Vi bestämde oss när Ellie var 100% på allt. Hon går på lådan som hon ska och bits inte alls längre. Nu väntar vi på ett nytt tillskott. Att skaffa en till när den första inte funkar blir nog bara tokigt då det blir dubbelt jobb. Sen eftertar nog en bebis den vuxna i beteendet och är den 100% så blir det enklare.

När man kommit in i en vardagslunk med de djur man har ;)

Som van illerägare skulle jag inte ha problem med att de innan inte var hundra om jag tog hem en till, men som ny är det nog en bra ide. Även om hundra kan vara omöjligt med illrar ;)

Jag köpte min andra iller efter två månader med iller nummer ett och hade lika gärna kunnat köpa henne en månad tidigare.  Vi kom fram till att han behövde en kompis, trots att han var med dygnet runt. Visst var han inte perfekt då, men han blev mycket behagligare att ha att göra med då han fick en vän.

Får man ångest av att lämna illern ensam så tar jag hellre en kompis tidigare och har lite mer jobb än att den ska vara själv för mycket.

Det där med ångest när man åker hemifrån känner vi igen :P

Visst är det jobbigt! Ibland kan jag känna att det är lite överdrivet att man ska vänta så himla länge mellan två illrar. Visst är det svårt att ta två valpar samtidigt om man är ovan, men, de blir ju gärna enklare att hantera om de får ur sig allt bus med mera.

Nr 1 var väldigt social, trygg och gick att lita på. I stort sätt prickfri på lådan. Det var när vi inte var hemma, eller han var sur som han gick utanför.. Bittränd, och gick bra ihop med andra djur. Gick utan koppel i skogen, gick bra i koppel på vägar han var van att gå.. Kom när vi pep med en pipis. Mycket gosig och sökte kontakt.

Den nya är svårare att lådträna tycker jag, nu när de är två. Hans favvoplats att göra från sig är under soffan, båda två sover under soffan.. så det är itne så lätt. Denna lyssnar inte på pipisar, trots att den första gör det fortfarande. Svårare att bitträna oxå, eftersom det är okej att använda tänderna när han brottas med Banditen, men han fåri nte använda tänderna emot oss.

Det skönaste är ändå att Banditen är lika kelig och social som innan vi skaffade en kompis. Han hängei nte riktigt med i valptemot :P

Jag skaffade en till för jag tyckte Melwin såg lite ensam ut. Melwin var inte 100 på lådan, och är fortfarande inte… Epona tog inte efter honom ett dyft, för hon är 100 på lådan. Hon går t.o.m på lådan om hon inte ens behöver, bara för att känna efter.

Men vissa illrar blir ju inte ens hundra på lådan ;)

När nummer två kom in (belsebub) var Elliott "färdig" Vi hade haft honom i tre månader lite drygt och han var rumsren sen innan och fortsatte med det hos oss, ja olyckor händer men tillräckligt bra=) Han bet inte mer än vid lek och andra sällsynta tillfällen. Nummer 3 (valle) kom bara en månad efter belsen och belsen var inte färdiguppfostrad.. det var rätt mycket bajs att torka under den perioden men annars tycker jag inte det var några större problem. Sen kom Meja in som fjärde iller. Hon kom ett halvår efter Valle, då hade vi en fungerande flock där alla var uppfostrade, så gott det gick på låda och obitiga. Ångrar inte att jag skaffat någon av dom vid den tidpunkt jag gjort.

Jag har aldrig tänkt att mina illrar ska vara "färdiga" innan en ny kommer in i familjen. Dock har de flesta varit vuxna och inte valpar.

Det som är viktigt för mig är att man känner sin iller en del och kan hantera den, alltså inte vara rädd för den, innan man skaffar en ny.

Flera illrar har hamnat här pga avlivningshot så en del av mina gamlingar har varit spontantagna. Dock har jag alltid vetat att jag kan ta hand om dem.

min första var em omplacering, 4 månader senare kom monstret, hon fick omplaceras, klarade inte av henne. Ytterligare 4-5 månader senare hämtade jag totte ist, han är en gud i illerkläder. sen i somras hämtade jag Samson och senare Astrid, ca 1-2 månaders mellanrum. och jag vet att Det är min gammeltants förtjänst att det har gått se bra att hämta 2 valpar förra året, de älskar varann och funkar i flocken.

När jag skaffade Groggie var det nog just för att vi ville ha en kompis till skrollan när vi inte var hemma och för att Schess skulle bli utekatt, dem var bästa kompisar innnan. Det gick super och groggie lärde skrollan gå på lådan också ;) Nu däremot sätter det stopp pga av pengar tror jag.

Jag skaffade ju sid, och har ju "herr problembarn milton". Det var aldrig några bekymmer med att sid tog efter miltons osäkerhet gällande främmande människor. Slarvandet med lådan är som det är… Tror det kan bero lite att han är okastrerad också…

Jag hade en erfekt Kiara när jag skaffade en extremt problematisk Nikita. De var båda valpar när jag fick hem dem. Kiara kom som liten skrutt och Nikita kom lite äldre men fortfarande valp.
Var inga problem. Kiara uppfostrade Nikita hur bra som helst. Men så var kanske inte Kiara som alla andra illrar heller.

jag hade haft dexter i nästan ett halvår (så han var dryga året) när jag skaffade pegasus. Han var rumsren, bitfri och vi hade redan en superb kontakt med varandra och gick alltid långa promenader… det han saknade var dock någon att leka illerlekar med.

Tyckte allt skedde i perfekt tidpunkt.