Låter lite som dweia, hon höll också på väldigt mycket på ett liknande vis. Men hon gjorde det mest när jag var i närheten. då skulle hon ut ur hagen sen in i hagen å sen ut. osv… satt man i hagen så klängde hon på mig som en ekorre. Men när jag gick därifrån brukade hon lugna ner sig. Det blev bättre när jag tog bort hagen, och de fick tillgång till hela köket. Då försvann beteendet.

Vet inte riktigt vad jag ska råda dig till. Det låter ju som att hon vill byta bostad, med valparna, och det verkar ju inte som att hon kommer ge sig i första taget

Ja hon lugnar sig då jag går och om hon inte ser eller hör mig. De har stort nu men hon vill ner i källaren. Jag vill inte ha dem där ännu. Det är kallt där och de kan inte gå i trappor ännu. Helt ärligt vill jag inte att de valpar som ska flytta blandas med de andra vuxna. De är redan lite olyckliga över valparna. Tycker inte att de ska behöva attackeras vtio bebisar.

Men ge sig verkar hon inte planera att göra. Fräser gör hon oxå när hon inte får som hon vill. Suck… Blir det inte bättre måste jag kanske låta dem flytta ner, men det känns inte bra. Vill att de ska vara där det är enkelt att umgås med dem.

Ja, Sarah !!

Jag känner så väl igen detta beteende, men det ser jag hos Ida från vecka 3. Hon sliter vansinnigt för att komma ut från avspärrningarna. Alla chanser hon får tar hon… Jag har hittat en hel kull i tvättkorgen en gång!!!!

Ida är född av jaktillrar och kanske är henes instinkt starkare att det är dax att flytta valparna vid vissa tidpunkter.?

Hennes dotter Maya har inte alls detta beteende utan verkar endast nöjd och trygg med att valparna är instängda på begränsad plats.

Jag låter Ida gå ut en stund varje dag, men är konsekvent.  Ingen valp kommer över kökströskeln. Ida finner sig och vilar längre och längre stunder utanför köket, valparna klarar sig själva och det vet hon :)

Men visst är det oerhört stressande när hon står och hoppar med en valp mellan huggtänderna och försöker allt vad hon kan att hoppa över barriärerna!!!

Det är hennes instinkt.. hon ska ju ta dem ut och visa dem världen..! Det gör henne till en god Mor.  Sedan att det inte finns en mer intressant värld att visa, mer än ett badrum och ett vardagsrum, det hör inte hit :)  Det är hennes hela värld, och det är hennes uppgift att ge ungarna den kunskap hon har.

Ha tålamod =D

Jag håller med satmaran (usch vad det är hemskt att skriva det användarnamnet. Helt OT)
i vad hon skriver i #3. Det är en bra mamma du har där. ;-)

Varför ÅsaF ?  Att vara en Satmara är.. för mig att vara en kvinna som vågar stå för den hon är och för de åsikter hon har och att våga vara till besvär!   Jag står för det!! :)

Jag är ju inte så smidig alla gånger, he, he! 

Alltså en Satmara är egentligen bara en stark och oberoende kvinna som tycker och tänker och gör som hon vill. Man får bara vara redo att bli bränd på bål för sina åsikter, hi hi!

Tycker minsann att det syns en liten satmara i dig också ;)

#5: Japp här är en äkta satmara. Men det gör ju inte att jag tycker om att kalla andra det. Även om du nu har valt att ha det som användarnamn :-)

#5> haha, jag skulle nog säga att du beskriver något annat, kanske en feminist… en satmara skulle iaf jag förklara som en jävlig typ som sticker huvudet i blöt där den inte hör hemma och i saker hon inte har koll på, mest bara för att jävlas.

Säger inte att det är du, men det är så jag tänker när jag hör ordet "satmara".
*går och slår upp*

enligt SAOB

SAT-KÄRING. sata­nisk l. fördömd l. ondskefull l. avskyvärd käring (se d. o. 1); äv. i utvidgad anv., föraktfullt, om man (jfr käring 3).

Mara: 1) i folktron: ett (vanl. kvinnligt) väsen som anses plåga sovande människor (gm att sätta sig på deras bröst, "rida dem") l. djur (i sht hästar).

*fnissar* Handlar alltså inte så mycket om att stå på sig eller att ha åsikter…

*ler inställsamt mot satmaran*

åter gå till ämnet haha det var intressant med iller mammorna där!

Tack för svaret Satmaran. (Tycker dock att namnet blir en nedvärdering för starka kvinnor ;) En självständig kvinna får öknamn medan en självständig man bara är man.) Jag är ingen satmara, jag är en stark kvinna.

Ja återgå gärna till ämnet. Jag såg det här hos förra kullen. Iris lyckades ta sig ut ur hagen då valparna precis hade öppnat ögonen. De andra illrarna tyckte att det var ok så jag lät dem vara ute. Men då hade jag bara en etta.

Idag så jag ett nytt beteende. Hon mer eller mindre satte på Merytamun. Satt bakom henne och höll henne i nacken. Mycket dominant beteende.  

Med andra ord borde jag släppa valparna fria i huset;)

Har ingen erfarenhet men om jag får göra en gissning, kan du inte som dels satmara sa ta ut henne ibland och dels låta henne vara ensam i källaren med dom andra vuxna? Det verkar ju som mamman e "problemet" o inte valparna…?

Jag släpper ut henne varje dag flera gånger om dagen. Då går hon ibland ner i källaren eller till uteburen en stund och ibland står hon och vill in igen. De gångerna hon går iväg är det lugnt. Då är hon som vanligt igen.

Det jobbiga är när hon vill ha med valparna. Det går jag inte med på utan jag har varit konsekvent och vägrat det i sju veckor nu. Men hon lyssnar inte på mig när jag säger till henne.

# Ha ha :) Man känner sig som en portvakt mest hela tiden med Ida. Än ska hon ut för att i nästa sekund vilja in igen.

Det gäller att stänga öronen och försöka nonchalera krafsandet om man nu har bestämt sig för att de inte ska ut på vissa områden.

Ge henne en bit till av huset om det går och hoppas att hon nöjer sig med det en vecka till ;)

Men är valparna 7 veckor så kan de ju snart eller redan nu klara att vara varsom helst och tillsammans med de andra illrarna enligt min mening. Vuxna illrar är ju sällan elaka mot valpar. Inte vad jag sett i alla fall. De vuxna får väl gå undan om de tycker att valparna är jobbiga ;)

Lycka till Sarah med vad du nu bestämmer dig för!

Tack. Visst klarar de sig, det är mest så att jag vill ha dem så att det är enkelt att umgås med dem. Källaren tycker jag är ganska otrevlig ;) Anledningen till att jag inte vill ha dem med de vuxna är mer för de vuxnas skull. Vill inte röra till deras värld. Får nog ge dem lite mer av huset och sedan ha semsterillrarna jag ska ha nästa helg i köket… så mycket djur ;)

Nu är det minsann lite lustigt här :)

Maya vill absolut inte ta ut sina valpar!!!!  Jag lämnar buren helt öppen…. Maya hoppar ut och strosar omkring en stund för att sedan återvända och lägga sig med valparna i den trygga buren!

Jag vill ju helst att hon flyttar dem själv, känns bättre om hon väljer att ta steget på eget initiativ, men nu börjar det bli lite löjligt. Valparna fyller 5 veckor idag, så det är hög tid för de små att komma ut och se "världen".

Vilken skillnad det kan vara på bara en generation!

Har hon inte kommit till skott tills på måndag så får jag flytta dem själv och förpassa den föraktliga buren till förrådet igen.

(Jag gillar verkligen inte att ha djur i bur)  =D

Cathy var väldigt nöjd då valparna var bur. Hon hade hela hagen och det funkade. De värsta problemen började då jag tog bort buren. För någon vecka sen glömde killen att stänga till slasken och vi fick riva en del köksinredning för att få ut dem… suck. Då var hon galet nöjd!