Hade albin i 5 år han gick tyvärr bort i augusti förra året. Hans liv såg ut som resten av gängets, tror aldrig han kände sig annorlunda. Han var silvertomte, med fläckar överallt och även den typiska "blixten" på huvudet som man ofta ser hos döva illrar. Egentligen, enda gången man märkte att han var döv var när man kom hem och alla utan albin väntade vid dörren :) Han brukade komma traskandes en timme senare och se allmänt förvånad ut över att man var hemma =)

Han gillade oxo att vara med när man dammsög, tyckte antagligen om vibrationerna från dammsugaren.

Jag hade Lilleman som dog i augusti förra året nästan 6 år gammal. Han levde som de andra även om han och min dåvarade mix inte gick samman. Vet inte om detta berodde på att Aslan (som halv vildiller) viste att något var fel, eller om det var så att de bara inte kom överens. De som vi gillar ju inte alltid en annan iller. Men de andra jag hade gick han bra ihopa med, de behandlade honom som vilken annan iller som helst. Det var bara Aslan som alltdi bråkade med honom. På fotot är det Laban som var tomte med harlekin märke på jässan och Lilleman som ni ser ihopa rullad till vänster. Fotot är taget året innan Lilleman blev en ren silvertomte vilket han blev när han var ca 2½ år gammal

Jag har en snart treårig viltfärgad hona (utan tecken) som är döv. Hittills har ingen märkt att hon är döv. Vi var inte 100% på det innan de fick några pipleksaker och hon är den enda (av fyra) som överhuvudtaget inte reagerar på dem.

I det dagliga livet märks det inte alls. Jag antar att hon lärt sig att titta på de andra för att veta vad som händer. Hon verkar lita mycket till sitt luktsinne och en del till synen.

Vi har Crystal som är stendöv och utnyttjar det till fullo.. ; ) Hon är expert på att se oskyldig ut, och bara för att man är döv så behöver man inte göra sånt som hörande illrar måste, t ex gå på lådan, klippa klorna, bada mm mm… För hon är sååå liten, oooskyldig och alldeles handikappad, det förstår väl alla eller???

Men ni med döva illrar. När ni ska ge dom godis och kela, känns det inte dumt att ge dem anta godis som kommer direkt när ni ropar? Måste ni gå och hämta illern som är döv och väcka honom/henne?

Jag har Snuffe som är döv. Han är panda-tomte. Det som det märks mest på är när man kommer hem och alla andra samlas för att sniffa igenom en och ta reda på var man har varit någonstans. Då ligger Snuffe fortfarande och sover, så då får man gå och väcka honom så han inte missar några mysiga dofter. Även när man introducerar en ny iller kan det vara lite knepigare. Snuffe är världens snällaste och vill bara nosa, ingenting annat men om den andra illern skriker åt honom att backa så fattar inte han det utan skrämmer den andra genom att fortsätta att gå rakt fram. En annan nackdel är när man har varit på illerträff med massa illrar och ska ta sitt gäng och gå hem. Man har ropat och samlat ihop hela gänget…..förutom Snuffe. Och man får leta och leta och leta.

Och till svar på Skrollans fråga: Ifall jag ropar på de andra att de ska få godis så går jag självklart och väcker Snuffe också så han inte missar någonting.

#5 Hon får godis och kel när hon är vaken. (Vi väcker henne alltså inte, hon gillar ju att sova så..)

Ibland funderar jag nästan på om Denver är döv, för när jag kommer in och stampar så vaknar Melwin och Epona med ett ryck, men Denver ligger kvar och sover tills jag petar på honom. Men jag TROR att han har reagerat på någon pipleksak nångång… och om han är under vedhögen och jag visslar på honom så kommer han fram… men det kan ju också bero på att han känner att jag går där så marken vibrerar…hmmm… får forska djupare i hans hörsel… han kanske helt enkelt bara gillar att sova.

En iller som varit döv från födseln… kan den poppa och skrika? En människa som är döv kan ju inte direkt prata, för den vet inte hur det låter… det kommer bara lite random ljud när de "pratar"… hur är det med illrar? Får de samma ljud som en hörande iller?

Snuffe poppar iallafall.

#8 Det är inga problem för vår tjej heller :) Hon både poppar och skriker när hon är på det humöret. Visst hör jag om det är hon, men inte på det sättet att det låter "fel".

Jag har en döv iller… testade att pipa på honom nu… Melwin och Epona började skutta runt och bli helt vilda, men Denver reagerade inte, även om jag höll pipisen bakom hans huvud!

#11 oj, då skulle jag inte chansa mer att ha honom springandes lös. Konstigt att du inte märkt det tidigare eller dina andra illtrar :o
poppar han?

albin poppade jättemkt. han gick faktiskt ofta och pratade för sig själv. sen var hans försvarstaktik när han bråkade med andra illrar alltid att illskrika. vilket ofta fick den andra illern ur balans ;)

Han poppar och skriker när han är på de humören.

#13 Detdär illskriket kör Denver med också… och oftast blir Melwin så förbryllad så han går iväg och sätter sig någon annanstans.

min kärlek här hemma är döv. Hon låter jämt och ständigt och skriker varje gång då man inte ger henne någon uppmärksamhet typ. Men hon är väldigt speciell också.

Hon följer dom andra illrarna väldigt mycket eller så följer hon jämt efter mig så varje gång då jag vill skämma bort mina djur så är alltid hon först på plats.

Gör era döva illrar som Crystal.. Hon ställer sig och tittar på en med huvudet lite på sned och spärrar ut öronen för fullt.. ser ut som om hon lyssnar och tar in allt man säger… (för att sen skutta iväg och göra precis tvärtemot vad man sagt..)

Konstigt nog är det inte min silvertomte som är döv utan den viltfärgade damen.

I vardagen fungerar det utan problem MEN man får tänka lite extra när det gäller henne. Jag ser till att stampa lite extra i golvet när jag närmar mig henne och försöker alltid visa innan att jag tänker ta upp henne. Jag har nämligen fått ett ordentligt hugg i fingret när jag jag skrämt henne.

Men hon poppar, skriker och fräser som vilken annan iller som helst.

Vid lek kan jag också märka att det är lite annorlunda när man har en döv iller. Eftersom hon inte hör när Molly säger ifrån kan hon ofta bita lite väl hårt vilket slutar med att Molly blir riktigt sur på Daisy till slut ;)