Du är välkommen hit ikväll

bara kom! jag ska pyssla med illersaker.. det är stökigt men välkommen är du och cinkisen

Man ska inte uppröras för mycket av det man själv inte kan påverka, även om det kan kännas svårt. Även om situationen känns svår just nu så känner du säkert innerst inne att du troligtvis mår bättre ifall alla i din omgivning är lyckliga även ifall det kan innebära ändrade familjeförhållanden. Cinka är ju bästa vännen, du kan prata med din lille pälsis och få ut alla känslor, samtidigt som du får ett väldigt tyst svar tillbaka :)

oh, förstår att det är jobbigt. Vet inte vad jag ska säga förutom att kämpa på vilket nog inte är till så stor hjälp… Massa kramar får du utav oss här hemma.

Oj, det lät inte bra… hade du bott närmre hade du fått komma hit så Cinka hade kunnat bekanta sig med mina odjur.

Järntabletter? Det klarar inte jag av att svälja… jag tuggar på dem, och det smakar blä… så jag tar flytande järnmedicin.

Tack allihopa!

Stackars Cinkajou. Jag bröt ihop på rummet, och så vaknade han, han verkade inte veta vad han skulle göra, så han bara gick runt och verkade lite borta.

Och tack Hanna! Jag kommer hemskt gärna!

Tänk på Cinkajpu nu! Du påpekar att han gör dig stark, påpeka det för dig själv nu igen, du har något att leva för, vad skulle denna lilal kille göra utan en sådan underbar matte som dig? Lycka till, du klarar detta med din lillkille:)

Jag tycker din syster verkar vara taskig mot dig. Jag kan inte förstå varför hon blir arg på dig när du bryter ihop. Det är ju typ de flesta människor skulle ha gjort i din situation.

 Hopppas att det löser sig för dig, Tokage!

#6 Det är sant, jag håller på och gör det där IQ testet för djur, och nog får han mig att skratta allt!

#7 Jovars, hon är nog väldigt besviken själv, och hon visar sällan att hon är ledsen, utan täcker det med ilska :/

#0> Stå på dig. Tonåren är hårda men det finns ett slut på dem då man själv kan bestämma över sitt liv och ta sina egna beslut. Lovar att det blir lättare då!

*gigantisk kram* Tack och lov för att djur inte är så tjorviga utan bara älskar en… hehehe…

En sak jag brukar tänka på när livet känns orättvist och tufft är vad jag lärt mig på olyckorna. Man lär sig alltid något och kommer starkare/visare ut ur olyckan. Så kanske finns det även något bra med att vara lite förkrossad… *en gigantisk kram till*

ååh, f*n stackars dej! Vet hur det känns värkligen.  *kramar om*

Nu kan jag säga att jag är grymt förvirrad…

Ingen har sagt något nytt till mig, vi åt middag som vanligt.

Och nu går det i mina tankar… Ljög min syster för mig?!

Och om hon har gjort det, så hur f*n kan hon ljuga om en sådan sak?!

Men jag har faktiskt lärt mig något av det här.

Jag ska inte lita på vänner, för de orkar till slut inte hjälpa en. Jag mådde verkligen skit idag. Men mina vänner fanns inte där alls…

Jag litar hellre på djuren, för de försvinner inte från mig. Tacka vet jag Cinkajou, han lyssnar, svarar inte, men lyssnar…

Lärde mig även en till sak…. Jag är trött på att gråta, trött på att vara ledsen. Jag vet att ett och ett halvt år med djup depression inte är någonting, för det finns flera som har haft det längre. Men jag orkar inte längre. Jag är hellre arg än ledsen…

Har du haft depression i ett och ett halvt år med så grova tankar så tycker jag du tar kontakt med din psykiatri mottagning. De kan upprätthålla en kontakt till som du kan samtala med. Så som en terapeut exempelvis.

Att prata om det är det sättet man löser depressioner. Din depression låter som om du har saker du behöver bearbeta. Så ta kontakt med dem, vad har du att förlora? Dem är ofta riktigt duktiga och vet exakt din situation.

Förstår att du är trött på detta men att se det som att flera har det värre är helt fel resonemang. Se till att ordna upp dig själv i första hand och ta tag i övrigt senare.

Det finns alternativ till att vara arg istället för ledsen….

ah, jag lider med dej antonia! krama om cinka och försök kanske att tänka på något annat. *kram*

#12 Jodå, har gått till bup sen oktober -07, fick då antidepressiva också. Det har blivit lite bättre men känns inte helt ok ändå…

Träffar även några från ätstörningskliniken varje vecka, de tycker jag hjälper mer än bup…

Jag skulle fråga dina föräldrar rent ut istället för att gå och fundera på det. Det är din rättighet att få veta.

Är själv deprimerad och har ibland haft självmordstankar pga smärtor och vet att vännerna sviker.

Det är visst något om du har haft det i 1 ½ år. Tänkt inte att det finns de som har det värre för det är ditt liv det handlar om och mår du dåligt så är det din upplevelse, förringa den inte utan lev ut dina känslor. Det blir inte bättre för att man jämför sig med den och den.

just nu mår jag oxå skit. min pappa ska ta vårdnaden över mej och mina systrar. och HEMMA HOSS PAPPA FÅR JAG INTE HA DJUR! mamma ska på rättegång i maj, och kommer på 90 % inte att klara den. jag e sjupt ledsen över det, men vad som än händer kommer jag ALDRIG lämna min bästa vän !

Tkr att du ska fråga din mamma och styvpappa om sanningen.

hur gammal är du trissan? Är man över tolv år år så bestämmer man som skiljsmässobarn vart man ska bo själv. Kämpa dig igenom detta, det är inte mer än rätt att du ska få bo där du vill! Förstår inte när föräldrar bråkar om barnen , bara för sitt eget bästa och inte tänker på dem!!! dte gör mig förbannad. Nu syftar jag inte på någon speciell!

jag e 15, fyller 16 nu i år. jag skulle vilja bestämma, men eftersom att mamma åker på rättegång så e det inte säker att jag kommer få behålla varken djuren eller den grymt fina lägenheten här! med mitt grymt fina rum ….
jag skulle klart vilja bo här. och jag ringde pappa idag och frågade varför han gör som han gör utan att fråga mej om lov.
men både socialen och pappa + släktingar anser att mamma inte kan hantera barn. VILKET JAG KLART TYCKER ATT HON KAN!

#18 Vad sjukt! :O

Om du säger att hon tar väl hand om dig så gör hon ju det!

eller hur! vad vet soc och pappa om det egentligen?

#20 kan kanske ha med olika saker som räkningar och en massa som ligger efter, sådant som vi barn inte har med att göra och inte vet ett skvatt om tyvärr. Men tycker din pappa handlar riktigt dåligt om han inte låter dig ha kvar djuren! Synd att han inte förstår att det han gör nu gör dig ledsen även om det är för ditt eget bästa kanske.

jo, det e klart att det är för mitt eget bästa. tyvär lever jag under rubriken "en av sveriges mest soc utredda barn" pga av mammas alkoholism och skulder i hundratusental.
men, för det kan hon ta hand om mej! jag tkr om att vara här och på kvällarna e jag inte med mamma (då hon sitter vi tv med ett glas i handen). då e jag på mitt rum med Hulda.

MEN HON E JU ENDÅ MIN MAMMA, och alla har rätt att få ha en mamma!?

förlåt antonia om vi tar upp din tråd. 

hur går det? har du frågat din mamma om det din syster sa va sant?

stackars dej!

Frågade nyss… Skitkul vilket svar jag fick, jag frågade rakt ut om det var sant. Mamma: "inte idag, jag orkar inte, hehe…" Jag: "För jag har nämligen grubblat och tänkt på det hela dagen och det är rätt jobbigt" Stefan (styvpappa): "ja, det är rätt jobbigt" så mummlade dom en massa.

Okej, jag fick inget rakt svar så nu kan jag sitta och tänka på det hela natten *suck*…

Varför ska dem vara så bgarnsliga för? Det är väl bara att säga rakt ut, du är en familjemedlem som blir inblandat i smeten vilket fall som helst. stackae.

Ja min syrra säger att jag ska låta dom vara. Så jag får nog göra det. Jag får hålla mig till Cinkajou!

mm, som skrollan i #24 så håller jag med henne. du är en del av familjen och har rätt att veta!

Nej, nu var det droppen. Min syster sitter och skäller ut mig för fullt…

För att jag blev sur igår för att min styvpappa skällde ut mig när han fick veta att Cinkajou hade skabb..

Asså, jag vet inte vad jag ska säga längre. För allt kommer misstolkas som att jag vill att andra ska tycka synd om mig…

Men… Det känns skitjobbigt just nu… Särskilt när jag inte vet vad jag ska göra, för allt jag gör blir fel och hela familjen blir lidande…

Jag vill bara till Jonathan nu

#27 Vad är det för fel på din syrra egentligen? Uttrycker hos sin egen frustration genom att klanka ner på dig eller?

får man fråga vem Jonathan är?

Du klarar detta tjejen ! :) Skit i din syster, hon har problem och tar ut det på dig, inte ditt fel att han fick skabb, antalgigen kommer det från katterna ju. Om han inte träffat andra illrar? Du klarar detta, stäng familjen ute och låt inte deras problem komma mot dig mer än nödvändigt!

#29 Jonathan är våran hund som blev överkörd och avled den 9'e september -07. Jag älskade honom något så otroligt, och han försvann från mig alldeles för tidigt…

Jag ska försöka, men när jag gör så, så brukar de dra mig till psykakuten och så tror de att jag är typ… jag vet inte… De brukar bara dra dit mig, och jag hatar det stället…

Men du, har du funderat på fosterfamilj? Det kan vara en lösning kanske, även fast dina färldrar är bäst i världen kanske det kan vara skönt att komma till nytt folk som får lära känna dig på nytt, där du kan visa att du inte behöver vara på psyket m.m? :)

asså, jag vet inte vad jag ska säga, kämpa på! jag tkr så jävla synd om dej!

#27 Djur ger tröst och villkorslös kärlek, pussa på hnm och prata med hnm. Han förstår allt du säger, jag lovar!

Vem är Jonathan?

*stor kram*

ceciliaolicifer , läs #30

#31 Det har jag faktiskt aldrig tänkt på… Det skulle vara skönt. Men mamma skulle aldrig gå med på det tror jag…
Så har jag lite problem med att vara social, jag har svårt för att träffa nya människor och lita på andra :/

men du lägger di tillit på dem med tiden, så länge visar du dem även vem du är som person :) Prata med din mamma, men du ska vilja det själv ju ;) Mår du bra utav det tror jag sökert din mamma vill ditt eget bästa :)

Nej vet ni vad, nu ska jag gå och städa rummet, spela tv-spel och gosa med Cinka, i hopp om att hamna på lite bättre tankar!

Ska försöka få tag på någon kompis att sms'a med också!

det gör du rätt i, pussa honom från mig :)

HA DET BÄST! och hälsa Cinka!

Det är aldrig lätt när ens föräldrar separerar. Vare sig det gäller ens riktiga föräldrar eller inte så är de jobbigt.

Hoppas de löser sig och att du mår bättre

Tack allihopa!

Kan säga att nu har jag hamnat här igen, haha!

Jag bytte sängkläder och Cinkas oändliga antal myströjor.

Jag hittade en rolig lek med honom, jag slänger mitt täcke över honom och petar på honom, sen tar jag bort täcket, och då blir han helt galen, hoppar runt och allt. Åh vad jag skrattade!

Tack vare Cinka så har jag lugnat ner mig och börjat prata med min syster igen. För jag insåg att vad som än händer med familjen så hänger alltid hon och jag ihop, vi är ju trots allt systrar. Så jag har bett om ursäkt för mitt beteende (vi bråkade en hel del), och hoppas att hon och jag kan hålla ihop om mamma och stefan nu ska skiljas och även om dom inte ska det!

Oj, Cinka gör verkligen underverk för mina nerver!

är det din storasyster? Hur många år skiljer sig imellan er? hur gammal är hon och du? :)

Det löser sig! Du klarra detta !

Hon är 17, och jag är 15, så det är ganska så exakt 2 år, då hon fyller år den 9'e augusti, och jag den 21'a augusti :)

Ja det hoppas jag, och när inte de antidepressiva hjälper så har jag min vita pälsiga lyckoboll i rummet, hihi :)

hihi, jag är också lejon ;) grr :)

#41 Haha! Djur kan ha mycket roliga saker för sig