bristen på okastrerade grabbar
Det verkar vara stora problem för uppfödare att hitta lämpliga grabbar att avla på. Resultatet blir avel på dåliga gener och att att vissa grabbar får bli pappa allt för många gånger.
Finns det någon lösning på problemet?
Kan det fungera att ha specialskrivna kontrakt för utvalda hannar i en kull där uppfödaren kan få nya ägaren att hålla sin hanne okastrerad så länge han duger i avel? Funderar exempelvis på om köparen får betala högre summa för den utvalda illern för att sedan återfå exempelvis en tredjedel av köpesumman för varje år denne haft illern okastrerad i de tre första levnadsåren.
Hmmm det är säkert ingen bra lösning men fram med era tips nu så att situationen kan förbättras någon gång!
*jag ska absolute inte kastrera min hane som jag känner nu iaf. men han ha ju inga papper direkt tyvärr
#1: Vet du inte vad han har för bakgrund så tycker jag du gör mer skada än nytta med att låna ut honom till avel tyvärr.
#1 jag vet hans bakrund men har inte det på papper, men jag säger ju redan att jag inte ska avla på han
ja..att låta illrar utan bakgrun/stamtavla gå okastrerade är meningslöst om vi nånsin skall få ordning på ilerstammen (vilket idag ter sig omöjligt). okända illrar finns det mängder av, men det är inte dem som behövs. Vi behöver illrar med dokumenterad bakgrund och sjukdomshistorik, och inte bara i tex 4 led. utan så långt som bara går. om detta sen finna dokumenterat på en servett eller i en stamtavla spelar ingen roll. bara uppgifterna är korrekta. Att avla på en iller bara för att den är stor och fin och snäll, är som sagt, återigen INGEN bra anledning,.
#0 tycker att det låter som en rätt bra grund ide det där falo. Frågan e bara vart man skulle hitta de lämpliga framtida avelmaterialet?
anledningen varför jag inte vill kastrera min är för att dom rasar oftast så mycket i vikt och jag som sagt vill ju ha en stor pojke sen finner jag det allmänt onödigt
#4: Sluta ställa omöjliga frågor….
Att avstå från de illrar som har allra sämsta förutsättningarna att ge friska kullar kanske kan vara en bra början, att bannlysa avelsillrar utan stamtavlor kanske också vore ett steg i rätt riktning.
#6 får nog göra det ja.
precis, jag sätter te.x avelsförbud på alla omplaceringsillrar, om det nu inte skulle vara så att man hittar toppen material, men den chansen är ju mindre än noll…. Men som sagt, utesluta alla utan dokumentaion ur aveln är en bra början
#6 men det löser inga problem för det avlas på illrar som egentligen inte är "lämpliga" med långa stamtavlor…hugget som stucket, man ska inte se sig blind på papper…för att en ilelr har papper på bakgrunden är inte alltid =bra avelsdjur.
Måste också säga att det är roligt att icke uppfödare vill engagera sig i detta, kan du Falo och Sarae tänka er att hålla en okastrerad hane X-antal år? vilka "krva" skulle ni isf ha på de som lånar honom eller ev. uppfödare som gör på de sätt Falo tog som förslag betala liten slant för varje år hanen gått okastrerad?
jag själv som uppfödare tar helst inte kull efter mina okastrerade hanar när de är 1år utan väntar hellre tills deras 2år eller ännu längre…för tillfället har jag 3okastrerade hanar -rätta mej om jag har fel men jag tror att jag är en av de uppfödare som håller okastrerade hanar. inte många villiga på den biten utan hanarna går ju bara en säsong :-/

Jag skulle själv ha problem med att ha en okasterad hanne… inte bara på lukten utan även pga att de blir stressade och får vara ensama mycket. Tycker synd om dem helt enkelt. Stackarna får vara med de andra halva året och sen ensamma. Sen beror det ju på ens egna levnadsförhållanden… i en lägenhet tror jag att det är svårt att ha dem okastrerade. I hus är det en annan sak.
Men jag håller def med om problemet. Har inte hittat en enda intressant hanne tills nästa år, så jag är tveksam på att det blir en kull. Vill ha en 25-50 % hybrid och det är inte så lätt att hitta.
#7 det finns ju omplaceringar som har papper som är ok…
#9 fast alla hanar blir inte så uppstressade, nu har jag iof två hanar som e uppvuxna med varandra och uppskattar varandras sällskap. De är inte barnsliga som d ekastrerae utan lugna och vuxna kastrerade stinkisar :-) Min 3:e hana bor själv och det funkar bra, han träffar mina kastrerade illrar varje dag för att brottas lite, sedan november förra året tills nu i juli har han bott själv utan proble och bara fått träffa de andra korta stunder o nosat på för han ville bara slakta elelr dra i dem. Nu uppskattar han dem som kompisar att få leka med och ibland när han leker lite för vilt kommer den okastrerade hanen fram som vill sätta på. det jag vill komma fram till är att alla okastrerade hanar blir inte stressiga, det är nog mer individuellt och lite miljöberoende(?!). Men luktar gör de och markerar tilll 90% allihopa -men det går lite i periodvis här hemma hos oss…
Vart har du sökt efter en viltmix? Lär inte finnas många sådana okastrerade i avel…men jag håller med, de är intressanta…men jobbigare ur annat perspektiv :-P

Först får man lära sig här inne på forumet att man MÅSTE kastrera sin hona och hane. För honor kan dö om dom inte blir parade och om dom inte har några tecken så skall man helst inte ta några valpar heller på henne.
Så får man höra att hanar kan man inte ha okastrerade. Dom luktar och är rent av jävliga. Nu helt plötsligt så börjar man höra varför man kastrerar hanar? Folk här inne har sagt att man inte klarar av en okastrerad hane.
Hur klarar sig illrar i vilt tillstånd? Dom måste ju dö redan efter ett år. För honor dör om dom inte blir parade. Eller?
Jag har själv haft 7 okastrerade hanar sedan jag började med iller för ganska så precis 7 år sedan. 1st (Aslan) kastrerades redan vid ca 9-10 månders ålder, dom andra 6 kastrerades först efter det att dom var 1½ gammla. Av dessa 6 är det bara en som har fått bli pappa 2 gånger, och det är Laban som idag är 6½ år gammal. Jag skulle väl ioch för sig kunnat ha kvar 5 av dessa 6 i brunst än idag, för lukten av illerhane är inget som stör mig personligen. Men bor man i lägenhet, så får man ta lite hänsyn till sina grannar om dom skulle börja klaga. Detta är jag tacksam för att ingen av mina grannar har gjort, inte än iallafall. En av hanarna som kastrerades var Lilleman, detta var för att jag upptäckte att han var döv innan jag hann att använda honom i avel. Även han var ca 18 månader innan kastrerades ändå.
Jag kommer så småningom att köpa en hane som inte är relaterad till någon av mina tjejer och om han har bra gener så kommer han att få gå i avel under 2 säsonger, med max 2 kullar/säsong. Detta för att det inte ska bli alltför många som är släkt med varandra, han kommer där efter att stelleriseras så att han kan vara tjejerna till gangn ändå genom att ta dom ur brunst ifall tikens ägare inte vill kastrera men hellre inte ha valpar. I detta fallet kommer jag att ta ett pris av 700 - 800:-/tik och tillfälle, tycker att det kan vara ett lämpligt pris, eller vad tycker ni tik ägare??

#12 jo det skulle jag kunna tänka mig att betala. Men jag undrade, vad är skillnaden på kastrera och sterilisera?
Kastrera tar dom bort allt, inkl. sädesledare och kulorna förstås. En stellerisering klipper dom av sädesledarna men jag tror att dom låter kulorna sitta kvar för könsdriftens skull. Det fina i kråksången är att dom inte luktar lika mycket som om dom var i riktig brunst. Men dom hoppar ändå på tiken och genomför en "parning" fast utan sädessellerna då dom nu inte kan vandra ner genom sädesledrna och ut på vanligt sätt, om du förstår hur jag menar. Kanske kan någon annan som är mera insatt svara dig bättre, men det är i runda svängar vad som händer.
#13 sterilisera menar du va? ursäkta att jag är lite ordpolis..
#14 jag har hört motsattsen att de beter sig och luktar som en okastrerad iller bara de enda är att de ej kan göra barn för sädesledarna är avklippta?..
Vad jag har hört så är det så att steleriserad hane beter sig som vanligt, men luktar mindre. Vet ju inte själv förstås, då jag inte har gjort så på någon av mina hanar, dom är kastrerade helt, och då har dom ju bara sin egen kroppsdoft som alla vi andra däggdjur har i mer eller mindre grad.

Jag tror att fler uppfödare lär ta sitt ansvar och hålla okastrerade hanar i avel. Själv kommer jag snart ha fler än en okastrerad hane här hemma. Och min grabb är trotts allt fyra år så han har luktat av sig ett tag:-)
Men just det här med bra hanar är svårt. Vi måste alla hjälpas åt tror jag.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars

#10 ok, klart att alla inte blir stressade, men jag vill inte ha en i lägenhet :) har inte sökt med ljus och lykta ännu men har kollat lite på en 50% engelsk hanne som är supergo. Men, han är använd en del i norge. Två eller tre kullar vad jag vet. Har du nägot intressant förslag? Vill även ha lite extra koll på min honas linje innan det blir bebisar. Vet väldigt mycket, men vill kolla alla då de blir lite äldre.
#19 jo jag förstår dej, jag hade en okastrerad hane under en säsong och jag var ganska nöjd efter de :-) Man behöver ganska mkt utrymme om man ska kunna ha både okastrerade hane och hona i avel…Låter som en intressant kille du hittat! Vet man något om hur hans kullar blivit?
#18 ja fast att hålla okastrerade hanar kan man göra men de krävs ju att det finns obesläktade tjejer att para honom med så man inte håller släktingar för då gör de ingen nytta…Hjälpas åt är ordet men hur många uppfödare är berädda att hjälpa andra uppfödare som inte är i deras umgänges kretsar? *neka de går inte för det är så det ser ut i dagens läge*

#20: Jag nekar inte. Även om jag inte stött på problemet så vet jag inte hur det är. Alltså kan jag inte neka.
Men det är därför jag menar att fler uppfödare måste ta sitt ansvar för att förbättra hela stammen. Man kan inte kolla bara på sin egen uppfödning. Utan man måste hjälpa varandra.
Jag har aldrig blivit nekad att få hjälp och heller aldrig nekat någon som bett om det.
Så kanske är det så att man gör problemet större än vad det behöver vara. Kanske skulle mycket lösa sig om man bara lyfte på luren eller slängde iväg ett mail och frågade.
Kanske är jag bara optemist och tror att alla oavsett meningsskiljeakter vill samma sak och är beredd att kämpa för det. Vi alla älskar illrar, det är våran styrka. Om man kan lägga annat skit åt sidan kan man komma bra mycket längre än annars. ensam är inte stark. Men detta är ett ansvar som hamnar på alla uppfödare anser jag.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
#21 nu fattar jag ditt pm *sry* var inte specielt inriktat till dej utan alla uppfödare.
Det kluriga är att de flesta skyddar sina linjer mkt och iom olika uppfödare har olika värderingar på sina avelsdjur så kanske behåller man en hane som enligt sin egna mening är en skitfin o bra hane inom avel men alla andra uppfödare rattar den etc…Det är ju faktikt ett problem, samt som jag som inriktat mej på aktivare mer naturliga illrar med mer naturliga instinkter -viltsinnade- och det är faktiskt brist på dessa inom tamillervärlden för många illrars linjer är väldigt "avtrubbade"…och en annan uppfödare som ev. skulle låna en av mina hanar som har dessa egenskaper kanske inte skulle klara av en sådan energisk kull överhuvutaget för de inte insåg sina begränsningar i tid tex.

#22: Visst har du rätt i mycket. Men det finns ju också den andra sidan. de som inte alls har något emot en vildare kull och skulle kanske bli hjälpt av att få låna just din hane. eller att det faktiskt är så att fler tycker om samma linje men inte kommer åt den.
Men jag förstår hur du tänker. Men anser att vi för stammens skull behöver bli mer generösa över gränserna utan att för den sakens skull släppa våra avelsvärderingar helt.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
#23 ja men nackdelen att man som hanägare måste dra gränser och även kan skaffa sig ovänner på så vis för jag kanske inte anser att den som vill låna min hane är lämplig att fostra de vildar som ev. blir. Hur säger jag då nej utan att den person tar illa vid sig? Samtidigt som jag inte lånar ut nån av mina hanar utan att veta honan släkt, ev. sjukomar mm som kan sätta sina spår i avkommorna. dvs en ganska petig hanägare vilket inte bara försvårar utran även skaffar ovänner på det viset för de som är intresserade av hanen. kanske även blir tolkad som "besserviser"?? Jag skulle nog ta det som en pik om jag fick förklarat för mej att den här hanen passar inte din hona för han skulle kanske ge lite "vassare" valpar är du är van med så du kanske inte kan hantera dem…

#24: mm, en svårighet det där. Men man får väl bara förklara som det är och hoppas på att personen ifråga kan ta sanningen. Men ja, jag vet att det är ett önsketänkande. Men håll med om att det vore trevligt om det var så.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
#25 ja de hade varit trevligt men det skulle vara ett slag under bältet att svara "din hona är inte bra nog för min hane" ;-) tänk dej själv vilket liv de kan bli…och det är lite därför jag drar mej för att annonsera eller dela med mig av mina pojkar, man kan få för mkt skit av de och då kan jag lika gärna hålla dem till mina honor och ev. de uppfödare man känner sedan tidigare…sanningen, men det är inte så jag egentligen vill att det ska vara…jag skulle vilja dela med mig mer av dem. *tänk vad pengar jag skulle gå plus av för parningsavgifter *skrattar skämtsamt*

#26: Asg, jaja , men drömma kan vi väl. Någon gång kanske det går i uppfyllelse.
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
#27 ja drömma går :-) Men jag tycker illercafes steg till uppfödarforum är skitbra! Får vi (uppfödare) bara det att funka så kan det bli mer än användbart! Är du med Åsa? inte sett till dej?
#24 Mmmm, håller med dig men kan man som uppfödare inte ta sanningen så ska man nog sätta sig ned och fundera lite på vad man pysslar med. Om jag upptäcker något som inte är bra med den tilltänkte hanen så talar jag om detta för hanens ägare(försöker vara diplomatisk :-)) och även tvärtom.
Hillbiörns illrar finns på Facebook.
#29 fast inte många skulle uppskatta att man säger till att deras linje är inte bra och det är en linje de haft under en längre tid och enligt dem är perfekt för -tyvärr- är det ju så illervälden funkar idag. Finns inget större sammarbete pga sanningen om ens stam är olika i allas ögon. och bara tolkningar på sjukdomar, miljöbetingade eller ärftliga kan ställa till det emellan två uppfödare som ska sammarbeta genom att låna ut hane. *förstår du mitt tänkande?*

#28: Har försöt bli med, men det går inte så bra tydligen. Tror inte de vill ha in mig. hihi "sagt med skratt och glädje och lite retsamt"
Men jag får kanske bli med en dag jag med. ;-)
Cave quid dicis, quando, et cui
Audiatur et altera pars
# 31+32. Det är klart att du ska vara med, något har gått snett i kommunikationen Jag har skickat ett pm.
Mvh
Liselott
jag har inge plan på att kastrera min grabb. han har 3-4 linjer i stamtavlan. mins inte helt utan att titta efter. Men det är mest för att jag vill se hur länge jag orkar ha en okastrerad grabb.
/ zickans.com uppfödare av tamråttor och guldhamster i Västerås
Värd på Råttor, Exotiskadjur.
intressant tråd än en gång ;)
ja, nu kan jag ju uppdatera med att jag har en brunstig hane här hemma, visserligen vasektomerad, men det kan ju visa sig vara användbart det med. men minst en okastrerad hane till kommer det att bli inom snar framtid.
#0 hittar man ingen lämplig hane kanske man borde låta bli att avla? För då blir det väl mest för avlandets skull? Annars får man väl söka efter lämpliga hanar utanför Sveriges gränser.