Vet att jag skrivit om Stifflers idioti i gamla trådar, men jag tänkte ta en berättelse om sommarstugans bravader. Redan när vi för ett halvår sedan tog honom som omplacering märkte vi att något var underligt gällade instängda utrymmen, transportbur GÅR INTE att ha honom i.

För 5 veckor sedan tog vi med oss illrarna (Alba och Stiffler) ut till sommarstugan som är mellan 10-12 kvadrat (friggebod), inrett med säng och massor av sköna illersovhörnor. Sommaridyll tänkte vi att det skulle bli för illrarna med massor av långa skogspromenader. Stiffler har fått många långa promenader varje dag och bör ha varit helt slut. Ändå spenderar han timtal åt gången med att krafsa på ytterdörren. Han kan alltså stå 2 timmar i raken (utan vila) och frenetiskt krafsa på dörren, ibland på listen runt, ibland på tröskeln eller golvet framför. Då och då tar han paus och hyperventilerar i springan där tydligen en gnutta luft kommer in.

Vi har testat allt och det känns rätt taskigt mot honom att ha honom där inne när han uppenbarligen blir så stressad, men vad ska man göra, åka hem och skita i semester? Som många av er vet har stiffler något klaustrofobi-liknande beteende, han tål inte att vara instängd, varken i trånga rum (toan) eller i bil eller bur. Han beter sig precis likadant och blir helt manisk. Kan inte sluta krafsa och är helt okontaktbar. Manisk. Går inte att locka bort honom genom att locka med illergodis, greenis, grädde eller liknande, han är för borta i huvet för att kunna sluta med manin.

Vi höll ju på¨att bli tokiga och strypa illern många ggr, och förstå mig rätt, detta är normalt sätt världens gulligaste och snällaste iller som aldrig gör en fluga förnär. Värst är att han kraffsar som mest på natten, även efter en låååååång kvällspromenad som borde klubbat en säl. Han kan säkert krafsa 2-3 varje natt!!! ÖRONPROPPAR ÄR GULD VÄRT!

Vi har dock inte vivit upp utan testat det mesta:

• Byggt grind så att han inte kommer åt dörrspringan. Funkade inte!

• "Isolerat" grinden genom att linda in hela grinden i en filt - dämpade ljudet något men slutade i att han dessutom krafsade sönder filten i trådslamsor.

• haft sessioner där vi gång på gång (många nätter har vi testat denna metod) hämtar upp honom till sängen och håller fast honom, klappar honom och lugnar honom. Det slutar med att han myser och somnar, varefter klappare åxå somnar. 2 sekunder senare står han vid dörren igen och krafsar. Hopplös metod.

• Haft "bråk"-sessioner där vi i timtal PÅ NATTEN stått framför dörren och knuffat/kastat bort honom (varligt). Detta är det värsta jag sett för jag har sällan sett en sådan ARG iller. Han är så j-la kaxig att han fräser och skriker åt en, flyger på en och biter en vrålhårt tills blodet sprutar. Kan han inte bita en i handen biter han en i vaden eller hälsenan om han kommer åt. Dessa fajter har slutat i att vi båda varit jättearga, Stffler vägrar ge sig hur envis jag än varit. Och han bits aldrig annars. Ibland gick han upp på bakbenen och riktigt hotfullt gjorde stående attacker mot mig Konstant fräser han åt en. Kan ni se bilden framför er hur jag halvnaken, trött och arg står där mitt i natten och hoppar undan hans attacker?

  Tänkte att han väl nån gång borde fatta rangen och att jag bestämmer över honom, men det vägrade han fatta. Testade även att hålla fast honom i nackskinnet när han gjorde utfall mot mig, men dessa fasthållningar slutade oftast i att han vred sig ur greppet och lyckades bita mig i handen istället.

  En av dessa fajter slutade med att han lade sig platt-iller 1 meter från dörren, av utmattning efter 1,5 timmes envist avvisande från dörren. Jag VANN!!!Därefter somnade jag. några timmar senare väcktes jag av nytt krafs men orkade då inte ta fajten igen. hade köttsår i händerna flera dagar… *suck*

• Så, finns det någon metod jag inte testat? Nope… ingen jag tror på. Jag har testat att vara snäll, elak, bestämd och envis. Har testat fjesk och utmattningspromenader. men inget funkar i ett litet rum. Känns mer som djurplågeri. Nu ärsemestern ÄNTLIGEN över och 5 veckor har passerat. Krafsmärkena är beständiga och sårskorporna har lossnat från mina händer. Stiffler var såååååååååå nöjd att komma hem igår till Stora villan och har inte gett ett pip ifrån sig, än mindre krafsat på någon dörr. Min duktiga stackars pojke. Han måste vara psykisk störd den lilla sötisen… inte lätt alltid att vara illerägare. gäller bara att stå ut. :)