OT Katastrof-Hejdå
Katastrof.
i en tidigare tråd berättade jag om att killen hade fått ett brev hem om att han sannerligen kunde ha MS. Jag fick min chock att gå över ganska snabbt men satt och väntade på hans i flera timmar och till slut efter 12 timmar så fattade han va det stod i brevet och blev ledsen och sedan dess har vi pratat mycket om sjukdommen i sig med mera.
men jag tyckte direkt att han tog det alldeles för bra, och jag såg på honom att innerst inne såg jag hur dåligt han igentligen mådde även om han inget ville visa. Jag försökte att bara sitta och prata med honom hur han kände med mera men fick inte något direkt svar och jag kan ju inte tvinga honom till att prata så jag fick helt enkelt bara vänta på att han skulle öppna sig och prata ut lite.
men inget hände alls och han satt bara hemma och deppade och jag försökte få honom att hitta på saker han tyckte va roligt men ikke sa nikke han ville bara sitta hemma och bara vara. Men igår ville hans Bästa kompis att han skulle komma och spela lite tv-spel med frågesport med ett gäng killar och han ville så klart dit och jag körde glatt dit honom. han ville att jag skulle följa med in men jag åkte istället hem och städade klart det vi börjat med för att jag ville att han skulle få vara lite själv och kanske lyckas prata ut med sin bästa kompis som nyss hade fått veta om sjukdommen oxå.
Vid 12 tiden åkte jag dit och när jag kommer in i lägenheten märker jag att killen är glad och avslappnad men när han kommer och kramar mig känner jag varför… han stinker öl och sprit. då har dom satt sig och tage några öl men ingen av dom andra tänkte på att han kanske inte borde dricka i sitt tillstånd och killen min såg chansen att supa till och slappna av och glömma allt.
halv tre på natten säger jag att jag vill åka hem men det ville inte han och jag sa bara till honom att jag tycker du ha drucke nog och att du bör åka hem innan något händer. Då satte han igång att tjaffsa om att jag inte fick åka hem till våran gård utan jag skulle fixa någonstans att sova om det så var på gatan, och att han ville att jag skulle lämna honom med mera för han va sjuk och inget att ha med mera, och han ville inte att hans kommande son skulle ha en sjuk pappa. Jag gjorde allt i min makt för att försöka lugna honom men det gick inte. Helt plötsligt sa han att nu ska jag hem och sova och tog på sig skorna och gick ut, och jag skyndade mig efter men när jag kommer ut hinner jag precis se hur han halkar till på den blöta isen (vi har töväder till tusen).
jag ropar på honom och ser hur han baar ligger där och skakar och jag skyndar mig fram så fort jag kan på den hala isen, men att vara stor och gravid och skynda sig på halka är inte lätt. Var verkligen livrädd för att hitta honom med hål i huvudet eller liknande. Men han bara låg där och skakade av ilska och efter många om och men får jag in honom i bilen, jag stänger bildörren på han sida och går mot porten för att säga hejdå till hans bästa kompis som var mycket orolig. men påväg dit hör jag hur killen skriker och jag tvär vänder mig om och ser hur han får ett panik anfall i bilen och sopar in näven i framrutan i bilen. En framruta på en bil är väldigt hård om man provar slå men han spräcker den rejält utan problem. Jag och bästa kompisen hans kutar fram i bilen och öppnar dörren och försöker lugna honom och han bara skriker jag vill inte vara sjuk jag vill vara som alla andra. och detta skriker han konstant om och om igen. Jag tittar på hans bästa kompis och säger att vi ringer en hjälp han behöver få psykisk hjälp nu men då får killen mer panik och skriker att han ska inte på något förbannade sjukhus för han tänker fan inte vara den som är sjuk med mera. Efter ett tag lyckas hans bästa kompis lugna honom med att han har den kommande sonen att tänka på och sådanna saker och killen får upp et litet ljus och bästa kompisen säger till min kille att när jag fick veta om din sjukdom för en dag sedan så satte jag mig hemma och läste om den och jag ser att man ska träna för att hålla kroppen igång så om jag så ska betala träningskort eller liknande så ska vi kämpa tillsammans. och där brast även jag ut i extrem gråt. Där står vi tillslut alla tre och bara grinar. Tillslut sa killen lugnt att han inte orkade mer och bara ville hem och sova. halv fem ligger vi i sängen och killen somnar ganska snabbt och sover tugnt.
Jag själv vågar jag inte sova=( utan jag sitter vaken av rädslan att han ska kliva upp och göra något dumnt så han berättat att han har självmordstankar sedan han fick veta sjukdommen. nu sitter jag här och skriver och har fortfarande inte sove. Jag känner mig allmänt gravid fet och jävlig. Jag är super trött men vågar inte sova då jag är rädd som sagt att han gör något dumt då han vaknar.
Jag funderar hela tiden fram och tillbaka hur fan sjukhuset kan skicka ett brev och skriva "du har en sjukdom som inte går att bota, vi hör av oss till dig inom tre månader". får man verkligen göra så?
Min pappa fick nevrofibromatos som inte är farligt utan det blir bara små godartade tumörer som ser ut som vårtor och han var tvungen att åka 60mil för att få höra att det inte var något farligt med mera, men till killen skickar dom detta j*vla brev. Jag ska försöka få tag i läkaren imorgon på telefon för det är samma läkare som min far har haft. Killen måste få hjälp och det är NU. men jag vet inte vart jag ska börja. ska det vaar psykolog eller liknande? kommer dom neka mig då jag ringer om hans ärende? han orkar inte ringa själv=(
vet inte vart jag vill komma med detta vill nog bara få skriva av mig och prata ut lite. sen vill jag säga tack till alla som finns här för mig på detta forum. jag kommer bli mindre aktiv nu och kanske inte ens bry mig om att svara på vissa pm eller saker i trådar med mera men det är helt enkelt för att jag orkar inte med en massa skit saker som att någon texempel skriver och fråga vad jag gjort i helgen eller liknande saker. får ni inte svar på dessa mail vet ni nu varför.
dom som på viktigt sätt vill få tag i mig snabbt vet min mail.
kramar på er alla och sköt om er tills jag kommer tillbaka riktigt.
Usch va hemskt, att livet måste vara så j#%la orättvist. kramar er från mig och töserna *tänker på er*
#1 tack gumman, jag är oxå less på livet jusst nu kan jag ju lova jag vet varken ut eller in känns det som.
Kan inte föreställa mig hur jobbigt du måste ha det nu. Läkare kan vara så himla känslokalla… Massor med kramar från oss
"Chaos is a friend of mine."
#3 tack för kramarna=) ja tyvärr kanske jag bara får höra imorgon då jag ringer att dom har tystnads plikt och han måste ringa själv men jag tänker då inte ge mig i första taget. vill åtminstonde ha råd om vad vi ska göra. men som sagt jag kanske kan flörta in mig hos denna läkare eftersom jag haft kontakt med honom när det gäller min far och jag har även själv haft honom som läkare
Jag tycker att ni båda skall ta kontakt med psykiatrian alt. kolla om det finns en psykolog kopplad till sjukhuset. Ni båda genomgår en kris just nu och ni hanterar den olika.
Det du kan göra är att stötta din pojkvän utan att agera psykolog, tänk på hur du skulle behandla en vän, din pokvän är trots allt din bästa vän. Tvinga honom inte att prata om det även om han behöver det så tror inte jag att han är fullt redo för det ännu.
Är du jätteorolig för att han skall försöka ta livet av sig tycker jag att du skall ringa till psykiatrin, de flesta har ett journummer, för att få råd och stöd.
vore väldigt bra om du skrev ett OT i början på off topic ämnena så att vi som endast vill läsa illertrådar slipper öppna alla OTtrådar..
Hoppas allt löser sig för er
Sajtvärd på Iller.ifokus
#6 tycker att det räcker med att man lägger den i off topic kategorin och sen så behöver man ju inte läsa om man inte vill. som sagt vill inte folk läsa att jag försvinner behöver dom inte.
hoppas samma här=)
#7 men man ser ju inte i vilken kategori den ligger i när den kommer upp under senaste inläggen..
Vet ju att jag inte är ensam om att bara vilja läsa de mest relevanta illertrådarna och vill man inte läsa gör man det inte men det underlättar då det är väldigt mycket off topic här inne. Men många är bra på att skriva ett OT framför rubriken..
Sajtvärd på Iller.ifokus
verkligen hemskt…Jag har en kompis som fick MS för något år sedan, hans liv gick oxå i spillror när han fick veta det och han mådde jätte dåligt, MEN det finns väldigt bra bromsmediciner och i dag märks det inte ens att han lider av det och han mår iaf jätte bra i dag… jag kanske skulle be han prata med din kille? är nog lättare att få prata med en som själv går igenom det kanske, som kan prata från egna erfarenheter osv? lättare lyssna på en sånn och inte folk som bara säger det man vill höra..
hör av dig iså fall…
M@jk
#0> Till och med jag fällde en liten tår när jag läste om din jobbiga natt. Du är stark… men å andra sidan, vad har man för val?!
Vem vet, kanske hade nattens utbrott ett syfte, kanske hjälper den honom att bearbeta? Jag håller med dig om att det är skit att de skickade provsvaret i ett brev, det borde inte vara tillåtet. Försök att få prata med hans läkare öga mot öga så snart som möjligt! Det är nog viktigt för din kille åxå att få en handlingplan, hur ska man göra med just hans sjukdom, hur kan han behandlas och vad kan han ändra på själv för att må bättre. Sen håller jag med om vad nån annan sa, varöfr inte söka psykolog/kuratorhjälp båda två. Om din kille vill kan ni ju kanske söka hjälp ihop, om det hjälper honom att gå dit. Om han vägrar gå så tycker jag att du ska gå själv, kanske kan psykologen ge dig lite tips om hur DU ska hantera krisen och hur du kan hjälpa honom.
Lycka till tjejen och berätta hur det går med hela kaoset. Ta hand om dig och magen! Och om du inte orkar själv (tex sitta uppe på nätterna och "vaka" så be om hjälp (killens/din familj/dina kompisar/hans kompisar). *kram*
Tycker så synd om dej ! du som är gravid och ska ta det lungnt å njuta av den åså drabas av att killen fått MS det kan inte vara roligt och på det sättet han fick reda på de, man ska alldrig sluta att för våna sig!!
Du ska själv klart kontakta den läkare som skrivir till er du har rätten att få veta de vill säga om ni är sammbos? se till att ha killens fullständiga person nr och tala om att han inte klarar av att prata själv. Du kan också vända dig till din barnmorska på MVC hon kan säkert vägleda dej hur ni ska gå tillväga det är ju viktigt att ni båda får det stöd ni behöver nu!!!Att få MS behöver inte vara slutet på livet i dag fins det bromsmedeciner och mycket proffsig hjälp att få, sen hänger det mycket på om man gerupp eller fortsätter att kämpa. Hoppas att det lösersig med läkarkontaken och att ni faktiskt får hjälp.
Sänder många varma kramar tiller alla tre
#9 vatteunalle eftersom du bor i sundsvall gör även din kompis det? för jag vill verkligen försöka hitta någon i våran ålder som har ms som bor i närheten som min kille kan få prata lite med och kanske till och med träffa, för som sagt finns det super hjälpmedel att få och om min kille kan få se det kanske han får en annan syn på allt. du skulle gärna kunna pm mig om din kompis mail eller liknande.
#10 japp försöker för fullt att få tag i läkaren nu men han kommer inte tillbaka fören imorgon. och imorgon ska jag ringa min Barnmorska och prata med henne då hon är som min psykolog när det gäller min rädsla inför förlossningen så ska jag se om hon kan fixa så att vi får komma till familjerådgivning där vi får prata om framtiden med bebisen och killens sjukdom. och jag kan lova att denna läkare kommer att få veta vad detta brev har gjort min kille. helt klart! Ja inatt efter en skön sömn så mår både jag och magen bättre igår kväll höll jag på att svimma flera gånger av mitt låga blodtryck så det var bara för mig att krypa ner i den varma sköna sängen. kramar tillbaka
#11 tack för kramarna och som sagt så kan jag nog flörta mig in lie hos denna läkare då jag har haft honom som läkare sj en tid och även haft kontakt med honom då det gäller min fars sjukdom. men vi orkar tyvärr inte anmäla sjukhuset för att dom skickat denna info i ett brev för det finns det tyvärr inte orken till men det ska påpekas rejält när vi får tag i dom.
#12> Vad bra med BM och familjerådgivningen, låter ju perfekt att kanske få med killen dit på det sättet. Att lägga upp en plan för hur ni som familj ska gå vidare. Även om jag tror att din kille även behöver lite "alone time" med någon terapeut för at prata om hur han mår. Men detta är ju en jättebra bit på vägen.
Man ska inte vara för stolt/blyg/rädd för att söka proffesionell hjälp när det krisar, så det är jättestarkt av dig att driva på detta! :) Verkligen imponerad över dig! ;)
#13 ja vi ska fixa en egen psykolog till honom hellst någon som kan mycket om sjukdommen ms. och familjerådgivningen är för att vi inte ska glida isär som sagt.
tack *generad*
#12 japp det gör han,,, ska kolla med han vad han säger…
#15 ja kolla med honom om det är okej att jag får hans mail=)
#6 ah, jag trodde att ot kom till i tråden självt, haha dum som man är. Ska jag komma ihåg att själv skriva med det. Mhm, det där med minnet =/
Starta ny diskussion