jag kan texempel säga att min mamma fick sin kattunge när han var 6veckor men då åt han vanligt foder och sket totalt i sin mamma när hans mamma ville tvätta honom blev han bara förbannad så det är nog från individ till individ, det där med veckor är ju det rekomenderade för att bebisen lär sig mycket av sin mamma under dessa veckor

Jag tycker att 8 veckor är förtidigt för en iller. 10 veckor kanske, eller 11 -12 tycker jag.

Jag har en av mina illrar som jag fick när han var ca 7 veckor gammal, och då had ehan redan haft ett hem, så han lämnade mamman mellan 5- 6 veckors ålder. och jag hade ett rent helvete att få honom att gå ihop med mina andra illrar, de kände direkt att det var något fel på honom. han hade inte fått lära sig illerspråk, och var fullkomligt vettskräms. Sen var det ju självklart det att han var så liten, jag fick mata honom, hålla kolla på honom jämt osv. sedan fick jag hit hans halvsyster, då var hon 7 månader . men hon hade även lämnat mamman vid 6 veckor, och även där hade jag samma problem med de andra illrarna. de handlar inte om vanliga rang problem man kan ha, utan helt enkelt om illrar som inte vet hur man komunicerar med andra illrar. Jag har även hört om fler valpar ur samma släkt, oxå tagna för tidigt som haft samma problem. Personligen kommer jag ALDRIG mer ta en valp som är tagen så tidig från mamman. Det är rent ut sagt djurplågeri enligt mig

Den ena av oss har erfarenhet av 6 veckors illrar under barndomen som varit väldigt trevliga mot människor. SaraE, då var det inte fler illrar med i bilden, de var ensamillrar så huruvida de lärt sig kommunicera med andra illrar visade sig aldrig.

Men vi tycker att det är viktigt att utbyta erfarenheter kring detta och om någon har någon sorts forskning eller helt enkelt fakta om hur avvänjning går till i de vilda så uppskattas detta.

När det gäller katter är forskningen ganska entydlig. Katter mår generellt sett bäst av att skiljas från mamman efter 12 v, men detta är ju generellt och det är givetvis något som kan skifta från individ till individ. Men 12 v är en bra grundregel för katter(många uppfödare har börjat köra lev. post 14 v tom 16 v)

#3, när tycker du man tidigast kan ta dem då sarae?

Får väl skriva jag med då. Jag har systern till den första illern Sarae berättar om. Vi fick dem samtidigt så hon var ju också ca 7v. Jag har tidigare inte haft några större problem med att introducera nya illrar i min flock. Nu fick jag problem utan dess like. De andra illrarna såg henne inte alls som en iller utan som ett bytesdjur. De ville ha ihjäl henne helt enkelt. Det var ganska ruskigt att se. Så i början fick hon bo i en valphage. Och hon kunde inte heller äta torrfoder så det var kött och uppblött mat som gällde. Det tog 3 månader med mycket jobb och då menar jag verkligen mycket jobb innan jag fick ihop min flock igen. Men då hade jag under tiden byggt på henne självförtroende så hon kunde säga ifrån själv och jag behövde inte rädda henne ur situationer längre.

Nu har jag satt mig i samma situation igen. (dum i huvet, jag vet.) Fick hem en syster till den andra illern Sarae beskriver. Och i och med att jag hade henne hemma ett tag och hon betedde sig exakt som de förra så visste jag ju att det kunde bli problem. Och ja, precis samma beteende. Fastän den här tjejen är 6 månader iallafall så skriker hon i högan sky så fort hon får se en annan iller. Och de andra illrarna tycker verkligen inte att hon är en iller överhuvudtaget. De förstår henne helt enkelt inte alls. Så båda mina och båda Sarae:s var tagna från mamman vid 5-6 veckors ålder. Och man kan verkligen se att de inte är som de andra illrarna. De har ett helt annat språk, kroppsspråk, beteende, allt. Det krävs så mycket mer att ta hand om en iller som är tagen för tidigt än annars.

Jag tycker att 10v är en bra ålder att lämna mamman, MEN det kan också bero mycket på individen. Man ska inte stirra sig blind på en siffra. Nu menar jag inte att man ska hämta sin valp tidigare utan isåfall senare ifall det skulle behövas. Jag förstår inte brådskan alls. Man ska ha illern hela dess livslängd, varför vill man då inte ge den en ordentlig start i livet?

Jag vet att jag har mycket jobb framför mig med nya tjejen här hemma och det var en av anledningarna till att jag ville ta hand om henne. Det är så lätt hänt att en sån iller hamnar hos någon som kanske har iller tidigare och så fungerar det inte, de är inte villiga att lägga ner den tiden det tar, och så är omplaceringskarusellen i full gång. Ibland även med avlivning som slut.

#4 ja, dessa illrar har inga problem med männsikor, helt underbara individer. det är bara svårigheten att komunicera med andra illrar jag märkt på, och den biten har verkligen ite varit kul. Däremot är det mycket speciella illrar av vad jag märkt, annorlunda liksom.

#5 jag skulle säga tidigast 10 veckor, möjligen senare beroende på individ

Jag vet en iller som flyttade hemmifrån när den var 7 veckor, och den kan kommunicera bra med andra illrar + att den är social bland människor… och rumsren.

"Tycker och tycker"?? Ni baserar ert tyckande på uppgifter som "motbevisas" av lika många illrar som ni själva kan få fram för att stöda era teorier.

Jag tycker ingenting i frågan, jag anser mig inte ha kunskap till det. Men, jag kan berätta att vi har fyra stycken vuxna illrar som alla blivit avskilda vid 6-7 veckors ålder och de har definitivt inte några problem med att kommunciera med varandra. De är även mycket sociala med människor.

#9 vad var enskild männsika tycker är väl ens egen enskilda åsikt? JAG tycker att 10 veckor e tidigast, baserat på MINA erfarenheter. Det är inget som jag lagfäster, eller kräver av andra. jag talar bara av MINA erfarenheter. frågan var ju vad folk har för erfarenheter i ämnet, och det var dem jag berättade

Jag håller med ovanstående talare, men vet oxå att det kan vara ganska tufft med relationen till människor om man får hem en iller som är ca 12 veckor. Det givet att den inte haft god kontakt med människor under den tiden innan. Men, jag har oxå fått hem en valp som inte kunde illerspråk. Det är verkligen hemskt.

#9 Jag svarar på frågan som den som skrev inlägget skrev:

"Vad är era erfarenheter gällande illervalpars präglingsperiod?"

Det är väldigt svårt att svara på den frågan utan att tycka någonting, eller hur?

Handlar det om vad ni tycker?

Nej det handlar faktiskt om när mamman tycker att det är nog!

Ida lämnar sina valpar när hon tycker att de klarar sig själva och sedan lämnar hon över resten av fostran till mig. Ida är en bra mamma. Hon vet också när det är dax att säga hejdå till valparna.

Sen kan ni tycka att valpar ska behållas till de är 10 veckor. Visst varsågod. Ida lämnar sina när de kan äta själv….

Vad är då meningen? Ida hälsar på de sina ett par gånger om dagen efter 6 veckor. Visst kan hon göra ett bra jobb den lilla tid hon spenderar då med sina små, men det är ett jobb som hon uppenbarligen gärna lämnar över till mig. Ida är så trött på valparna och lider många gånger av deras ständiga tuggande på hennes såriga tuttar. Det finns inget rätt här heller!!!!   Var och en hona väljer när hon vill gå undan och sen är det upp till ägaren att behålla sina valpare hur länge de vill.

Återigen… Vad är detta för debatt? Tycka vad man vill men det går inte att tvinga en illermamma att fostra för gamla valpar.

Mamman sticker när jobbet är väl utfört. Sen kan ni prägla bäst ni vill.!!!

#13 Tar du inte i lite väl mycket nu? Tycker precis det har kommit upp massa trådar om ett trevligare forum, och detdär inlägget kan ju få vissa som skrivit… kanske t.o.m trådskaparen att känna sig "dumma"? Eller jag vet inte, men om jag hade skapat denna tråden så hade jag nog tänkt: "ursäkta att jag frågade då, jag ska inte fråga mer" efter ditt

Handlar det om vad ni tycker? 

Återigen… Vad är detta för debatt? Tycka vad man vill men det går inte att tvinga en illermamma att fostra för gamla valpar.

Mamman sticker när jobbet är väl utfört. Sen kan ni prägla bäst ni vill.!!!

Har inte så stor erfarenhet av valpar och avänjning. Dock var min för tidigt avand (ca 6-8 veckor) efter det levde hon utan andra illrar tills hon flyttade hit vid 11 veckor ålder.

I början fullkomligt flög Mimmi på de andra och brottades och bet allt hon orkade på lek, Malte tyckte det var okej men Greta blev vansinnig. Numera går Mimmi undan när de andra kommer upp,kan tom gå och lägga sig iblandistället för att bli glad (mAlte gillar hon dock,han är snäll och tål det mesta) Greta visar ordentligt att Mimmi inte är speciellt poppis,även om Mimmi sover, ibland har Mimmi blivit rejält rädd även om det nu är mycket bättre och man får hålla koll.

I början var Mimmi som en riktig bebis,ville mest vara innanför tröjan,coh gick man iväg och hon var vaken var hon hysterisk när man kom hem, högg,pep och skuttade, det var inte okej att bli lämnad. Idag fungerar det dock jättebra,men hon umgås inte gärna med andra illrar det fungerar att sova och gosa med Malte men hon väljer hellre mänskligt sällskap eller min katt som sällskap.

Tror absolut det kunnat gå bättre om hon fått vara kvar lite till hos sina syskon och mamman och lära sig hur en iller beter sig, för henne var det antingen full fart rätt på utan att bry sig om tillrättavisningar till en iller som väljer bort illersällskap och är väldigt ranglåg och inte accepteras.

En annan sak som känns lite konstig är att det betende en iller visar när det kommer andra visar Mimmi mot människor som kommer, är det en iller som kommer bryr hon sig inte förutom Malte som hon är liiite intresserad av iaf ibland, eller hon kan hälsa på honom och springa några varv med honom och sova,men inte mer.

Jag menade endast att trådskaparen skrev "Vad är era erfarenheter gällande illervalpars präglingsperiod?", alltså inte vad vi tycker om när de ska lämna mamman eller ej.

Jag vet att det finns många som tycker 10 veckor (eller mer) är lämpligt. Observera tycker. När frågan är ställd som den är verkade det onödigt med flera som tyckte en massa åldrar eftersom kärnfrågan var erfarenhet.

Jag fick Sigge vid 8 veckor. Nog för att rumpan inte hängde med de första dagarna, så är jag väldigt nöjd med att jag fick honom såpass tidigt. Visst så var han väldigt bitit på tågresan hem, men det tog vi ur honom nästan helt på de timmarna och efter någon vecka så var han helt bitfri, och 100% på lådan är han också, men det tog ett tag, så det har nog inget med det att göra.

Sen så präglades han direkt på oss och lärde sig hur hårt han kunde bita i lek (en anledning kan ju ha varit att han var ensam)

Och när vi fick Gördis (som inte bor kvar) så hade han inga problem alls med att vara med henne. Gördis fick vi senare och hon var ganska tvärt emot vad Sigge är.

Jag föredrar att ta ett djur tidigt, så om det skulle bli en till ille ri framtiden (osäkert) så vill jag ha den tidigast 8 veckor, senast 10.

Kan tillägga att Sigge inte hade människovana innan han kom till oss och en så snäll iller finns det nog ganska några av.

vi misstänkte att Groggie var förtidigt tagen, han var pytteliten och hade inte alls kroppen med sig på sin sida när han ville springa och leka. Det var som om att bakdelen inte ville följa med frambenen, han vinglade en massa. Däremot tyckte vi att han var hyffsat duktig på lådan, tror han lärde skrollan gå på den närmare betsämt. Han bet inte så mycket som liten valp, men dessto mer han kände sig hemma dessto mer ville han bitas.
Jag tycker det var hemskt att få hem en förtiidgt liten valp, att se att hans mototik inte var bra. Om han åt och man klappade honom skrek han till så det bara ilade i våra öron. Gav man honom en godis när han gått på lådan tog han det så snabbt med ett skrik att han även fick med sig en bit av våra fingrar varenda gång.
Jag tycker inte alls som satmaran att om mamman tycker dem ska flytta så är det upp till uppfödaren, för att även om mamman tycker dem kan flytta så är kanske inte valparna redo för detta!
Nu snart ett år gammal är Groggie, så är han hur gå som helst. Kan säga att mina pälsar är 99% rumsrena, eftersom det kan hända en olycka så säger jag inte 100%, men däremot nu så har han kommit in i en period "trottsåldern" så han tänke rinte gå i sele, utan utan, annars går han inte med ut. Han vill leka med fötetrna och hänga i byxbenen m.m. riktigt busfrö!

Groggie som valp första dagen ----->

#19 Det Satmaran menar är nog att man inte kan tvinga en illerhona att ta hand om sina valpar. När hon anser sig vara färdig kan ju inte uppfödaren på något sätt ändra det, utan då måste ju uppfödaren kliva in och fortsätta "uppfostringen".

De första åren (tror de 2 första) så lämnade jag ut mina valpar när de var 8 veckor, men jag kom snappt under full med att det inte var den bästa tiden. De hade knappt hunnit lära sig att inte bitas och att gå på toa. Så de sensate 4-5 kullarna har varit 9-10 veckor, och ibland upp till 11-12 veckor. Jag ser idag på den enskilda valpen om den är mogen att flytta, så idag så är min leverans beroende på hur långt respektive valp har kommit i sin utveckling. Men jag lämnar ingen valp innan den är åtminstone 9-10 veckor, detta för att jag även ska hinna med att vaccinera och chipa valpen.

Jag blir arg att höra att folk får djur så tidigt, djur kan få sämre immunsystem, dåliga vanor & annat som inte är så himla kul, djurungar behöver sina syskon & mor lång tid & att man skickar iväg illervalpar, kattungar & hundvalpar för tidigt blir till djurens lidande. Tidigast vi flytt ska Illervalpar ska vara 10 veckor, Kattungar 12 veckor & Hundvalpar 8 veckor.

Jag är väldigt intresserad av detta ämne & det är så fel att vara oansvarig som uppfödare & som kund, Jag har registerat kattuppfödningsnamn på Devon Rex katter & har fött upp 3 kullar skulle inte drömma om att skicka iväg dom tidigare.

Jonas

Visst kanske mamman inte vill göra så mycket efter sex veckor, men hon gör något. Även om det bara är kolla till lite då och då. Det är en trygghet för valparna. Tycker inte man ska människofiera så mycket utan fundera på när valpen är tillräckligt trygg att lämna syskonen, mamman och hemmet. Bara för att honan kollar till mer och mer sällan betyder inte det att en liten bebis är redo att flyga.

framförallt anser jag att valparna behöver socialiseringstid med eventuella syskon och andra illrar, samt bli tryggare i sig själv och hinna utvecklas, inte bara fysiskt, tillräckligt mycket för att en eventuell flytt inte skall vara alltför omtumlande. Även om mamman inte är med dem så mycket när de väl blivit avvänjda, så behös ändå mer socialisering, och en trygg punkt, som förhoppningsvis födelsehemmet har blivit för dem

Jag tror det är individuellt, i vissa fall är åtta veckor bra, men det ska man nog ha som minimum.

#0 Personligen tycker jag 10 veckor är ett bra riktvärde. Mycket beror på hur självständiga ungarna är. Vissa ungar kan lämna mamman tidigare, medans andra är mindre självständiga och kan behöva stanna längre.

I L80 står följande:_

Tamillervalpar bör inte skiljas från modern, eller hennes ersättare, innan de uppnått åtta veckors ålder._

Ammi

326 Se där se där. Många farmare bryter dels mot lagen om yta och dels om lagen om ålder för valparna. Off Topic…

#27 Jag ber dig att inte dra igång en "farmardiskussion" igen.

Det är inte bara farmare som bryter mot L80. De flesta som har sällskapsillrar inomhus, bryter mot L80. Bl.a. beträffande bomaterial, eftersom man oftast använder filtar och liknande som bomaterial…L80 föreskriver:

7 § Bomaterialet ska ha långa strukturer så att det kan flätas samman.

Allmänna råd till 7 kap. 7 §
Flätbart bomaterial bör bestå av halm, hö, träull, rivet papper
eller dylikt.

Så jakten på farmarna, tycker jag iaf. är att "kasta sten i glashus". Jag gör en ny tråd och lägger in L80 (illerdelen), i den. Så finns den lätt tillgänglig utan att man behöver gå till jordbruksverkets hemsida .

Ammi

#28  Sorry!

#29 Givetvis  Ville bara bromsa innan tråden bar iväg.

Jag har en iller som jag fick när han var ca 6 veckor. Det stod att han var 9 veckor i kontraktet men han var så liten och jag är inte korkad. 11 andra valpar skulle levereras från andra kullar och "uppfödare" så han behövde helt enkelt blir äldre på pappret för att jag skulle ta emot hnm.

Han var svår att prägla, var väldigt mkt inåtbunden, mer nervös och väldigt väldigt känslig i alla lägen. Han hade behövt tryggheten av mamma och syskon. Idag är han 3 år och hans bubbla kläcktes väl när han var 2 , då var människor helt okej och ganska kul! Han mognade väldigt sent.

En annan valp fick jag väldigt tidigt. Eftersom jag då hade 3 andra illrar så sökte han skydd bakom dem andra, jag fick inte komma åt honom och han kunde inte illerspråk men det var aldrig några problem då mina killar alltid varit snälla mot andra illrar. Jag ser hans omognad som ett tecken på att han var alldeles för tidigt tagen och fick alldeles för lite tid för att få en trygg grund att stå på innan han flyttade. Vad han är idag är för mig helt oförståligt :)

10 veckor skulle jag nog föredra att nästa valp var innan jag fick hem hnm. Men sen valp eller inte är en annan sak!

Jag skulle inte ta ett djur förtidigt från sin mamma om jag visste om det från uppfödaren. Om vi vetet att groggie var för tidigt tagen skulle jag incistrera på att han skulle vara kvar tills antal veckor. Fast det är väl en annan sak också om dem skulle fara illa i uppfödarens hem pga av någonting.

jag har en iller (Tuuva) som är från samma uppfödning som sarae och UlrikaD pratar om.. Henne fick vi när hon var 6-7 veckor och hon och toxi (vår andra iller) kom överens med en gång, än idag när hon möter andra illrar så är hon framåt… Kan även tillägga att det är hon som först går fram till människor och hälsar och utforskar nya miljöer, medan toxi som vi fick när hon var ett halvår är mer aktsam och kollar in läget innan hon vågar komma fram. Så har inte sett några problem med att Tuuva var så liten när vi fick henne. Tror det är helt individuellt. Precis som hos oss människor är alla olika psykiskt starka

#33 Att det skiljer mellan individer, har jag märkt på valpkullarna här hemma. Vissa valpar är självständiga och 'står på egna tassar' tidigare, medans andra hänger kvar vid mamman mycket längre. Som mest skiljde det 5-6 veckor mellan valparna i en kull.

MVH Ammi

Jag håller med # 13 där, det handlar mycket om när maman tycker det är nog. I ett par år nu har jag haft valpar som varit i princip fullständigt avvanda vid 5 veckors ålder och som då också t o m lagt sig att sova annanstans än mamman och/eller syskonen. Ett år provade vi med att vänta tills valparna var ca 11-12 veckor innan dom första flyttade och jag kan säga aldrig mer. Valparna hade hunnit med att alldeles för länge vänja sig vid att vårt hem var deras hem och när dom då fick flytta så blev det mer som om dom blev omplacerade och det tror jag psykiskt sett var mer påfrestande för dom än om dom fått flytta tidigare. Eftersom dom då också hunnit växa till sig ordentligt så var det inte heller alltför lätt för dom nya ägarna att uppfostra dom vidare i o m att det inte längre handlade om några smånyp när dom nafsade.  Inte nog med det, i dom hem där det redan funnits illrar tog valparna över rakt av trots att dom andra illrarna var äldre och hade bott där längre tid.

Dom år då valpar fått flytta när dom varit 8 veckor gamla har det kännts som att det varit en alldeles perfekt ålder. Ägare och iller  har fungerat utmärkt ihop, tidigare illrar har haft lätt för att acceptera den nya valpen och valpen har lätt accepterat att den äldre illern är högre i rang.

Jag har också själv kommit hem med valpar som varit 6 veckor gamla och dom har faktiskt inte haft några som helst problem  med att umgås med andra illrar.

Jag har också hört sedan innan att det var 6 veckor som gällde, tyckte ändå det lät ungt med tanke på att hundar tas vid 8, brukar vara längre tid ju yngre djuren är så att säga, så jag är förvånad att man inte vetat detta tidigare, djuren kan ju få mycket problem som överhuvdtaget inte ens "syns" för en senare.

Kan ju passa på att tillägga att jag tack & lov aldrig hann skaffa någon iller då jag hittade hit i tid så ibland ger efterforskning resultat, hoppas bara fler har samma tur!

#37: Väldigt roligt för mig att höra att sidan hjälpt dig. Som Sajtvärd är det en uppmuntran att fortsätta. ;-)
Mvh ÅsaF sajtvärd

Jag tog Tassa när hon var 8 veckor, och det har gått mycket bra. Hon gnällde lite de första dagarna men då räckte det att bra plocka upp henne o hålla henne en stund eller lägga henne hos Stina. Nu äter hon bra och tyr sig till oss och Stina alldeles utmärkt.