Det är starkt att du kunde ta det beslutet. Att göra det bästa för djuren även om de säkert inte hade det dåligt hos dig.

Jag förstår att det har varit tungt och är tungt för dig. Men du får försöka när det känns som jäkligast att intala dig att du gjorde det för deras skull.
Tänker på dig.

Tack Sara och Åsa.

Känns som om alla skulle hoppa på mig och anklaga men det kanske bara är jag som känner att jag är usel. Skulle va skönt att få umgås lite med illrar igen ibland dock. Hoppas på illerträffar i stockholm i sommar så man får möjlighet till det.

Jag känner med dig, jag vet precis hur hemskt det är ;( Gjorde själv samma sak men för ca 4 månader sen.

Hoppas att det går bättre för dig snart ! :)

Kram

Jag hoppas kunna ha en träff här hemma i sommar … får se om det finns intresse bara för jag har försökt få till det ett par gånger förut och då har det varit omöjligt… Hmm, kanske är mig folk inte vill träffa…

#5 kan bara svara för mig själv - du bor för långt bort människa! ;) Tänk vad fint pälsarna skulle må ute i skogarna här uppe *smygreklam*

 #0 Jag förstår dig, jag hoppas innerligt att jag aldrig ska behöva ta det beslutet, för det skulle förändra mig som människa. Men måste man så måste man, och det är starkt att veta när man måste. Men inte mindre tugnt för det.

#5 ni får pallra er upp till min träff som blir i slutet av augusti då =)

#0 Vet precis hur du känner =´( *tröst kramar*

#3: finn inte någon anledning att hoppa på någon för att de sätter illerns bästa före sitt eget. Det är stongt gjort.

#5: Mehh, nu narras du. Jag och Veronica har ju kommit på träff hos dig. Så vi vill i alla fall. Så det så. Och nu är båda jag och Veronica triggad att komma till dig igen. Här står vi med illrar och varina akvarier. Klart vi måste komma :-) Och vem kan motst att få träffa dig? Det kan jag inte förstå faktiskt. Och sedan har du då din charniga dansk med. So alltid får en att skratta. Kan inte bli bättre. Och så sängen, glöm inte sängen. hihi

Hade det inte vart så långt så hade jag kommit oxå.

#10: Men sara, du får komma till träffen i HC i år i affa fall. Där har vi ännu inte fått sett dig.

Nä, det har inte passat åren innan men jag kanske kan få till det i år. Vet du när ni planerar den än?

Nej exakt när vet jag inte än. Men det borde kunna komma information om när efter denna helg. Ska bara få gubben att varava ner tillräckligt länge för att bestämma vilka veckor vi ska neråt i landet :-)

Tack alla för förståelse. Till råga på detta förlorade jag en kattunge, lilla Joyce, idag bara två dygn gammal.

Jag kommer gärna på illerträffen dock, så hoppas det blir av. Kerstin kan inte du Pm:a mig när det närmar sig, snälla?

[IMG]http://i199.photobucket.com/albums/aa319/sophia_doos/17.jpg[/IMG]

Nähä bilden gick inte, får lägga in den som vanligt då.

#15 Huuga stackarn=´(

# Jag pm:ar när jag vet mer ; )

# 14 beklagar sorgen!

Hur många djur finns det inte som sitter bortglömda där ägaren bara slänger till dem lite mat ibland kanske av sentimentala eller egoistiska skäl?

Jag tror det är jättesvårt att inse att man för tillfället kanske inte är den som kan ta hand om sina djur bäst pga tidsbrist,ungefär lika svårt att som förälder erkänna att man för tillfället inte är den bästa föräldern till sitt barn

Tycker det är klokt och starkt att inse sina begränsningar och låta djuren få komma till någon som har tid för deras eget bästa.

Jag tycker det är jättestrongt att inse att djuren kan få det bättre någonannstans.
Det var det jag misslyckades med och det är svårare att leva med, men nu har jag iaf lärt mej något.
gjorde allt för att jag skulle kunna behålla dem men glömnde tyvärr bort illrarna i det hela.
Tror inte att det är något som man någonsin kan komma över även om det var 100% nödvändigt, fast man måste lära sej att leva med det o gå vidare.
Jag tycker inte att någon människa har rätt att klanka ner på någon pga av att man omplacerat sina djur då ingen annan vet hur det känns.
Jag blir iaf helt knäckt.

självklart finns det undantag.

#20

håller med dig. Fast det räcker att läsa här så fort någon iller tex på blocket säljs pga tidbrist

"åh stackaren"

"Varför skaffar folk djur utan att tänka"

"hoppas den stackarn får ett bra hem osv"

Tycker snarare det är en klok ägare som inser sina begränsningar och vill sin iller det bästa dvs komma till en som har tid och kärlek att ge. Kan säga själv att mina djur det sista året fått mindre tid än de behövt pga studier (dåligt samvete) men är klar om en månad drygt,men visst svider det (har barn också som ju måste gå före)