Join the club! Bra svarat till kidsen iaf!

Ja sånt kan man bli bra trött på! Men jag förstår ändå deras reaktion. Det dem ser är en ursöt iller. Barn har oftast inte utvecklat den ansvarskänslan som krävs för att tänka igenom allt som krävs för att ha ett djur, och är väldigt egoistiska i sitt tänkande. Inte deras fel, hjärnan har bara inte hunnit så långt i utveckligen.
Man får hoppas på att dem har ansvarsfulla föräldrar som inser allvaret med att skaffa ett djur och som antingen säger nej eller hjälper till med allt som behövs.

Edit: Mycket bra att berätta för dem att det är dyra och väldigt krävande djur! Det får nog många att tänka efter en gång till!

Jag har viljat ha iller sen jag var 12 år. Men min mamma tillät inte det, fattade inte för fem öre varför…. Men idag är jag glad för att hon sa nej. Plus att jag fick fel uppfattning om iller då jag träffade min första i norge där det är lite andra regler angående hur man får ha dem….

jo men dom tror ju att en iller ska sitta i en liten hamster bur typ, det är många vuxna som frågar mig vad det är och börjar fråga vad äter dom? visst kan man ha dom i en hamster /kanin bur? . så tror inte det,.föräldrarär rätt tröga i bland finn ju redan en som skaffade för att jag hadde ett cooot djur :(,,dom frågar så mycket som om det var en hamster.. dom vet så lite om illrar och ids inte söka upp fakta, så troligt vis kommer den lilla stackar iller sitta i en lite bur och bitas tills den blir omplacerad eller att pappan dödar den

#4 Nej tyvärr är det nog så att många inte har så mycket kunskap om illrar och tar för givet att dem ska sitta i bur. Dem är ju inte så värst vanliga som husdjur precis så många tror att det bara är katter och hundar som går lösa i hemmet. Många går nog efter hur det var förr, då man hade jaktillrar i burar.
Vi som har illrar får helt enkelt försöka att informera om det basala sakerna till dem som frågar.

tyvärr ska sådanna barn inte nes ha hamster. kan säga att mitt barn kommer få sitt första djur när den inser vad det verkligen innebär att sköta det med mera. den ska inte få bara för att den vill ha.

Det är så många som skaffar iller utan att först träffa en och veta vad det är för djur.. frågar dom mig igen så ska jag släppa in dom i mitt hus sen ska jag låta dom hålla i illrarna och säga att det här är dom snällaste illrarna som nästan finns i hela sverge sen ska illrarn få huga dom rejält i fingrarn hahahaha  :)

#6 så säger mamma till mina små syskon.. och då säger jag till dom kanske bäst att ni kan ta eget annsvar över er själva först som tex städa erat rum, ta hand om eran fågel i det första.. mm

#8 ja precis barnet ska visa att dom kan ta ansvar med mera. men min får inte ens en fågel innan den vill ha iller. det gäller vad det en är för djur. tills min bebis kan ta ansvar för ett eget djur får den ju hålla på med mina/familjens pälsar.

#9 men det är mammas fågel men dom kan ju visa att dom kan ta ansvar över den menar jag :) hihi men ett barn ska vänta minst till den är 15-16år innan den kan ta ett djur om dom inte har djur i familjen (iller är ett svårt djur) men det fattar typ ingen

#10 jaha jag fattade att det var deras eftersom du skrev det. 15är en hög ålder och ett barn under den åldern kan ta hand om ett djur utan problem. men kanske inte ett så pass krävande djur som en iller men då får dom börja på kanske en lite lättare skala

Nu håller jag inte med som vanligt.
Att bli less på barn för att de inte förstår är inte så moget tycker jag. Barn är barn. Hur ska de veta exakt vad som krävs som illerägare när de är barn. Många vuxna vet ju inte det.
Kan ärligt säga att det är många vuxna som omplacerar sina illrar för att de inte satt sig in i vad det är för djur från början.
Min äldsta som fick sin första iller när han var 9 år. Malin fick ansvar över sin första iller när hon var 8 år. Och jag kan säga att jag många gånger hellre sätter en iller i famnen på Malin eller Mattias än vad jag gör med många vuxna.
För att dra det ännu lägre ner i åldrarna kan jag berätta att Mattias fick sin första kanin när han var 5 år. Jag har under de fyra år han hade kanin aldrig behöva sagt åt honom att ge mat eller vatten. Att den behöver gå ut och äta gräs, och få hoppa av sig. Kaninen levde lös och gick på toa inne i buren som stod öppen. Han var som en hund mer. Så det kan bli helt underbart med kanin med om man hålelr dem på rätt sätt. Jag hjälpte till med städningen då buren var större än honom. Svårt för en femåring att bubba på 120 cm bur nämligen.

Men man ska vara försktig att dra alla barn över en kam. Och att svara trevligt och upplysande är oftast bästa sättet att öka kunskapen och förståelsen för vad illern är för djur.
Jag föreläser om illrarna en gång per år i skolan för att barnen ska få lära sig vad en iller verkligen är. Att sprida kunskap är bästa botemedlet mot att fel folk skaffar iller eller djur överlag.

Håller faktiskt med Åsa.. barn är barn!

#12 som sagt håller jag med dig åsa så fort barnet visar att dom kan ta ansvar har dom ju rätt att få ett djur om dom vill det och det går i hemmet spå klart. jag hade min första hamster när jag var tre sedan dess har jag haft en radda olika djur allt från gnagare till höns och även hästar och alltid hjälpt till för kostnader och skötsel. och att du som sagt hjälpte din son med städningen är ju en sak men så länge barnet vet själv när det behövs städas så tar dom ju ansvar.

ja kan berätta nu att min killes 16 åriga kusin är här och han tjatar som tusan på mig att han ska Få en valp av mig med mera. och jag säger att han får köpa en men kanske lite billigare eftersom han kommer vara här nu nästan hela sommaren och hjälpa oss med gården. men jag så åt honom att då får han läsa på om iller i massor, men han gillade inte att läsa sa han och tyckte jag kunde lära han allt, men jag sa då att det finns så mycket att läsa som jag inte kan visa utan som man som sagt måste läsa sig till i kunskapen. men det vägrade han totalt och då sa jag direkt att jaha då blev det ingen iller till dig från mig iaf då du inte ens kan ta ansvaret att läsa om djuret. så bara för att personen är 15-16 år är det inget som säger att den kan ta ansvar

Åsa jag fick min första kanin när jag var 4-5år så det är han inte änsam om.. det är ju från barn till barn hur dom klrara av det. men man säger inte osm dom sa,,,,,, men skiit samma :(

jo tyvärr liinda har vissa barn svårt att säga saker på rätt sätt. man får acceptera att barn tänker på ett annat sätt. det är nog lättare att svara dom på ett trevligt sätt att en iller kan bitas och inte gå på låda med mera.

När jag är ute med mina Illrar brukar folk stanna o fråga en massa frågor…

Kineserna har aldrig sett något liknande och sätter igång o fota till tusen när man visar dom ! :)

Ända gången man känner sig som en modell :)

#0 Sånt blir jag så less på och även rädd att dom ska skaffa sig, då får man dåligt samvete att dom fick syn på mina töser=( men som tur är så funkar det oftast att skrämma upp dem "lite" hehe

#18 håller med.. =)

ska berätta om när jag var i djuraffären: Jag o min kompis Erika var i en djuraffär också kollade jag på illerfoder, brevid så var där en flicka på ca. 9år som satt i kundvagnen så sa hon till sin mamma att jag vill ha en iller! Dom e sååå söta o coola och sen fortsatte hon att tjata…

Ja fy fasen ;)
Var på Bromma zoo idag och tyckte synd om de stackars råttorna som hade pyttesmå burar med springhjul i -_-´ Och där stod en unge och pressade händerna mot rutan så djuren rusade in i sina hus och bara SKULLE HA EN SÅN!! OCH EN SÅN!! *knack, dunk, dunk!*

Visst är det irriterande att se, men det är förståeligt för barn att tänka och reagera så. Att inte förstå. Det är ju FÖRÄLDRARNAS ansvar att förklara att djur är levande varelser som absolut inte ska utnyttjas hänsynslöst av oss människor. Det är förälderns ansvar att förstå vilket djur som är lämpligt och att, tills barnet är stort nog, ha huvudansvaret. Djur är väldigt lärorikt och bra för barn när barnet har en handledare som visar vad som gäller. Hur ska det annars veta? Ungen sitter ju inte på forum och läser på om ingen visar att det är viktigt.

Min erfarenhet är att den stressade föräldern ibland inte ens tar ansvar för att kaninen, eller vad för djur det nu är, ska må bra. De ser till att den har rent och att den har mat och där räcker det, djuret mår bra. Djur klagar inte, så det är lätt att själv bestämma, efter egen ork, vad som är okej. Tyvärr verkar det som att vissa, eller många, tänker så. Jag blir rasande av föräldrar som säger "jaha, vad kostar den då?" och sen köper första rekommenderade bur-kit, och går därifrån utan någon som helst tanke på att själv kolla upp bästa foder osv, på att personen i affären kanske bara upprepade foderföretagens jargong, på att de kanske inte vet så mycket, på att… osv.

Det t ex FerretCrow berättar om att barn faktiskt kan ta ansvar visar ju allt tydligare att det är hos föräldrarna problemet ligger. Håller dessutom med om att om barnet får djur bara "för att det vill" blir det absolut ingen bra erfarenhet. Hela vitsen med djur och barn är ju att barnet lär sig respektera och förstå djuret och ta ansvar för det. Det är så man får ut något av sitt djurägande.

Håller fulständigt med dej oxå :) bra skrivet ´,, men det finns ju föräldrar som inte lär ungarna att behndla djuren rätt

#21 precis kan dom ta ansvar kan dom få ett djur men inte bara för att ha. texempel dom får inte en hamster för att deras kompis kanske har.

Jag va en gång förbi en dagis där min mans mamma jobbar, hade illrarna i koppel utanför dagisgården. Kan säga att det kom massa barn som hängde bakom staketet och hade tusen frågor. Förklarade snällt till dom att illrarna faktiskt kan bita, sen när Hapsis tog och försökte springa mot staketen sprang barnen skrikande bort =P

Jag måste säga att jag blir extremt irriterad när folk kommer fråga massor nu för tiden, bara för jag har illrar betyder inte att jag har intresse att prata med massa folk. Men är altid trevlig iaf.
Brukar gå ut med dom sent på kvällen istället för att slippa mycket folk.
Jag börjar inte prata med random folk när jag ser dom ut med sina djur, fast deras djur är söta mm.

#21: det är hemskt sådant där när man ser hur föräldrar ger efter för barnen utan att ha kunskap om djuret först. För oavsett vad så är det alltid, alltid föräldrarnas ansvar. Även om mina barn har djur har jag ansvaret att se till som förälder att mina barn vet hur de tar hand om djuren rätt, ser till att djuren mår riktigt bra.

Här hemma hände det en gång att Malin kom hem deprimerad för att hon såg ett marsvin som satt i en alldeles för liten bur ihop med råttor. Och hon var så ledsen för marsvinet såg verkligen deprimerad ut.
Där satt den utan hö för det var inte bra för råttorna att ha hö i buren. Och råttorna stod högst i det hemmet. Min dotter kan vara rätt envis så hon lyckades tjatat till sig att få marsvinet. Sedan kom hon hem och började bearbeta mig. Har själv haft marsvin så jag visste vad som var fel där redan när ohn berättade om honom. Men vägrade marsvin. Till slut kunde jag inte stå emot, så jag åkte dit, tittade, höll med Malin och vi tog marsvinet därifrån. Men enbart för att omplacera till bra hem där han kommer få det bra. Och det hittade vi i skåne, en lång färd för grabben men nu är han i himmelriket på jorden.
Även om hans flytt från 45 cm lång bur till 120 cm lång bur säkert vart en hel del himmelrike redan här. Men dit han kom där vart det fantastiskt. Vad ville jag berätta med detta då? Jo, det finns barn som tar ansvar så otroligt över djur att de till och med är med för att rädda andras djur. Som försöker att få vuxna att förstå.
Sedan att barn kan kläcka ur sig saker på ett konstigt sätt, det hör liksom till det där att vara barn.

Att ha ett lite annorlunda djur gör ofta att folk blir nyfikna. det gör också att man får svara på frågor en massa. Har man dessutom ett djur som är så speciellt att ha som en iller kan man aldrig göra som de flesta hundägare och stå och nicka och hålla med om hur söt och underbara deras djur är. Vi måste samtidigt vara en anslagstavla som berättar om baksidan med att ha iller. Aldrig har man som hundägare behövt säga: Ja visst är han söt, men när han biter en eller tuggar sönder ens skor, eller pissar på golvet då är han inte så rolig. Sådant vet folk ändå liksom.

#21

Hittade du något ?

Jag bor precis bredvid :)

Hänger där jämt o tjatar om att dom ska ta in mer iller saker :)

Va bra det har blivit där nu sen dom flyttade…

Så STORT !

#26 Blev bara torkade köttsnacks (till hunden) men det var egentligen det enda jag var ute efter. Kameleonterna var nice dock och den snälla herren som matade djuren erbjöd oss lite maggots när han gick förbi med sin stora låda ;) Men ja det var verkligen enormt, och vi kollade på långt ifrån allt, så det finns en hel del att hitta kan tänkas :) Jag bor också väldigt nära, skönt det! Var mitt första besök där men det blir nog fler när man har vägarna förbi.

#27

Ja, det är bra där :)

Börja tjata lite du oxo om iller grejer…

Då kanske dom börjar fatta ;)

#28 Skulle gärna, men jag har ju inte iller än så det blir nog lite tomma ord :PP

#29

Man kan ju alltid låtsas ;)

#30 Haha, ja ifs. Jag vill ju att de ska ta in illergrejer för andras skull visserligen.

Jag håller med dig! Själv skaffade jag iller för att jag kände att det djuret skulle passa mig, och jag ångrar inget :), dessutom har jag god vana av olika djur, och var inte alls oroad över det här med bitandet och sånt. :)

Men när jag var ute med Cinkajou på promenad, med min syster, hennes hund Jack, och våran kompis (min o syrrans kompis alltså :'D), så gick vi till mc donalds, så skulle min syrra och hennes kompis gå in o hämta mat så skulle vi sitta utanför med djuren. Jo då kommer det ett gäng (typ 7 stycken eller nått) med ca 10 åringar eller något. Först står dom och skriker på hunden och provocerar honom så att han skäller och allt, trots att vi på ett trevligt sätt säger åt dom att inte provocera hunden ! Och efter det så går dom och frågar "vad är det där för djur?" Jag: En iller… Någon tjej "HAH, JA SA JU DET!", så frågade dom om de fick klappa.

Efter det dom gjorde mot hunden så svarade jag lite otrevligt "nej han bits"…

Jag har svårt för att småbarn ska hålla på med mina djur… Särskilt så är jag lite överbeskyddande mot Cinkajou…

Men som jag sa till syrran och kompisen, sånna där ungar är som mens, de kommer när man minst vill det, och när det kommer så är det smärtsamt och går banne mig inte att bli av med ><!

Tack o lov så kan man ta piller för mens iallafall, haha!

#32 Hahaha, mensbarn. Den ska jag komma ihåg :P

Jag skulle nog också vara rätt petig med vilka som fick klappa. I synnerhet som barn ju i princip alltid bär runt på massa förkylningar och saker som illern ju kan bli smittad av.