Ska du avliva honom alltså? Oj, vilket beslut. Är du som sagt säker på att du inte kommer ångra dig? Ja menar, kan du leva med att du kommer ångra dig, för det gör du ju säkert. Måste ju bara hemskt att ta ett sånt beslut. Förstår såklart dina skäl, och jag förstår åxå att detta inte är en iller man kan testa med ett nytt hem åt. Men ändå…

Jag förstår ditt beslut helt och hållet Robin. Du har gett hnm allt under den tiden du har haft honom. När det går så långt att man inte kan leva ett normalt liv i närheten av honom och att man undviker sitautioner som kan få hnm att balla ur så har det gått för långt.

Jag har träffat hnm och själv och jag har alltid beundrat dig för att du tog hnm. Du har ett stort hjärta.

Du är duktig med illrar, du har kunskapen, du räddade hnm för 1 ½ år sedan och du har kämpat. Mer kan man inte begära!

Jag tänker på er..

kramar

Usch ja… måste säga att tanken slog mig att erbjuda mig som ett nytt hem. Men med tanke på att jag har barn på G kanske inte detta är bästa kanditaten att försöka tämja. Hade jag inte haft det (barn på g)hade jag kanske ringt dig och bett om en ny chans till honom. Har svårt att ge upp på hopplösa illrar och skulle antagligen kunna ge honom ett hem där han kunde få leva med sina olater, då vi har stort hus kan man ju avskärma honom från gäster om det skulle behövas… *suck* men jag förstår åxå att du inte vill låta honom vandra runt, det är ju inte nödvändigtvis lösnigen för en redan hopplös iller…

Stackars dig Robin, förstår att du mår pest!

#1 Man kommer nog alltid att ångra att man valde att avliva ett "friskt" djur. Hela situationen är hemsk, men man kan inte offra hur mkt av sig själv heller. :(

Tänker på er Robin! Kramar

Usch vet inte vad jag ska säga, förutom att jag tänker på er och förstår vilket fruktansvärt svårt beslut det måste ha varit. Du har gjort enormt mycket för lilla Milton. Kram på er, ge Milton en extra kram ifårn sin bror, Dollar hade så roligt när han träffade honom

förstår dig robin och du kan inte göra mer för honom. det som har hänt honom tidigare måste ha satt sig rejält i huvudet han har helt enkelt fått en skada då det gäller hud.=(

Förstår att det har varit ett ruskigt tunt beslut. Inget som är hastigtbeslutat.
Det du måste göra nu är att tänka på att du gör det för hans skull. Det är inte skojig att behöva göra detta. Men du vet att du har kämpat och att han har haft de bästa ett och ett halvt år nu på slutet som han levt hos dig.

tänker på er.

Huvva, vad hemskt att behöva komma till det beslutet. Något som jag hoppas att jag aldrig i mitt liv behöver göra. Men vissa saker går ju inte att göra något åt, trots alla försök.

Hoppas du kan ta ett bra farväl av honom nu.

Många tankar på er nu.

Förstår dig Robin.
Inget roligt beslut men samtidigt så måste man lägga in tanken på hur Milton mår när han gör som han gör.
Det måste vara ruskans frustrerande att få såna bitattacker :S
Han har haft det bra hos dig.

Det gör sitt till att födas på djävulens födelsedag.
Bror Marwin blir iaf bättre o bättre.

(bäst jag inte talar om det här beslutet för husse i huset…för han hade nog satsat på att han skulle komma hit)

Tänker på er… *kramas*

Skickade just ett sms till Micke som reagerade prexis som jag trodde.
"Kan inte vi ta honom?"

Men även om det skulle funka med oss så skulle det inte gå med barnen :o(

Tänker på dig Robin.

Jag tror inte att ni skulle kunna ta honom bara sådär. Robin är en av de duktigaste med illrar jag träffat. När en sån person känner att det är för mycket, när alla som träffat illern säger att han är knäpp, då tror jag inte att ni som velat testa skulle klara det. Det finns djur som inte fungerar och det här är ett av dem.

Krama Milton från mig, för jag skulle aldrig göra det själv

Förstår varför du tar det här beslutet, jag tyckte det var påfrestande att bo med honom under den tid jag gjorde det.
Du kan inte ge upp ditt liv, tänker på att de är få människor som kan ta hand om Milton om du skulle behöva vakt, om det inte känns helt rätt för dig.

Tänker på dig!

Jag lider med dig och förstår dig helt.

Är jag och Andy de enda som träffat Milton utan dåliga erfarenheter?

Tråkigt beslut, men jag förstår att du måste.. *kramar*

:(

Tänker på er!

Finns det inget annat allternativ än just avlivning?!

#18 Som tex. valium och munkavel..?

Tro mig, han gör inget sådant här utan att ha tänkt igenom det både 1 och 51582 ggr.

#19 Nej förstår det.

# 0 Jag vet inte vad jag ska skriva…

Samtidigt som Milton har ett gott liv hos dig, så kan jag se problemen för att få det att gå ihop för dig. Man ska inte behöva gå på helspänn i sitt hem och hela tiden behöva tänka sig för.

Jag kan tänka mig att tanken på att det är själviskt av dig att ta bort honom finns/funnits hos dig, men det är självklart att du måste tänka på att ditt liv ska fungera.

Något är inte rätt hos Milton eftersom han är som han är. Jag tycker det är super att han fått bo hos dig så här länge och fått nya chanser.

Var stolt över att du gett Milton ett gott liv den tid det blev!

Tänker på er i morgon.

Robin jag har läst här på forumet hur du har kämpat med Milton. Kan inte annat än instämma med många andra, du har gett Milton ett bra liv och gjort allt för att han skall ha det bra och fungera socialt.

Tyvärr så måste man dra gränsen någonstans, hur jobbigt det beslutet än är. Har han knappt gjort några framsteg under den tiden han har varit hos dig tror jag att det är något som inte stämmer med honom. Dessutom kan han inte må bra av att få dessa bitattacker, speciellt med tanke på att han säkert innerst inne vet att han gör fel.

Robin vet vad han gör när han väljer att ta detta steg. Det vet alla som har levt med eller varit med om en aggressiv iller. Ett sådant här beslut är inget man bara tar sådär, utan det kommer efter mycket noga övervägande och många gånger så väntar personen in i det längsta.

#0: Jag förstår dig och vet att det är inget lätt beslut.

Var med och avlivade en iller för några år sen som hade varit på semester hem hos mig i 1 månad och hos mig så gick det ok. Men så fort han kom tillbaka till ägaren så blev det ohållbart. Illern såldes då vidare utan att man berättade om bitigheterna och ja efter ett tag så var det ohållbart. När en iller sitter i min kompis tumme och bara tuggar och tuggar i över 1 timme och vägrar släppa för att hon skulle ta upp en tom toarulle. Då var det bara att inse att det var något som inte riktigt stämde hos honom.

Så vi fick ta det tuffa beslutet att låta honom somna in och än idag så tror jag det var rätt beslut. Självklart ett svårt, men han mådde inte bra.

Tack alla för stödet. Jag skrev mest tråden för att informera, men tack ändå.

Oj. Tänker på dig Robin. Vet hur mycket du har kämpat med honom men jag förstår dig helt. Man ska inte behöva oroa sig för sina djur och vad de kan göra så fort man har gäster.

Du har gett honom ett bra hem den sista tiden och det är allt som betyder nåt!

tänker på er kramar från oss..