Pipisar är ovärdeliga!!!
Bara gråter
Höll på att bli av med Dookie just.
Hade 2 sop-påsar ute i hallen som jag hörde illringarna krafsa på.
Vi gnällde över att sonen inte skött sin syssla o jag tog dem o slängde ut dem i köket.
Köket är inte helt illersäkert det vet vi för under diskbänken så är det fri passage ut.
Har haft påhälsning av skogsmöss som flyttat in den vägen.
Så där är det strängt förbjudet för illrarna att vara sålänge tills vi fixat det….som ska hända "imorgon" (numer medesamma!!!)
Skulle ta mina gosingar o kela lite o piper med pipisen…bara Marwin kommer.
Piper som besatt för hon brukar ju komma…även om plingisar är hennes melodi o Marwin blir galen av pipisar.
Killen ger upp o säger att hon "lyssnar iallafall inte ikväll…hon bara nonchar"
Men jag ger mig inte…känneratt något är fel…det känns i ryggmärgen.
Jag fortsätter att leta o pipa o alla barnen vaknar o undrar vad jag tokiga människan gör mitt i natten.
Tänker att..".ja…det ä väl som så…hon sover väl sin illersömn" (hon är den enda av de 2 som kan göra det)
Men…jag känner att något är fel.
Kan hon ha vrit i en av de ihopknutna sop-påsarna som jag ställde in i köket?
ag piper i köket.
Upptäcker ett hål 5 gånger 5 cm under spisen.
Kalla kårar…
Inte kan hon.
Sopskåpet var låst…
Tänker ändå vänta o gå o lägga mig för hon sover väl.
MEN…kan inte utan jag öpnar altandörren o piper ut i natten för tänk om….
Tar en halv minut o jag hör hur det börjar prassla i rabatten.
DOOOKIE…MIN DOOKIE!!!!
Hon kommer.
Full av spindelväv o luktar jord.
Min intuition var rätt…hon måste ha suttit i soppåsen.
Hon måste ha krupit ut i mörka köket på 15 minuter…för det är den tiden hela dramat utspelar sig på.
Hon måste ha funnit hålet vi alla missat under 2 år.
Vet itne var jag ska ta vägen.
Jag bara gråter o håller krampaktigt i tjejen.
Tänk om jag gått o lagt mig.
Tänk om jag inte fått för mig att öppna dörren "utifall att"
Så många tänka om….
Hon hade varit borta!!!!
Jag är helt chockad just nu o bara grinar o grinar o känner mig som den värsta illerägaren.
O samtidigt så lycklig.
HON ÄR HÄR!!!!
Ne men oj stackars dig. Jag kan tänka mig hur skrämd men samtidigt glad över att ha hittat henne du måste vart..
Tur att det löste sig till slut..:)
Jag är helt chockad….
Ojoj! Vet precis hur det känns! Vilken tur att du kände på dig att nåt var fel! Milton rymde ju en gång genom en fönsterspringa som var max 1 cm, och jag aldrig trodde han skulle kunnat ens ta sig upp till. Den gången gick det ju till o med så illa så han var borta över natten. Fick hämta honom hos polisen, som i sin tur hade fått hämta honom i en familjs kaninbur, där hade han ju hittat både mat o husrum…
Tur att det ordnade sig så bra!
Oj!! vilken upplevese!! Vilken tur att du kände det i ryggmärgen..det där med intuition säger jag bara! Skönt att hon är välbehålen!
Hade själv en sån där ryggmärgs känsla med daisy igår..så läskigt
Jag är sällan orolig..jo …men inte på DET sättet.
Jag kände att något var fel…nästan innan det var det.
Hon var inte borta mer än en kvart.
Hon hade bara kommit under huset o traskade hit från grannens håll till….
Här var det verkligen intuition.
Så lycklig idag när chocken lagt sig lite.
Man märker inget på henne…hon är prexis som vanligt.
Marwin däremot…keligare har han aldrig varit.
Kommit o lagt sig att sova på min mage.
Han kände min ångest o han har verligen varit tröst.
#3 Minns det så väl.
Nu vet jag hur du kände :S
#4 Vad hände med Daisy???
Var inne o läste men missade att skriva det här
#5 Dookie har nog bara haft kul. Värst är det för stackars matte!
läs "stackars Daisy" … har fortfarande ont i magen över det, men Daisy är precis som vanligt hon med ;)
# 6 Sara…Vad otäckt…vad snabbt olyckan är framme o…vad jobbig den där kalla känslan är som slår klorna i en när man inser vad som hänt.
Nu gick det ju bra för våra små.
men vilken chock!!!
usch vi vet precis hur det känns! Jag hade samma känsla i magen en kväll vi var hemma hos min pappa. letade och letade efter honom, och kunde inte förstå varför han inte kom och började sedan leta utomhus, letade i princip hela natten och dagen efter. Tillsut hittade en granne honom 2 km hemifrån. tacka gud för att vi efterlyste honom runt alla granner. Men denna känsla, har den fortfarade iband.
Skönt i allafall att han är återfunnen!!
Starta ny diskussion