
Hur ska man göra med maten?
i dag slog det mig att smeagol börjar närma sig 4:a år och då ska man ju byta foder till ett fö äldre illrar?? Men hur går de ihop sig? Eller gäller inte det om man har iller-foder?? Frallan är ju yngre och då kan jag ju köra på vitalin till honom. Men vet att det är omöjligt att ej få dem att ta varnadras mat…?? Känner mig smått förvirrad!! help, pleas ;)
Fortsätt med vitalin du… Jag tror inte på en lägre protein och fetthalt till äldre illrar…

#1 fast smigge är rätt tjock. hihi

#2> Jag har ju haft en drös med illrar som gått över 4-årsstrecket och har inte heller förstått det där med att byta till ett med lägre protein. Istället har jag känt såhär, att när de väl börjar bli så gamla så är det ju tyvärr oftast en tidsfråga innan de blir sjuka, och då kan de behöva ett foder med bra fetthalt och högt protein. Lite fett på magen skadar sällan, bara det inte hindrar dem i dess framfart. Bättre det än en för smal iller tycker jag. Då har de inga reserver att ta av.
Men visst, det finns säkert några belägg för att man ska dra ner på fettet och proteinet, men precis som Robin är det inget jag direkt känts behövts för mina illrar. De har bara varit hälsosamt runda om magen (på vintern).

oki. tackar för hjälpen. Men skulle gärna villja att flera skrev om hur de tycker och varför de resonerar som de gör.

Är också tveksam, kommer nog inte heller att ändra kosten i framtiden. På totally ferret active står det dessutom att man ska byta till senior först vid 5 års ålder, så oavsett hur du gör så låter 4 år tidigt i mina öron.. Men jag rekommenderar dig att fortsätta med de foder som känns bra och som de gillar!

tja, jag kör ju med enbart kött så jag kommer inte ändra på någonting. Skulle nog inte göra det om gav torrfoder heller.
Vad jag har fått höra, bland annat av de veterinärer som faktiskt har kunskap om illrar, så kan för högt proteinintag för äldre illrar medföra njurproblem. Inte helt säker på varför, sämre njurkapacitet som äldre möjligtvis? Mycket protein = mer som ska forslas ut via njurarna.
Och fetma är aldrig bra. Inte för något djur. Förutom då om de skulle vara vilda djur som förbereder sig för en period med sämre födotillgång, något som tama illrar knappast behöver göra.

Men, i det vilda äter de kött och har ett högt protenintag. Fattar inte heller vafrör det skulle vara viktitg att ge dem mindre protein. Vad byter man ut det mot? Kolhydrater och mer spannmål i torrfoder? Värdelöst. Det om något blir de ju sjuka av. Skulle jag aldrig göra.

#7> En iller pendlar ju i "fettma" under året så av den anledning dömer många okunniga veterinärer illrar som överviktiga när de ser dem i dess "feta" period (vinter, vår tex). det är ytterst FÅ gamla illrar som lider av fettma, dvs som är feta även på sommaren. I dessa fall saknar de mer motion än att de går på fel mat.
Tyvärr är det ju så att det bara är en tidsfråga innan en äldre iller får cancer och jag lovar dig att en cancersjuk iller behöver lite att ta ifrån för de flesta magrar av rätt rejält och blir beniga (speciellt om de äter prednisolon medicin). Så att svälta (genom att magre foder) en äldre iller känns taskigt, för då den väl blir sjuk så måste man ju istället göda den för att den ska klara sig lite längre. Nu pratar jag såklart inte om övergödning/fettma hos illrarna, utan en hälsosam fet iller på vintern och en fin smäcker iller på sommaren.
Nä, jag säger som Sarah, hellre ett bra foder hela livet än ett sämre när de har risk att bli sjuka.
#8: Hur mycket protein de får i sig när de är vilda är ju väldigt svårt att veta. Det känns väl inte helt orimligt att när de blir äldre så har de svårare för att jaga och då får i sig mindre mat rent generellt. Och hur gamla blir vilda illrar?
Man behöver inte byta ut proteinet mot något annat. Det krävs endast en källa som innehåller mindre protein. Det kan vara lika mycket kött men innehålla mindre protein.
#9: Ja, det förstår jag att illrar pendlar i vikt, det jag tolkade ditt förra inlägg som var att de skulle vara småfeta ständigt, även sommartid. Men att de är tjockare under vintern är de ju hela sitt liv, de behöver ju inte bli större bara för att de är äldre.
Och att om de blir sjuka "göda" dom tycker inte jag är fel. Om man har hållt en bra vikt innan så är det ju bara naturligt att när de behöver mer energi (i form av protein eller fett) så ger man det när de behöver det. Om man bara har koll så att man sätter in behandling i tid behöver man ju knappast ha reserver att ta utav, utan istället få just den mängden foder och energi som behövs just för det tillstånd illern befinner sig i.

#10> Jo, fast medicinering och operationer av en sjuk äldre iller är oftast bara ett sätt att skjuta på det onda som kommer senare, dvs att cancern sprider sig och illern blir sjukare och sjukare tills den dör. Medicinering av de flesta cancersorter är tex prednisolon, dvs ett kortison, och biverkningen av denna medicin är just att illern blir magrare, benigare (och bukigare runt magen, dock inte för att den är fet) och att det fettlager som en frisk iller har tex runt revbenen försvinner. Är illern redan smal på dessa områden tror iaf jag att den går hårdare åt och att förloppet kanske blir snabbare än hos en välmående "rund" iller.
Vad gäller mängd foder så pratar vi ju här om torrfoder, och en iller ska oavsett ålder ha fri tillgång till sitt torrfoder då den ju har en tendens att äta i 3-4-timmarscykler på dygnet.
Nä, den enda orsaken jag skulle kunna ha att byta till ett seniorfoder, är det där om proteinet och njurarna som kan ta stryk. Frågan är dock bara om en svensk typisk iller nuförtiden blir så pass gammal att njurarna hinner ta stryk. Om nu en snittiller i sverige dör runt 5-7 år av div cancer så kanske inte faktumet att njurarna kan ta styk ens är relevant (som det kanske skulle vara för en 10-13årig iller). Ja menar, symptomet på en sjuk eller gammal iller är ju sällan att den har problem med njurar eller fettma, oftast är det ju motsatta - att den blir för utmärglad.
#11: Absolut, håller med om din sista argumentation. Det är troligtvis inte njurarna som orsakar döden tillslut ändå.
Och om kortison så är det ju absolut så att alla djur ofta blir utmärglade av medicineringen men jag tycker inte det håller som argument för att låta sin iller vara lite överviktig i allmänhet. Att kalla det "välmående" gillar jag inte alls. Som du säger själv så är det ju så gott som alltid en utförsbacke och spelar ingen roll hur högt i backen man börjar. Jag tycker hellre att illrarna ska vara i toppform under tiden de är friska och om de blir sjuka så får man göra allt man kan när de väl blir det. Även om risken är väldigt hög att de kommer drabbas av någon svår sjukdom så tycker jag ändå att livet innan ska vara det allra bästa, och för mig innebär det en optimalvikt, inte något "välmående runt" då jag inte anser att detta finns.
Jag skulle satsa på att få min iller att leva tills 15 (kanske orealistikt men ändå) och då tror jag njurfunktionen i allra högsta grad spelar in.

#12> Vi tycker nog rätt lika i grund och botten och vill dem väl! :-) Tycker nog att man fixar "optimalvikten" genom långpromenader så att även en välmående iller (med fett runt revbenen) har en slank midja. Med en välmående iller menar inte jag en iller med fet sommarmage utan en iller med reserver runt tex revbenen… Justerar hellre med längre promenader än med sämre mat…
jag har en 5,5 och en 4,5 år gammal iller och jag köpte orijen kattfoder och blandade ut med vitalin utan att alls tänka på proteininnehållet. Alla mina 3 illrar hade nämligen varit lite extra bra i magen sist jag gav denna blandning. Iaf- jag gav det i en vecka, 2 veckor och 3 veckor och illrarna var dåliga i magen nästan hela tiden. Först trodde jag det berodde på nytt foder (reagerar innan de vant sig), sen trodde jag att det kunde bero på den långa flytten men sista veckan kunde jag inte skylla på annat än att illrarna helt enkelt inte pallade av orijen längre.
Så här åkte jag till djuraffären och köpte det enda foder där som jag vet att dom klarat av och har ätit tidigare- Royal Canin kitten. På drygt 3 dagar har deras avföring mer eller mindre blivit normal igen.
Kan det ha något med proteininnehållet att göra tror ni?
I vilket fall- jag är inte orolig för att ge mina illrar fet mat. 2 av dom är helt normala i kroppsbyggnaden och min äldste är en riktig tunnis och har varit det sedan han tappade valphullet. Men nej- skulle inte heller vilja se en fet/överviktig iller. Det kan göra att den sliter ut sig pga av det istället för att det hjälper en sjuk iller..
Sajtvärd på Iller.ifokus
#13: Det tror jag med :)
Och att justera med motion är helt klart bra. Men jag håller dock fast vid att jag tror ett lägre proteininnehåll (dock inte särskilt lågt om man ser till andra djur, även andra rovdjur) vid högre ålder inte är av ondo.
Och de är ju dock främst fettinnehållet som reglerar reserverna, protein sparas ju inte i kroppen utan det överflöd man får i sig forslas ut igen. Dock så har jag för mig att de seniorfoder som finns för illrar också har något lägre fettinnehåll och jag vet inte, jag är väl tveksam till det.

#14> Fast är inte proteininnehållet ungefär lika på tex orijen och RC kitten?
Mina illrar, både unga som gamla, tål vissa foder mindre bra. Tror det är väldigt individanpassat. Tex har jag för mig att det var ANF som inte mina illrar tålde, men Vitalin klarar de utmärkt, och så även Orijen. Däremot har jag hört om andra illrar som inte tål Vitalin, men som tåg ANF?!?!?!
Sen har jag en känsla av att jag nån enstaka gång fått dåligt foder i en säck (gammalt eller förstört), som mina illrar blivit sämre i magen av än samma foder ur en annan säck… så kanske kan även en sån sak spela in. För min del är det mer något jag anat än kunnat bevisa, men men…