
Illerfrågor
Hejsan.
Har några frågor om illrar, ska kanske skaffa en (:
1. Ska man köpa en valp lr en äldre iller som nybörjare? (Har aldrig haft iller innan, men mina föräldrar har) Har hört att illervalpar kan vara ganska svåra att uppfostra men e de inte från valp till valp eller?
2. Går dom bra ihop me hundar? (Pappa har två taxar, en som är 8 år o en som är ca 10 mån)
3. Vad ska man tänka på den första tiden? (låta den va eller typ gosa mycket me den?)
Kommer inte på fler frågor för tillfället. men skriv gärna lite om era erfarenheter… eller hur man säger^^ (:

Hej!
En valp eller omplacering ar jobbiga pa olika satt. En valp kan vara rumsren och bitfri hos uppfodare, men forvandlas till en rebell nar den kommer hem till dig :P Lika med en omplacering. En omplacering kan dessutom ha fatt byta hem manga ganger, och darfor testa granserna lite aven om den ar underbar i nuvarande hemmet. Uppfostringen beror pa illern. Pudding ar en exemplarisk iller och hon lar sig jattesnabbt. Bittraningen tog en vecka (da slutade hon aven bita i fotterna) och ladtraningen ytterligare en. Men det finns ju dem som aldrig slutar bitas och aldrig lar sig ga pa ladan.
Om de gar ihop med hundar eller inte beror bade pa hundarna och illern. En omplacering med hundvana (eller annan djurvana) eller valp har nog lattare att acceptera hundarna. Hur hundar reagerar pa illrar vet jag ingenting om da jag aldrig haft hund.
Jag tankte inte pa ngt alls forsta tiden, haha :P Pudding sov sott i transportburen nar vi kom hem och vi lat henne sova. Nar hon vaknade skuttande hon fram och poppade och skulle leka, sa eftersom hon inbjod till lek sa lekte vi :) Sen kande hon sig hemma och klarade sig finfint. Hon ar en valdigt vanlig iller som tar forandringar pa ett otroligt bra sett. Vi fick en en valp for nagra veckor sedan, och hon blev overlycklig. Hoppas pa att hon tar ytterligare en valp med samma entuaism :)
I ovrigt sa kan man val namna att en iller ar som en hundvalp livet ut. De maste passas sa att de gar pa ladan, de leker tills de faller ihop och de aaaaalskar att forstora dina grejjer :P De kommer upp/ner pa de mest ovantade stallena och har de bestamt sig for att krafsa sonder tex. soffan sa ar de inte nojda forrens soffan ligger i trasor.
// Amanda

#1
okej 
tack så mkt! får tänka igenom lite till o så får jag se hur de blir (:
Som #1# skriver så är det som att välja mellan 2 likvärdiga ting. En valp är oftast helt bitfri och går på toa till 100% när den lämnar sin uppfödare. Väl hemma i det nya hemmet (iallafall efter någon dag eller vecka) så är det som om valpen bestämmer sig för att göra uppror, och börjar då testa gränser igen. Samma gäller en vuxen omplacering, som #1# skriver så kan den ha varit i ett flertal hem, och kanske inte blivit så väl behandlad,så när han/hon kommer till ett nytt hem, så ska det testas och se hur långt man kan gå. Inte alla omplaceringar testar, men det stora flertalet gör det.
Ang din pappas hundar så gäller det att du har uppsikt tills de har vant sig vid varandra. Taxen är en jagande hund (jagar bl.a kaniner), så de kan ta illern som ett lovligt byte och de kan död den. Så var alltid med illern när hundarna är i närheten, så länge som de inte är vana vid varandra.

Jag skulle inte våga mig på tax ihop med iller. Taxar har ju rätt stark jaktinstinkt och jag skulle inte våga riskera min illers liv för det. En hund kan sköta sig utmärkt med en iller men plötsligt slår det slint om tex illern springer förbi och hunden kan itne hålla sig utan agerar på instinkt… Så, vågar du riskera att illern blir ihälbiten så kan du såklart prova, men själv hadfe jag inte vågat…
I övrigt röstar jag på omplacering när du väl flyttat hemifrån (och inte har hundar). En omplacering är värd en andra chans och är oftast lite lättare att ha att göra med än en valp.

tack så mkt för era svar! :-D
ska skaffa illern snart, den kommer att ha ett eget rum (som den kommer va i när jag inte e hemma tex skola)
o hundarna har rum som dom inte får vistas i o där kmr illern vara med mej så att ja har full kontroll (:

men som du skrev så har dina föräldrar haft illrar så hjälps ni åt kommer det säkert att lösa sig med mycket tid och tålamod!
Men läs ända på även fast dina föräldrar haft iller, det är mycket som är förändrat. Min papap hade iller innan jag föddes, och det var sååå mycket som han hade gjort som han ångrat sig nu när han fått veta att man inte ska göra dittan och dattan.

Ja de e klart att de förändrats en del o mina föräldrar hade dom till jakt så dom kela inte direkt med dom fick jag höra, så då e de ju ännu mer skillnad. Dom e villiga att hjälpa mej när de behövs även fast att jag kommer behöva lära dom en del ; )
Jag har hittat en del bra artiklar, både här o på andra ställen jag hittat på google. (:
har läst väldigt mycket, men det finns väl alltid mer ?
jodå, det finns en massa fakta. passa dig för vissa bäcker bara, där kan det tex stå att man ska fya dem genom att knäcka dem på nosen, det är fel!