Bra synpunkt *tycker en som inte haft med avel att göra alls*

Generellt sett, när det gäller dödfödda *oavsett djurslag* så ser jag det som att det var ett såpass stort fel på det djuret så det inte överlevde hela vägen så att säga. Om honan föder ett dött foster för tidigt är de ju samma sak där, och det måste ut för att hon ska överleva, så jag ser det som en förlängning på det.

intressant fråga sara. Jag resonerar lite som så att man inte alltid kan skylla på "naturens gång" och slå undan eventuela genetiska faktorer. Jag tror att man måste titta mycket på hur mamman gör och lita på att "hon vet bäst". Puttar hon undan en valp så är det nog för att det finns goda skäl för det, sen finns det valpar som dör av andra faktorer än just genetiska fel. Dweia förlorade 2 valpar. Den första dog den första dagen. Hon puttade inte undan den, utan verkade snarare ha "missat den", men hon hade 7 bröstvårtor och 8 valpar, den här valpen var lika stor som de andra, men kom inte åt någon mjölk. När jag märkte det gnuggade jag den varmare och gav den till dweia som direkt accepterade den, och la den bland de andra valparna, men några timmar senare var den död, då den fortfarand eite fått mjölk. Andra valpen gick inte upp något i vikt, och dog efter 6 dagar. Där misstänkte jag ändå att det var något fel, eftersom hon nu hade 7 valpar och sju bröstvårtor, (även om en hona med 8 vårtor ska klara av många fler valpar tror jag nte att dweia hade fixat det, hennes valpar åt konstant). Efter att valpen hade dött, upptäckte jag att en av dweia bröstvårtor inte fungerade som den skulle. Valparna ratade konsekvent den bröstvårtan, vilket ledde till att hon hade början till mjölkstockning. Vilket får mig att tro att eftersom den valpen var minst, blev den konstant undan knuffad, även om den försökte komma åt mjölk, blev den alltid bortknuffad till just den bröst vårtan som inte fungerade. Båda valparna såg fult normala ut. Men vem vet?

Personligen skulle jag nog inte avla vidare på en hona som vid mer än ett tillfälle födde dödfödda valpar, eller förlorade större delar av kullen.

Cathy har ju tio valpar och bara åtta spenar. Alla valpar får sin del. Om en valp inte får ngt skulle jag säga att det är ngt fel på dem eftersom den inte lyckas…

#3 jo det är möjligt, samtidigt som att de alltid finns dem i kullen som är mindre än andra, utan att det är fel på dem. OBS nu försvarar jag inte min kull utan menar rent generellt, skulle väl bli förvånad om katastrof kulle var felfri hehehe. Sen rör det ju sig oftast om "survival of the fittest" - de starkaste individerna överlever - vilket inte behöver innebära att det är något fel på dem som avlider förutom att de är mindre, och mindre lämpade att konkurera. Men personligen blir jag mer och mer skeptisk till alla dessa små kullar som föds… illrar som får 1-4 valpar flera gånger om. Det kan ju inte enbart bero på kosten? eller?

Väldigt intressant!

Hur ser ni på valpar med någon form av missbildning? tex en kull som fötts deformerade eller där delar av en kull har varit deformerade och inte överlevt.

Mycket beror väl på vad det är för deformitet, oftast är det väl NTD det rör sig om? och där skulle jag själv säga att det är genetiskt betingat. Se finns ju deformiteter som är rena förlossningsskador, och dem ka man väl diskuter.

Pratade med en som fött upp illrar länge, som konstaterade att när honan börjar få färre än 8 valpar i kullen så tas hon ur avel. Eftersom det då är något som är fel/hon börjar bli för gammal. Hur ser ni på detta?

Det där med antalet valpar i en kull kanske du kan starta en ny tråd om sarae, då det är lättare att hitta på trådarna då. Och lite lättare att hålla isär begreppen.

Till det där med valpar som dör, så anser jag att det bästa vore om man obducerade även valpar som dör. Men det är inte något som är riktigt genomförbart. Men i drömmarnas värld vore det en perfekt sak att göra. :-)
Om valparna har synliga defekter så får man kontroller a vad defekten kan bero på. Och sedan ta beslut efter det. Vilka beslut man tar är upp till varje uppfödare. Men har man en iller kvar i avel som har fått defekta valpar oavsett om det är en hane eller en hona s ska man se till att valpköpare får reda på detta innan de köper valpar.

Visst är det så att den starke överlever i naturen. Men alla spenar är inte upptagna hela tiden. En valp som inte söker sig till den  måse det ju vara ngt mindre fel på tycker jag själv. Lite hårt och krasst av mig kanske.

Skulle gärna se att någon fler som haft valpar som dött skulle svara…

#8 jo men visst har du en poäng, men jag är inte övertygad om att det alltid rör sig om något stort fel som skulle inverka på illerns framtida hälsa, men självklart kan det även vara så, och är så i många fall. Vissa individer är helt enkelt svagare än andra, och hade inte utan våran inverkan (stödmatning) överlevt, och egentligen borde man ju i det läget låta naturen ha sin gång, eftersom vi aldrig kan veta säkert vad som gör att vissa individer är svagare….sorry svamlet

Håller med sarae där, vissa individer är helt enkelt svagare och överlever inte utan människans inblandning. Vi har ju t o m själva sett till att försvaga stammen genom att se till att en del av dessa svagare individer överlever och i vissa fall t o m används till avel.

I stora kullar t ex så kan de hända att någon av fostrena blir klämd i trängseln i livmodern, det kan också bli skador under själva förlossningsarbetet. Det kan t o m hända något under själva förlossningen, vilket jag själv varit med om (två valpar som föddes samtidigt och mamman hann inte ta hand om den ena tillräckligt snabbt varvid han hann få syrebrist och blev därmed skadad. Jag själv gjorde det stora felet att gång på gång lägga tillbaka honom hos mamman när hon lagt ut honom, alltså överlevde han, annars skulle han nog dött) 

NTD är ju däremot ofta synligt om det skulle vara orsaken, för då handlar det oftast om ryggmärgsbråck. Och i dom flesta fall går det inte att missa ryggmärgsbråck.