för att det faktikst är olagligt att fånga in och avla på en vildiller. dessutom finns problemet med hanteringen av vildmixar. de är ofta mycket vassa.

om man fuskar * har sina illar ute i staket där Vildillern kan homma in. vet ett par illrar som är mix och dom är hur snälla som hälst.

Om Vildillern kan komma in så borde även dina illrar kunna komma ut.

det tycker jag inte låter som något jag skulle vilja uppmuntra över huvudtaget. De som har/haft vildmixar har fått jobba oerhårt hårt med att få dem hanterliga. att ta in sådana i avel, och då göra det seriöst innebär att illrarna kommer att vara svårhanterliga i många generationer frammåt. sånna valpar är svåra att sälja. vad som kommer ske är att folk använder dessa mixar i avel och för att snabbt få fram hanterbara illrar kommer de att paras med så tröga, snälla djur som möjligt. och detta ger vidare konsekvenser på hälsa, livslängd osv osv. så snarts står man där igen.

#4 är vildillrarna så hemska att ha med att göra? för det är ju ändå "orginal illern". är det skillnad på livslängd och sjukdommar?

#3 villdillrar hoppar ofta mycket högre än tamillrar

vild illern är just VILD. en vild iller kan man inte hantera (om det nu inte e något fel på dem) Vildmixar är även de vassa, och om inte minst så är de osäkra i en miljö med människor och rädda av sig.

att avla på en stam där det finns vildmixar kan vara positivt. Men att medvetet ge sig ut med målet att få sin hona parad med en vildmix ser jag som mycket oseriöst.

det är en enorm skillnad på tamillern och vildillern

Fråga mig, jag har 3 mixar här hemma, en kille som är si så där och hans systrar som näst intill hopplösa när det gäller när man ska ta i dom. Dom är väldigt stissiga för minsta lilla, du kan inte ta dom på vanligt sätt då sitter dom i hande på dig. Jag har försökt att träna 5 mixar här, av dessa så är 2 hanar ute i andra hem. en hos illerpilleri och en hos en Stockholm, kan inte just nu komma på vad hon kallar sig här inne. Men hennes hane kallas nu för Dizel och illerpilleris hane heter Hero. Dessa 2 hanar är nog dom som vart bäst i hela kullen (även om jag vet att illerpilleri har lagt ner ett otroligt jobb på att få Hero bitfri), tyvärr är det så med mixar att dom har ett helt annat lynne än våra tamillrar så i jämnförelse med en mix kan tyckas tröga och slöa. I en mix har den iller som hittar ner än dubbelt så mycket skit som en tamiller, och en mix kan tänka ut saker och ting, och du kan se hur hjärnan arbetar för att räkna ut något. Ett exempel: Detta var när jag hade Aslan, en annan mix.

Det var så att jag satt och läset en bok i soffan i storarummet, det var sommar och varm så jag hade öppnat alla fönster jag kunde öppna utan att illrarna skulle kunna ta sig ut. Rätt som det var så kom Aslan från mitt sovrum och tvärstannade mitt på golvet. Han satte sig upp på baken och nosade mot det öppna fönstret i storarummet, sen gick han dit och ställde tassarna på elementet och nosen upp mot fönstret. Sen gick han igen till mitten av golvet och satte sig på baken. Sen satte han sig ner med alla 4 tassar i golvet sen tittade han först på mig (hade lagt ner boken för att se vad han ville), titta sen på fönstret och sen på mig igen. Frågade honom vad han ville, så la han huvudet på sned och tittade på mig. Strax efter så tittade han under soffbordet och sen på mig, så jag frågade igen vad han ville?? Då flyttde han närmre fönstret sen börjada han titta fram och tillbaka från fönstret till under soffbordet flera flera gånger. Så jag böjde mig ner för att se vad det var för något han tittade på under soffbordet, det var deras bolåda som jag hade ställt tillbaka där under när jag städade. Rätt var det var så gick han in under bordet och började föra lådan (som var ca 30x50cm) med nosen. Han stannade emellanåt för att kolla kursen, när jag var på det klara med vad han höll på med, så reste jag mig och stängde till fönstret. Och jo då, han var på väg dit med sin låda, väl där så hoppada han upp på lådan och sen upp i fönstret. Han trodde han skulle kunna komma ut, men ack vad han bedrog sig på det då. Han var absolut inte glad på mig efteråt, han tittade låååångt på mig när jag sen försökte ta upp honom. Detta var bara ett exempel, den illern satt massor av grå hår på mitt huvud vill jag lova. Och Jazz som jag har är inte mycket bättre, han är uppe överallt där man inte kan ha iller och som inte hellre går att illersäkra.

Vad gäller Jazz systrar Calypso och Electra så är dom väldigt svåra, dom går inte samman med mina illra så jag får ha växelvis boende med dom ute i 3-4 timmar och sen får mina vara ute lika länge. Kan hellre inte stänga av då dom hoppar över mina hinder som är ca 100-110cm höga, dom flyger över dom som ingenting. Dom är också mycket vassar (Electra är värrst) än sin bror, han kan man ta i iallafall, det kan jag förstås även på Calypso. Men kan hon slippa så gör hon det, och då biter hon och släpper igen, det gör inte hennes syster, hon tuggar. Detta gör ofta mixar, Aslan gjorde samma, och honom tog det mig ca 2 år att få som jag ville ha honom, men han var alltid skepptisk mot nya människor och/eller situationer, så är även Jazz och vad jag vet Hero, och så är deffenitivt deras systrar. Så jag rekomenderar inte att avla med vilt, även då efterkommande generationer kan bli väldigt vassa, har en syster dotter eller brordotter som är eller iallafall var (hon är väl idag omkring 2-3 år tror jag, minst dom 2) väldig vass av sig.

Ja, som ferretgirl beskriver, så är det inte ett lätt jobb med en mix.

Förutom deras tänder så är de även oerhört intelligenta och i bästa fall blyga eller lätt skygga.

Hero har nu varit hos oss i snart ett år och han är ännu inte helt bekväm av sig.

Idag litar han på mig såpass att jag kan skrapa tänder (första gången för bara en vecka sedan), klippa klor och rengöra öronen utan att han försöker tugga mig sönder och samman efteråt. Jag kan även ta upp honom när han är vaken, dvs när han är framme med de andra, men min smabo är inte accepterad av Hero.

Nu kan jag bara förklara hur Hero är, men innan han kom till oss vid fyra månaders ålder, så hade ferretgirl gjort ett otroligt jobb med honom socialt och bitträning.

Därefter var det min tur och det var som att börja om på noll.

Han bet inte efter handen, hanhögg och tuggade. De första månaderna hanterades han med handskar. Det gick så långt att handsken var med oss överallt och vi stängde ibland in honom i buren enbart för att kunna rengöra lådorna.

Han högg hela tiden.

Men envis som jag är så gav jag mig inte.

Min sambo har en otrolig respekt för Hero än idag vilket han känner, så han vet att min sambo är rädd vilekt gör att Hero hugger pga nervositiet.

Att tveka när det gäller en mix är detsamma som att bli biten. Mixar hugger först och frågar sedan. Det är just det som gör de så svårhanterade. Deras nervositet och benägenhet att bita/tugga och låsa käkarna så fort de känner minsta nervositet.

Jag har jobbat otroligt mycket med Hero för att få honom att acceptera mig som ledare, men främst för att få honom att känna tillit till mig, och tro mig, jag har lång bit kvar.

När man känner glädje över att en iller efter nästan ett år inte reser huvudet när det gnisslar lite i dörren, då kanske ni kan förstår hur svårt det kan vara och hur skygga de kan vara.

Jag skulle inte byta Hero mot någon iller, men det fanns många stunder då jag funderade på om det var värt det.

Hero har inte bara vassare tänder, och aningen större, utan han har även en otrloig styrka. Han ger sig inte förrän han är loss ur greppet.

Jag har suttit många nätter med honom och enbart dominerat. Jag har suttit på golvet inne i illerrummet många många timmar och låtit honom komma till mig. Han har själv fått bestämma i vilken takt han vill utveckla vår vänskap.

Han har bitit mig riktigt illa, till den grad att jag har permanenta nervskador i handen. Han orsakar blodvite om han så lägger tänderna mot handen, så vassa är hans tänder.

Han har hela tiden ögonen på mig, vart jag än är om jag är i närheten av honom. Han kan inte slappna av helt förrän dörren är stängd för natten och det bara är han och hans vänner.

Minsta rörelse kan få honom att tokspringa in i ett hörn och inte våga sig ut på en stund.

När vi får besök gömmer sig Hero högst upp i garderoben, som är hög. Han klättrar och hoppar överallt. Och som sagt, väldigt intelligent.

Jag har som sagt jobbat oerhört med Hero, både med bitträning och det sociala.

Först via handsken. Den gick helt enkelt inte att ta av i början. När jag väl hade lärt mig vilket grepp jag kunde använda mig av kunde jag byta hand och ta av handsken på handen jag först hade fångat honom med, för att han skulle lära sig att händerna inte var farliga. Det tog nästan ett halvår innan vi kunde ta det steget.

Han räknade snabbt ut att handsken innebar hantering vilekt gjorde at vi var tvugna att  gömma den för honom, annars gömde han sig där vi inte kom åt. Det har funnits många kvällar som vi har varit tvugna att jaga honom, men jag har oftast väntat ut honom. Att stressa honom genom att tvinga honom är inget jag vill.

Jag satt även och klappade honom när han sov, eller när han nästan sov, och pratade med honom. Rösten har jag använt hela tiden. Jag ignorerade honom vid flera tillfällen när jag kelade med de andra framför honom, lät honom bestämma om han ville vara med.

Jag började sedan, när han väl lärde sig att min hand inte var farlig, att lyfta honom och klappa honom när han var trött/när han sov. Lade ned honom igen innan han själv sade till, just för att han skulle få känna säkerhet att det var ok korta stunder. Därefter utökades stunderna till att innefatta ligga på armen, med långa ärmar på tröjan, nosa lite, klappa lite. Därefter förlängde de ytterligare och fler och fler moment lades till. Han har fått lära sig att det är ok att kolla öronen, titta på tänderna, stryka under hakan, på huvudet, känna på magen, på benen osv.

Jag har tagit promenader med honom där jag burit honom hela vägen och pratat med honom konstant. Jag har satt mig ned och låtit honom springa fritt i lina runt mig och själv få välja mitt knä. På så sätt har vi byggt upp en relation som blir starkare och starkare för var dag. Att få på honom selen var ett helt företag i början. Inget som gjordes bara sådär och stressade gjorde man absolut inte. Allt var tvunget att ske väldigt lugnt och försiktigt.

Att uppmuntra honom att våga sig upp i mitt knä med greenies har varit en otrolig hjälp. Vi har övat och övat med greenies. Han kan helt enklet inte motstå dem, oavsett. Han har fått en greenies, sedan fått gå. En greenies till, och en klapp på huvudet. Ytterligare en greenies och stryka längs ryggen för att tillslut ge en greenies och lyfta upp honom. Babysteg hela tiden.

Allteftersom har han lärt sig att det är ok att klappa honom, klia honom på magen, ta på tassen, klappa honom vid morrhåren, osv. Allt som man mer eller mindre kan ta för givet med en "vanlig" iller.

IDAG var första gången någonsin han sträckte ut magen och gjorde en vanlig illerknorr, när jag klappade honom. För oss två är detta ett otroligt framsteg.

I förrgår var allra första gången som han slickade på mina fingrar. UTAN att bita.

Det är först för några veckor sedan som han började känna sig såpass bekväm med mig att han tillåter mig att ta upp honom när han är leken. Att han tillåter mig att ta tag i honom och dra fram honom om jag vill ha tag i honom. Utan att bitas, elelr ens försöka.

Vi kan idag gå förbi honom med bara ett par centimeter utan att han springer iväg och gömmer sig. Och det är inget lunkande vi talar om. Det är 110 knyck under soffan som gäller.

Och som ferretgirl skrev innan, förmodligen är hero en av de bästa i kullen, en av de minst vassa. Ni kan då tänka er hur hans systrar är.

Dethär blev väldigt långt :)

Men jag tänkte att det kan vara bra att berätta om hur min mix är, för att kunna ge en liten förklaring på hur mixar kan vara.

På lite mindre än ett år, och med ferretgirls arbete innan, har jag alltså kommit så långt att jag kan klappa honom, ta upp honom, bära på honom och göra rent tänder/öron/klippa klor, utan att han skall försöka bitas. Han kan även vara innanför min jacka, sitter gärna i luvan och reser sig mot mitt ben när han vill upp.

Men det är ett ständigt arbete med att få honom att känna sig trygg och lugn till den grad att vår relation kan gå framåt.

Jag måste vara bestämd, men mild, ha övertaget och jobba med honom varje dag annars går vi bakåt igen.

Jag anser att idag är Hero en frisk, glad iller som har möjligheten, och lever ut den, att vara iller fullt ut utan att leva fritt ute.

Han har sina vänner, busar och sover med dem varje dag. Han gömmer saker, får gräva nästan varje dag, får lov att använda tänderna vid lek, dock inte med våra händer. Han är fullt accepterad av vår grupp och trivs med de andra.

Han är otroligt nyfiken, vill vara med överallt, hittar på hyss varje dag, kommer närmare och närmare för varje dag. Vaknar ofta när jag somnat i soffan av att Hero kommer upp och nosar lite.

Att ha en mix är inget lätt jobb och med tanke på att tidigare mixars avkomma har blivit vassare i tredje generationen än i andra, så kan det vara bra om andra som också har mixar kan beskriva vad det går ut på.

En mix är ingen iller för någon som inte har ett jävlar anamma.

Jag mår jättedåligt av att veta at tjag har handskats med Hero med handskar. Jag nser att det inte är något som skall göras. Jag kände mig dock tvungen men jag önskar att vi inte hade behövt det och att mitt dåliga samvete en dag försvinner angående hur jag behandlat honom.

Förhoppningsvis kan han en dag lära sig att lita på mig fullt ut, men även om han inte gör det, så är jag otroligt glad över arbetet jag lagt ned honom under denhär tiden.

Eftersom jag anser att Hero idag mår bra och kan känna sig avslappnad mer och mer, och inte så stressad, så får han mer och mer bestämma takten och riktlinjerna.

Idag jobbar jag mest med att bibehålla och att visa mitt ledarskap, men alla andra framsteg  vi gör tillsammans bestämmer han över.

ojdå, vart en hel roman :D

Mycket intressant läsning ferretgirl och illeripilleri! Man får verkligen förståelse för vilket jobb en mix innebär. Ovationer till er två som ändå lyckats göra sådana framsteg!

De få friska linjer som finns är det tyvärr svårt att få tag på. Det finns bara enstaka uppfödare som har tillgång till de illrarna eftersom de som hållit linjerna friska är mycket noga med att deras illrar hamnar i rätt händer. De avlar med en kunskap och noggrannhet som inte vanlliga hemuppfödarna gör. Det är inte bara Sverige det gäller. Finns bra linjer i de flesta länderna men men att hitta dem är som att hitta en nål i en höstack eftersom de oftast enbart avlar för sitt eget intresse och inte letar köpare till sina illrar på de vanliga forumen.

Jag tycker att det är jättebra att ni skriver om hur en mix verkligen är. Det kanske kan förhindra att folk som inte har väldigt mycket illervana skaffar sig en. Jag vet att jag hade aldrig klarat av att uppfostra en.

När man hör gång på gång vetskapen från alla som köper iller att många hem illrar inte avlas på bra linjer. Rent ut sakt vad fan tänker iller folket med som köper dessa illrar. Låt dessa hema illrar få ha kvar sina illrar. Försök att få ut informationen till alla. I bland känns det som de flästa iller ägare är softligare dom klagar bakom gardiner men gör inte ett skit.

Jag har inte varit medlem under lång tid men under denna korta tid så känns det som man svajar i vad man tycker. Jag har är kanske inte den mäst lämpade att säga sådana här hårda ord just för att jag inte varit inne specielt länge och inte haft iller länge men jag är klarsynt och har en stark åsikt. Åsikt jag står för och är berädd för att slåss för.

Nu har den bitchen varit framme igen..

Vi är trots allt många som INTE köper sådana illrar vars stam vi inte tror på. Det är vi som sitter med alla omplaceringar som folk inte vill ha längre eller inte klarar av.

Det är bra att dom får ett hem men ska man se det drastiskt för att få ett stopp skulle alla lämna tillbaka dessa illrar till uppfödare. Kanske blir ett stopp på de. Nån stanns måste man börja för att vända allt.

#16 ja, men vad gör man när uppfödaren är okänd? eller vägrar tar tillbaka dem? skall man då avliva dem eller finna nya hem åt dem?

På nått vis borde man komma åt dessa uppfödare. Det borde finnas kryphål det gäller bara att hitta dom. Bara att inte ta annsvar för sina valpar är så oansvarligt, ett bevis på att man skiter fullständigt i sina djur och vad som händer dom.
Avliva dom är äll taskigt mot illern för den har inte gjort nått den som borde avlivas är den som uppföder den och inte tar annsvar.

Hårda ord igen men det är så jag tycker.

Bitchen har talat igen..

jag håller med i vad du säger. Många hemuppfödare har krav på att illern skall tillbaka till dem eller omplaceras via dem om detta blir nödvändigt. Det största problemet här är återigen de som massproducerar illrar. dem kan man inte komma åt och de tar noll ansvar för sålda valpar. och de illrar som omplaceras via t.ex annonser å blocket etc är framförallt farmarillrar. så tills man får stop på farmare kommer det att vara omöjligt. Som omplaceringskoordinator sätter jag däremot krav i våra kontrakt på att illern inte får omplaceras igen. vidare omplacering skall ske av mig, om jag finner omplacering lämplig.

Det är bra att det finns en omplaveringskoordinator för att få mer kontroll över illrarna.

De alla seriösa iller folk måste göra är att sammarbeta och lägga ner tid och komma på en massa ideér för att göra en stor förändring.
Vad kommer att hända med illern om det kommer forsätta som det gör? Jo när du får din valp är den sjuk o ser inte alls ut om en iller. vad vill jag komma fram med det jo gör en skräck kampanj och tala om så här kan det gå om inget görs. Ta och utnyttja median till 100% och mer där till.
Med vilja, ork, ideér och gemenska så kommar man mycket längre än vad man kan tro.

Saken är att det finns flea som gör mycket för att förbättra situationen och planerar för framtiden men det är mycket som inte går att skriva ut på forumen av olika anledningar. Mycket bra jobb och planerande görs i det dolda.

#8 vi hade en ompalcering förut, när vi bodde i lägenhet. Han kom från nån farm fårn början :( Men iaf, han kom fram till att där posten kom in där kunde han kanske komma ut…så han puttade fram katttransporten till dörren och klättrade upp på den och försökte ta sig in genom brevinkastet, haha. Lyckades såklart inte, men tycker det var väldigt fiffigt av honom att komma på det.

#9 väldigt intressant läsning.

#12,#21: Exactomento! Det finns faktiskt långa, friska linjer som har selekterats med stor noggrannhet under många år. Och det finns redan privata sammanslutningar mellan mångåriga uppfödare där man arbetar efter betydligt mer avancerade och specialiserade avelsprogram än de flesta hemuppfödare här. Det finns omfattande avelsstatistik på dessa linjer och en kunskap i nivå med den internationella vetenskapliga fronten.

Men detta är inte direkt tillgängligt eller lika välkänt för kreti och pleti (av goda skäl), men det innebär ju inte att det inte existerar.

Det går utmärkt att ta fram och utveckla sunda linjer av vad vi har i Sverige. Men det kräver en djupare kunskap om praktiskt avelsarbete än vad man för det mesta ser demonstrerat här.

#8 oj det är bra uträknat av honom! men om man ställer frågan så här då? är tamillrarna mycket mer osmarta än vildillrar? har man avlat på dom slöare och mindre klipska ellr hur får man fram den skillnade, med tanke på att vildilrar hoppar mycket högre?

#25 du kan läsa tråden om avel på tröga illrar. allt har ett samband ,)

 #25 bra skrivet!

jag är ju inte riktigt insatt i illervärlden än, har ju inte vart med så länge, men har börjat reagera på detta med aveln…

en iller är ju en iller och så borde man ju behålla dom, till viss del om man ska kunna ha dom i hemmet då…

Vart är inlägg #25 ????

Inlägg 25 och 24 är exakt likadan. Inläggets dublett nr 25 togs bort :-)

Okej =)

Lite frisktblod kan väl inte skada, annars blir det ju inavel så småningom. Men jag förstår vad ni andra menar, nackdelar och fördelar liksom.

jag vill bara säga att jag är tacksam om allt ni berätat om hur en mix kan vara vi skulle köpa en mix som första iller men efter jag läste det här ville jag inte ha en mix om första inte för att jag är lat och inte vill jobba med den men för att jag är ovan o vill lära mig med tiden  tack än en gång :D

Det finns såklart undantag. Hannen jag avlar med i år är 50 % mix. Superlugn och trevlig. Väntar mig lite tuffare illrar än vanligt, men med ett bra psyke på både hona och hanne så tror jag att de blir helt ok ändå ;)