Du/ni kan antingen testa att bada dom tillsammans eller gå ut med dom så dom får träffas på neutral mark. Bet han riktigt jupt? illrars sår läker av sig själv om det inte är riktigt illa tilltygat.

Vi har testat att gå ut och gå, funkar inte. Om han kommer i närheten av henne kastar han sig på henne.

Det ända som funkar är om dom ligger i mitt knä och man klappar båda två, våran illertjej är ju livrädd för honom nu.

Vi trodde hon fått en tumör i nacken, för det kändes som en knota. Men det hade blivit en infektion efter att han bitit henne, så det är ordentliga bet han gör.

#2 Med tanke på att dom kan ligga smatidigt i ditt knä visar ju på att inte hoppet är ute! Rangen kanske inte är avgjord ännu och att han kanske enbart tar i för mkt när de slåss om den? Jag tror som iller_tjejen att mer vistelse på neutralmark kan få dom mer samspelta…så han behöver känna att han måste hävda sig på Hennes mark?!!

Nej, hoppat är inte ute på lång tid.

Det är bara så jobbigt att han inte kan vara snäll mot henne.

Jag tror faktsikt inte det har med rang att göra längre (kan så klart ha jätte fel) men jag tro han försöker leka med henne, men förstår inte att hon är mindre en han och att det gör ont när han "leker" så med henne.

Vi har ju köpt en illerhage, vi hoppades på att det skulle gå och ha dom i den tillsammans. Men det funkar inte alls. Han nosar runt lite sen hoppar han på och biter henne direkt.

jag måste fråga: är han kastrerad?

#5 ja, det är han=)

och det är hon med.

#6 okej, tänkte bara kolla för att vara säker ;)

Då får du fortsätta testa att få ihop dem. de flesta illrar kommer inte överens i början, och det kan ta dagar, veckor och månader innan man får dem att bli sams. så det är bara att kämpa på. ta dem till neutral mark och testa, aktivera dem gemensamt, försök att inte favorisera den ena över den andra

#7 nej, det gör vi verkligen inte. vi äslkar dom båda himla mycket.

Tänkte bara fråga, gör vi rätt som går imellan dom när han hoppar på henne?

Så klart gjorde vi inte det i början, så dom skulle få en chans att bestämma rang, men efter att vi varit hos veterinären och hennes sår var så allvarliga kände vi att vi inte riktigt hade något val. Och det var en vecka sen ungefär.

Vi skaffade först en hona, Nintendo och senare 2 omplaceringar som är halvbröder, Grumme och Ludde. Ludde och hoppade alltid på Nintendo så fort han såg henne och det blev en väldig massa bajs, skunkningar och sår i nacken. Vi fick också sära på dem när vi inte var hemma.
Efter tre månader fick vi nog, då hade vi testat allt. Låta dem slåss så dem fick bestämma rangen, gå ut med dem tillsammans, bada dem ihop mm men inget funkade, så vi började fya dem när dem rök ihop. Efter ett tag blev det bättre och bättre och nu slåss dem inte så mycket längre, kanske en till två gånger i veckan och inte alls lika "brutalt" som i början.

Många kanske tycker att det är fel att fya då det egentligen är naturligt för dem att slåss för att bestämma vem som är ledaren, men det var faktiskt det ända sättet att få dem att sluta slåss.

#9 det verkar som om vi har exakt samma problem som ni hade.

Vi har ju börjat fya han. Men han verkar inte bry sig en dugg. Så nu tar vi tag i nackskinnet och fyar. Känns inte roligt att göra det mot han. Men han måste ju förstå att han gör fel med.

På vilket sätt fyade ni?

fya inte en iller som hoppar på en annan. jag vet at det är svårt att låta bli, för man blir så ledsen. Men fyar ni honom, så blir han ännu argare på honan, eftersom att han kommer att tolka det som att det vore hennes fel att han blev fyad. försök istället att dela på dem, ha en iller i varje famn och lugna ner dem, försök att behandla dem exakt  lika, hur jobbigt det än är. försök att avbryta bråket, och direkt efter aktivera dem, och försök distrahera dem från varandra genom att leka med dem, ge dem godis, eller vad det nu kan vara. Men att fya dem som är elak, ger oftast motsatt resultat :(  Dela på dem en stund, och ge båda två uppmäksamhet om möjligt, och testa sedan igen. Men har honan nu fått ett sånt sår kan det vara bra att ha dem åtskiljda tills det har läkt

Jag är själv av den åsikten att alla illrar inte kommer att gå ihop. Tycker inte att någon ska behöva gå omkring och vara rädd i sitt eget hem. Själv känner jag att det ska vara märkbart bättre på en månad, annars får den nya flytta igen. Visst finns det exempel där de blivit vänner efter månader, men jag skulle aldrig låta en av mina illrar gå igenom det.

finns någon form av intresse från honans sida? i så fall kan ni nog fortsätta, jag höll på i ett halvår hemma just av den anledningen att strykpojken ändå visade ett intresse av dom andra och till slut så gick dom ihop, nu accepterar dom varandra och sover även ihop då och då.. Men se till så hon slipper vara med honom mer än kortare stunder.

#11 tack för tipset. ska testa det i stället.

Det har inte känts riktigt bra att fya på han överhuvudtaget.

Det du skrev att försöka dristrahera honom låter väldigt vettigt.

Ska verkligen testa det.

tack för alla jätte bra tips=)

#11 tack för tipset. ska testa det i stället. Det har inte känts riktigt bra att fya på han överhuvudtaget. Det du skrev att försöka dristrahera honom låter väldigt vettigt. Ska verkligen testa det. tack för alla jätte bra tips=)

#13 jo då det gör det, om dom ligger i mitt knä så är det inga problem alls. vi tänker inte ge upp en.

Eftersom vi delat av lägenheten nu så får våran tjej vara ifred när vi inte är hemma.

Hade samma problem med våra innan…

Jag lät dem slåss o efter typ 2 veckor lugnade dom sig.

Hon fick oxo sår i nacken som såg blodiga ut.

Man får inte glömma att illrar e jävligt stryktåliga djur som slåss hårt ute i det fria…

Nu är dom bästa kompisar och det går inte o skilja dom åt. Dom gör allt tillsammans…

Låt naturen ha sin gång :).

Kanske inte låta dom va tillsammans när ni inte är där…

För mina hanar tog det 4-5 månader jag var fast besluten att inte ge upp då även min rädda hane ändå var intresserad av den dumma hanen. Det jag upptäckte som satte stopp för slagsmålen efter hela 4-5 månader var att Stiffler (den rädda) plötsligt slutade vara rädd. Han slutade fly… och lika plötsligt tyckte inte Leo (den dominanta "elaka" hanen) det var något roligt längre att jaga och spöa Stiffler. Så från att ha slagits nästan så fort de såg varann så slutade de över en dag bara. Samma kväll sov de tätt ihopslingrade och såg jättekärleksfulla ut. Sedan dess har de varit bästisar.

Jag såg små små förändringar under de månader de var osams. Sakta sakta blev Stiffler mindre rädd och säkte själv upp Leo (tex när han sov) för att undersöka honom. Såna små saker gjorde att jag tyckte det var värt det.

Så jag säger som många andra, fya inte, försök att inte alltid rädda honan när hon blir jagad, du kanske kan rädda hanen istället och kela lite med honom. I vårt fall blev Leo svartsjuk när jag räddade Stiffler och skulle upp och bita honom i mitt knä. Släppte jag ner Stiffler visade det sig att det var mig de slogs om just då, dvs att Leo också ville sitta i mitt knä och kela.

Fortsätt med dina kelstunder, då du har dem båda i knät. Låt dem lukta på varann där i din famn under kontrollerade former. Flytta dem närmre så att de sover bredvid varann och så att de märker att de inte rä så farliga mot varann. Prova att mata dem med något gott bredvid varann (tex en msk laktosfri grädde varje morgon). De kommer vara så distraherade att de inte tänker på att slåss. Då kan du flytta skålarna närmre varandras när det går bra.

Och försök ha dem ihop längre och längre stunder. Bara åtskilda när ni inte är hemma. Ju mer åtskilda de är destå längre tid kommer det att ta. Men självklart ska din hona få lite ifredtid om han är FÖR jobbig på henne.