Skinnskatteberg är en jätte fin ort. Har leverarat där mycket .

förstår om det käns tomt men tänk på att ni får ju träffas till helgerna i alla fall

Verkligen, det är väldigt fint med vattnet.

Jo, jag försöker tänka på det men det är ganska svårt.
Sitter i telefon med honom nu… Usch, det är jobbigt.
Jaja, säkert nyttigt också….. =)

Jag vet hur jobbigt det kan kännas, hade själv en pojkvän som flyttade drygt 40 mil från mig för att plugga på universitet. - Kändes jättejobbigt.. men det hade sina fördelar också, man månade mer om varandra óch sin tid tillsammans då man väl träffades och man kunde känna sig nykär på nytt då man inte träffades så ofta och inte lika lätt tog varandra för givet.

Hoppas det snart känns bättre, alltid nyttigt att ta hand om sig själv också, även om det känns extra jobbigt i början… uppmuntringskramar till dig! =)

Förstår att det är jobbigt för er nu. Men försök trösta dig med att det inte är för evigt, tiden går fort och så vipps är han illbaka igen, eller du där ;-)
Be Wilma gumman sköta om dig lite extra nu med mycket gos så känns det inte lika ensamt.

Jag förstår verkligen dig! Och jag tänker inte säga att det är bra och osv. För det sa alltid min mamma när min pojkvän gick lumpen..suck! Man var så leddsen och sedan kommer någon och säger att de är bra! Jo men visst,,,det känns ju verkligen inte så! Men de som var possitivt var ju att vi skickade brev och skickade massa gulliga sms och gav varandar små söta saker när vi sågs osv. Men ja kan ju inte påstå att de är något possitivt att va ifrån sin pojkvän!! även om de nu skulle vara så. Så känns de verkligen inte så!

Men jag hoppas att du inte blir att känna dig allt för ensam!! Vi får väll trösta varandra denna vecka?? Min pojkvän ska åka till danmark och vi har inte varit utan varandra på jätte länge så de kommer verkligen att kännas ensamt!! Du får väll skriva i gästboken om du vill!!

Min sambo kom precis hem från Finland från veckas resa. Innan dess va längsta tiden vi var från varann ungefär 24 timmar.Så det va lite jobbigt. Sen har jag nyss flyttat in honom kändes det jätte ensamt i lägenheten. Jag vet inte hur jag skulle klara längre tid!

hehe det verkar som om det oftast är killarna som flyttar ifrån tjejerna  pga olika orsaker så det blir distans förhållanden!?
I mitt fall var de tvärs om, jag lämade killen på Gotland för att plugga i sthlm under 3år, vist var de jobbit till en början men när man väl vänjt sig är det egentligen ganska skönt, ja inte under de mörka månaderna men iaf 

Ja innan jag själv sattes i dilemmat distans förhållande var det något jag jag inte trodde på, men bara båda vill så går det. Många samtal o kontakt på olika sett o vis blir det MEN det funkar ju faktiskt Nu tycker jag mer det känns konstigt att flytta tillbaka till ön efter 3år och man kommer träffa honom obegränsat…hehe får se om de funkar lika bra som distans*fniss*
Du ska se Thyne tiden kommer gå snabbt och innan du vet susen av så har du honom hos dej igen

#3 Exkat. Man kommer uppskatta tiden med honom mer då. Jag längtar som en tok till fredag! 40 mil är långt verkligen…. Det är inget man gärna vill åka så ofta heller.

Tack för uppmuntradet =)

#4 Ja, jag försöker =) Kan inte förstå hur du och din man orkar vara ifrån varandra veckovis, för det är ni va? Hujamejen.

Ja, jag ska gosa lite extra med henne, men vi får se om hon uppskattar det :P

#5  Ja, jag vet. Det känns inte alls bra, men jag försöker tänka på hur udnerbart det kommer bli på helgerna då vi äntligen får träffas igen. Så på sitt sätt kommer det vara bra eftersom då uppskattar man tiden med honom mera. Men då han är borta från mej känns det fruktansvärt.

Jag tror vi har pratat över tre timmar eller mer, sen igår då vi åkte ifrån varandra ca 19:00….

Hihi, ja vi får vara varandras stöd veckan ut =)

#6 Nej jag förstår att det kändes extra jobbigt i och med att du nyss flyttat in… Måste känts konstigt. Min kompis hyr Christoffers lägenhet nu under tiden han är borta, så jag kommer vara där nästan varje dag. Har varit där idag och det känns så skumt att vara där utan honom…. Känns så fel.

#7 Oh! Hur tog du det beslutet? Och hur tog han det? Det måste varit jättekämpigt i början… Kan inte ens föreställa mej det i mina värsta mardrömmar!

Klart det funkar om båda vill, det är det som gäller! :) Vi vill såklart båda två, så det kommer funka. Men det är för jäkla ensamt ändå.

Hihi, ja, det är ju bara…. fyra, snart tre dagar kvar till jag får träffa honom igen =) LÄNGTAR!

ja jag ville ha min djurvårdar utbildning och den skulle ta 3år, det må bära eller brista tänkte jag fast man hoppades ju på att det skulle bära såklart Han viste att det var vad jag ville och han stöttade mej, blev flera samtal om dagen och inga korta…ibörjan åkte jag hem varje helg, men för min del blev de tröttsamt så ja åkte hem varannan helg sen men ju mer tiden gick desto mindre var jag hemma. åkte mest hem över lov osv o han var uppe några gånger också…Vill båda går det helt klart! Så ni är inne på helt rätt spår när ni båda är överrens där! 
Det blir lite ensamt med med hjälp av telefonen försvinner iaf lite av mörkret ;-)

Hehe, efterlängtad utbildning med andra ord :)
Oh, hur lång tid tog resan? Kan tänka mej att det var jobbigt. Och dyrt!

Jepp, lite ensamt blir det men vi har redan börjat vänja oss så det känns redan bättre =)

ja båten tar 3h och turen till nynär med tåg tog ca 1½h sen ska man vara där minst 30min innan båten går osv så det tog ca 5-6h innan man var på ön…o dyrt blev de, därför man efter ett tag åkte mer sällan samtidigt som man vande sig med distansen…Det är ju just den första tiden man ska komma över…

jag kan verkligen inte tänka mig hur svårt det måste vara att ha ett distansförhållande, credds till er :) som tur är så har pojkvännen och jag beslutat att om en vill plugga på en plats så följer den andra med. :)

tiiia de är ju bra att ni är överrens det är så man får förhållanden att funka i ur o skur ;-) Stå på er så kommer er belöning

hehe man får ju hoppas på det i alla fall känns rätt så skönt faktiskt, han är ju det viktigaste för mig så jag skulle gladeligen följa honom vart som helst i världen och han skulle göra det samma för mig

Jag och min pojkvän bor i stockholm båda 2 men vi ses ändå bara på helgerna. Han tycker det är jätteskönt med lite "space" (han är ensamvarg precis som sin pappa) och det är bara jag som ogillar läget egentligen :P Tar 1 timme att åka till honom så jag tycker att vi skulle kunna ses mer, men nu är det som det är och vi har varit tillsammans i 3 år den 22/9 så det funkar. :)

#15 Exakt. Jag börjar redan vänja mej så det känns bra. En eloge till dej och din pojkvän som orkade med det :)