Jag är ju inte uppfödare så jag har inga egna erfarenheter av det hela, däremot har jag en åsikt om det.

Tänk på de stackars valparna som blir när man korsar två släktingar med varandra? tänk om det nu är så att båda föräldrarna bär på det recessiva anlaget och valparna blir riktigt sjuka eller så?

Tänk om dessutom valparna blir missbildade på grund av att föräldrarna är släkt med varandra? Hur fel är det egentligen inte att test-avla på en iller för att ta reda på anlagen, även om det blir avelsförbud på illrarna så kanske det finns någon valpägare som inte håller kontakten med uppfödaren och trots avelsförbud väljer att avla på illern? Ett papper hindrar tyvärr inte folk från att "ta en kull för att illern är såååå söööööööööt" och sedan kastrera den. Tyvärr. Sen hamnar illrarna på t.ex blocket och utan information så ingen vet vilka illrar som är föräldrar till kullen coh därmed kanske uppfödaren aldrig får reda på ngt , och sen helt plötsligt så finns de illrarna över halva sverige och alltid finns det ngn som tänker att de "bara" ska ta en kull på sin iller för att den är "såååå söööööööt". Trots att det inte finns stamtavla.

Att test-avla på en iller (dessutom med en nära släkting) borde klassas som lika oansvarigt som att ta en kull på två illrar som man inte vet något alls om. 

Men som sagt, bara min personliga åsikt. Tänker inte börja tjaffsa med ngn om det, just so you know ;)

Helt ok ;)  jag har inte nämnt vad min åsikt om det hela är heller. Jag är mest ute efter att skappa en intressant diskussion där vi förhoppningsvis kan lära oss något nytt. Och få läsa olika sidor av det hela

Jag tror att resultaten kommer att vänta på sig och att hanen/honan kommer att bli ganska gammal innan man kan använda den i avel, för valparna måste ju växa upp och bli 4-5 år innan eventuella sjukdomar uppkommer.

grr mitt inlägg publicerades inte.

Jag syftade mest på sådana saker man kan upptäcka tidigt som tex dolda teckningar och färger, waardenburg, dövhet, kryptorkissm etc. Men bra poäng sara! De flesta sjukdommar syns ju som sagt inte förränns senare, utom juvenilt lymfom då som kan drabba i tidig ålder, men om det är genetiskt eller helt enkelt bara ett virus är väl inte konstaterat ännu.

Parar man 2 obesläktade illrar finns ju samma risk för sjukdommar. Och där avlar man ju oftast vidare redan året därpå.

Skulle själv inte ens tänka på det, så mycket kan jag inte även om jag har fött upp iller sedan 02. Det ger jag gladligen över till dom som vågar spela så högt med liv och lem på sina djur.

Varför är det ingen text i inlägget ovanför? Skriv igen ifall det blev fel.

jag tycker ju inte att man ska avla på nära släckt…. fattar inte vad det ska vara bra för? ja menar att det måste ju vara bättre att ta två from olika släckten, för illrarnas bästa…

en intressant tråd, där vissa inlägg faktiskt förvånade och fascinerade mig….för övrigt var det denna tråd som var grunden till att jag skrev #0 och INTE som somliga tror, för att jag planerade att para Ludde och Dweia. Det var en olyckshändelse, som det finns att läsa om i tråden "mitt misstag",eller genom att kontakta mig.

http://www.ferretvillage.org/viewtopic.php?t=14419

Jag tycker det är en intressant tråd. Inte insatt i avel alls, för att klargöra. Men om man borster från illrarna och allt sådant så är det ett långsiktigt sätt att ta reda på de recesiva generna.

Läste om genetik lite lätt på gymnasiet, riktigt intressant faktiskt. De recesiva generna kan ju "slå igenom" i vanliga fall, men oftast gör de inte det. Det lättaste sättet är just "inavel". (i den betydelsen att man korsar närbesläktade djur)

När man talar om att korsa närbesläktade djur så är det inte alls så farligt som många kan tro, OM man nu vet vad man gör. Finns många exemper på djurarter som varit under 100 individer och ibland så få som 5 (nån ökenråtta om jag inte minns fel) som man lyckats para och byggt upp arten igen, UTAN inavel.