Iller iFokus

Iller

Etikettersäljesköpesomplaceras
Läst 653 ggr
Tusss
0

Jag blir så ledsen..

Sitter här och kollar runt, några har kanske redan läst de få inlägg som jag skrivit. Och de som läst har kanske sett en nyfiken tjej med lite koll.

Ja, kanske har lite koll och är väldigt ny, har känt till illrar länge men aldrig haft en chans att bli mer insatt. Nu är jag det. Långt ifrån tillräckligt för att kunna ta en iller, men jag har iallafall börjat och av vad jag hitills har läst så verkar det inte vara så svårt som jag först trodde.

Det som gör mig så ledsen är att se alla dessa djur, illrar, katter eller råttor som folk bara säljer iväg pga. "tidsbrist" eller "har inte plats", "ska flytta", "orkar inte". Det är så himla mycket skitsnack! Jag är 18, har just flyttat till ett HUS med pojkvännen, har inget jobb, endast 1050 kr att leva på (plus pojkvännens handikappsbidrag), hyran ligger på ca 3000 kr och har 4 katter och 4 råttor och ska inom snar framtid skaffa 4 råttor till.

Och ändå så vill jag skaffa iller, trots allt detta. Just för tillfället går det inte och jag kanske inte kommer att kunna förrän om flera år, men OM jag hade kunnat så hade jag köpt den första bästa iller som jag fastnade för , bara för att ge en utav alla de tusen illrar ett hem. Om det var en valp eller omplacering hade inte spelat någon roll, bara jag hade haft kunskap och rätt mat, grejer m.m.

Jag är rätt hopplös när det gäller djur, jag skämmer bort dem alldeles för mycket och mamma klagar på att jag gör djuren "mänskliga" att jag behandlar dom som människor, med känslor etc. Men hittills har inget av mina djur dött av den kärleken och jag har inte heller slutat älska. Visst, jag har försökt slappna av och sluta vara överbeskyddande, men är fortfarande lika överdrivet "mammakär" mot dem.

Illrar verkar vara fruktansvärt sociala och gosiga djur, om de får rätt uppfostran. Någon dag ska jag ge en iller den kärlek jag ger till mina katter och råttor, och det ska vara en iller som verkligen behöver det. En omplacering eller en valp, spelar ingen roll.

Tack till dig som orkat läsa en djurtokig tjejs inlegg, som dessutom inte har så mycket koll. Om du ids får du gärna lämna en kommentar eller två.

Theres
0
#1

Tycker du verkar mogen för en iller nu också, bara att det är ekonomin som tryter =) Fast jag har haft iller i några år och har under hela den tiden haft en inkomst på 0 kr i månaden och de mår fint =) Fast jag bor ju å andra sidan fortfarande hemma.

golf.ifokus.se

Musiken
0
#2

Jag tycker att det ar valdigt fint av alla manniskor som vill ge omplaceringar nya hem och jag hoppas att du kommer att fa den kunskapen du kanner att du behover for att ge en av alla dessa ett fint hem :) Har sjalv anmalt mig pa ett engelskt forum om att jag kan ta akuta omplaceringar och jag hade en pa G, innan foreningen som "hade hand om" arendet bestamde att ingen av illrarna som behovde akuta hem skulle fa lamna sodra England! :O

Och visst kan man ta hand om djur aven om man har daligt med pengar, ar sjalv student, men det ar nastan nodvandigt att ha nagon eller nagra narstaende som ar beredda att skjuta till pengar vid akut vetrinarvard eftersom nar illrar blir sjuka sa gar det oftast valdigt snabbt, och det ar inte alltid man hinner samla ihop tillrackligt med pengar innan operationen.

:)

Tusss
0
#3

Nog kan jag skaffa iller om jag vill, men som de flesta säger krävs det mycket påläsning och någon som är beredd att slänga ut pengar i nödfall. Men tack för stödet.. Dock så vill jagl inte göra någto förhastat och sedan måsta stå där med skammen om att sätta ännu en iller till omplacering…

Plus att de flesta vill ge sina illrar till någon med erfarenhet, vilket jag uppenbarligen inte har. Även om jag gärna jämför iller med katt, hund och råtta - de verkar vara väldigt lika.

JossanH
0
#4

jag blir också så himla ledsen… konstigt att folk inte inser att djur kostar att ha, att de kräver uppmärksamhet, kärlek, omtanke… Hur kan man inte veta att levande varleser behöver det här innan man skaffar sig det.

Jag tycker det är väldigt bra gjort av dig att vänta. skaffa iller när du känner att du kan ge den allt det du vill att den ska få! (hur onödiga sakerna nu kan verka i andras ögon…) :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

Tusss
0
#5

Jag blev just kär i en kille som jag tror fortfarande är till salu.. :( I Karlstad av alla ställen…

Det är också en nackdel, alla finns så långt bort! Men om man väntar på något gott, och det verkligen är värt det, då far jag till skåne om det så behövs!

Jo, nog är det bra att vänta.. och jag hoppas på att få träffa aelsklinn's illrar innan så jag får lite mer hum om dem :)

JossanH
0
#6

Det är bra att träffa iller innan. långt är aldrig för långt när det gäller illrar ;)
fick min mamma att skjutsa mig genom halva sverige för att hämta min första iller. Hade velat ha iller i 9 år, flyttat hemifrån och äntligen fått chansen till en omplacering som jag fastnat för. åkte vid 11 på moronen o kpm hem vid 7 på kvällen… Lång resa :)
Vad är en dag av ett helt liv? :)

Sajtvärd på Iller.ifokus

Tusss
0
#7

"Vad är en dag av ett helt liv?" Hoppas du satt pant på det uttrycket för det var fruktansvärt bra. När den dagen kommer då jag ska hämta min iller hoppas jag det är värt alla milen. Vore ju hemskt om man kommer hem med en totalt misslyckad personkemi :/

PatrikF
0
#8

Blev också väldigt ledsen när man läste att det inte bara är katter som far illa i världen. Alltid trott att det var för att det var så lätt att få tag i en katt. Men det verkar vara likadant med hundar, illrar osv men dock inte i lika stor omfattning. Det som är bra med Illrar är att dom flesta verkar ha stenkoll på varandra i sverige och hjälps åt. Jag beslöt mig ganska snabbt att ta hand om omplaceringsillrar efter ha läst alla trådar här inne.

Det är lätt och dömma, men det är ju inte alltid man kan ta hand om sitt djur; allergi, småbarn t ex. Men jag håller med om att det gör ont i hjärtat när man läser att någon som inte har tänkt igenom det här med djur från början och upptäckt att det var inte så gulligt och roligt hela tiden som dom hade drömt om. Det är i alla fall bra att man försöker omplacera dom istället för att bara kasta ut dom.

Jag ska snart (om några veckor) köra 60+ mil för att hämta två illrar i Stockholm. Så jag har några jobbiga veckor framför mig (hatar att vänta på saker) sen blir det väldigt många spännande, roliga, förtvivlade, trötta, irriterande och häftiga dagar :)

Musiken
0
#9

Oh, ska du ha Velsans pojkar? De verkar saaa goa! Se upp med skrivaren och dataskarmen bara ^^

PatrikF
0
#10

Hehehe, alla skärmar är numera platta och man kan inte ligga o sova på dom och värma sig. Skrivaren är helt stängd, tack Canon för en djurvänlig skrivare :) Men Illrarna får inte vara i det roligaste rummet.. då det är omöjligt att illersäkra. Så "Hobby rummet" är off-limits för "carpetssharks", då rummet innehåller massor av elektronik (komponenter, datorer, högtalare), kameror, objektiv, film och kemikalier. Jag har till och med försökt flickvänsäkra rummet, men efter några mindre insidenter så får hon numera stanna utanför.

Jag ser verkligen fram till att få träffa Monty o Boston, tycker bara synd om Velsan att dom hamnar så långt söderut.

Theres
0
#11

#10 En iller kan allt… du kommer säkert hitta en iller sovandes på din platta datorskärm bara för du sa att det inte går ;)

golf.ifokus.se

Jenahbella
0
#12

#10 hahaha flickvänsäkra? :P hahahah!

PatrikF
0
#13

#11 - Hahaha, ja säkert. Ungefär som när jag försökte kattsäkra akvariumet. Men hur smart jag trodde jag var så var det ändå någon som var där o fiskade på natten. Jag la kanske 5 minuter… medans katten la hela sin dag på att få ner en tass.

#12 Ja det är inte lätt, borde finnas konsulter får sånt ;)

Jenahbella
0
#14

#13 haha! :P ja de e väl sant :P måste erkänna att jag e väääldigt bra på att tappa bort sambons saker :P
men de e nåt magiskt me saker som e killars :p man vill bara ha sönder de :|

Ceciliaolucifer
0
#15

# Haha, are you for real???

JossanH
0
#16

#13 HAHAHA, bästa hittills kanske- flickvänsäkra :P velsans pojkar är fina- tror knappt det går att misslyckasmed dom :)

#7 När jag såg dexter på bild så såg han lite konstig ut- men ändå fick det mig att åka hela vägen. när jag såg honom på riktigt föll jag som en fura. Jag visste direkt att det var MIn iller o att det verkligen var honom jag var där för hämta. Inga tvivel alls. Det var han o jag o jag var helt överlycklig för det. Vi har nu hunnit spendera  5 år tillsammans och ändå känns det som det var igår jag hämtade honom samtidigt som det känns som jag haft honom ett helt liv… Min lilla pojk.
hoppas du kommer känna det samma. :) Det är obeskrivligt att få sån kontakt från början

Sajtvärd på Iller.ifokus