man inte vet vad an gör, är det bättre att ge sin iller ett bra torrfoder och kompletera med kött.

Barf betyder biologiskt anpassad rå föda, och det är inte automatiskt kött, man kan även barfa kaniner och andra djur. Det innebär i korta drag att man anpassar djurets kost utefter just den artens specifika behov. För iller gäller alltså att immitera vildillerns naturliga kost så mycket man kan. Vilket självklart inte är lätt, och ibland får man fuska lite och ta genvägar. Men grundläggande är att man besitter kunskap om illerns näringsbehov. Vilka mängder av vad de ska ha, vilka vitaminer och mineraler de behöver, vilka vitaminer och mineraler som är farliga att överdosera osv osv.

Mitt tips till dem som inte barfat inna  är att  plugga på som bara den om illerns näringslära, samt vad barf egentligen innebär, innan man börjar, man behöver inte kunna allt, men det är bra om man kan få hjälp av andra som oxå barfar. Men återigen: man måste veta vad man gör.

Ordet BARF och Barf - mat används i dagsläget alldeles för lätt. Idag så anses det som att man barfar sin iller enbart för att man ger dem ett par vingar, eller än värre färs och fileer ett par gånger i veckan. Det är INTE barf. Det är att ge sin iller kött. En iller kan INTE leva på bara färs eller fileer… troligtvis skulle den då dö fortare än om den bara fick friskies torrfoder.

Men i det stora hela alltså, rått kött är bra..? :P Spelar det inte någon större roll vad för djur det kommer från? Är det några ben som inte är bra att dom får i sig, tänkte mest på fisken och dess småben..? Kan dom sätta i halsen av det..? Är det bäst med lite större ben som dom kan ligga och gnaga och tugga på..?

#19 läs #18

köttet ska alltid vara rått. ALDRIG tillagat. Ben från de flesta djur är ok, men man kan vara lite försiktig med störe märgben etc, eftersom det tydligen har förekomit att illrar har skadat tänderna. Fiskben är okej egentligen, men eftersom fisk inte direkt ingår i en illers naturliga diet är jag något restriktiv med det, samt att jag personligen är lite skeptisk till benen 

Här är en bra sida att börja på om man funderar på Barf… det finns även en tråd om barftips… ska se om jag kan hitta den och putta upp den

http://www.pet-plus.co.uk/Info%20Feeding%20raw%20food.htm

Sök på BARF på nätet, även BARF + Ferrets så kan man hitta mängder. Tänk på att allt man läser på nätet inte är fakta, och användt sunt förnuft, och kolla gärna med fler källor. Har funnit mängder med sidor där folk tipsar om bra iller barf, som egentligen visat sig vara på snudd livsfarlig…

Trodde aldrig att jag skulle få så här många bra svar :) Tack så jättemycket!

Om man ger sin iller torrfoder och ger lite råa kycklingvingar eller något hjärta då och då, får dom i sig tillräckligt med näring då för att hålla sig relativt friska?

Det enda illertorrfodret som jag har hittat i djuraffärer i närheten är ANF, är det ett bra torrfoder? Det finns ju att skicka efter men det är ju enklast att kunna köpa i djuraffären.

#21 det är svårt att svara på. även en iller som enbart äter naturlig föda kan bli sjuk i ung ålder..då det är så många faktorer som spelar in. Men ger man ett bra illerfoder, samt kompleterar med kött så har illern goda förutsättningar att bli like frisk som andra illrar så att säga. Med vingar och annat ben i kosten så slipper du dessutom tandsten och många andra peridontala sjukdomar. Sedan kan man alltid börja barfa längre fram när an känner sig redo, eller halvbarfa, då man även låter torrfoder finnas framme, och man kasnke bara ger ett mål med kött om dagen.

ANF är ett rätt brafoder, men rätt dyrt. Jag kan rekomendera Vitalin samt Totally ferret… sen finns det inga fler torrfoder i sverige som jag kan anse vara bra. Vitalin hittar du på www.hungryferrets.se och TF finns på www.teba.se där de dessutom har mkt låg frakt (39 kr)

Tack så jättemycket allihopa för all information :)

Ååhhh, vad jag längtar efter min Alfons :)

Ska fortsätta leta på olika sidor och läsa på så mycket som möjligt men det är jättebra att den här sidan finns så att man kan få tips och råd :)

Det här med att inte kastrera är jag inte så säker på.

Mina okastrerade hanar har alltid blivit stressade när de brunstar. Jag har ju kastrerat mina ganska omgående då.

Men jag vet de som okastrerade hanar som mår dåligt av det eftersom de inte får para sig.

Jag tänker så här, bättre illern får 5-6 år som den mår bra än att den lever 10 år och är stressad över att den inte får para sig stora delar av året.

Man ska tänka på att det kan vara jobbigt för resten av illrarna oxå, de kan bli dragna på samt även parade även om de inte är brunstiga (kastrerade).

Sen så finns det väl inga bevis på att varken okastrerat eller barf gör att illern inte får cancer.

Barf tror jag inte är skadligt på något sätt men att hålla en iller okastrerad som blir stressad av det är jag tvetydig till.

#24 Nää, precis. Vill ju självklart att att han ska leva länge men det är ju bättre med en glad iller som kanske inte blir jättegammal än en olycklig och stressad iller som blir gammal.

#24: Håller med dig. Har ett bra bevis här hemma. Beldin kunde vi hålla okastrerad i flera år utan att han mådde dåligt över det. Men Nemo vart så stressad att han till och med vart aggresiv av att vara okastrerad. Jag tror på att man får kolla från individ till individ.

Håller med #24. Jag har faktiskt en bekant som tror stenhårt på att förlängda nivåer av stresshormoner ökar risken för cancer minst lika mycket som allt annat. Det som talar för hennes teori är,  att hon aldrig har gett rå föda till sina illrar och alla hennes illrar har varit kastrerade. Utöver det så har nog 90% varit omplaceringar med okänd bakgrund. Ändå har dom flesta av dom blivit 8-12 år gamla.

#24 #25 Ja, vissa individer går det ju jättebra med, om man bortser från lukten ;)

Jag skulle gärna hålla en okastrerad hane om jag tycker han har ett bra beteende som brunstig. Phoenix funkade det ju inte med, det gick för långt när han hela tiden släpade Avi, och antagligen var det en sån gång hon förlorade sitt öga.

Det har jag ju samvetskval över så det heter duga, men samtidigt så kan de busas rätt friskt, så de skulle ju lika gärna kunnat hända även om han var okastrerad. Sen var han tydligt stressad, han fick aldrig någon ro, och blev tillslut så stissig att han vart svår att hantera, han började huggas hejvilt, så senskidan gick sönder i handen. Då fick det vara nog. Men det utesluter inte att en fra,mtida hane kan behålla sina kulor längre än ett år ;)

Man rekommenderar årliga hälsundersökningar efter att illern har fyllt 3år. Vanliga rutinblodprover, palpation, askulation, allmäntillstånd.

Ett starkt råd är att kolla upp linjerna som finns bakom din iller, vilka sjukdomar som finns. Läs sedan på om dem så får du en bild av hur det är att leva med en sjuk iller.

Köp Alfons ifrån en seriös uppfödare som du vet är ärlig med dig när det kommer till sjukdomar och updatera dig om hur dem andra valparna samt föräldrar mår och även när dem avlider.

Angående kastrering så finns det olika tankar. Jag kan bara utgå från mina egna pälsar. Jag har tre ettåringar. Två hanar som kastrerades vid sex månaders ålder samt en okastrerad hona. Båda hanarna har nu i slutet av sommaren fått en märkbar uttunning i pälsen på svansen och lite sämre pälskvalite i övrigt. Den okastrerade honan har en helt underbar päls och en tjock fyllig svans. Dom äter precis samma mat och bor på samma ställe, bortsett från olika kön så är kastreringen den enda skillnaden. Pälskvaliten brukar ofta vara en bra fingervisning till hur ett djur mår.

Sen, ja det finns djur som blir stressade av att gå okastrerade men det är långt i från alla, man får väl utgå ifrån att ägare känner sina djur såpass väl att dom kan göra en bra bedömning. Den ena av mina hanar hade jag kunnat ha okastrerad om han hade varit själv, han var inte trevlig mot andra illrar men var lugnet själv med mig och andra människor.

#30: Tror du slog huvudet på spiken där Hanna. Att man får utgå från att ägare känner sina djur.
Man måste kunna se att de är individer och ta beslut efter vad som är bäst för just den enskilda individen.
Jag håller på att ha mina okastrerade, men bara om det funkar för dem. Att de mår bra av det. Jag sätter stark tillit till att andra diskuterar på samma sätt.

# 31 Precis, det är från iller till iller hur de är som okastrerade. Nya illerägare som aldrig haft iller/haniller förut kanske får en stressad iller vid brunst och tror att det är normalt beteende. Det är det ju iof, men normalt sätt så ska de ju para sig oxå.

Så jag tror det är viktigt att ta upp att en del illrar inte mår bra av att vara okastrerade.

Fungerar det här implantatet Sarae har talat om innan, så finns det ju alla chanser att man kan behålla hanillrarna okastrerade.

#27 För att hon alltså gav torrfoder o kastrerade?? Eller hur kunde hennes illrar bli så gamla?
För annars skulle det ju betyda att mina illrar likaväl också skulle kunna bli så gamla pga att jag också ger torrfoder o har kastrerat dom innan 1 år fyllda.. Men de har redan visat symptom för cancer..

# 33 Exemplet i #27 säger inte att det är för att de är kastrerade och äter torrfoder som de blir såpass gamla, utan att hennes vän inte anser det vara likhetstecken mellan okastrerat/barf och ej cancer.

Om de får cancer beror ju på mer än bara mat och kastrering, det handlar antagligen om stam oxå och säker andra faktorer vi inte känner till.

Att kastrera en individ, männsika eller djur är inte ett naturligt ingrepp. Precis som att det inte är naturligt att amputera ett ben, men ändå finns där individer som kan leva ett fullt normalt liv med bara ett ben, på samma vis som det finns dem som kan leva ett långt friskt liv trots att de är kastrerade. Självklart finns det mängder med illrar som levt otroligt länge trots att de kanske inte varit okastrerade eller fått naturlig diet. Men jag tror benhårt på att det som är naturligt ändå är vad som är bäst. MEN då måste man se det i ett större perspektiv också. En okastrerad hane behöver mer stimulans och aktivering än en kastrerad, för att de inte ska bli just stressade. De flesta hanar som går i burnst och hålls okastrerade delas ofta från flocken, eller får mindre yta, och ja, då är det inte konstigt om de mår dåligt. sedan är det inte heller naturligt att en brunstig hane alltid vistas inom några meter från en brunstig hona helelr, så även det bidrar till stressen. För mig är det optimala ur ett hälsoperspektiv att illern hålls under så naturliga förhållanden som möjligt, men det betyder inte att jag själv gör det. Jag har mina illrar som husdjur, och skulle inte nöja mig med att ha dem som "djurparksdjur", vilket nästan är vad som krävs för att man ska kunna hålla dem under naturliga förhållanden. Jag nöjer mig med ett mellanting. Där mina illrar får den, enligt mig, bästa kosten de kan få, utomhusvistelse halva dygnet, så naturlig temperatur och belysning jag kan ha, samt att jag försker skjuta upp kastreringen så länge det bara går.

Men när man titar på många illrar som blivit över 2-3 år och är kastrerade, de flesta ser riktigt skruttiga ut, hanarna är ofta små (elel rmed kulmage), dålig muskulatur, ofta sämre päls, honorna ser man inte lika tydlig skillnad på känner jag, förutom pälskvaliteen. men sen jämför man det med hanar som blivit kastrerade sent, eller inte alls.. de har ett helt annat utseende, de ser enligt mig betydligt sundare ut på många vis. Även då hanar som är uppemot en 5-8 år och fortfarande okastrerade. Ser även detsamma på mina egna illrar här hemma.

Precis, det är viktigt att komma ihåg att det här med barf/torrfoder och kastrering eller ej, är just bara åsikter i dagens läge.

Jag tror oxå på att djuren mår bäst av att ha det så "normalt" som möjligt. Men i det fria så parar hanarna sig vilket de flesta inte gör i fångenskap.

Jag tror att man ska göra det som är bäst för det enskilda djuren. Min åsikt är att ingen annan iller i flocken ska behöva lida pga en brunstig hane, inte heller hanen i sig ska behöva ha besvär av att gå okastrerad bara för att förlänga livet med ett par år.

Säger absolut inte att det är nått fel med att hålla de hanar som fungerar fint i flocken okastrerade.

Livskvalitét istället för livskvantitet.

#34 Aha, då är jag med.

#36 Det är nog precis det man bört komma ihåg, dvs att det handlar mest om åsikter osv. Och som sarae säger i inlägg #18, ska man ge BARF så gäller det att veta vad man gör så man inte orsakar mer skada än nytta. Detta har faktiskt också tagits upp på FHL förra året http://ferrethealth.org/archive/FHL1629 

När det gäller att kastrera/inte kastrera så håller jag med #4 att ska man hålla sin iller okastrerad så bör man i första hand veta vad som krävs för att göra det.  Och vad jag vet så förhindrar att inte kastrera någon sjukdom, det bara skjuter upp insjuknandetidpunkten

Ang att stress skulle påverka förekomsten av olika slags cancer låter för mig helt vettigt (även om det är bara en bekants åsikt och inte verifierad fakta) med tanke på att många sjukdomar kan blossa upp av stress (t ex IBD som misstänks vara en av orsakerna till lymfom i mag - o tarmsystemet) och att t ex binjuren inte bara producerar könhshormoner utan också adrenalin och kortisol (stresshormon).

Alltså tror jag det är betydligt mer komplicerat det här med vad man ska göra för att illern ska vara så frisk som möjligt än bara BARF och kastrering.  Jag har en 7 år gammal iller, som folk inte bara försökt "dödförklara" i flera omgångar, men också förutspått att hon skulle dö ung eller i alla fall bli sjuk. Hon fyller alltså 7 i januari, har aldrig varit sjuk, är kastrerad och totalvägrar rå föda. Så jag tror på att läsa på om olika vägar att gå och sen välja vad man själv tror blir bäst för ens egna iller/illrar.

Sorry att jag svamlar och kanskje inte har en riktig röd tråd i inlägget , men det bli lätt så när jag inte skriver mitt inlägg i förväg och sen bara klistrar in det…..

En annan infallsvinkel, förutom de rent fysiska, är att en glad iller är en friskare iller.

Nu är jag inte alls insatt i just den etologiska och psykiska biten på iller, men det funkar ju så med folk och andra djur, så jag kan inte se att det skulle vara någon större skillnad.

Mår jag dåligt blir jag lättare sjuk. Mår en hund dåligt kan samma sak hända, eller så kommer det som en indirekt följd, den blir mindre aktiv, kanske går upp i vikt och allmäntillståndet blir sämre.

En iller utvecklar inte beteendestörningar i samma grad som vissa hundar, eller större papegojor, men mår själen bra, och de aktiveras så har det säkert en roll i allmäntillståndet.

Nu menar jag inte att man ska gå promenader illerns alla vakna timmar eller så, och jag menar inte heller att om man spelar boll eller kull med den hela dagarna så förhindrar det cancer. Men en stabil och harmonisk iller borde ju ha en aning bättre förutsättningar till att klara av tex små förkylningar bättre.

Det är iaf min tanke. Cykling eller ej får ni avgöra. Ha i åtanke att det är sent och jag har slitit hela dagen ;)

# 39 Jag tror verkligen att en glad iller mår bättre än en ledsen/uttråkad iller.

Däremot tror jag inte en glad iller mer sällan får cancersjukdomar och liknande. Men när de fått en sjukdom, tror jag att de har mer livsvilja och kämpaglöd än icke glada illrar.

Kan ta ett exempel till # 40.

Jag hade 5 illrar hemma varav 2 hade insulinom. När Bilbo (insulinom) togs bort slutade Oscar att kämpa. Han hade varit pigg och "frisk" hela tiden även med lågt glukosvärde. När Bilbo var borta sörjde Oscar till den grad att jag efter en månad fick ta bort honom oxå.

En sjuk iller som slutar vilja leva, blir ofta snabbt sämre.

#40 Som jag skrev, så tror jag inte att deras psykiska hälsa påverkar sådant som cascer, me att det har en viss inverkan på allmäntillståndet, vilket kan göra dem en aning bättre i imunförsvar.

Men som du säger tror jag absolut att Bilbos död hade stor inverkan på Oscars sjukdomsförlopp.