Hehe, ja två st ;) blir så varje kull för mig verkar det som.

Merytamun

Amun-Re

ja detta va mitt  iller år! :P

fick alla mina tre illrar iår :)
de började me min lilla dam A´lou..
jag och sambon ville ha ett sällskapsdjur och de vart iller som passade oss bäst så som vi lever nu :)
hittade den lilla damen hos en annan underbart trevlig dam vid namn lillan :)

några månader gick och vi började prata om att lilla A´lou skulle få en vän..
vi skulle åka å kolla på valpar men så hörde en vän av sig till oss som vi träffat genom forumet här och fråga om vi kunde ta deras valp Fred..
så vi åkte aldrig och kollade på valpar, vi kollade Fred istället..
Fred hade en annan vän som bodde hos honom, Sigge..
fick tjata halvt ihjäl mig innan sambon gick med på att ta dem båda två :)
så de flyttade in till oss, och Fred fick namnet Alvin..

så nu bor sambon å jag helt plötsligt med tre yrväder :)
Lilla damen A´lou
Matvraket Alvin
och Mysmonstret Sigge

Jag faktist blev det en valp utöver dom 4 valpar som föddes hemma hos mig. Mr Miller som han heter kommer från ett ställe som ligger mellan Kristanstad och Hässleholm. Han är nu 14 veckor snart, och han är en liten tomtenisse, söt som bara den och börjar nu efter ca 4-5 veckors tid att vänja sig vid mig. Han är inte lika skrajsen längre, nu kan man gå här utan att han ska springa iväg som en oljad blixt.

Jag blev med 2 valpar :)

Loki var inte planerad, utan en dag fick jag bara ett sms av Ross som sa att han hade skaffat en kompis till Pudding.

Nisse var planerad sedan i mars i ar. Skulle ha tagit hans pappa, men han fick ett nytt hem hos tjejen som Nisse ar uppfodd hos. Sa nar hon sa att jag kunde fa en valp efter Basil istallet eftersom jag tyckte om honom sa mycket sa sa jag ja :)

Alla tre yrvadrena pa bilden :)

Nej. Jag ska inte skaffa valp på många år har jag tänkt. Nästa iller får väl bli en omplacering om det är så att Triton blir sista kvar i gänget.. han skulle inte uppskatta att leva själv… Sen har jag planer på att vara illerlös ett tag. om det ens är genomförbart vet jag inte än… :)
Har ju 3 grabbar och fullt hus för tillfället så jag är nöjd som jag har det!!!

Ja det blev en valp även för oss iår.. Hade tankar om att skaffa en lekkamrat till Rocky ganska länge, innan vi slog till och hittade rätt iller.. Nämligen en pastell hona vid namn Mynta som verkligen passar in! Dom blev i princip bästa vänner från dag 1 när vi kom hem med henne :D

Så här hemma har vi 2 underbara illrar + 1 tax och 1 katt.. Men katten ska vara kvar hos min mamma när vi flyttar senare..

Jag blev med valpar iår. Först Little Miss oops a Daisy. Från katastrofkullen, som definitivt inte var planerad.

Sen kom Adria som istället var oerhört planerad sedan lååång tid tillbaka. Eventuellt dyker här upp en utländsk snygging till lite längre fram i höst

Lilla Daisy

Jo, jag blev ju det=) En liten Alinda dök upp. Det var inte så planerat. Träffade kullen första gången när dom var ungefär tre veckor och föll genast pladask för henne. Sen när jag passade hela kullen en vecka från det att dom var sju veckor så blev det så att hon fick stanna….. hon är alldeles fel, jag älskar stora mörka hanar och hon är en liten ljus silvertomte=) Tänk så det kan gå…

#6 Nisse är otroligt lik Dexters halvbror.

#12 Oh :) Kanns som att det ar en ratt vanlig teckning silvrar faktiskt. Loki har samma teckningar, fast han ar mycket morkare, och Nisses syster ar en direkt kopia av honom

#13 i sverige är det inte vanligt med det mörka huvudet utan mask som Nisse har, men det är väl mer en variant av "blaze/panda" egentligen.. Det vita ansiktet alltså.
Dexters bror hade en exakt likadan teckning och var lika ljus silvertomte som Nisse också men lite större.. :)
Inte konstigt då Dexter har varit det i sin ungdom.

Jag hade inga planer på valp överhuvudtaget men hade funderat lite på att det vore mysigt med 4 illrar igen efter att Tigern gick bort i Januari.

Men sen föddes katastrofkullen och jag spanade lite efter en valp som jag ville ha om det visade sig att han var döv. Just för att jag kunde ha den förståelsen som krävdes. Men han visade sig vara fullt hörande och av en annan anledning så fanns det en annan speciell valp i samma kull som behövde ett hem som kunde garantera att han inte användes i avel. På så sätt kom Theodore hem till oss. Vårt lilla Fluff!

Sen gick inte Fluffet ihop med mina 3 herrar och han blev väldigt snabbt mobbad. Med avspärrningar, tårar och förtvivland for tankarna runt och jag sökte efter lösningar. Sen fick jag höra att en kullbror skulle omplaceras och jag bestämde mig väldigt snabbt för att han behövdes så han fick komma hem till oss.

Så i år blev det valpboom med råge i det här huset :)

Blight Of Trouble & Master Of Disaster

#15 ville du bara ha valpen om han var döv? inte för personligeheten alltså?

#16 Jag var inte ute efter att köpa valp utan var med intresserad av att "hjälpa" en valp. Så ja, hade valpen varit döv så hade jag valt den.

Innan katastrofkullen föddes så var jag inne och kontakade några shelters ang att ta en omplacering som inte var önskvärd. Så min mening var att hjälpa en individ och inte en personlighet.

Jag blir med 2 valpar i år, men än så länge har jag bara fått hem ena. Ena var planerad och den andra kom som en överraskning. Glittra var inte planerad, utan henne fick jag i 20 års present av min kille, men det gör inte mig ngt!=) Hon är så otroligt söt och helt underbar! Jag visste inte om henne först och jag fick veta det först efter att jag tingat min lilla Casper som jag hämtar den 25:e augusti =) Det kommer bli fullt upp, men det kommer bara bli roligt! Casper valde jag för att jag vet vem uppfödaren är.  Glittra valde ju min kille åt mig. Glittra var dessutom uppfödarens favorit och det är ju ett plus! Casper är säkert minst lika underbar och söt som Glittra!

#17 Så hade även "hjälpt" en valp som var döv om någon medvetet avlat på djur som kan ge döva avkommor… Som tex Dexter, hans pappa var ju döv och kunde därmed ge döva avkommor (vilket han gjorde vid flera tillfällen).
Jag kan även med egen erfarenhet säga att min döva iller är den som är mest säker i sig själv här hemma. Det har inte krävt knappt någon annan behandling än med mina andra illrar…. Enda skillnaden är att jag nyper till honom lite löst i nacken när han gör fel. Han fattar det bättre än dom andra gör när jag säger NEJ.

#19 Nej, jag hade inte hjälpt en valp som medvetet var framavlad om man visste att någon av föräldrarna bar på defekten. Hade jag tex vetat att Bernards (som är från Ixid) pappa var stendöv så hade jag aldrig köpt Bernz.

Jag vet att döva illrar inte nödvändigtvis betyder  svårare illrar. Men dem kan bli väldigt missförstådda av människor som inte lägger märke till dövheten.

brorsan till theo, var den den ena killen som var på omplacering med en annan iller, om du förstår cilla :) tror det var emlo om jag inte missminner mig, men jag kan vara helt ute och cykla =P

Tror inte att Theo hade haft svårt att hitta ett bra hem ändå ;)

#21 Det var syster till Theo, Starshineferrets MissTake

#22 Det var väl lika svårt att hitta hem till alla valparna? eller lika lätt? Så jag förstår inte vad du menar.

Jaha, då är jag nog inne på rätt rälls igen, tack tottisgirl :)

#24 jag förstår vad Sarah menar. vi menar inget illa, alla har vi ju olika sätt att se på saker. Du ser det som att du har "hjälpt" Theo medans tex jag o Sarah ser det som att det nog finns fler hem där han inte hade använts till avel och där han hade fått det bra.
Däremot finns det ju tydligt brist på hem till massor av omplaceringar som blivit lite äldre än valpstadie.. Det finns ju exempel på flera illrar som bott i flera månader ( över halvåret) i akuthem. jag skulle se det mer "hjälpande" att ta en omplacering som ingen vill ha om du förstår vad jag menar…

#26 Ursäkta mig, men jag har även tagit en omplacering iår.  Ni får se det hur ni vill men jag kvarstår vid mitt resonemang och anser att mina val jag har gjort har varit rätt och jag tycker faktiskt att jag har tagit min beskärda del av omplaceringar inom illervärlden för en bra tid framöver. 

Hurvida det fanns fler hem åt honom som var lämpliga just då är ngt ni kan spekulera i. Skicka gärna ett pm till Sara och fråga hur många seriösa spekulanter hon hade så förstår ni läget bättre. Vill ni veta hur många det är som har pmat mig och frågat om han är till salu? För er är han en angora som lätt hade fått ett hem, för mig är han Theodore och jag skulle älskat hnm lika mkt om han var en ren standard iller också.  Är det ett problem Jossan att han är angora? Vad är det du hakar upp dig på så mkt?

Sarah, hur lätt var det att få dina valpar sålda iår? och förra året? Läget är nog lika för alla uppfödare speciellt iår om ni tänker på hur lång tid det tog för alla valpar att få ett hem . Så vad är egentligen problemet?

Sen Jossan undrar jag varför du själv sitter med 1 omplacering och  2 av dina 3 illrar har du köpt som valpar när du resonerar som du gör? Varför har du inte bara omplaceringar hemma?

Jag menar inte heller något illa, jag är bara riktigt less..

Jag skrev att alla tycker vi och tänker olika. Det viktigaste är ju att man själv är nöjd.
Jag själv har aldrig gått ut med att leta iller för att hjälpa en iller som har någon form av handikapp eller för att göra en god gärning av det hela.. Dexter gjorde jag väl en förtjänst då han flyttat runt så mycket och är döv (aldrig för att jag har sett det som att det var en "godare gärning" pga att han är döv) och återigen hamnade hos uppfödaren där han skulle få bo ute i en bur resten av livet…
Dom andra 2 har jag skrivit i ett flertal trådar hur var och när, och varför jag aldrig skulle göra om dom köpen…

Jag säger bara att jag aldrig själv skulle kunna tänka att jag hjälpte ett behövande djur om jag köpte en valp från en uppfödare. Alla uppfödare måste ju vara väl medvetna om att det kan bli problem att få valparna sålda och att dom kanske måste behålla dom (Vet att Saraes kull inte var planerad men ändå).. likaså brukar valp-omplaceringar vara lättare att sälja än dom äldre. Det är alltså bara hur jag resonerar. Huvudsaken tycker jag- är att du känner att du tagit ett bra beslut och det gör du ju!
Om jag har hakat upp mig på att han är angora? Vart har du fått det ifrån. Ingenstans ser jag att jag nämnt hans håranlag?, det var det ju du som gjorde ju..

Huruvida du har "dragit ditt strå till stacken gällande omplaceringar i illervärlden" är helt orelevant för mig… Jag är inte intresserad av att jämföra människor genom att "mäta omplaceringar"… Varje människa som tar en omplacering är för mig värd en medalj, precis som folk som tar hand om hittekatter, skadade djur etc..
Jag tycker du är en bra djurägare och jag vet att dina illrar har det bra. Sarae måste vara nöjd som har 2 av sina valpar hos dig.

Vi resonerar helt enkelt olika. Precis som många andra också.

Cilla, jag menade inget illa. Precis som Jossan tyckte jag att det lät konstigt att han skulle vara i extra stort behov.

Jag förstår att det är många som velat ha honom till avel. Tror bara att det hade varit enklare att hitta ett hem till honom än vad det är med de äldre omplaceringarna. Sen spelar det ingen roll för mig hur många omplaceringar någon tar eller inte tar. Jag tycker inte att någon är sämre för att de inte tar omplaceringar.

Det är ett svår valpår i år, men till slut hittar de alla bra hem. Min sista bebis flyttar på lördag :)

Jepp…blev med valp i år.
Hade inte alls tänkt skaffa någon.
Men blev helt förälskad i Chaos o han är verkligen helt underbar.
Verkligen mer liv i huset :o)

Nepp, ingen valp hos oss. Insåg att det är bara min första iller, Grizzly som jag köpte som valp. Alla de andra åtta är allihopa omplaceringar.

Vi bestämde oss i vintras för att vi skulle utöka flocken till valpsäsongen men så blev det inte. Det blev visst en människovalp på gång istället som väntas i början på oktober. Jag hade gärna skaffat en illervalp också men sambon var envis och sa stopp. Det räcker med 3 illrar och en bebis tyckte han så det fick bli så. Ska se om det blir en valp nästa säsong istället när vi vet om vi har tiden till det. :)

Japp! Love (Klarsferrets Ariok) bestämde sig för att skaffa en matte, jag blev paxad, kan man säga. Han kröp bara upp hos mig när jag var hos dem och kollade på valparna, och så var det klart. Han hade bestämt sig- han har fortfarande en bestämd uppfattning om saker och ting här i livet. Visserligen var det rätt så tufft i början- jag ville faktiskt lämna tillbaka honom- men med rätt stöd och uppmuntran så tog vi oss igenom den svåra perioden (det var jag som blev rädd för att inte klara av att ha hand om Love) och det är verkligen det bästa som har hänt! Nu är han hur mysig som helst- fast han har verkligen finslipat sin gäspningsteknik och sin "förlåt, då" blick. Jag har tänkt skaffa iller i flera år, men tyckte att jag hade bra förutsättningar nu och den som väntar på något gott..! Nu är Love fem månader  och jag får minst fem gapskratt om dagen…

Nej, ingen valp i år, men nästa år så är det dags igen.

"samma visa varje år -jag ska inte ha någon valp i år" Men lika väl förbaskat är det en som flyttar in eller en egen valp som bestämt sig för att stanna