Vad för sorts norfläckar menar du? En vanlig fläckig nos? *har haft 2 fläckiga nosar*

Egentligen alla som inte är enfärgade eller ett brunt T… Hajade till då jag såg Litens så jag hann kanske inte tänka igenom det helt ;) Finns det vanliga och mindre vanliga fläckar?

Kallar du dessa konstiga nosfläckar? Vad skulle dessa ha med hälsa att göra? Själv har jag aldrig hört om något sådant samband så det är såklart intressant att höra vad du hört…?!

Själv har jag svårt att tro att såna här fläckar har annat att göra än med teckningen att göra. Vissa har fläckar, andra inte. Precis som jag har fräknar… :)

Visst det blir bara spekulationer… Men jag skulle tippa att det är en del av depigmentering, alltså som ex haklapp eller lite vitt under en tass. Det finns nog ingen forskning på, precis som med andra depigmenteringar. Antydan finns iofs på att blaze-tecknade illrar oftare är döva och har större sjukdomsbenägenhet.

Skulle pigmentering tyda på ohälsa? Märkligt resonemang. Håller med AlbaS. Fräkniga människor skulle då inte skaffa barn, för att inte snacka om svarta. De är väl pigmenterade om något. Dalmatinerhundar? Ja listan kan bli lång.

Måste det letas fel i allt och alla? Var nöjd och glad för en pigg och frisk iller,  med eller utan fräknar på nosen :)

#5 Det är inget märkligt resonemang, det är ett väldigt vanligt resonemang många har. Vad jag läst (kommer inte ihåg källan ),  så är ca 75% av de blaze-tecknade illrarna i USA döva. Man har även sett att de har tendenser att bli mer sjuka i cancer o liknande.

Blaze är ju extremformen av depigmentering, lite vitt under någon tass eller lite haklapp gör nog ingen skillnad på hälsan.

Det finns dock ingen forskning än som kan stödja dessa teorier…

Vad kännetecknar en blaze-tecknad iller?

*intresselampan på*

#6> Intressant fakta om det där med USA… :)

#7 Blaze= vitt streck mellan öronen ner på nacken.

Nej har inte hört någonting och det var därför jag undrade. MIna funderingar började då jag såg Liten eftersom han hade fläckar på huvudet som anses vara väldigt dåligt ur häslosynpunkt och dessutom en nosfläck jag aldrig sett förut.

#5 Jag tycker inte alls att det är ett konstigt resonemang eftersom man ser samband mellan depigmentering och ohälsa. Eftersom jag föder upp så är jag extra intresserad av dessa frågor (vilket jag trodde att alla som födde upp var). En frisk iller? Finns det idag? det handlar väl snarare om när de blir sjuka? Man vill ju minska ohälsan och jag håller mig därför borta från illrar med ex blaize.

Läsere man mer om depigmentering så kan man läsa om hur vissa vita djur bara är en stor fläck och därmed i riskzoonen för vissa sjukdomar. Inte heller ngn källa nu :(

En naturligt tecknad iller har ju mörk nos. Alltså har de flesta av våra illrar depigmenterade nosar. De som har bruna Tn brukar ses som ganska naturligt oxå, men jag undrar om de andra. 

#3 Svårt att dra en gräns för vad jag tycker är annorlunda. Titta på Liten under vårpromenad så kan du se ett exempel…

Ett till exempel: Thea, hon hade en "blixt" på nosen. Dog i insulin sex eller sju år gammal. Därmed INTE sagt att man ska förvänta sig att alla depigmenterade nosar = insulinom… Inte heller vad jag tror.

Nej den kopplingen känns lite tidig att dra ;) Hon hade väl ingen fläck eller dyl va?

Ska jag dra ett exempel på fläckig nos så har jag pegasus här hemma. Hans nos är nu lite prickig men när han var ung hade han en klar och fin T-markering på nosen. Tror att nosen även kan bli dipigmenterad av att de blir äldre (som grått hår), skrapar i den eller liknande. Ser lite ut som att även Thea har haft ett snyggt T från början.
Men visst tror jag att nosfärgen kan ha samband med teckningen illern har, dock tror jag att det är ovanligt att en vanligt viltfärgad iller har "konstig" teckning på nosen.

#5 blir ledsen av att läsa ditt inlägg. Att en uppfödare vill veta mer om illrars hälsa och samband med pigmentering/dipigmentering är för mig endast något positivt. Trodde alla uppfödare var intresserade av att lära sig mer om vad som kan orsaka olika sjukdomar och hur man på lättaste sätt kan undvika det…
Att jämföra människor och djur så som du gör går inte. Vi har alla möjligheter i världen att leva med våra små handikapp såsom synfel, hörelskador etc etc. Djur däremot har inte alls samma möjligheter och föds de tex döva eller blinda så har de förlorat en stor del av den naturliga kommunikationen då de inte har något som kan ersätta (hjälpa till) det förlorade sinnet på samma sätt som oss människor.
Så vitt jag vet har inte pigmentering (fräknar) eller hudfärg någon inverkan på oss människor hälsomässigt, men det har stort samband när vi talar om djur.
Om man ska jämföra som du gör så är det helt okej att tex avla på döva illrar för att döva människor får föda barn!?
Dalmatiner har inte pigmenterade fläckar- de har en stor vit fläck (spekuleras faktiskt om att det kan röra sig om samma mutation på dalmatin och iller) och det är inte ovanligt att de föds döva speciellt inte om de har mycket vitt på öronen. Så det gäller att vara extremt påläst och kunnig om man ska ge sig in på avel med dalmatiner eller…. fläckiga illrar!

Defenitivt blir nosarna depigmenterade med åldern. Men, det jag är intresserad av är de unga illrarna. (Alla mina valpar har bruna tn på nosarna btw, jag kommer aldrig kunna se skillnad på dem)

#13 Nagellack!

Får nog bli så… fröken lila, fröken gul, fröken blå…

Vad jag menar är att jag vill glädjas åt mina illrar, inte bara ständigt leta efter fel och brister, oroa mig för eventuella sjukdomar och måla fan på väggen.  En anledning till att jag parade min hona är att: min teori om varför så många blir sjuka skulle kunna vara just att alla kategoriskt ska kastreras, för det är ju det enda som är rätt härinne. Ingen ska få lov att ta kullar på sina honor eller låta sina hanar para sig med någon om inte de kommer från "rätt" uppfödare. Det blir ett ramaskri utan dess like om någon vågar sticka ut nosen och tala om att de ska para sin hona. I stället för att hjälpa och råda dessa hoppfulla och entusiastiska tjejer, har de blivit grovt förolämpade av många förståsigpåare härinne. Summan av kardemumman blir att de vänder sig någon annanstans, t.ex. till mig som inte dömer och fördömer. Nu sitter ju inte jag med all kunskap, men jag hjälper så gärna med det jag kan. Bättre vore om de vågade vända sig hit och få ta del av all denna fantastiska samlade kunskap som vi besitter tillsammans. :)

Ja nu spårade jag ur lite, som vanligt.

Friska illrar är väl vad alla vill ha men frågan är: Hur länge ska de förväntas vara friska? När min 2:a iller dog år 2000 , 6 år gammal så blev jag upplyst på djursjukhuset om att jag skulle vara glad att han blev så gammal, för förväntad livslängd var inte längre än så.   Vad är målet för er andra? Ska illrar hållas vid liv lika länge som innekatter numera, dvs 18-20 år. Fulla av tumörer, cancer, dåliga tänder och inre organ som inte är konstruerade att hålla så länge.

Borde man inte vara glad om illern får vara frisk och sund ett par år extra, men låta den gå när det inre klappar ihop? Det gör ont i mitt hjärta många gånger när jag läser om stora operationer på gamla illrar som enligt min mening skulle fått lov att somna in i frid. Inget illa menat åt någon, snälla ni behöver inte attackera mig. Jag förstår att man vill behålla sin älskade familjemedlem så länge det bara går. Men nu råkar jag vara en som tycker att dödshjälp borde vara en självklarhet även för människor.

Det finns en gräns någonstans, eller?

Igen tycker jag att det är synd att du inte vill fundera mer på vad det är som gör våra djur sjuka. Har du bestämt dig för att det har med att inte alla paras?

Visst skulle stammen säkert vara friskare om fler gick till avel. Men, och endast då, om honan själv får välja hanne. Alltså att den starkastes gener går vidare.

Det är ju hela poängen med att söka i sjukdomsrelaterade frågor. Hur får jag min iller att vara frisk några år längre? För några år sedan var medelåldern högre än vad den varit senaste deceniet. Vi vill tillbaka dit. Vi vill att de ska slippa dö i cancer då de är fem år. Jag vill gärna ha mina illrar tills de är tio och får dö av ålder istället för i sjukdomar då de är fem.

Ärligt, jag kan inte fatta att du som uppfödare inte söker mer information om dessa saker? Vad går du på då du väljer avelsmaterial? Mitt eget mål är att mina illrar ska bli friskare och frickare för varje ny generation. Det gör man enast genom att fundera på vad det är som gör dem sjuka.

#16 jag förstår vad du menar men håller inte riktigt med.. :)
Jag vet att du gillar att tala om för "oss" (vilka nu det är..) hur otrevliga vi är och hur vi letar fel på allt som rör illrar men jag tror att du missat en stooor del i det som sker här- Det är för illrarnas skull, för att "vi" vill ha friskare illrar..

_"Ska illrar hållas vid liv lika länge som innekatter numera, dvs 18-20 år. Fulla av tumörer, cancer, dåliga tänder och inre organ som inte är konstruerade att hålla så länge."
_Det tragiska i det här är att det är precis såhär det är- illrarna är fulla av tumörer och blir sjuka och dör när de är uppåt 5-6 år. För att de dör i tidigare ålder behöver det inte betyda att de mår bra fram tills dess.
Jag känner illerägare som varit tvungna att ta bort sina älsklingar pga omfattade sjukdomar (cancer) i buken efter ett par år av medicinering och då har illern varit nyss fyllda 5.. Det är så många har det nu. Jag opererade min iller för binjuresjukdom när han var dryga 4 år.
organen behöver inte anstränga sig för att illrarna bli mycket äldre än naturligt, nejdå, organen får ge upp i tidig ålder pga av sjukdomar, och det är detta vi vill försöka få bort.. åtminstone bit för bit…

Men jag håller starkt med dig om att många djur får bli alldeles för dåliga innan folk tar sitt ansvar att "befria" sin vän. Jag hoppas jag har insikt när mina djur blir dåliga "på riktigt"- som tur är är alla 3 pigga och glada än så länge. 

på tal om katter så hade vi en ihittekatt som var både ute och innekatt.. han blev 19 år… :)